Hög tid att summera IFK Göteborgs vårsäsong.

Seger i svenska cupen och 21 poäng på elva allsvenska matcher, vilket innebär en tredjeplats efter Elfsborg och hysteriskt formstarka Helsingborg.

Det är naturligtvis mer än godkänt, speciellt med tanke på att spelet inte klaffar till fullo – långt därifrån.

Vi kör betygen, spelare för spelare.

Oavsett om ni håller med eller inte – tyck gärna till.

John Alvbåge, målvakt ++++

Har höjt sig flera snäpp jämfört med fjolåret. Har gjort många avgörande räddningar, kanske framför allt i cupen. Då tänker jag närmast på Helsingborg borta och finalen mot Djurgården. En trygg sista utpost som nu visar att Håkan Mild gjorde rätt när han lockade hem honom inför förra säsongen.

Adam Johansson, högerback ++

Värvades in i absolut sista stund och har ingen klassisk svensk försäsong i benen. Det syns. Adam har inte kommit upp i normal nivå och det känns lite energifattigt på högerkanten. Han har blivit uppsnurrad flera gånger och gjort enkla misstag som det blivit baklängesmål på. Men han bidrar också med lugn och rutin och kommer troligen att växa in i det. Skrev ett fyraårskontrakt. Emil Salomonsson flåsar honom i nacken.

Mattias Bjärsmyr, mittback ++++

Ovärderlig för Blåvitt. Tuff, läser spelet bra och är en pådrivare av stora mått. Har gjort en stark säsong och i allra högsta grad bidragit till framgångarna. Vinner det mesta i luften och är bra i positionsspelet. Är nu skadad i några veckor och frågan är hur mycket det påverkar laget. När han fick utgå tidigt i den urusla matchen mot Öster senast (0-2) blev det genast virrigt där bak. Slutförhandlar om ett nytt långtidskontrakt. Levererar vassa citat med jämna mellanrum.

Kjetil Waehler, mittback +++

Bestefar är också en kille som klart höjt sig jämfört med i fjol, även om han så klart har god hjälp av att hela laget är mer kompakt i år. Lägger inga fingrar emellan när det vankas närkamper. Bra i luften och brytsäker. Ingen raket, men kompenserar det med klokhet. Blåvitt sägs vilja förlänga med 37-åringen. Har fysik som en 27-åring och är oerhört noggrann med kost, sömn och – förstås – träning. Verkar inte gilla att bli kallad för bestefar.

Mikael Dyrestam, vänsterback +++

Var grym som högerback i vintras men när Ludwig Augustinsson gick sönder fick 21-åringen, som ju helst är mittback, snällt flytta över till vänsterkanten. Och det har han löst bra. Snabb, följsam och stark i luften. Men kan ta för sig mer, både verbalt, i offensiven och i duellspelet. Har hamnat på efterkälken vid fasta situationer. Är äntligen helt skadefri och har oerhört stor potential. Snudd på fyra plus.

Och vem fan ska vi ta som högerytter? Det får bli ”Salo”, som startat fem matcher.

Emil Salomonsson, ++

Har ju hemskt mycket spring i de där benen, men positionsspel och bollbehandling lämnar en del i övrigt att önska. Passar egentligen bättre som högerback, men där har Adam första tjing så länge Stahre tränar laget, gissar jag. Bidrar alltid med härlig energi och vilja och är ändå den av alla som testats som fungerat bäst på högerkanten. Har ett vasst skott och borde skjuta oftare. En väldigt laglojal typ som aldrig gnäller utan bara biter ihop och borrar ner skallen.

Philip Haglund, innermittfältare ++++

Lagets kanske största utropstecken den här säsongen. Har ersatt Pontus Farnerud på ett strålande sätt och dessutom gjort flera viktiga mål i både cupen och allsvenskan. Bidrar stort i båda riktningarna och det märks att han är kvitt ryggbesvären från i fjol. Sliter kopiöst i match efter match och har verkligen tagit chansen. Stahre flyttar inte på honom i första taget. Hur länge håller formen i sig?

Jakob Johansson, innermittfältare ++++

Hade helst velat sätta 3,5 plus men i valet mellan en trea och en fyra får det bli det högre betyget. Var smått överjävlig i de första omgångarna och körde över allt motstånd och fördelade bollarna vidare på bästa möjliga sätt. Men har mattats betydligt på slutet och inte alls varit lika dominant. Och JJ har gjort sina sämsta insatser när det gällt som mest. Kvitterar ändå ut överbetyg och kan säljas i sommar om rätt bud dyker upp.  Har inte ens fyllt 23 men gör sin sjunde (!) a-lagssäsong i Blåvitt. Har kontrakt över nästa år.

Sam Larsson, vänsterytter +++

Vi ska lugna oss med att ta till för stora ord när det gäller Samba-Sam. Visst, han har gjort sex poäng (2+4) på elva matcher, men ett par assist har varit enkla tvåmeterspassningar till nån som sedan krutat in bollen från sisådär 35 meter. Han varvar smått geniala grejer med pojklagsmisstag. Spelar med för små marginaler och tappar inte sällan bollen i helt fel lägen. Men han sliter som ett djur i båda riktningarna och går en ljus framtid till mötes. Man får inte glömma att han bara är 20 bast. En artist som kan bli hur bra som helst om han bara lär sig att värdera bättre.

David Moberg Karlsson, anfallare ++

En trea säger ni? Tja, kanske, men jag nöjer mig med en tvåa. Har gjort två mål på tio matcher och det är för lite. Levererade visserligen i cupen mot Öster, men har blixtrat till för sällan. Det är fortfarande lite för mycket sparka och spring över DMK. Men han är ruggigt snabb och internt påstås han vara lagets bästa avslutare. Tyvärr har han inte visat det på match. Är bara 19 år och förr eller senare lossnar det. Har egenskaperna som krävs för att bli riktigt, riktigt bra.

Tobias Hysén, anfallare +++++

Det går inte att sätta något annat betyg på ”valpen”. 13 mål på 17 tävlingsmatcher i år, varav fem i allsvenskan, säger det mesta. Ser starkare och rappare ut än i fjol, men har problem från elva meter. En ledare både på och utanför plan. Har dock gjort några plattmatcher (AIK!) och kan bli jämnare och effektivare. Tackade nej till landslaget och får därmed välbehövlig vila. Måste fortsätta att ösa in mål i höst om Blåvitt ska hänga med i guldstriden ända in i kaklet.

Avbytare:

Nordin Gerzic, mittfältare +

Alltså, det är ju synd om killen. Få spelare sliter lika hårt på träningarna och han är ofta kvar efteråt och kör extra. Har så mycket fotboll i sig och inställningen är det verkligen inget fel på, men det vill sig inte. Alls. Jag vet inte om det sitter i huvudet eller vad det är, men det är uppenbart att det är något som inte stämmer och man kan inte skylla på vinterns skada hur länge som helst. Är helt under isen och verkar vara tyngd av sin höga prislapp (sju millar). Har 2,5 år kvar på kontraktet och kommer totalt att ha kostat klubben över 15 miljoner när det går ut. Lånas ut eller säljas? Det är uppenbart att något måste göras i alla fall, för så här kan det inte fortsätta. Men det är ju inget snack om att killen i grund och botten är en duktig fotbollsspelare. Hur stort tålamod har klubben och hur stort tålamod har Nordin själv?

Daniel Sobralense ++

Har bara gjort fem matcher, varav tre från start. Har haft strul med skador och får det inte att lossna i Blåvitt. Men har stundtals visat klass, som när han kom in i cupfinalen mot Djurgården. Potential finns definitivt, och här har laget ett sparkapital. Men är för ojämn och trampar fortfarande för mycket på bollen och stannar upp spelet. Får nog finna sig i att mest agera inhoppare om han inte plötsligt får allt att stämma.

Robin Söder ++

Jag trodde ju att han var på gång på allvar där ett tag, men målen lyser fortfarande med sin frånvaro. Fan, Robin, klappa bara dit bollen när läget kommer! Strunta i lobbar och grejer och bli mer cynisk. I nuläget handlar allt om att få peta in ett mål och med det få en välbehövlig självförtroendeboost. Har ändå varit helt okej spelmässigt och stundtals visat vilken högklassig fotbollsspelare han egentligen är.

Hannes Stiller ++

Har gjort nio (!) inhopp på elva matcher. Om det är någon som vet hur man mest effektivt använder röven när man spelar fotboll så är det Hannes Stiller. Stahre vet vad han får när han slänger in veteranen. En tackling här, en nickskarv där och vips har laget fått en målchans. Har bara nätat en gång så här långt. Gör alltid sitt jobb.

Pontus Farnerud ++

Har väl i ärlighetens namn spelat för lite för att betygsättas, men vilket avtryck han gjorde när han blev inbytt i cupfinalen. Fick dessutom pricka in sista straffen. Har lagets bästa fotbollshjärna och kommer att bli en enorm tillgång framöver, om han nu bara slipper mer problem med höfter/ljumskar. Lita på att Stahre hittar en plats i elvan till Farnerud.

Följande har spelat för lite för att få plusbetyg: Marcus Sandberg, Hjalmar Jonsson, Logi Valgardsson, Joel Allansson och Ludwig Augustinsson.

Som sagt, det är fritt fram att hylla och såga ovanstående. Men gör det gärna med viss finess i alla fall.

******

Spelade lite mediefotboll på Valhalla i måndags inför EM som drar igång i juli. Några Jitex-spelare från det finska landslaget var med och lirade och jag hamnade i samma lag som Glenn Hysén. Han var hur stabil som helst och när han lunkade upp på en hörna och pekade på pannan så slog jag förstås bollen exakt dit, och en klockren nick senare så blev det mål. Keepern GP-Rylander skyllde på touch, vinden, handskarna och gud vet vad, men alla som var där (Stefan Rehn, Torbjörn Nilsson med fler) vet vad de såg och det glömmer de aldrig.

Det hela slutade med straffläggning och den avgjorde så klart Glenn med en kylig Panenka-kopia.

Bäst på planen var annars ett gäng unga tjejer från Hönö/Björkö, som tydligen var födda 1999. Jag tar det igen: 1999!

Där har Pia Sundhage framtiden säkrad.

Glenn var poppis efteråt.

Sedan ville Glenn promt plåtas med mig, och vad sjutton, det är väl klart att man ställer upp när en sådan profil bönar och ber.

”Seså, dra in magen nu, grabbar. Speciellt du till vänster”

Ska vi säga så så länge?

Man är ju inte en grävande reporter för inte.

Typ halva Göteborg har legat sömnlös sedan Blåvitt på sin hemsida publicerade uppgiften om att sportchefen var i Las Vegas samtidigt som laget spelade superduperviktig cupfinal på Kompisvallen.

Vad kunde vara viktigare än en direkt avgörande fotbollsmatch om en titel och spel i Europa?

Svaret: ett 40-årskalas för en nära vän. Planerat och bokat sen lång tid tillbaka.

Jag ställde tre blytunga frågor till Håkan Mild om detta på gårdagens träning på Kamratgården.

* Körde ni Baksmällanstuket i Vegas?

– Haha, det gjorde vi inte.

* Ingen tiger i badrummet?

– Ingen tiger i badrummet.

* Hur såg du matchen?

– Vi satt ett gäng med de blåvita halsdukarna på klockan åtta på morgonen och tittade på en helt okej stream.

Det finns säkert de som tycker att Håkan Mild självklart borde ha varit på plats när Blåvitt spelade cupfinal. Men jag tycker inte att det är något att bli upprörd över. Man ska ta hand om sina vänner och ibland måste man helt enkelt prioritera när det krockar. Och ingen kan ju komma och påstå att Mild bara sköter sitt jobb med vänsterhanden. Svårt att hitta någon med samma passion och hängivenhet för sitt yrke. Dessutom, vad hade en sportchef tillfört på Kompisvallen, förutom moraliskt stöd och en klapp på axeln här och där? Ingenting så klart.

Det hade ju varit värre om Mikael Stahre plötsligt fick för sig att dra till, säg, Sunny Beach i Bulgarien eller nåt mitt under säsong.

**********

Öster borta i kväll. Sista matchen före landslagsuppehållet. Blåvitt åkte till Växjö redan i går eftermiddag.

– Vi vill visa spelarna på hur stort allvar vi tar den här matchen. Och förhoppningsvis kan vi ta igen lite sömn som vi tappade efter cupfinalen i söndags, säger Stahre som också berättade att han ”alltid sitter med krysströjan på” apropå det oavgjorda Skånederbyt.

Skrev ett förhandsknäck om Tobias Hysén och Blåvitts olika anfallspar den här säsongen. Hoppas det läggs upp här på sajten under dagen.

På tal om Hysén: han öppnade upp sitt hus klockan fyra på morgon efter cupfinalen och brassade kyckling och nudlar till hungriga lagkamrater. Så agerar en lagkapten när Kebab House har stängt (väl?).

****

Funderar på att inom kort summera Blåvitts säsong så här långt och dela ut plusbetyg och omdömen.

Vad tror ni om det?

Alla synpunkter välkomna.

*****

Till sist: det är ju väldigt varmt i Göteborg nu och när vi reportrar stod och småsnackade med Mild i går föreslog GT-Kai att det så klart borde säljas glass på Kamratgården sådana här dagar.

Det tyckte jag var en alldeles utmärkt idé och utropade spontant:

– Ja! Piggelin! (ni ska veta att jag gillar Piggelin väldigt, väldigt mycket. Mer än vad mina söner gör till och med)

Lejonet & Björnen-ägaren Håkan Mild spände blicken i mig och lät tystnaden tala.

Sen blev det inte mycket sagt.

Var ska man börja?

Sanslöst trista scener efter cupfinalen på Kompisvallen förstås. Hur tänker man när man skickar en bengal rätt in i en folkmassa? Det kunde ha gått riktigt, riktigt illa. Om ett barn fått den på sig?

Varför måste vissa förstöra en sådan fest? Varför sabba för den egna klubben? Varför skapa massa svarta rubriker?

Vi har fått nog av den skiten.

Jag hoppas att IFK Göteborg och polisen identifierar de inblandade och att det delas ut kännbara straff. KÄNNBARA!

*****

Det kändes som Blåvitts match från minut ett. Men efter en svag period i början av andra halvlek gjorde Mikael Stahre, skulle jag vilja säga, två matchavgörande byten när han slängde in Farnerud och Sobralense. Framför allt Pontus Farneruds närvaro på planen spred ett lugn. Vilken klasslirare han är. Kvalitet rätt igenom.

Extra kul att han, efter skadehelvetet, fick skicka in den avgörande straffen. Nu har Farnerud vunnit cupen i Frankrike, Portugal och Sverige. Plus supercupen i Norge, poängterar hans förre lagkompis Fredrik Risp på Twitter.

Det dansas en del på ett tåg från Stockholm just nu. Kul initiativ av klubben att låta spelarna åka med det chartrade finaltåget hem. Lär vara uppskattat bland fansen.

Dagens citat:

– Sisten av planen är en gaisare!

John Alvbåge tog till ett listigt och effektivt knep i mikrofonen för att få upp supportrarna på läktarna igen.

Vad sjutton gör Håkan Mild i Las Vegas när det är cupfinal här hemma?

Scoutar yttermittfältare i spelhålan?

Dubblar klubbens budget genom att gå all in på rött?

Men allt som händer i Vegas stannar ju i Vegas så det får vi nog aldrig veta.

IFK Göteborg ska kvala till Europa League i sommar.

Tre kvalomgångar innan gruppspel. Sex matcher i Europa, om nu Blåvitt klarar sig bra alltså, samtidigt som allsvenskan spelas.

Då kan det vara bra att ha en väl tilltagen budget. För jag tror inte att dagens trupp är bred nog för att slåss på två fronter. Mild har medvetet valt att hålla nere antalet spelare för att förbättra kvaliteten.

Men ska det spelas i Europa behövs det nog åtminstone två kvalitetsgubbar till. Samtidigt som man så klart kan tappa folk när transferfönstret öppnar.

En yttermittfältare lär ligga överst på önskelistan. Mer då?

Seb?

Gurra?

Mackan? 

Håkan Mild har att göra när han kommer hem. Men chanserna att förlänga kontraktet med Bjärsmyr lär inte direkt ha försämrats i och med att Europaspel väntar.

Vilken sommar och höst IFK Göteborgs supportrar har framför sig. Toppstrid i allsvenskan, Europa League, Silly Season. Oh la la.

****

Efter en trög start gick det allt bra att gästspela som bartender på ett bröllop, tackar som frågar.

Har hängt lite på Blåvitts träningsanläggning i veckan.

En dag var en av huvudpersonerna i den omtalade skattehärvan för ett gäng år sedan uppe på besök. Vi kan kalla honom ”Janne P”.

Han började prata med en spelare och gav sin syn på 1-1-mötet med Gefle. Spelaren var väl måttligt intresserad av att lyssna och när ”Janne P” började kritisera enskilda spelare fick spelaren nog.

– Är du här för att gnälla kan du lika gärna gå härifrån, sa spelaren.

”Janne P” gjorde som han blev tillsagd och lommade iväg.

****

GP-Balkander bloggar om att Blåvitt vill skriva ett längre avtal med Mattias Bjärsmyr. Inget konstigt med det. Det hade väl snarare varit en nyhet om Blåvitt INTE vill få till ett långtidskontrakt. Mittbackens betydelse kan inte överskattas. Vad jag hör är förhandlingarna långt gångna.

Och känslan internt i klubben är positiv: Bjärsmyr kritar på om han får vad han begär och det inte plötsligt dyker upp ett utländskt superbud.

Ge honom 150 papp i månaden om det är det som krävs, Mild!

******

Högintressant cupfinal i morgon. Jag tror att Pontus Farnerud bänkas eftersom Philip Haglund är tillbaka.

Ske bli intressant att se om konkurrentens krönikör tror att Blåvitt ställer upp med en b-betonad uppställning den här gången också eftersom klubben tydligen inte satsar på cupen. Man tar sig för pannan när man läser sånt.

Ska försöka blogga efter matchen i morgon.

I kväll ska jag vara bartender (!) på en kompis bröllop i Lysekil.

Trevlig helg på er!

Vilken helg.

Först Göteborgsvarvet i smått olidlig hetta kombinerat med en plötslig hagelskur modell värre. Med ett (1) löppass i benen lunkade jag runt på 2.16, och det är jag nöjd med med tanke på förutsättningarna. Jag hatade varenda steg, men älskar detta fantastiska arrangemang. Känslan när man går i mål efter 2,1 jävla mil är smått oslagbar.

Det racet följdes upp med ett annat. Den goe killen från Jonsered bjöd in till helkväll och då är det bara att bita ihop, oavsett hur kroppen känns. 69-kronorscava, bärs, päroncognac, drinkar och ett besök på härliga Yaki-Da till klockan sent.

Såna kvällar man behöver emellanåt. Men jag hjulade ju inte direkt till Rambergsvallen i dag om jag säger så. Och jag hjulade inte därifrån heller.

BK Häcken-Gefle 2-2. Några fina mål, men ändå en bedrövlig tillställning inför 1 817 åskådare.

Det roligaste var nog att Pelle Olsson hade rotat i sina gamla taktikpärmar och dragit fram en uppställning från… håll i er nu, 1995.

Tre mittbackar och tre centrala mittfältare och Pär Asp och Jens Portin på var sin kant och Dahlberg och Orlov på topp. 5-3-2, typ.

Och det gick ju hem. Poäng på Rambergsvallen tillhör inte vanligheterna för Gefle.

Men BK Häcken… det flyter inte på bra. Svagt passningsspel, dålig rörelse och juniormisstag bakåt.

Peter Gerhardsson har en del att fundera på framöver.

Sedan gick jag på Blåvitt-Kalmar. Eller gick och gick, stapplade fram är väl en bättre beskrivning. Missade första halvtimmen, men Blåvitt såg ut som Blåvitt har sett ut hela säsongen. Inget sprudlande spel på något sätt, men stark defensiv, ruggig vilja och så den där Hysén på topp. Två klassmål och tre nya poäng.

Det är verkligen något speciellt med den här säsongen.

Och Pontus Farnerud gjorde bejublad comeback. Första matchen på ett halvår. Han fick en kvart och matchovanan lyste inte oväntat igenom, men det kommer att ta sig så klart.

Bara han inte spelar från start på onsdag mot Gefle borta. Ser att GP-Balkander tycker att Farnerud ska ersätta avstängde Philip Haglund. Det tycker inte jag.

Dels är han inte fysiskt redo för att spela från start, och dels bör han undvika konstgräs så här i början. Bakslagen han har fått i rehabiliteringen har kommit på konstgräs, och han själv är medveten om problemet.

Jag surrade lite med honom efter segern i dag.

– Vi har sagt att jag ska ta det lugnt med konstgräs. Samtidigt är Haglund avstängd och jag är så klart spelsugen. Å andra sidan vill jag inte riskera något inför cupfinalen mot Djurgården på söndag. Lurigt läge, sa Pontus.

Stahre bör hitta någon annan lösning än att chansa med Farnerud så här tidigt. På sikt tror jag att det är klokast. Kanske ge Nordin Gerzic chansen centralt, även om han verkar helt iskall just nu?

Farnerud behövs bättre längre fram. När han är helt fit kommer han att få en nyckelroll, var så säkra. 32-åringen (33 i juni) är en av Stahres absoluta favoriter och det kommer att göras plats för honom, även om JJ och Haglund är på planen. Det är jag övertygad om.

Nä, nu ska jag köra lite rehab (resorb och piggelin) och kolla på Breaking Bad.

Hej så länge.

Ibland fastnar man för vissa spelare, oavsett klubbtillhörighet.

Jag är smått förälskad i Xavi Hernández och Andrés Iniesta och jag är lika förtjust i Iker Casillas och Sergio Ramos.

Sedan jag var sex-sju-åtta-någonting har jag älskat Diego Maradona som en familjemedlem. Tapetserade pojkrumsväggarna med bilder och löpsedlar, positiva som negativa. Tyvärr är det tydligen inte socialt accepterat att vid 33 års ålder ha några inramade spelarfotografier framme, inte ens några små, och jag kan känna att det är lite synd. Tycker att det hade piggat upp med en Maradonabild lite här och var här hemma, men min fru går bananas varje gång jag tar upp det. För att inte tala om morsan, som obegripligt nog aldrig varit något stort fan av argentinaren.

Den 28 juni 2008 fick jag en ny favorit, om än inte på alls samma nivå som Maradona.  Jag var utskickad på IFK Göteborg-Ljungskile i svenska cupen på Nösnäsvallen i Stenungsund, av alla ställen. Blåvitt vann med 1-0 inför knappt 2 000 åskådare efter mål av Jakob Johansson, då nyss fyllda 18.

Men det var inte JJ jag skrev om, utom om en ett år yngre kille från lilla Magra i Alingsås kommun. Robin Söder hoppade in och gjorde sin andra a-lagsmatch. Det var första gången jag såg 17-åringen live, men jag hade hört väldigt mycket gott om honom. Och jodå, det riktigt lyste om den blonde ynglingen. Jag har sett många talanger genom åren, men det här var definitivt något alldeles extra.

Steget, touchen, spelsinnet, och – framför allt – balansen.

Jag intervjuade den blyge pojken efteråt och det resulterade i den här artikeln. Förmodligen den allra första om Robin Söder i en stor, rikstäckande tidning.

”Pigg vinkel på den där Söder”, messade chefen Pontus Carlgren.

Sedan den dagen har jag följt anfallaren extra noga, för jag visste att en sådan spelare med den potentialen ser man ytterst sällan.

Att han från elva års ålder växte upp i Ellös i Bohuslän och spelade fotboll för Morlanda, där min farmor ligger begravd, kan säkert ha gjort att jag fastnade lite extra för honom.

Sedan kom det explosionsartade genombrottet. Målet mot Djurgården på Råsunda, mål i Champions League-kvalet, och jag var på plats i Schweiz och jobbade när han som 17-åring gjorde en stark insats mot Basel, när Blåvitt blev utskickade efter en feldömd straff.

Sedan kan ni historien. Det gjorde ont i mig när Robin Söder försökte springa med avslitet korsband i U21-EM på Gamla Ullevi 2009.

Ingenting har varit sig likt sedan dess. Han som följdes noggrant av varenda storklubb i Europa, det ryktades om potentiella övergångssummor på minst 50 miljoner, och jag vet att det på förbundsnivå internt snackades om att blågult hade hittat sin nye Fredrik Ljungberg. Konstig jämförelse, jag vet, men så var det.

I stället fick Robin Söder ägna sig åt år av rehabilitering. Jag vet inte hur många gånger han har gjort comeback och det vet han nog inte själv heller. Vid varje tillfälle har de blåvita supportrarna knutit näven: ”Hoppas han är tillbaka på riktigt den här gången!”

Men det har varit bakslag och åter bakslag, följdskada på följdskada. När han väl har spelat har han ofta varit helt under isen, rent av sett rädd ut i närkamperna och haft noll självförtroende. Inga bra egenskaper om man vill spela elitfotboll. Men Blåvitt har trott på honom och gav honom nyligen ett nytt tvåårskontrakt.

Hur tungt det än har varit har han alltid försökt hålla humöret uppe, ofta kommit fram och småsnackat.

Han är ingen pojke längre, Robin. 22 år fyllda och stolt pappa till lille Sigge Söder (hur gott ligger inte det namnet i munnen!).

I dag skriver vi den 11 maj 2013, och jag är ganska säker på att jag kommer att komma ihåg den här dagen om några år. Dagen då Robin Söder var tillbaka PÅ ALLVAR. Visst, han har gjort några bra matcher efter skadan också, men i dag kändes det annorlunda.

För första gången den här säsongen fick han chansen från start. Direkt hittade han en lucka att röra sig i mellan Halmstads backlinje och mittfält, han fick mycket boll och man riktigt såg hur självförtroendet växte. Han skapade flera vassa lägen och spelade fint fram Tobias Hysén, som dunkade in segermålet.

Robin Söder gjorde ingen perfekt insats, långt därifrån. Men han visade han har betydligt mer att ge på en fotbollsplan.

Får han bara göra ett mål, en strumprullare eller vad fan som helst, så kommer det snart att lysa om honom som det gjorde sommaren 2008.

Sedan ska det bli mycket intressant att se hur bra han kan bli. För Robin Söders råtalang kan få matcha.

För mig kvittar det om han spelar i IFK Göteborg, Milan, Chelsea, AIK, Gais, Odddevold (klart gränsfall dock) eller Malmö FF.

Oavsett klubbtillhörighet kommer jag alltid att hoppas att det går bra för Robin Söder.

Jag kom att tänka på det när jag var uppe på Kamratgården en dag och surrade lite med Thomas Olsson, 37. Han som spelade i Blåvitt för några år sen och som nu är U19-tränare. Jag kommer ihåg den gamle mittfältsräven som en ilsken tjurskalle (bara på planen dock) som alltid föregick med gott exempel. Han verkligen hatade att förlora och ställde höga krav på sin omgivning. Det riktigt frustade om honom när han befann sig innanför kritade linjer, och han har själv berättat att han i början av sin karriär såg sig själv som, eller åtminstone ville vara, en Zinedine Zidane-typ men att han med åren mer och mer insåg att han var en jordfräs som Gennaro Gattuso.

Thomas Olsson lirar glädjande nog fortfarande fotboll, nu i division fem-laget Mölnlycke IS, och vi pratade lite om det.

* Vad tycker du om nivån i femman? 

– Det som har överraskat mig är spelarnas inställning. De tar det på lika stort allvar som de gör här, säger Olsson och blickar ut över Kamratgården.

Sedan berättade 37-åringen om en märklig match som han var med och spelade i slutet av april. Hans Mölnlycke ledde med kassaskåpssäkra 3-0 borta mot Näset när 80 minuter var avverkade. Då fick Näset en gubbe utvisad. Tungt, tungt och rullgardinen ner för hemmalaget förstås.

Trodde alla. Men när domaren blåste av matchen hade Näset med tio man vänt 0-3 till seger med 4-3 på tio minuter.

– Helt sjukt. Jag tror aldrig att jag varit med om något liknande, säger Thomas Olsson.

* Då var du förbannad antar jag? 

– Inte alls. Jag har helt tappat vinnarskallen.

Det svaret förvånade mig mycket. Visst, det är väl naturligt att man inte tar saker och ting lika blodigt när man inte är elitspelare längre, men när sådana grejer som jag beskrev ovan inträffar kan man ju tycka att djävulen inom en borde vakna.

Det är bara att gå till sig själv, även om jag bara är en (mer eller mindre) glad motionär. I tonåren kunde jag vara en sinnessjukt dålig förlorare. Mina barndomspolare Tok-Johan och Matte i Hamnen påminner mig inte sällan om en gång när vi spelade tennis hemma i Lysekil.

Det var dubbel och jag och min partner förlorade överraskande mot ovanstående muppar. De häcklade oss och levde om förstås, och jag var förmodligen i upplösningstillstånd.

Det slutade med att jag tog morsans Toyota Corolla och fräste iväg, utan att ta med mig de andra i bilen. De fick gå den där knappa halvmilen in till stan.

Med åren har det som tur är blivit bättre och man har lärt sig att behärska sig. Men rätt som det är kan det brinna till när man exempelvis spelar korpfotboll eller torskar en tennismatch på Cypern mot den där jävla Fredrik Risp. Eller i arbetslivet när någon konkurrent har en nyhet som jag gärna hade varit först med.

Skillnaden nu är att en förlust rinner av en mycket snabbare. När man kommer hem till två leende smågrabbar som entusiastiskt berättar om den senaste Blixten McQueen-leksaken eller om hur imponerande stor den senaste bajskorven var kan man ta att FC Lysekil fick pisk av Landala BK i sjumannafotboll på Heden.

Det är väl som med allt annat i livet, man lever man lär.

Men att helt tappa vinnarskallen tror jag inte att man kan.

Det handlar bara om att välja sina strider.

Drog till Växjö i går och gjorde Öster-Elfsborg.

Det resulterade bland annat i en rätt så intressant artikel om Anders Svensson, om jag får säga det själv alltså.

Jag klistrar in den rätt upp och ner här eftersom det tydligen blev en nerkortad variant i blaskan och på nätet.

Ta nu ett djupt andetag och läs:

VÄXJÖ. Anders Svenssons framtid är fortfarande högst osäker.

Kontraktet går ut och han har inte hört ett ljud från Elfsborg.

– Stefan Andreasson tycker att jag är slut och det är bara att acceptera, säger landslagsstjärnan.

//////

36-åringen inte är nöjd med sin situation i Boråsklubben. Dagen före prestigematchen mot IFK Göteborg för två veckor sedan gick Anders Svensson ut i Borås Tidning och kritiserade Elfsborgs spelsystem eftersom han inte får ut sitt max av det, samtidigt som han poängterade att han accepterar det eftersom laget vinner. Dessutom sa han att han inte var säker på att Elfsborg vill att han fortsätter nästa säsong. Därför öppnade han för ett äventyr i något arabland.

Sportbladet pratar framtid med Anders Svensson efter Elfsborgs 3-1-seger mot Öster i Växjö.

– Det är kolugnt. Jag har inte hört någonting.

* Vad säger klubbchefen Stefan Andreasson?

– Det får du fråga honom om, men det är klart att han vet vad som stått i tidningarna och vet förutsättningarna. Men än så länge har vi inte suttit ner och tagit någon diskussion.

Mitt under intervjun kommer Andreasson gående.

– Jag får frågor om framtiden här, säger Svensson.

– Det är som vanligt, Anders bestämmer, säger Andreasson.

– Stefan tycker jag är slut och det är bara att acceptera. Jag får njuta av den tid som finns kvar, replikerar Svensson och knallar iväg.

Han säger det i skämtsamt ton, samtidigt som det är uppenbart att det finns en dos allvar i det.

Andreasson går ikapp landslagsmannen och lägger armen om honom innan Svensson kliver in i bussen.

– Jag tror han skojar lite. Vi pratar lite grann och jag hoppas att han spelar hos oss så länge han är motiverad, säger klubbchefen.

* Så om han vill spela i Elfsborg nästa år så gör han det?

– Ja, det hoppas jag. Är han bara motiverad så hoppas jag att han spelar i många år till. Det är det det handlar om. Det är svårt att bestämma exakt vad som ska hända, säger Stefan Andreasson.

Markus Wulcan

Vad ska man då säga om detta? Sportbladets populära sportpodcast, med Den goe kille från Jonsered och Oskar och Amanda, diskuterar frågan här, cirka 30 minuter in i programmet.

Det är i alla fall solklart att Anders Svensson inte är nöjd med sin situation och gör allt för att sätta press på Elfsborgs ledning. Visst, han sa det han sa i skämtsam ton, men helt klart är att det inte är tomma ord. Och han lämnade bara intervjun så där hux flux.

Fortsättning lär följa. Jag är långtifrån säker på att Svensson spelar i Elfsborg nästa år.

Lite tidigare pratade vi om annat också, jag och Anders. En hel del handlade om gräs och hur usel Östers matta var.

Flera gånger återkom Svensson till hur förödande en sådan matta är för ett spelande lag som…håll i er nu…. BK Häcken!

Inte Elfsborg alltså. Han berömde Häckens sätt att spela mer än en gång.

Är det månne en liten flört med Hisingslaget? Är det där landslagsstjärnan ska avsluta sin karriär? Vem vet, hostar Sonny Karlsson upp 150 papp i månaden så kanske Anders Svensson gör två säsonger där innan han lägger av.

Ett långskott så klart, men håll med om att det inte är en helgalen tanke om nu Elfsborg säger nej och det inte finns intresse från något arabland.

Hade förresten ett givande samtal med Bangura i går.

* Vad säger du om matchen? 

– En bra match.

* Ditt mål? 

– Ett bra mål.

* Känslan? 

– En bra känsla.

Men sedan mjuknade han en aning.

Växjö kan för övrigt vara den staden i hela världen som ligger längst bort från Göteborg. Man kör och kör, men kommer ju aldrig fram. Det finns de som säger att Kalmar ligger ännu längre bort, men sådana uppgifter går inte att ta på allvar.

********

På tal om Växjö, ja. Där ska det spelas cupsemi på onsdag.

Jag drog till Ullevi i dag för att kolla läget i den blåvita truppen. Den regnade utav bara helvete. Jag, GP-Balkander och hans kollega Praktikant-Linus bet ihop och stod under bar himmel.

– Du stänger inte skinnjackan trots vädret? påpekade Alvbåge efteråt.

– Måste tänka på imagen i alla lägen, svarade jag.

Pontus Farnerud var inte med och körde med laget, trots medieuppgifter som gjort gällande att han eventuellt kan göra comeback redan på onsdag.

– Det går inte framåt. Jag hade 1 maj som måldatum, men det går inte. Det känns segt.

Bjärsmyr var inte heller med. Ont i låret, men magnetröntgen gav i alla fall positiva besked. Det rör sig om en blödning som ska tas bort med hjälp av elektricitet. Hör på den, alltså. Mittbacken fick någon manick, som verkade väldigt komplicerad, att ta med sig hem. Jag var med när han fick det förklarat för sig och det var en utläggning på flera minuter. Det var röda och svarta sladdar och plus och minus hit och dit.

Lät som han skulle starta en bil med startkablar eller nåt. Jag undrade om han kopplade – kul, Wulcan, verkligen – hur man skulle göra till slut.

50/50 om Bjärsmyr spelar mot Öster skulle jag tro. Annars ersätter Hjalmar Jonsson.

I övrigt om laget då?

Gerzic flyttas ut till höger, JJ går så klart in centralt, och DMK startar på topp igen på Stillers bekostnad.

Till sist: det där med Martin Smedberg-Dalence till Blåvitt, som GT skrev om, kan vi glömma om man får tro sportchefen Håkan Mild.

Men den mannen har ju blåst mig förut, det vet ni som läser bloggen.

Ha en trevlig Valborg, hörni.

Jag ska ägna dagen åt att fylla 33 år.

Det blir väl Avenyn framåt natten, om jag känner mig själv rätt.

Var hyggliga om ni stöter (betona rätt, tack) på mig.

33. Jag kan inte riktigt greppa den siffran.

Men fortfarande ung och lovande.

Vilken fajt vi har framför oss!

IFK Göteborg-Malmö FF på ett i stort sett utsålt Gamla Ullevi. Det historiskt sett riktiga tungviktsmötet i svensk fotboll.

Jag noterar att Malmöjournalisterna gör sitt bästa för att trissa upp stämningen och hetsa mot den större staden.

Malmö FF är tydligen Sveriges genom tiderna bästa fotbollslag. Jag kan bara kort konstatera att de verkar ha ett helt världsunikt sätt att räkna plus och minus nere i Skåne. 16 är tydligen fler än 18 och gruppseger i Champions League och kvartsfinal i samma turnering kan man uppenbarligen helt enkelt strunta i att väga in som meriter när man jämför klubbarna.

Men jag orkar inte ge mig in i den debatten mer än så. KVP-Mattias är en duktig journalist och god vän.

Fokus på matchen i kväll då, ettan mot tvåan i tabellen.

Mycket snack om Blåvitts startelva då Jakob Johansson är avstängd.

Jag har luskat runt en hel del och som väntat blir det av allt att döma Nordin Gerzic som ersätter JJ centralt. Och Emil Salomonsson går in till höger.

Men den stora överraskningen är att Hannes Stiller verkar starta på topp, enligt mina kontakter. I så fall petas alltså David Moberg Karlsson.

Men jag tar inte gift på att det verkligen blir så. Jag får ofta extremt pålitliga uppgifter om startelvan. Det har jag inte fått den här gången, men väl väldigt goda indikationer.

UPDATE: Jag har nu fått startelvan bekräftad och det blir som jag tidigare skrivit.

Så här ser den ut:

Alvbåge

Johansson Bestefar Bjärsmyr Dyrestam

Salomonsson Gerzic Haglund Larsson 

Hysén Stiller

Hypersnabbe DMK lär få en nyckelroll som inhoppare i slutet när Malmöspelarna har trötta ben.

Pontus Farnerud är med på bänken, men är definitivt inte aktuell för ett inhopp. Han är bara med som moraliskt stöd.

Ska vi säga 1-1 i kväll?

Var på Elfsborg-Djurgården i kväll (2-0).

Skulle lajva matchen och eftersom Elfsborgs eget nät är allt annat än pålitligt så fick jag specialinlogg av klubben till Borås stads trådlösa nätverk.

När jag anslöt mig blev jag varse om att all trafik loggas. Spännande.

Och visst var nätverket pålitligt. Tills jag skulle klicka mig in på en spelsajt, främst för att på snabbast möjliga sätt följa resultaten i de andra matcherna, men kanske också för att lägga ett litet bett om jag hittade något käckt.

Ni skulle sett vad jag och den där Bank blev förvånade när sidan var spärrad på grund av ”olämpligt innehåll”.

Så vi började testa konkurrerande spelbolag, till och med det statliga, men inget funkade. Vi körde vidare med diverse sajter med, så att säga, inte överdrivet påklätt innehåll. Det blev tvärnobben där också.

Är Borås den sista resten av Sovjet, tänkte vi?

Detta är kanske något som förresten gäller alla i Borås oavsett uppkopplingstyp? Kommunen har kanske i största hemlighet helt strypt invånarnas tillgång till omoraliska aktiviteter på internet?

Inget snuskande på världens största datornätverk för boråsarna här inte.

Nåväl, syftet är säkert ädelt och jag gissar att en hel del minderåriga surfar på stadens eget trådlösa nät.

Men lite paff blev jag allt. Kul också att mitt surfande loggades.

Räknar kallt med att bli upphämtad av Borås moralpolis vilken minut som helst.

Det var ju tur att 3G-nätet i min mobil fungerade i alla fall.

Mitt i allt detta censurkaos spelades det fotboll också.

Det var ingen bra match. Men Elfsborg höjde sig efter paus och vann till slut hur bekvämt som helst. Ishizakis 2-0-mål ett mästerverk.

Har mästarna vaknat nu?

Djurgårdens tränare Magnus Pehrsson sågade sitt lag på presskonferensen och efter en Bank-fråga om spel kontra spelarmaterial höll Pehrsson en lång utläggning som väl ungefär gick ut på att hans lag kanske inte har rätt spelartyper för kampfotboll, men att det inte behövde vara ett problem om man spelade på rätt sätt.

Där någonstans i mitten såg Jörgen Lennartsson sin chans:

– Ni har för få brottare, sa smålänningen glatt.

Det var det hele från Borås.