Då kanske det äntligen kan bli lite lugn och ro i IFK Göteborg efter ett turbulent halvår.

Och då syftar jag inte ens på det sportsliga.

Den bortkörde klubbdirektören Seppo Veihela ersätts av den gamle fystränaren och affärsmannen Martin Kurzwelly.

Då kanske det inte blir samma drag på sponsorresorna?

Kurzwelly gick ut hårt och sa att ”Blåvitt kan vinna Europa League”. Varför inte dra till med Champions League direkt?

Det vore bättre om klubben först och främst ser till att bli ett topplag i allsvenskan innan de börjar yra om Europa.

Valberedningen är helt utbytt. Gunnar Larsson sitter visserligen kvar som hedersordförande, men tackade alltså nej till en fortsättning i valberedningen och därmed går en 31-årig epok i graven.

Gunnar Larsson är Mr Blåvitt, men var sak har sin tid.

Kent Olsson hoppar av som ordförande och hoppar raskt vidare till valberedningen.

En total överraskning, men väldigt viktigt att Blåvitt får behålla den gubben. Han är kanon på alla sätt.

Jag drog till Åtvidaberg tur och retur i går för att göra några intervjuer. Man måste ju gå på det som känns, eh, hett, och därför missade jag det högintressanta årsmötet.

Men jag hörde att det var dramatik, burop, känslor, avtackningar, oplanerade tal, delade meningar och applåder i en salig blandning. Underbart!

Precis som ska det vara. En idrottsförening är ingenting utan engagemang.

Nye ordföranden Bertil Rignäs och Martin Kurzwelly fick en tuff första dag i klubben, men nu är maktkampen och formaliteterna avklarade och fokus kan riktas mot den allsvenska premiären.

BK Häcken-IFK Göteborg på Ullevi den 31 mars.

Den blir också dramatiskt.