Zlatan Ibrahimovic återvände under säsongen till den europeiska klubbfotbollen. Under vintern i AC Milan har den svenska anfallaren gjort fyra mål och en assist, detta på tio matcher.
Sen kom coronakrisen och Zlatan Ibrahimovic förenades med familjen i Sverige.
Nu överväger Zlatan Ibrahimovic att avsluta karriären, detta skriver den italienska tidningen La Gazetta dello Sport, enligt  Fotbollskanalen.

Tidningen rapporterar samtidigt att Milan fortfarande vill och försöker övertyga Ibrahimovic om att stanna ytterligare ett år.

Avtalet mellan den svenska stjärnan och den anrika italienska klubben löper säsongen ut. När den slutar återstår att se då Italien är ett av de länder som drabbats absolut hårdast av coronakrisen.

Holmenkollen.

En vanlig människa har 206 ben i kroppen. Jag har runt 80. Resten har vittrat under de här fem-sex veckorna i rad jag har jobbat. Först med förberedelserna till alpin-VM, sedan över mästerskapet och så vidare hit till Oslo. Jag har varit bredvid Petra Thorén så länge att jag upplevt flera olika faser av hennes graviditet. Jag har glömt ett par vänners efternamn, men vet vilka dagar Daniel Richardsson rakade sig och vilka dagar det fick växa vildare.

Fy fan.

Jag ska summera längd-VM i tidningen imorn, så jag nöjer mig här med att ge svenska insatsen tre starka plus. Ida Ingemarsdotter är ny på min idollista (där sedan tidigare Ruben Östlund, Pia Sundhage, Sarah Sjöström, Johan Olsson, Peter Kadhammar och Frida Hyvönen står).

/Kristoffer Bergström, Oslo

Holmenkollen.

Igår stod jag på norrmännens hotell i väntan på Petter Northug. Norges presskille Otto Ulseth kom fram till mig och körde lite gags. Trodde jag.
– Vad i helvete vad det du frågade om på presskonferensen? Hoppas du hörde att Eldar skällde ut dig. Det var du värd.
– Ja, visst var det roligt?
– Roligt? Ro-o-oligt? Jag ska säga som det är: svenska sportjournalister är en börda för nationen. Så fruktansvärt usla.

Han förklarade sedan att bara norrmän fick ställa frågor till Petter.

Minuter senare kom en buspojke med guldmedalj ner till oss. Tidigare spurtade han ner Sverige, nu tänkte han spruta ner oss. Han skakade champagneflaskan, korken trilskades, mer skak, mer slit – och så plaff. Petter hade inte en tanke på att hälla upp i glasen, inte när det stod reportrar nära.
Efter eruptionen flinade han. Svenskarnas frågor var roligast att svara på. Allt var trevligt i 2,38 – jag har exakta tiden på diktafonen – tills Kung Otto fångade in honom och försvann.

Och allt jag tänkte var att han hade rätt. ”Belastning” är rätt ord.
Förlåt, Sverige. Tänk så skimrande vårt land vore utan mitt skrå.

/Kristoffer Bergström, Oslo

Holmenkollen

VM:s finaste brev kom nyss. Jag sympatiserar så förbehållslöst med läsaren. Läs allt noga och hjälp mig sedan med frågan längst ner.

Nu pendlar jag mellan två svar:

1.
Hej.
Jag håller förstås med dig. Jag vet inte hur bindestrecket hamnade mellan leden ”Hellner” och ”gropen”, men där ska det absolut inte vara. Vad det gäller döpandet tackar jag för lektionen. 18 års uppväxt i pingstväntäta Mullsjö borde ha sprutat in kyrkolingon i mitt blod, men tydligen har jag språkluckor. Hädanefter ska jag tänka mig för och inte kladda så med orden.
Mvh
Kristoffer Bergström

2.
Hej.
Du skriver ”Northug och Hellmer”. Det är ett stavfel! Kära du, det är fundamentalt och inget som man kan tycka vad som helst om. I så fall kan du ju påstå att jorden är platt och då blir du i bästa fall beskylld för att vara en lögnare.
Bästa hälsningar i alla fall
Kristoffer Bergström

/Kristoffer, Oslo

Holmenkollen

Jaha. Jag sitter i ett öde presscenter, utanför har det röda lämmeltåget flutit förbi i timmar. Tiotusentals ska upp hit på berget. Jag loggade mest in på bloggen för att läsa vad mina kollegor hade skrivit. Se Jennys bilder och läsa Petras sakliga analyser. Jag möttes av mitt två dagar gamla kortinägg om Emil Jönssons bronsch.

Jag får väl kort summera min gårdag innan vi går vidare. Vi tar det i tre klockslag:

11.20-11.50:
Jag såg inte starten av dubbeljakten, för jag hade roligare grejer för mig. Jag samlade fyratusen av mina nyvunna vänner och ställde mig på en bro.
Om vi rörde på oss, undrar ni? Nej, varför förta den goa känslan av att stå still?
Om vi skrattade och skämtade? Nej, varför förta den goa känslan av att ha gorma?
Om vi kramades och sjöng i solskenet?

12.10:
Marit Björgen går i mål som vinnare. Hör jag. Jag är förblindad av dimman, det är som om änglarna håller vita lakan tio meter framför mig

19.00-19.30:
Hundratusen personer står nedanför scenen på Karl Johan. Om en halvtimme ska de klappa åt Guld-Marit och Brons-Therese.

Det finns många sätt att roa en skara som är större än Way Out West- och Roskildepubliken tillsammans. Exempel:
Bobbysocks
a-ha
Alexander Rybak
Ett coverband som spelar låtar av Bobbysocks, Rybak och a-ha
En stereo som spelar låtar av Bobbysocks, Rybak och a-ha

Det finns många sätt att suga musten ur en skara som är större än Way Out West- och Roskildepubliken tillsammans. Exempel:

(Bilden är dålig eftersom jag gick in och fotade tv-skärmen. Men megashowen inleddes med att fyra dansare i röd lusekofta snurrade fort-fort-fort med armarna utsträckta. Bredvid låtsades en man i svart lusekofta spela fiol. Sedan sparkade den vigaste dansaren bort en hatt från en pinne som satt skithögt upp. Då kom fyra ruffigare dansare i förortskepsar och gråa lusekoftor. De utmanade på folkdansbattle och agrar-capoeira, såsom inflyttade sydeuropéer ibland gör i Oslo).

/Kristoffer Bergström, Holmenkollen

Presskonferens på svenskarnas hotell.

Emil Jönsson säger bronsch om sin medalj. Jag gillar att han säger bronsch, det är ett litet fel han har, ungefär som att han alltid säger norskarna.

/Kristoffer Bergström, Oslo

Holmenkollen
VM ska upplevas på plats. Jag tycker det är förunderligt att de som kallar sig skidfans nöjer sig med den platta upplevelsen man får hemifrån.

Jag har minsann sökt mig till Holmenkollen för att se åkarna på ett mer livfullt, häftigt sätt. Här står jag exempelvis och brinner under damernas prolog.

Till herrarnas kom fyra män i gula jackor och en stor kartong. Efter bärande och uppackande och fipplande (de fick inte reda på att VM skulle arrangeras här förrän 11.00 i dag) kom en svartvit brusbild fram. Till sist ordnade de den detaljen också, bilden var blank och vi kunde följa kvalet. Jävligt live.

/Kristoffer Bergström, Holmenkollen

Holmenkollen.

Vi svajar just nu om vi ens ska blogga. Här har ni ett morgoninlägg från dagens presskonferens. Ska jag fortsätta randa ner sånt här? Ska jag ligga på Petra så att hon ger lite vuxnare, klokare inlägg?

Detta har hänt hittills i mästerskapet:
I tisdags höll norrmännen hov i en pampig sal. Jag satt och direktrapporterade, vilket var en utmärkt idé. I två minuter. Sedan började norrmännen tala och jag påmindes om att jag inte förstår vad de säger. Där satt jag med bultande puls, självdansande fingrar och skulle sekundöversätta ”je husker sieger verde dri og mensker”.
Men gratisgrejerna var bra. Remmen till min axelväska är nernött nu eftersom jag burit runt på tråg av snodda smoothies och nötter.

I morse skulle Sverige matcha upplevelsen och bjöd in till ett klassrum. En vall av bord var uppsatt för att hindra smittspridning (fakta: bakterier kan inte ta sig över en träskiva). Sedan fick man luta sig över borden och ropa till sig de aktiva. Eller gå över till dem (fakta: bakterier stannar på sin sida av en träskiva även om bäraren går över den).

På damutfrågningen fick Charlotte alla frågor utom tre. På herrutfrågningen fick Emil alla frågor utom när jag undrade ”kan någon av er andra svara på hur laget ska samarbeta?” och Emil tog det svaret också.

/Kristoffer Bergström, Holmenkollen

***
Som en VM-lek har all press enats om att köra inspelningstombola före varje presskonferens. Det är dagens lilla spänning. 60 lappar läggs i en tunna, den virvlas om och sedan drar vi vilket redskap som får användas vid inspelning. Det är inte så blodigt, på de flesta lapparna står ”diktafon” eller ”mobil”. I dag var det en norrman som drog svarte petter. Han vecklade långsamt ut lappen, kollade, suckade och visade för oss.
”Ett uppstoppat lamm” stod det. Han stönade men lydde.

Nu har vi checkat in på Holmenkollens presscentra.

Här ska vi bo och leverera nyheter till er i nästan två veckor. Tja, vi ska förstås ut i verkligheten och hämta in stoffet. I dag har vi luktat, känt, inspekterat stadion. Sett Kalla glida omkring i spåren och sprinttränaren Arild Monsen släpa testcykeln som är så viktig för Emil Jönsson att ha i en av bodarna mellan racen i sprint.

Om du vill ha mer läsning köper du förstås Skidbibeln som är ute i butik! Där får du veta allt du behöver inför det stora mästerskapet i grannlandet Norge.

Vi hörs snart!

/Petra, Holmenkollen

Garmisch i tanken.

Nej, jag lämnade VM-stan minuterna efter jag hade pratat med en gråtglad Jens.
Fina, vackra, verbala Jens. Dina ögons glans nådde fortfarande fram till taxins backspeglar när vi närmade oss München.

Nu är jag i Oslo för längd-VM och håller på att tömma förråden av möjliga alpinvinklar. Kanske behöver jag inte spara de där outnyttjade Järbyn- och Pärsoncitaten längre.

Jag klistrar ändå in något halvklart och spretigt. Det här var tänkt som en subjektiv summering av mästerskapet och skulle ha publicerats i dagens tidning. Men så kom Northug och Kalla och Ibrahimovic och gänget i vägen, så det var aldrig lönt att skriva klart om hur Bode Miller krockade in i en port, tappade staven, men ändå hade tagit medalj om han inte ställt sig upp. (Eller om dagen efter på lottningen när konferencieren försökte skydda Bode genom att säga ”just to let those who wonder know: you finished standing because of cramps in the back after the crash” och Bode bara ”what?”).

Men här, på en blogg som läses av niohundra personer och en hund, kan ni få de första två punkterna:

Citatet:
”Skulle alla tävlingar gå på en bussparkering skulle Hans Olsson vara i topp av världscupen. Nu är det inte så. Det är något jag får jobba på”.
Som fartåkare floppade Hans Olsson, men i lagtävlingens storslalom vann han tre av fyra dueller och låg bakom bronset. Han var inte förvånad över det, med tanke på den flacka och lättstakade banan. Nu kan han bli världsbäst, så länge han lyckas platta ut all alptoppar och muta några bansättare.

Betyg på de aktiva:
++++
– Anja Pärson (10-3-11-3-9)
– Maria Pietilä Holmner (3-22-3)
– Jens Byggmark (2)

+++
– Axel Bäck (3-11)
– Jessica Lindell Vikarby (14-DNF-7)

++
– Hans Olsson (DNF-26-DNF-3)
– André Myhrer (10)
– Mattias Hargin (12)
– Matts Olsson (24-3-18)
– Frida Hansdotter (8)
– Sara Hector (3-17)

+
– Patrik Järbyn (23-DNF)
– Emelie Wikström (24)
– Therese Borssén (DNF)
– Jag och mina kollegor (135 trötta artiklar, 135 italienska luncher för att schweinbraten blev för äckligt)
”Våra usla svenska sportreportrar är häpnandsväckande kassa. De har nästan slutat prata om sporten och fokuserar nu på dramat för att hitta varje möjlig vinkel att prata skit utifrån och beskriva hur DÅLIGA människor är. (—) Så snälla kom tillbaka till verkligheten och skriv om något intressant i stälelt för det här konstanta hatet”
(Med risk för partiskhet fick en utomstående person recensera reportrarna. Valet föll på Hans Olssons bror, skidtrollaren Jon Olsson, som skrivit raderna ovan).

Från och med nu ska jag inte ägna en enda tanke åt uschliga alpinister på tre veckor. Det är ett löfte.
/Kristoffer Bergström