De Vet Du har snabbt gjort sig kända som en av Sveriges främsta humor/musik-grupper och beskrivs ofta som en svensk motsvarighet till Lonely Island. I skrivande stund har de fyra killarna i Lidingögruppen över 10 miljoner visningar på den egna Youtube-kanalen.

Under året har De Vet Du turnerat flitigt och även samarbetat med kändisar som Robert Aschberg (”Haterz”), Björn Gustafsson (”Haterz”) och Markoolio (”Kär i en kändis”).

Den 30 augusti spelar De Vet Du på Tegelbruket i Täby, och nu tävlar WiMP ut ett paket med två biljetter till konserten samt en träff med gruppen! Var med och tävla och det kan bli just du som vinner den här maximala upplevelsen!

Allt du behöver göra för att vinna är att svara på frågan:

Vilket kalsongmärke har De Vet Du gjort reklam för?

Skicka svaret på frågan, adress, namn, telefonnummer och en motivering på varför just du ska vinna till tavla@wimpmusic.com senast den 25 augusti kl. 12.00.

OBS! Åldersgräns 18 år. Resa och boende ingår inte i priset.

Läs mer om konserten här.

Som uppladdning har gruppen här satt ihop en lista med deras absoluta favoritlåtar – en lista som de själva menar passar perfekt för ”tjejbesök”.

De kan ses som föregångare till grupper som Coldplay och Keane, och har under åren haft stora hittar med låtar som ”Why does it always rain on me?” och ”Sing”. Nu är skotska britpop-bandet Travis tillbaka, och från och med i dag kan du förhandslyssna på nya albumet ”Where You Stand” i WiMP!

Travis har gjort sig kända som ett av världens ”trevligaste band”, vilket egentligen kan tyckas konstigt med tanke på deras enorma framgångar under 90-talet. Deras andra album ”The Man Who” var Storbritanniens mest sålda album 1999, och samma år headlinade bandet också den prestigefyllda Glastonbury-festivalen (ett framträdande som blev vida känt då regnet började ösa ner i samma sekund som bandet började spela ”Why does it always rain on me?”).

Men skottarna fick ingen hybris, de bara fortsatte att släppa skivor. Även om det kan kännas som att Travis varit borta länge, så har bandet faktiskt varit aktivt under den största delen av 2000-talet. Dock går det nog att konstatera att bandets senaste platta ”Ode to J. Smith” (2008) gick många obemärkt förbi.

2010 släppte sångaren Fran Healy sitt första soloalbum ”Wreckorder” som bland annat gästades av Paul McCartney, Neko Case och Tom Hobden (Noah and the Whale). Efter detta började Travis jobba ihop igen, och i våras meddelade bandet att ett album var på väg. I samma veva släpptes också singeln ”Moving”.

Den 19 augusti släpps albumet ”Where You Stand”, men från och med i dag hör du hela plattan i WiMP.

> Har du inte WiMP? Här skaffar du tjänsten – helt gratis!

Befinner du dig på Way Out West i helgen? Då är ett hett tips att gå och se den danska electro/soul-akten Quadron som spelar på Linnéscenen i morgon klockan 13.00.

Köpenhamnsduon har nästan haft obeskrivligt stora framgångar sedan starten 2008. Artisterna Prince och Kendrick Lamar är redan uttalade fans, och sångerskan Coco O har lånat ut sin röst till så väl The Great Gatsby-soundtracket som till Tyler, the Creator. Producenten/instrumentalisen Robin Hannibal är också en del av hyllade rnb-gruppen Rhye. Det här är helt enkelt ett danskt superteam. WiMP träffade Coco O för ett samtal om duons utveckling och om vad soulmusik egentligen är i dag:

Det var över sex år sedan vi senast hörde något från Kaah, eller Peter Alexandersson som han egentligen heter. Efter fyra sololbum och ett inhopp i gruppen SLS bestämde sig den hyllade soulartisten för att lägga musiken på hyllan.

I stället började Peter boxas, plugga och jobba som fritidsledare och redovisningskonsult. Samtidigt blev han också förälder. För några år sedan började dock lusten att göra musik att smyga sig på igen.

Tidigare i år kom ett första livstecken från Kaah – den glammiga popdängan ”Vill bara leka mer”, som direkt hamnade på WiMP:s Bäst just nu-lista. I maj kom singeln ”Bästa som jag sett”, och i dag släpps äntligen det nya albumet ”Matcha din look”.

Vi träffade Kaah för en pratstund om kreativitet, den välbehövliga pausen från musiken och om framtida producentplaner.

I kväll spelar Kaah på Mosebacke i Stockholm. I morgon ser du honom på Way Out West i Göteborg.

Med sin sköna blandning av dancehall, moombahton, trap och electronica har DJ/produktions-projektet Major Lazer snabbt blivit en av världens mest älskade liveakter.

Den 19 november kommer Major Lazer till Munchenbryggeriet i Stockholm, och med Diplo, Jillionaire och Walshy Fire bakom spakarna kommer detta utan tvekan att bli en av höstens absolut festligaste tillställningar. Nu tävlar WiMP i samarbete med Monstera ut ett paket med två biljetter till konserten samt en exklusiv vinyl av ”Free The Universe”. 

För att vara med i tävlingen vill vi att du svarar på frågan:

Var kommer namnet Major Lazer i från?

Skicka svaret på frågan, adress, namn, telefonnummer och en motivering på varför just du ska vinna till tavla@wimpmusic.com senast den 21 augusti kl. 12.00.

OBS! Åldersgräns 18 år

Läs mer om konserten här. Tagga gärna bilder och info om spelningen med    #monstera_MjrLzr i sociala medier.

Som uppladdning har vi här satt ihop en lista med de absolut bästa Major Lazer-låtarna:

Den brittiska popduon AlunaGeorge har knockat världen med sina dansanta electropopdängor. Efter succén med singlarna ”Attracting flies” och ”You know you like it” släpps nu Londonduons debutalbum ”Body Music”, som redan hyllats av kritiker och fans. WiMP:s Katarzyna Rogalska har pratat med Aluna Francis – den ena halvan av AlunaGeorge.

Hej Aluna! Ni har precis släppt ert debutalbum – ”Body Music”. Hur känns det?

– Det har varit på gång länge och just nu är vi verkligen bara glada. Vi har lämnat alla nojor bakom oss. Det finns inget som vi kan ändra på, och vi är verkligen nöjda med albumet som vi skapat, så vi hoppas bara att andra kommer att uppskatta det också. Plattan kommer att ge publiken en mer fulländad bild av oss som band.

Vad var det för ”nojor” ni hade?

– När vi släppte de första singlarna visste inte folk hur de skulle beskriva vår musik eller vad de kunde förvänta sig från oss. Efter varje singel kändes det som att publiken trodde att ”aha, det är den här musiken de spelar”, men vi har alltid velat göra låtar som skiljer sig från varandra. Varje låt har en egen stämning och ett eget sound. Det är samma sak med människor – när man lär känna en ny människa så vet man inte vad man kan förvänta sig, och i bland blir man överraskad. I slutändan vill vi bara att folk ska förstå oss.

Men ni har ju ändå fått mestadels positiv respons från publiken…

– Jo, men vi ser nog ändå på vår musik som ganska ”mystisk”. Vi försöker att göra melodier och texter som känns ärliga , men vissa kommer nog ändå mest uppfatta låtarna som en massa konstiga rymdljud som de inte förstår sig på.

När bestämde du dig för att satsa på en karriär som sångerska?

– Jag och min mamma satt på en parkeringsplats utanför Sainsbury´s. Jag skulle gå på en anställningsintervju och min mamma frågade mig ”Vill du verkligen jobba på Sainsbury´s?”. Jag svarade att jag inte ville, men samtidigt hade jag inte direkt visat någon större ambition att vilja jobba med musik heller. Men när hon frågade ”men vad vill du göra i stället då?” var det som att alla mina hemliga drömmar bara poppade fram och jag svarade ”jag vill bli en sångerska”. Min mamma blev helt paff men sa ändå ”ja, men då är det bara att göra det”. Jag var väldigt överraskad över hennes reaktion först. De flesta i min omgivning trodde inte ens att man kunde ha musik som ett riktigt jobb. De bara skrattade åt det. Min mamma var faktiskt den första personen som stöttade mig i det valet.

Och vad var det som lockade mest med musiken?

– Vid den tiden hade jag en pojkvän som producerade elektronisk musik, och jag fick följa hela processen med att göra musik på nära håll. I början fokuserar man mest på den musikaliska biten, med melodier och ljud. Sedan kommer man till texten då man börjar fundera över det språk man använder och vilka känslor man uttrycker. Det finns väldigt många bitar i att göra musik som använder upp ditt fokus. När man skriver en låt sitter man inte direkt och tänker ”åh, jag skulle vilja spela lite tennis i kväll” samtidigt. Det är det som lockar mig så mycket: att man kan vara så fokuserad på någonting att man glömmer bort tid och rum.

När bestämde du och George er för att starta upp projektet?

– Innan vi startade AlunaGeorge spelade jag i ett annat band. Jag hade börjat jobba med George några månader tidigare, men det var inte direkt uppskattat från bandets sida. De ställde ett ultimatum – jag fick välja mellan dem och George. Det var ett väldigt lätt beslut – jag kunde inte INTE jobba med George.

Vissa menar att du och George har en sådan stark kemi mellan er att musiken nästan känns sexuellt laddad. Ni har till och med själva kallat den för ”bedroom music”. Hur tänker du kring det?

– Jag har inte tänkt på det på det sättet. När vi gör musik handlar det bara om att båda ska gilla det vi gör, att vi båda får en bra känsla. Det där med ”bedroom music” är en term vi kom på eftersom delar av plattan är inspelad i Georges sovrum.

Vad är det galnaste som hänt dig under de senaste månaderna?

– Jag hoppade ur en bil på fel sida av vägen, och samtidigt passerade en tjej som började skrika ”Hey, vad tror du att håller på med?!”. I nästa ögonblick förändrades hon helt och började i stället skrika ”Åh, jag känner igen dig, du sjunger i det där bandet AlunaGeorge!”. Det var helt galet, jag har fortfarande inte vant mig vid att bli igenkänd på stan.

Aluna listar låtarna i sitt liv:

Den första låten du blev förälskad i: Radiohead – High & Dry
Din bästa liveupplevelse: Bon Iver – Perth
Låten du önskar att du själv skrivit: Etta James – A Sunday Kind of Love
En låt som påminner dig om din barndom: Michael Jackson – Bad
En låt som får dig att fälla en tår: Jeff Buckley – Last Goodbye

Efter att ha träffats under en låtskrivarsession i Nashville 2008, bildade Joy Williams och John Paul White duon The Civil Wars. Efter stora framgångar på den amerikanska countryscenen vann gruppen förra året hela två priser på amerikanska Grammy Awards: årets folkalbum och bästa countryframförande.

Nu är gruppen tillbaka med ett helt nytt album, och du hör det lite före alla andra i WiMP! I samband med släppet har Joy från gruppen också valt ut de bästa albumen från hennes skivsamling. Förvånande nog är det inte så mycket country som dammats av, utan i stället några riktiga pop/rock-guldkorn. Och så lite Daft Punk förstås.

I Sverige har många precis upptäckt deras dansanta electropop, men i USA har de redan spelat för utsålda hus. Med singlarna ”Northern Lights” och ”The Way We Are” har den svensk/australiensiska gruppen Kate Boy slagit igenom på allvar. 

– Att komma till USA som svensk artist är helt ”mindblowing”. Fansen instagrammar efter showen och säger att de varit där, de följer med på turnén och kan låttexterna innan låtarna ens kommit ut. De har en helt annan fan-kultur där, säger Hampus Nordgren Hemlin från Kate Boy.

Han och sångerskan Kate Akhurst befinner sig i studion på Skånegatan i Stockholm. Under hela sommaren har de och gruppens två andra medlemmar Markus Dextegen och Oskar Sikow Engström pendlat mellan studion och en pågående turné. I juni gjorde de sex utsålda spelningar i USA och under juli och augusti är det Europa som gäller. I september väntar en ny turnévända på andra sidan Atlanten.

– Det är skönt att kunna mellanlanda i Stockholm emellanåt. Det ger en någon slags känsla av att ha ett ”hem”, säger Kate Akhurst.

För Kate Akhurst är dock Stockholm ett relativt nytt hem. Det har bara gått ett knappt år sedan den australiensiska sångerskan tog sitt pick och pack och flyttade till Sverige efter att hon under ett Stockholmsbesök blivit introducerad för Hampus, Markus och Oskar i låtskrivartrion ”Rocket Boy”.

– Vi hade både försökt starta ett band och jobbat ett tag som låtskrivare, men inget kändes helt rätt. Att vara låtskrivare är ett rätt obekvämt jobb. Varje vecka träffar du nya artister som du helt plötsligt ska ha ett nära samarbete med. Det var först när vi träffade Kate som vi kände att allt föll på plats, säger Hampus Nordgren Hemlin.

För Kate Akhurst var upplevelsen densamma.

– Jag hade letat väldigt länge efter ”rätt folk” att jobba med. Det känns som att hela den processen gick så oerhört långsamt. Sedan vi bildade Kate Boy har dock allting gått otroligt fort.

Samma kväll som de fyra nya bandmedlemmarna träffats började de jobba i studion på det som skulle komma att bli Kate Boys första singel – ”Northern Lights”.

– Efter det bestämde jag mig för att flytta till Stockholm. Men samma dag som vi skulle släppa ”Northern Lights” så gick mitt visum ut och jag var tvungen att åka tillbaka till Australien. Det var en rätt konstig upplevelse, för allting började hända medan vi var åtskilda. Det tog tre månader innan jag fick ett nytt visum så vi var till exempel tvungna att ta bandbilder från olika platser. Alla bandbilder av oss är ett resultat av snyggt photoshoppade!, säger Kate Akhurst.

Kate Boys första singel lyftes direkt upp av Pitchfork och The Guardian, och det dröjde inte länge förrän alla stora musikbloggar hakade på. MTV kallade exempelvis gruppens musik för ”Chilly Swedish pop with a warm Australian heart”.

– Jag vet inte om jag tycker att musiken låter så svensk, fast samtidigt tar jag det mest som en komplimang om folk tycker det. Den största delen av min skivsamling består av svensk musik, och det var också därför jag kom hit för att hitta personer att samarbeta med, säger Kate Akhurst.

Att gruppen nu håller på att slå igenom ordentligt ser dock medlemmarna mestadels som en surrealistisk upplevelse.

– Det är helt overkligt. Det var som häromdagen när vi spelade innan Fatboy Slim på en festival – man vill bara ta en bild av det för att förstå vad det är som händer.

Precis som de svenska dansakterna The Knife och Fever Ray har Kate Boy också gjort sig kända för sitt visuella uttryck – och för att inte vilja synas i bild.

– Anledningen till att vi inte visar våra ansikten på bilder och i våra musikvideos är främst för att vi vill att musiken ska stå i centrum. Men sen tycker vi att det ska finnas en viss mystik kring ett band. Det var också därför vi valde namnet Kate Boy – man vet inte om det är en sångerska, en DJ, ett band eller vad som helst.

Men att bandnamnet skulle komma att generera mängder av bildgoogleträffar på Kate Middleton och hennes nyfödde prins var dock gruppen inte förberedda på.

– Haha ja, vi upptäckte det häromdagen, men det är helt okej!

Kate Boy är aktuella med singeln ”The Way We Are”. Den 27 juli spelar gruppen på Emmabodafestivalen. Ett album är planerat till våren 2014. 

Familjen har blivit en publik- och kritikerfavorit med sina dansanta elektropopdängor på skånska. Men efter skivan som släpptes i september förra året har inspirationen trutit och tankarna kring att lägga ner Familjen växte. Vi tog en pratstund med skaparen bakom succén.

Ute skiner solen, men i dag håller sig Johan T Karlsson, mer känd som Familjen, sig inomhus. Han är nämligen ”förkyld så in i helvete”. Just nu har han semester, i alla fall från studion, för några spelningar hinner han klämma in ändå. Roligast så här långt har Bråvallafestivalen varit – den var härligt osvensk med en skön blandning av folk, inte så många nervösa hipsters. En sådan ser Johan sig själv som också förresten, kanske är det självhatet som talar.

Sedan ”Allt På Rött” som släpptes i september förra året har Familjen inte jobbat mycket på sitt egna projekt. Johan har snarare suttit i studion och mixat åt andra artister. Men nu har det precis börjat sjuda i Familjen-grytan igen.

– Jag tömde ut mig totalt med förra skivan. Jag mådde inte så bra då heller, jag var som en motor som gick utan olja. Jag hade så mycket existentiella problem som jag har klarat ut nu, säger Johan.

Vad kom du fram till?
– Det man inte dör av blir man starkare av. Det var tungt att inse att man börjar bli gammal, att man någon gång ska dö. Och så blev jag pappa också, det var stort.

Tre år kvar till 40 år, hade du en ålderskris helt enkelt?
– Ja, kanske. Någon slags go’ kris var det i alla fall.

Studiojobb åt andra artister har väckt ny kreativitet och äntligen börjar det kännas spännande och nytt igen. Det måste rinna till i brunnen igen innan man kan börja på nytt så att säga. Och nu kommer Familjen börja skissa på något nytt.

– Det trodde jag faktiskt inte ett tag, jag funderade på att lägga av.

Familjen började väldigt lekfullt och från höften. Sedan har det gått mer åt det allvarliga hållet.

– Någonstans längtar jag tillbaka till det där första, när man bara körde. Med första albumet hade jag inga intentioner. Samtidigt har jag blivit mer och mer politiskt intresserad, – jag blir så förbannad av att det ser ut som det gör, med SD och allt. Idioter.

Tillbaka till det lekfulla och politiskt. Det blir inte lite motsägelsefullt?
– Jag vet, jag vet. Men jag vet inte själv än, vi får se vad det blir.

Vi mötte upp med house-dj:n/producenten och jazzmusikern Rasmus Faber för att prata lite om skillnaderna mellan jazzen och EDM. Bland annat gled vi osökt in på potentialen för troskastning. Kolla in intervjun nedan: