https://www.youtube.com/watch?v=wxrYmYyRMZk

Det brittiska stjärnskottet Chlöe Howl besökte Norge i helgen och WiMP var så pass ivriga att vi så klart såg till att få prata lite med henne. Hon är på europaturné som förakt åt Ellie Goulding och på kvällen efter intervjun stod hon på scen inför 8000 personer i Oslo Spektrum.

Men innan den stora spelningen höll hon en lite intimare konsert på ett litet galleri för runt 50 utvalda fans, WiMP inräknat.

Hör Chlöe Howls nya singel i WiMP.

Efter konserten satte vi oss ned med Chlöe.

Hej Chlöe, vad tyckte du om konserten du just gjorde? Nöjd?

– Ja, absolut. Jag tyckte det gick bra. Men det var ju en konstig konsert, mest med tanke på den gigantiska alien-figuren som stod mitt i rummet.

Haha, ja det är sant. Han gjorde intryck på flera av oss. Jag snubblade till och med på hans svans.

(Här bör det nämnas att i det galleriet där konserten hölls fanns det flera märkliga, stora figurer placerade runt om i lokalen. Bland annat då en stor alien mitt i rummet. Red.anm.)

Hur ser din dag ut, blir det mycket press och så?

– Bara press och tjat faktiskt, så jag får inte direkt se så mycket av staden. Men vi är glada inför konserten i Spektrum i kväll där vi öppnar för Ellie Goulding. Det blir bra!

Ja det räknar jag med. Du har bara släppt tre singlar än så länge, men du signades med Columbia Records redan som 16-åring. Hur kom de i kontakt med dig så tidigt?

– Jag jobbade en del med en producent som bodde i närheten av mig på den tiden. Då vi hade fått ihop några låtar vi tyckte var bra och tog dem till en snubbe som driver ett lite indie-bolag. Han gillade också låtarna och fixade ett management till mig. Så gick allt plötsligt fort och vi fick kontrakt med Columbia Records.

Du er bare 18 år gammal. När började du ta musiken på allvar?

– Jag började så smått att skriva egna låtar när jag var i tioårsålderna men det föll lite mer på plats när jag var 13. Jag ville egentligen bli författare när jag var liten. Jag gillade så klart att sjunga också men jag tänkte aldrig att jag kunde göra bägge sakerna samtidigt. Haha. Så när jag fyllt 13 gick det upp för mig: Hey, jag kan ju faktiskt skriva texterna till mina låtar!

Du skriver väldigt tidsenlig elektronisk popmusik, men vad lyssnade du på när du växte upp?

– Vad ska jag svara här då, jag har lyssnat på så mycket konstigt. Mest popmusik med något alternativt över sig. Men det var allt möjligt – allt från The Cure till Destinys Child. Jag gillar kvinnor som gör något spännande inom popgenren, som Robyn till exempel. Och så lyssnade jag mycket på det mina föräldrar lyssnade på. Mamma gillade TLC och Blondie, men pappa lyssnade på The Cure, New Order, The Smiths, och inte minst, Michael Jackson.

Du var en av de nominerade till att bli BBC:s ”The Sound of 2014”. Vad tror du att det har gjort för din karriär?

– Vet inte hur mycket det har gjort men det blev ju en del uppmärksamhet efter att det tillkännagavs. Jag brukar själv använda den listan för att upptäcka nya artister, så jag hoppas att någon använder den för att upptäcka mig. Det var i alla fall en väldigt stor ära att bli nominerad!

Det är mycket hype runt dig och din musik. Hur påverkar det dig?

– Inte så mycket. Jag läser mycket av det och märker av det men jag försöker att inte låta det påverka mig så mycket. Jag kommer alltid att köra på min grej och göra saker på mitt eget sätt.

Och vad tycker du om att bli jämförd med artister som Lily Allen och Adele?

– Jag måste säga att jag gillade Adele-jämförelsen, även om jag inte riktigt kan se själv vad den kommer ifrån. Lily Allen-saken är bara lathet. Vi är inte ett dugg lika. Bara för att vi båda gör pop med brittiskaccent, så är det samma sak? Äh, nej.

Hur är det att synas i medierna redan som 18-åring? Har det förändrat dig på något sätt?

– Man växer upp lite fortare än andra. När mina vänner nu är färdiga med skolan och ska prova på det riktiga livet, så är det något som jag redan har gjort i tre år. Det är lite speciellt. Man träffar också väldigt många manipulativa karaktärer, så man behöver lite guts för att komma igenom vardagen. Man blir tuffare.

Vad är din plan nu då? Hur ser 2014 ut för Chlöe Howl?

– Ah, det blir hektiskt och roligt. Turnéer nu och festivaler i sommar. Så kommer mitt album ut i juni, då. Woop, woop.

Woop, woop Chlöe! Det ser vi fram emot.

Lyssna på “No Strings” i WiMP.

Brittiska dubstep-popstjärnan Kathleen Anne Brien, mer känd som Katy B, debuterade för två år sedan med hyllade EP:n Danger och det efterföljande albumet ”On A Mission”. Hon nominerades till flera priser, bland andra MTV Europe Music Awards, MOBO Awards och Q Awards. Den 7 februari släpper hon sitt nya album ”Little Red” men redan i dag kan du smyglyssna på albumet i WiMP!

Vi ringde upp Katy B för att prata lite om plattan. När vi ringer sitter hon i ett bås och har precis spelat in lite demo-sång till en producent.

– Men jag vågar inte säga vem det är med risk för att jinxa att det inte blir något. Det är någon jag verkligen gillar och jag är rädd att det inte kommer med på deras skiva, säger hon.

Okej, men berätta lite mer om din skiva ”Little Red” som är klar och släpps nu i dagarna!

– Det här är det jag har jobbat med de senaste två åren. Skivan handlar om att vara en ung 20-någonting i London. Mycket av min musik är inspirerad av klubblivet men på den här skivan finns det också några låtar där jag bara gick in i studion och började skriva med producenter jag gillar.

– ”Little Red” är en skiva om kärlek, svartsjuka och passion – därav namnet. Det är inte bara för att jag är liten och rödhårig.

Hur kommer det sig att du valde just dansmusiken?

– Det började med att kompisar som gjorde musik frågade om jag kunde lägga sång på deras låtar och sedan sjöng jag dem på olika klubbar. Jag började hänga på klubbar mycket väldigt tidigt så jag har liksom vuxit upp med den musiken.

Är du fortfarande en klubbråtta?

– Ja, men kanske inte lika ofta som jag brukade, jag hinner inte det nu. Ibland känner jag mig lite gammal. Men i julas var jag ute hur mycket som helst – det är som terapi för mig.

Så är det på klubbar du vill att man ska spela din musik?

– Absolut! Fast gärna på andra ställen också. Jag älskar när någon kommer fram till mig och säger att ”jag lyssnar på din musik på gymmet”. Det betyder att de blir peppade och glada av den och det är precis det jag vill!

Efter samarbetet mellan A Great Big World och Christina Aguilera så kan man nu höra duon överallt. Singeln ”Say Something” går varm på radiostationerna och toppar många listor världen över. Nyligen släpptes albumet ”Is There Anybody Out There?”, ett medryckande album som leds av popmelodier. Vi skulle vilja kalla det för en blandning mellan Maroon 5 och Ben Folds, på ett positivt sätt.

När senast lyssnade ni på ett album från A till Ö och vilket album var det?

– Ian: Det var Christopher O’Rileys tolkningar av Radiohead – True Love Waits. Jag lyssnade på det samtidigt som jag försökte slappna av på planet häromdagen. Chad: Vi lyssnade på Haim i bilen. Vi har mycket tid att lyssna på musik när vi turnerar, det är härligt att kunna dela musik och sedan kunna prata om den. Jag älskar rolig tjejpop.

Hur lyssnar ni oftast på ett album från A till Ö?

– När vi reser, så antingen på flyget eller i bilen. Det händer ofta.

I vilken utsträckning tänkte ni att man ska lyssna igenom albumet ”Is There Anybody Out There”?

– Vi jobbade mycket med sekvenserna. Varje sång är sin egen lilla värld men de hålls samman med samma ändamål.

Vilket album (av vilken artist som helst) skulle du rekommendera våra läsare att lyssna på från A till Ö – och varför?

– Phantom Planet – The Guest. De är mest kända för sin singel ”California” men varenda sång på det albumet är så medryckande. Alla borde kolla in det albumet ännu en gång!

John Newman slog ner som en bomb för knappt två år sedan när han sjöng på Rudimentals singlar ”Feel the Love” och ”Not Giving In”. När han sedan i maj förra året släppte sin debutsingel ”Love Me Again” var succén ett faktum. Singeln klev rakt in som #1 på iTunes i 14 olika länder och har nu sålt över 1,8 miljoner exemplar världen över och i Sverige har den nått platina. Debutplattan ”Tribute” som släpptes i oktober har sålt fler album i England under 2013 än både Miley Cyrus, Lady Gaga, Lorde, Robin Thicke, Kanye West, The Killers och HAIM. Det ni!

Vi fick tag i John mitt i repet inför kommande Europaturnén.

– Jag står just nu på en gigantisk scen i östra London och repar järnet. Vi ger oss av i morgon så då ska allt sitta.

Ditt liv måste ha ändrats väldigt mycket de senaste två åren…
– Ja, för två år sedan hade jag precis skrivit på ett skivkontrakt. Innan dess levde jag på statens pengar, skrev lite musik i mitt sovrum och gjorde i princip ingenting. Det är helt galet vad som kan hända på två år. De senaste månaderna har varit de bästa i mitt liv och det är så galet lyxigt att jag nu kan åka ut på min egen turné.

Vad har varit bäst?
– Att mitt eget album toppade i mitt hemland var helt fantastiskt!

Har det bara varit toppar eller har du haft några dalar också?
– För ungefär ett och ett halvt år sedan opererade jag bort en hjärntumör. Det var kanske inte det roligaste jag gjort i mitt liv men det sätter ju perspektiv och gör de bra sakerna ännu bättre.

Har det förändrat dig?
– Helt klart! Det fick mig att inse att allt är så bräckligt och saker kan tas ifrån en väldigt snabbt. Det har fått mig att jobba ännu hårdare med musiken eftersom det här är något jag verkligen vill göra.

Hur känns det att ha blivit kändis?
– Det är vad det är liksom. Jag har ett jobb att sköta och det just det här jobbet råkar leda till ”fame”. Nu när jag har blivit en del av det här är det rätt kul att bara luta sig tillbaka och bara observera vad som händer, hur andra människor reagerar. Jag tycker att det viktigaste är vad man åstadkommer rent musikaliskt, det finns för lite artister och för många kändisar i den här branschen.

Tänker du på någon särskild då?
– Eh, nej… Ibland känns det bara som att folk snarare släpper plattor i pr-syfte än för att de verkligen vill göra bra musik.

Så du gör aldrig en David Guetta och kör på ”Fuck me, I’m famous”-stilen?
– Haha, nej. Får snarare känslan ”Fuck me, this is crazy” ibland. Jag tar det hela med en nypa salt och då blir jag ibland helt chockad över hur galet allt är .

Vad tycker du om musikbranschen annars, är den vad du förväntade dig?
– Jag försöker snarare koncentrera mig på mig själv i den här industrin än på själva industrin. När jag skriver och är i studion är jag helt inne i det och när jag uppträder tänker jag på mitt uppträdande. Det är en bransch med så vassa armbågar men jag försöker att bara ha kul istället för att fokusera på det.

Har du råkat ut för några speciellt vassa armbågar?
– Det är en stor industri men ganska få som jobbar med den. I sådana världar finns det alltid de som är missunnsamma och säger elaka saker om en. Men det är ännu fler som faktiskt har stöttat och hjälpt mig.

Har du börjat känna av press och förväntningar än?
– Nej, så fort jag börjar pressa mig själv kommer jag tappa glädjen i det jag gör och förstöra det. Jag tänker inte falla för det utan bara låta musiken vara lustfylld.

Vad händer i år då?
– 2013 var året då allt hände för mig och jag körde på i fullt tempo hela tiden. I år ska jag försöka underhålla saker och ting och inte bli en artist som försvinner utan som folk köper skivor av även i framtiden. I år ska jag cementera den jag är.

Och casha in?
– Haha, precis!

Den första mars kommer John Newman till Stockholm för att spela på Arenan.

The Funeral, Is There A Ghost och No One’s Gonna Love You är bara några av de låtar som signerats med den välkända Band Of Horses-loggan. I år det 10 år sedan bandet bildades och de har hunnit släppa över tio singlar och fyra studioalbum. Snart släpper bandet en liveakustisk skiva så vi tog tillfälle i akt och ringde upp Ben Bridwell, sångare och grundare av bandet, för att få veta mer. Samtidigt kan vi avslöja att du kan förhandslyssna på albumet i WiMP från den 3/2 till releasedatumet.

Hej Ben, hur är läget?

– Hej, jag mår bara bra tack!

Var är du just nu?

– Jag är hemma i mitt hus i Charleston, South Carolina, Kalifornien.

Ni släpper nu ett liveakustiskt album – vad är skillnaden mellan det här albumet och era tidigare studioalbum?

– För det första så har vi inte kunnat redigera så mycket som vi kan göra på ett studioalbum, det här en blandning av låtar från det första albumet till det senaste. Vi var inte säkra på om vi skulle släppa det här men vi kände att det är ett ärligt sätt att visa vad vi gör utan att överarbeta något. Jag skulle nog säga att det är en ärlig version av hur vi låter i en akustisk miljö.

I år firar Band Of Horses 10 år som band – hur ska ni fira det?

– Vad jag vet så är det inget vi tänker fira. Vi har hållt på ett tag men jag tror inte vi tänkt fira det på något sätt. Att vi får fortsätta ännu ett år är firande nog för vår del.

Vad är planerna för året?

– Vi fokuserar nu på att släppa det här livealbumet och promota det en del och göra några gig. Sen är planen att turnera och göra akustiska konserter.  Jag tänker mig att vi påbörjar ett nytt album till våren.

Så när släpper ni en ny skiva?

– Jag hoppas att den kommer ut i år men vi försöker att inte pressa oss själva och försöka skriva klart den snabbt. Det bästa är att låta allt ta sin tid och komma naturligt.

Har du lätt för att skriva musik?

– Nej, verkligen inte. Jag kan ha svårt att uttrycka mig både i skrift och i tal så ibland är det svårt att skriva musik. Vissa sånger är lättare än andra. I den processen då du måste lyssna igenom allt material och redigera kan det vara tufft och påfrestande. Med vissa låtar behöver jag inte oroa mig för att kunna bli sårad av någon och då kan det vara lättare att skriva. Men ja, vissa låtar är lättare och andra är mycket svårare.

För ungefär fem år sedan hade ni en svensk medlem i bandet – Ludvig Böss. Vad tycker du om svenskar?

– Ludvig är en väldigt bra vän och vi var vänner redan innan vi började spela ihop. Vi var i Sverige några gånger under vår ”senior period”. Förutom att de flesta svenskar är otroligt vackra så är de snälla och uppenbarligen reflekterar ni över mycket. Vi kommer från ett ställe där politiken inte alltid går framåt och det är uppfriskande att se hur ni i de skandinaviska länderna ofta jobbar på ett globalt plan. Det är nyttigt att se då många stater i USA inte tänker längre än gårdsplanen räcker.

Planerar ni att besöka oss i Sverige snart?

– Vi brukar alltid åka till Sverige eller något närliggande land när vi turnerar. Men nu lägger vi allt vårt fokus på att göra klart inför skivan och kommer därför inte turnera lika mycket. Vi har turnerat väldigt mycket och speciellt i den delen av världen. Vi vill inte besöka samma ställe för ofta utan kunna sakna er ibland. Det kanske dröjer lite längre än vanligt, men vi kommer definitivt tillbaka.

Vad är det bästa med att vara rockstjärna? Finns det saker som du inte skulle kunna göra som en ”vanlig människa”?

– Så mycket! Uppmärksamhet från tjejer känns alltid bra att kunna säga! Jag gifte mig med någon som jag inte trodde jag hade en chans på – min fru är mycket snyggare och spelar i en helt annan liga än jag, så jag känner mig lyckligt lottad. Jag har även möjligheten att kunna uppfostra mina barn. När jag inte turnerar är jag hemma och har tid för dem. Jag har inga problem med att ta en dag ledigt och ha kul med dem, samtidigt som jag alltid kan ställa upp för dem när de är sjuka.

Saknar du något och känner att du inte kan få det i och med ditt liv med Band Of Horses?

– Absolut. Det finns en baksida med kändisskapet. När vi turnerar är jag ofta borta i långa perioder och får ta igen den tiden när jag väl är hemma. Så visst finns det ögonblick som jag missar men jag funderar inte så mycket över det negativa utan upplever att jag har tur som får jobba med det här. Det positiva tar över det negativa sidorna.

Efter att hennes låt Jar of Hearts medverkat i det amerikanska programmet So You Think You Can Dance gick allting väldigt fort. Låten laddades ner i över 100 000 exemplar första månaden, hamnade på Billboardlistan och blev den mest visade musikvideon på TV. Christina Perri fick skivkontrakt och den första singeln gjorde henne världskänd. Christina är nu aktuell med singeln Human som är den första låten från det kommande albumet Head Or Heart. Nyligen gjorde stjärnan ett Sverigebesök och vi fick chansen att prata med henne om hur det var att bli känd så fort, var hon helst skriver musik och vem hon själv vill jobba med.

Din karriär har beskrivits som en Askungesaga. Hur var det att bli känd över en natt?

– Det var galet. Ena dagen jobbade jag som servitris och helt plötsligt var jag i New York och hade möten med skivbolag. Det gick så fort att jag inte hade tid att bli rädd och tacka nej till någonting men jag hann inte heller smälta det som hände och fundera igenom det. Det var ganska perfekt så som det hände. Jag körde på och gjorde det som låg framför mig och fick se mina drömmer bli till verklighet. Det har tagit ett år att göra det här albumet och jag känner mig lite mer trygg nu men samtidigt känns varje dag helt magisk.

Vem eller vad inspireras du av?

– Jag skriver mina egna sånger som handlar om mitt liv och de erfarenheter jag går igenom. Den enda sången som jag inte skrivit själv och som inte handlar om mig är A Thousand Years, eftersom jag inte är en vampyr, tråkigt nog. Alla andra låtar handlar om mina egna erfarenheter av kärlek och relationer. Ända sen jag var ett litet barn har jag lyssnat på kärlekslåtar så jag tror att kärlek är den största inspirationskällan till mitt låtskrivande. Men jag skriver även om relationen till sig själv, som Human handlar om.

Jag har förstått att du är ett stort Twiligth-fan. Hur kändes det när du fick veta att din låt skulle bli filmens soundtrack?

– Oj. Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det. Det var förmodligen den största upplevelsen i mitt liv hittills eftersom Twilight är min favoritbok. Det var obegripligt och svårt att förstå att de valde mig och ville ha med min låt. Jag hade den här drömmen om att jag en dag kunde bli en Twilight men det här var bortom mina vildaste fantasier. Jag turnerade med Twilight-gänget, fick gå på alla premiärer och kan nu säga att min låt är soundtracket till hela Twilight-sagan.

Vad lyssnar du på för musik?

– Jag har en väldigt bred musiksmak. Beatles är mina favoriter men jag gillar också väldigt gammal musik som Dean Martin och Conny Francis, som jag lyssnar på i princip varje dag. Jag är ett stort fan av Beyoncé, Lady Gaga, Ed Sheeran, Britney Spears, Robyn och Katy Perry. Oavsett om det är en danslåt eller inte så måste jag känna för låten och texten vilket kommer avgöra om jag gillar låten eller inte.  Jag älskade Blurred Lines och det är absolut 2013 års bästa låt.

Vem skulle du vilja jobba med?

– Jag kan redan checka av Jason Mraz. Han var etta på listan över människor som jag vill jobba med och det har jag nu fått göra. Nu drömmer jag om att få chansen att jobba med Chris Martin från Coldplay eller Hayley Williams från Paramore. Jag är också väldigt förtjust i Lady Gaga. Men det är svårt att säga en person och jag tror att möjligheterna är oändliga.

Har du någon favoritplats där du skriver musik?

– Nej egentligen inte. Jag skriver hela tiden – när jag reser, på hotell och hemma. Men om jag skulle välja ett ställe så skulle det bli hemma i mitt vardagsrum vid mitt piano, men det är sällan jag har sådan tur att jag kan sitta där och skriva. Jag skulle egentligen vilja påstå att jag skriver när musiken kommer till mig, var jag än är.

Kan du avslöja något smaskigt om ditt kommande album?

– Head Or Heart har tagit mig till nästa nivå. Det kan kännas läskigt med det andra albumet men det här känns som nästa steg i min karriär och att det hände på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Självklart låter det fortfarande som jag eftersom det är min röst, mina texter och melodier men vi har klätt låtarna i nya uniformer. Det här är första gången jag gör en del glada och upptempolåtar vilket jag valde att göra eftersom jag kommer göra ännu mer liveframträdanden och då vill jag också kunna ha riktigt kul. Jag har också varit mer öppen för att lära mig om programmering och använda nya sound, vilket skrämde mig i början. Jag har tagit fler risker med det här albumet men jag är väldigt nöjd med hur allt blev.

Om du skulle beskriva ditt liv just nu – vad skulle titeln bli?

– Oj, bra fråga. Jag skulle nog säga magiskt. Allting känns väldigt magiskt just nu och ofta kan jag inte förstå att allt det här är på riktigt.

2012 började klipp som ”Shit va pin” och ”Fucka Ur” spridas på YouTube. De Vet Du blev snabbt ett band att lägga på minnet. Efter att de fått skivkontrakt på Universal Music har bandet fortsatt härja på YouTube och släppt sju singlar och ett album. Bandet, som ofta beskrivs som en humorgrupp, ett pojkband eller YouTube-fenomen, träffade oss för att prata om hur man behandlar sina fans, pinsamma dejter och en internationell karriär.

Se hela intervjun här!

Nu är de kritikerhyllade och till och med Grammisnominerade, men det var inte länge sedan Side Effects fick tjata till sig spelningar. Visserligen med The Soundtrack of Our Lives men ändå.

Sista WiMP Live Sessions innan vi alla gick in i jul-mode tillägnades Stockholmsbandet som såg till att skita ner Story Hotel riktigt rejält. För er som missade spelningen kan vi nu glädja er med att den finns inspelad. Dessutom satte vi oss som vanligt ner innan spelningen och pratade lite. Varsågoda: intervju + livekonsert med Side Effects.

Här hittar ni en intervju med Side Effects:

Här ser ni konserten:

2013 blev året då Sirena började synas och höras runt om i Sverige. Sångerskan Noonie Bao tog plats som hennes manager och Sirena fick sjunga in Summerbursts ledmotiv ”Tonight” av dj-duon Galavant. Dessutom släppte Sirena två egna singlar ”Love Is Not” och ”Don’t Fear The Water” som båda spelats på P3. Vi träffade henne och pratade bland annat om hur året varit och var vi kan se henne framöver.

Klicka här för att se hela intervjun!

Onsdagen den 6 december förgylldes WiMP Live Sessions av Tussilago. Bandet består av fyra killar och är en del av det hemlighetsfulla kollektivet INGRID, som startades av bland andra Lykke Li, Miike Snow och Peter, Bjorn & John. Bandet bjöd på en 30-minuter lång konsert och hettade upp den lilla lokalen som fyllts till max! Detta var en kväll som vi på WiMP kommer komma ihåg med glädje.

Nu finns det två klipp från kvällen som du kan se på Aftonbladet. Det första klippet är spelningen med Tussilago och det andra är en intervju som gjordes innan konserten. Där pratar vi bland annat om hur Tussilago startades och om deras spelning på Stay Out West.