Idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) bojkottade OS-invigningen och åt middag med människorättsaktivister i Moskva. 

Ett möte som övervakades av okända poliser.

– Vi hade inte kommunicerat att mötet skulle äga rum, men det var uppenbart att de kände till det på något sätt ändå. Jag kände obehag, säger hon. 

Lena Adelsohn Liljeroth reste till Ryssland i fredags och inledde sitt besök i Moskva. Idrottsministern, som sedan skulle åka vidare till Sotji, hade medvetet valt att ligga lågt med mötet med flera människorättsaktivister som skulle ske på fredagskvällen. Ändå övervakades det av tre ryska poliser.

– Det var uppenbart att besöket var känt, fråga mig inte hur, men de hade koll på det. Det stod tre stadiga poliser och tittade in. Vi hade inte annonserat mötet offentligt innan, så det är uppenbart att de hade koll de egentligen inte borde ha.

Har du någon teori om varför?

– Nej, jag vet inte.

Även på plats i Sotji har idrottsministern känt av övervakningen.

– Det stod en man och filmade oss när vi lämnade hotellet. Men jag vet inte helt säkert om han som filmade visste exakt vilka vi var.

Hur känns det att vara bevakad på det här sättet?

– Jag känner ett obehag.

Lena Adelsohn Liljeroth har tidigare uttalat sig mycket kritiskt mot att OS arrangeras i Ryssland och bojkottade invigningen.

Vad får du för reaktioner på det här?

– Ja, de jag mötte i Moskva var tacksamma. Sedan har jag fått mycket positiv respons på hemmaplan också. Men det viktiga är att det uppfattas så som det var tänkt. Det här är inte en protest mot idrotten utan ett sätt att markera att Ryssland under Putin går åt fel håll.

Vad berättade aktivisterna du träffade?

– De är glada att vi uppmärksammar de brott som begås, människors rättigheter att mötas, att älska vem de vill. Men klimatet hårdnar i Ryssland, och de uppmanade oss att inte klippa kontakterna med landet när OS är över. Att försöka se om vi kan engagera oss i konkreta fall.

Vad har du fått för intryck av arrangemanget de dagar du varit på plats?

– Vi har pratat med några i den svenska truppen, och för deras del fungerar det väl. Sedan är det väl ingen hemlighet att många ifrågasätter att Ryssland fått möjlighet att ha värdskapet. Vi befinner oss ju i en orolig del av landet. Det finns en stor rädsla för attentat, jag har mött ett enormt säkerhetsarrangemang, det finns ingen båttrafik på Svarta havet, folk har svårt att röra sig fritt och journalister har svårare att verka. De är oroliga, det är uppenbart.

Vilket ansvar har IOK för situationen?

– IOK är ju inte statens organisation, men det är en organisation med stora muskler med egna stadgar som talar mot diskriminering, miljö och kanske inte mänskliga rättigheter ännu, men jag tror att trycket mot den nye ordföranden i IOK är starkt och jag har förstått att man har haft en del diskussioner om just detta. Det handlar inte om att bojkotta länder, men man måste följa upp bättre hur spelen arrangeras, hur villkoren ser ut för dem som bygger, det har vi ju fått många sorgliga exempel på nu. Men det är å andra sidan inget nytt i Ryssland, och inget specifikt för OS.

Borde SOK ta ett större ansvar?

– Ja, överhuvudtaget talar man mycket om detta inom SOK, vilka krav ska man ställa på den nation som är värd för spelen. Jag tror att SOK gör vad de kan. Jag tror att de menar allvar när de säger att man vill skala ner den här typen av gigantiska jättesatsningar som få länder egentligen har råd med, det vill man ogärna se.

Vad kan du göra som minister?

– Jag kan så klart tala om det. Jag har pratat med flera IOK-ledamöter och man trycker även på från andra ministrars håll.

Vad får du för reaktion då?

– Det beror på vem man talar med. En del erkänner att det finns problem, andra går direkt i försvarsställning och säger att de inte kan göra någonting.

Vi har försökt prata med volontärer och andra anställda här, ingen får prata med journalister. Vad tänker du om det?

– Det är märkligt om det stämmer. Jag har varit på flera OS, men inte heller i Kina upplevde jag samma rädsla hos volontärerna. Sedan är det ju lite märkligt att det är så otroligt många volontärer här, de är ju fler än antalet besökare. De flesta jag träffat på är vänliga, men de drar sig för att ta kontakt med utlänningar, det känner jag.

Hör idrott och politik ihop?

– Vi brukar säga att det inte gör det, men det blir allt svårare att hävda det. Det blir återigen aktuellt vi nu ska ha hockey-VM i Vitryssland till exempel.

Har du själv burit några symboler för att protestera mot exempelvis de ryska antihomolagarna?

– Nej, jag tycker inte att det behövs. Det är uppenbart vad jag tycker och tänker ändå. Jag tycker inte att man ska ha symboler på arenorna, då kan det snart bli så att vi ser andra symboler för sådant vi inte tycker om, rasistiska och homofobiska symboler exempelvis.

Du har tidigare sagt att Ryssland inte borde ha fått arrangera OS, står du fast vid det?

– Ja.