Det går riktigt bra för Icona Pop just nu. I början av februari seglade singeln ”I Love It” in på Billboards Dance/electronica Top Ten-lista, och nu har Icona Pop tagit sig ännu ett steg längre och ligger nu på plats 17 på den mest prestigefyllda Billboard-listan – The Hot 100.

Duon som utgörs av Stockholmstjejerna Aino Jawo och Caroline Hjelt slog igenom 2011 med singeln ”Manners”, men det var med singeln ”I Love It” som gruppen började uppmärksammas på allvar. I Sverige fick Icona Pop ta emot en grammis för Bästa Nykomling 2012, och vann även priset för Årets Låt 2012 på P3 Guld-galan. I USA har låtens medverkan i ett avsnitt av den mycket omtalade HBO-serien ”Girls” haft stor betydelse för gruppens framgångar.

”I love it” är skriven av Patrik Berger, Linus Eklöw och Charlotte Aitchison (som också har en egen karriär som soloartist under namnet Charli XCX).

Bob Marley har en närmast ikonisk status inom reggean. Med hits som ”No Woman No Cry” och ”Buffalo Soldier” lade Marley tillsammans med bandet The Wailers, grunden för den nya genren. Den här veckan firar gruppens klassiska album ”Catch A Fire” 40 år.

Trots stora framgångar hade Marley och bandet The Wailers till en början svårt att nå ut med deras nya och banbrytande rocksteady-sound. Efter att den amerikanska soulstjärnan Johnny Nash upptäckt Marley och hans grupp The Wailers under ett besök på Jamaica i mitten av 60-talet, var tanken att få gruppen att slå igenom på den amerikanska r´n´b-marknaden. Detta visade sig dock till en början mycket svårt, då publiken och dåtidens diskjockeys aldrig tidigare hört någon liknande musik.

Det stora genombrottet kom egentligen först i mitten av 70-talet med Johnny Nashs och Eric Claptons tolkningar av Marleys låtar ”Stir It Up” och ”I Shot The Sheriff” som båda blev stora hits. Med albumen ”Catch A Fire”, ”Burnin´” och ”Natty Dread” säkerställde Marley sedan sin internationella karriär.

Dock fick Marley under mitten av 70-talet fly från hemlandet Jamaica till Storbritannien efter att han och frun Rita Marley utsatts för ett mordförsök till följd av de politiska motsättningar som präglade landet under decenniet. Många var helt enkelt för rädda att Marley skulle lyckas påverka folkets åsikter med sin starka samhällskritiska röst.

Trots sin tidiga död – Bob Marley dog 1981, endast 36 år gammal till följd av en elakartad hjärncancer – har artisten kommit att vara tonsättande för reggean och de efterkommande decenniernas artister inom genren.

I Sverige har reggae under de senaste åren kommit att få allt mer uppmärksamhet. Med artister som Kapten Röd, Aki, Svenska Akademin, General Knas, Jeepstarr och Syster Sol har genren växt till sig rejält.

Trots detta har många musikjournalister och branschmänniskor länge varit kritiska mot genren och dess utövare. Reggean har inte ansetts fin nog, vilket Kapten Röd fick känna på efter att han kammat hem priserna för årets artist och Guldmicken på P3 Guld-galan 2012.

”…Det är en relativt liten scen artistmässigt, men den mängden folk som kommer på spelningar har aldrig varit överens med hur mycket reggaen hörs och syns i media. Men vi visste att publiken var stor. Det roliga är att jag under det här året har träffat på musiker som säger att de i och med min framgång själva fått hopp att lyckas trots att de representerar en samhällskritisk musikgenre som annars anses vara okommersiell, eller till och med känns ovälkommen, i vissa sammanhang…”

Citatet kommer från en intervju som Ametist Azordegan gjorde med Kapten Röd för Gaffa förra året.

Reggaen fortsätter att beröra, så väl motståndare som anhängare. Och intresset för Bob Marley och hans rastafari-religion ser inte ut heller ut att sina. Förra året kom den brittiska dokumentären ”Marley” som målar en bild av artistens liv ut på DVD, och samtidigt fortsätter stjärnan sälja skivor som aldrig förr. Bob Marley är en riktig legend, som på många sätt lever än.

Här hittar du några av Bob Marleys bästa låtar!

ABBA är Sveriges största musikexport genom tiderna och trots att bandet splittrades för precis 30 år sedan verkar intresset för supergruppen aldrig sina. Den 7 maj öppnar det omtalade ”Abba – The Museum” i Stockholm, och redan nu är förhandsförsäljningen av biljetterna till öppningsveckorna i full rullning.

– Trycket på biljetter ökar för varje dag och det börjar bli svårt att få tag i biljetter till öppningsveckan. Men ännu finns några lediga tider, säger Mattias Hansson, VD för ABBA-museet.

Museet är till stora delar tänkt att vara av det ”interaktiva” slaget, och besökaren ska få känslan av att kunna stiga in i ABBA:s värld och uppleva hur det var att vara en del av bandet. Det går också rykten om att medlemmarna själva kommer dyka upp i samband med öppningen.

– Några av medlemmarna kommer att vara där, men inte alla, säger Mattias Hansson.

Förra året stod det också klart att bandets samlingsskiva ”Gold – Greatest Hits” från 1992 placerat sig på en tredjeplats över tidernas mest sålda album i England. Bara Queens ”Greatest Hits” och Beatles ”Sgt Pepper´s Lonely Heart´s Club Band” hade sålt mer.

Tidigare i år gjorde också ABBA-medlemmen Agnetha Fältskog comeback som soloartist, vilket fick en enorm genomslagskraft i medierna. I nuläget ligger Fältskogs singel ”When you really loved someone” på 45:e plats på svenska Itunes försäljningslista.

ABBA slog igenom 1973 då de kammade hem vinsten i Eurovision Song Contest med låten ”Waterloo”. Efter detta löste succéerna av varandra, med miljontals sålda singlar och album samt turnéer världen över. Det var efter att de två gifta paren – Agnetha Fältskog och Björn Ulvaeus samt Anni-Frid Lyngstad och Benny Andersson, skilt sig inom loppet av två år (1979-1981) som bandets musikaliska samarbete avtog, och ABBA till slut splittrades 1983.

1999 hade musikalen Mamma Mia, baserad på ABBA:s låtar, urpremiär på Prince Edward Theatre i London. Musikalen har sedan dess uppförts på teatrar världen över och även kommit att bli film.

Totalt har ABBA sålt cirka 400 miljoner skivor.

Här har vi samlat några av de bästa låtarna från ABBA:s låtskatt:

Billie Holiday anses vara en av de största jazzsångerskorna genom tiderna, men stjärnstatusen till trots var hennes liv långt i från glamoröst. Endast 44 år gammal dog ”Lady Day” till följd av ett allvarligt alkohol- och narkotikamissbruk som hade hängt med henne sedan de tidiga tonåren.

Billie Holiday föddes som Eleonora Fagan Gough den 7 april i Philadelphia, Pennsylvania. Uppväxten kantades av familjetragedier och kriminalitet till följd av föräldrarnas svårigheter att ta hand om sin dotter. Vid elva års ålder blir Billie våldtagen av en granne till familjen.

1929 är Billie fjorton år och flyttar då in med sin mamma på en bordell i Harlem, New York. Där börjar de båda jobba som prostituerade, men grips redan några veckor senare och döms till sex månaders fängelse.

I början av 1930-talet sätter Billie igång att sjunga på allvar, och tillsammans med grannen och saxofonisten Kenneth Hollan börjar duon uppträda på New Yorks nattklubbar och barer. Det är också nu som sångerskan antar sitt nya artistnamn, inspirerat av skådespelaren Billy Dove och hennes far Clarence Holiday.

Efter några år av slit på barscenerna blir så Billie upptäckt av musikproducenten John Hammond. Han hyllar hennes sångstil och erbjuder henne ett skivkontrakt på Brunswick Records. I början är skivbolaget kritiska till Billies stil men efter att ha gjort succé med låten ”What a Little Moonlight Can Do” finns det inte längre några tvivel om sångerskans kapacitet.

Under slutet av 30-talet turnerade Billie med pianisten och jazzlegenden Count Basie, vilket också resulterade i en hit med den i dag så klassiska ”Summertime”. Samtidigt fick sångerskan erfara stort motstånd av arrangörer och publik på grund av den rasism som präglade 30-talets USA. De flesta hotell, restauranger och offentliga toaletter var stängda för sångerskan, och under samma period dog även hennes pappa till följd av att ha blivit nekad vård av en rad sjukhus på grund av dennes hudfärg.

Trots motgångarna hade Billie under den här tiden stora framgångar med singlarna ”I´m gonna lock my heart”, ”Easy Living” och den kontroversiella ”Strange Fruit”. 

Sångerskans framgångar växte ännu mer under 40-talet med flera stora försäljningssuccéer, men samtidigt började också Billie förlora sig allt mer i ett eskalerande narkotikamissbruk. Detta resulterade i att sångerskan återigen dömdes till ett kortare fängelsestraff och även började tappa greppet om sin sångröst.

1959 lades sångerskan in på sjukhus med svåra skador på levern och hjärtproblem. Efter flera misslyckade försök från läkarna att sätta stopp på sångerskans drickande dog Billie Holiday den 17 juli samma år. Då var hon endast 44 år gammal.

Billie Holiday anses vara en av världens mest inflytelserika jazzsångerskor, och har med sin speciella sångstil influerat musiker världen över.

Foto: Per Kristiansen

På senaste har vi fått erfara en trend där artister gör allt längre låtar. The Knife, Justin Timberlake och Frank Ocean är bara några av dem som krossat 3-minuters-idealet och snarare siktat på det tredubbla. PSL:s Lisa Milberg skriver mer utförligt om den nya trenden här.

Med cheerleader-punk-kvartetten Tiger Bell är det precis tvärtom. Lotta, Lisa, Canan och Lovisa hyllar i stället den korta låten, vilket syns tydligt på den nya EP:n ”Slaughter´s Daughter där det längsta spåret ligger på två och en halv minut. ”En bra låt är en kort låt” är något av ett motto för det Stockholmsbaserade bandet som precis kommit hem från en Frankriketurné.

Tiger Bell bildades 2010 och förra året kom debutsingeln ”Wanna Wanna”. ”Slaughter´s Daughter” är bandets första EP, och till hösten väntas ett album.

Vi mötte upp tre fjärdedelar av bandet precis innan de begav sig ut på vägarna, och pratade lite om valet att göra korta låtar, bandets drömmar och om svårigheterna/fördelarna med att vara fyra tjejer i ett punkband. Dagen till ära var det även dags att hämta upp den nytryckta EP:n.

I klippet ses delar av musikvideon till ”Slaughter´s Daughter”. Credits: Blåfilm/Emma Wennström

I morgon har Tiger Bell releasefest för EP:n ”Slaughter´s Daughter” på Debaser Slussen i Stockholm. Den 30 april ser du dem på Debaser i Malmö.

Kolla även in Tiger Bells spellista här nedanför!

Hon kallar sin genre för ”voodoo music” och visst finns det något mörkt och mystiskt över Nadia Nair. När den 24-åriga exilgöteborgaren gästade WiMP Live Sessions förra onsdagen rådde det heller inga tvivel om att sångerskan besitter en av Sveriges bästa röster just nu. Nadia Nair har en röst som gjord för de stora arenorna, och vi kommer säkerligen få se mycket mer av henne framöver.

Under kvällen bjöd Nadia på fyra spår från sitt kommande album. Singeln ”Bon Voyage” är en powerlåt utan dess like, men kanske var kvällens starkaste ögonblick den finstämda och känslosamma ”Walk with the Queens”. För dig som missade den fantastiska spelningen med Nadia Nair, ser du den i sin helhet här:

Innan spelningen passade WiMP:s redaktionschef Karin Moberg på att prata lite med Nadia – ett samtal som bland annat kom att handla om sångerskans komplicerade förhållande till Stockholm samt om varför hon har något så ovanligt som en ananas på armen:

Nästa WiMP Live Sessions går av stapeln den 10 april, och då är det Eric Gadd och Saturday, Monday som står på Story Hotels scen.

Många artister brukar kanske känna sig nervösa inför en spelning, men det gäller inte när det kommer till hiphop/soul-artisten Carlos Matola, aka ”Kade”.

Den 27 februari gästade den hajpade nykomlingen WiMP Live Sessions på Story Hotel i Stockholm, och vi passade på att följa med honom under och efter soundcheck för att ta reda på hur man egentligen bäst laddar upp inför ett gig:

För dig som vill kolla in Kade:s spelning från WiMP Live Sessions, ser du den här.

Här kan du lyssna på Kade:s singel ”Trubbel”:

Det är fredag och vad passar bättre än att fira in helgen med lite ny och fräsch musik?! Har ni något större att celebrera föreslår jag att ni kollar in Karins party/kalas/kärnvapen-lista i inlägget här nedanför och för er andra kommer här lite tips på vad vi tycker är absolut bäst just nu!

Karin Mobergs favoriter:

Sebastian Wijk – ”Under a Hole (Into the Light) (Adam Rickfors Remix Radio Edit)”
Nora tipsade om det här, så förlåt om jag snor en av de absolut bästa från dig nu, men fy fan vad bra det här är! Indie och house i ett. Där här smälter både mitt dj- och ”sitta hemma och mysa med en kopp te”-hjärta samtidigt.

Nadia Nair – ”Bon voyage”
Den 24-åriga göteborgsexilen Nadia Nair är Sveriges senaste popdiamant. Bon Voyage är debutsingeln som bjuder på en unik röst med hundraprocentig igenkänningsfaktor! Lägg dessutom till en härlig blandning av genrer som beskrivs som ”voodoo music” och ni förstår att ni har ett vinnande koncept. Ni kan se Nadia på WiMP Live Sessions på onsdag om ni är i Stockholm, läs mer här.

Ansiktet – ”Låtsas som inget hänt”
Nej, man ska inte romantisera det här med otrohet, men när Ansiktet (Erik Nordström från Lilla Sällskapet och Herbert Munkhammar från Afasi & Filthy och Maskinen) säger åt mig att låtsas som inget hänt med sammetslena röster är jag beredd att sopa vad som helst under mattan. 

The Knife – ”A Tooth For An Eye”
Discobelle beskrev det passande nog som ”konstig dansmusik som på något sätt lyckas ha pop-appeal”. Med andra singeln från nya plattan känner jag att The Knife kommer leverera (jag ska erkänna att jag var lite orolig när jag hörde första singeln Full of Fire. Man blir knäpp och vill dansa på samma gång, det är väl ett bra omdöme? 

Devendra Banhart – ”Never Seen Such Good Things”
När jag behöver uppmuntran brukar Devendra Banharts superglada I Feel Just Like A Child var låten som gör jobbet. Den har i princip spelat sönder mina lurar faktiskt. Nya skivan Mala bjuder inte alls på lite glada och lekfulla låtar som den, utan är mycket mer melankolisk. Men jag gillar det ändå. 

Nora Lindkvists favoriter:

Deptford Goth – ”Guts No Glory”
Namnet till trots gör inte Daniel Woolhouse musik som på något sätt kan liknas vid goth. I stället är detta indie-electronica när den är som skönast, skörast och vackrast. ”Guts No Glory” från nya albumet ”Life After Defo” är en av de bästa låtarna jag hört på mycket mycket länge. När Woolhouse sjunger ”will you sing a song now, to deal with death?” kommer plötsligt livet väldigt nära.

Håkan Hellström – ”Det kommer aldrig va över för mig”
Okej, det här är inte direkt någon uppstickare, men det vore skamligt att inte nämna allas vår Håkan. En av årets mest hajpade releaser, och visst överraskade han många av oss med sin postpunkiga och oväntat mörka singel. Själv gillar jag ju det här mycket mer än mysiga Taube-Håkan, och hoppas på ett album i samma stil.

Gerilja – ”Animals”
Vem visste att blandningen av analoga synthar, cowbell, orglar och rocktrummor skulle kunna vara så lyckad? Deras musik har kallats för psycho-disco-rock och det är en ganska bra beskrivning på den norska trion i Gerilja. Med ”Animals” bjuder bandet på en hård och svängig debutsingel, som i alla fall lyfter min fighting spirit till max.

Here Is Your Temple – ”So High”
Det är något med den drivande, distade basen och Emily McWilliams släpiga, hesa röst i ”So High” som gör mig helt kär. Here Is Your Temple är definitivt ett av de mest intressanta nya svenska banden just nu. Lyssna lyssna!

Ken Ring (feat. Stina Wäppling) – Aldrig Ensam
Jag är en inbiten Västerortsbo. Jag älskar allt som Stina Wäppling rör vid (har ni inte lyssnat in er på supergruppen NONONO, där Stina också sjunger, måste ni göra det NUUU!) Självklart älskar jag Ken Rings vackra godnattvisa-liknande singel.

I dag är vi väldigt glada att kunna berätta att vi har sju dagars exklusiv förhandslyssning på Ludwig Bells nya album ”Jag måste räknat fel” som släpps den 27 mars.

Det har gått nästan tre år sedan debutalbumet – ”Jag har försökt förklara” släpptes. Albumet fick ett mycket varmt mottagande och resulterade också i en turné tillsammans med Annika ”Säkert!” Norlin.

På nya albumet har Ludwig återigen jobbat med barndomsvännen och producenten Fredrik Swahn, som annars också figurerar som musiker i [ingenting] och Anna Järvinens band. ”Jag måste räknat fel” kretsar mycket kring ett slags matematiskt tema och människans vilja att kunna planera och ”räkna ut” hur livet ska bli. Låttitlar som ”Vinklar” och ”Liggande stolen” har något direkt och vardagligt över sig men under dessa titlar gömmer sig också ett större djup och mörker.

Vi träffade Ludwig inför albumsläppet och pratade om nerver, kreativitet och det matematiska temat på nya plattan. I inslaget visas också delar av videon till singeln ”Vinklar”.

Här kan du lyssna på Ludwig Bells album ”Jag måste räknat fel”

Förutom Niello så gästades WiMP Live Sessions i onsdags också av nykomlingarna i hiphopakten Tjuvjakt. Och det var ett taggat gäng som ställde sig på Story Hotels scen för att bjuda på några riktigt svängiga låtar.

I januari släpptes den soliga debutsingeln ”Tandtråd” men under spelningen bjöd gruppen också på flera låtar med ett betydligt mörkare och hårdare sound. Det blir helt enkelt spännande att följa Lidingögrabbarna och deras utvecklingskurva framöver! För dig som missade gigget, ser du Tjuvjakts spelning här: