GSP har ont i knät. Det hindrar honom dock inte från att sitta och putsa på sitt stora blanka bälte under tiden han gymnastiserar igång sig igen. Trist tycker UFC som ju har två finfina utmanare att kasta på den tvålfagre kanadicken. Så vad gör man? Givetvis matcher man dessa två mot varandra och svetsar ihop ett interimbälte och vips så har man en av årets häftigaste fighter så här långt. Om Nick Diaz vs. Carlos Condit blir ett sömnpiller (i klass med Rashad Evans vs. Phil Davis från förra helgen) så ska jag äta upp Tito Ortiz hatt (stl XXXL).

Bråkstaken Nick Diaz är lika älskad som han är hatad. Bråk, attityd och bristande respekt har fått honom utkastad, avstängd, portad och degraderad av UFC tidigare. Faktum kvarstår dock, killen är bra. I sin comeback i oktagonen i höstas möblerade han om ansiktet på BJ Penn på ett sätt jag nog aldrig sett någon göra förut. Visst kan man säga att Penns flås i vanlig ordning inte var det bästa, men ändå. Jag blev då så imponerad av Diaz att jag i ren hysteri kastade upp honom på en topp 10 lista över världens bästa fighters. Det fick jag emellertid äta upp och så här med lite distans var det kanske lite överilat, men bra som fan det är han. Och show det kan vi räkna med. I publiken sitter också en kryckhoppande GSP som inte vill annat än spöa snackpåsen Diaz som vid mer än ett tillfälle trampat honom på tårna. Jag tror han kommer få chansen, jag tror nämligen Diaz vinner mot Condit och får sin match om den riktiga titeln när väl GSP är på banan igen.

Övrigt på kortet hittar vi Roy Nelson vs. Fabricio Werdum. Sett till meriter så borde Werdum stå med näven i vädret efter den här matchen. Men med det sagt så ska vi komma ihåg att Roy Nelson är jobbig att möta för vem som helst. Tung, stark och med rejäl slagkraft kan han skaka Werdum men borde inte göra det. Min gissning är att Werdum vinner på enhälligt domslut.

På kortet finns också en av mina favoriter, Josh Koscheck, som möter Mike Pierce. Koschecks explosivitet och egentlig brist på svagheter tror jag blir mer än vad Pierce kan hantera. Det känns som Koscheck är ett nummer större än Pierce för tillfället och vinner på TKO i sista ronden.

Tänker inte tippa fler matcher än så men kortet ser i sin helhet ut som följer:

Huvudkort:

Nick Diaz vs. Carlos Condit – för interimtiteln weltervikt

Roy Nelson vs. Fabricio Werdum – tungvikt

Josh Koscheck vs. Mike Pierce – weltervikt

Renan Barao vs. Scott jorgensen – bantamvikt

Ed Herman vs. Clifford Starks – mellanvikt

Prelims:

Dustin Poirier vs. Max Holloway – fjädervikt

Alex Ceceres vs. Edwin Figueroa – bantamvikt

Matt Brown vs. Chris Cope – weltervikt

Matthew Riddle vs. Henry Martinez – weltervikt

Facebook:

Rafael Natal vs. Michael Kuiper – mellanvikt

Dan Stittgen vs. Stephen Thompson – weltervikt

Sist men inte minst en liten pepp inför huvudeventet. I give you Nick Diaz.

http://www.youtube.com/watch?v=7Fpzj73u4js

Enligt en pressrelease från svenska budo och kampsportsförbundet var 2011 det mest frmgångsrika året i svensk kampsportshistoria, sett till medaljframgångar. Hela 64 (!) EM och VM-medaljer kammade de svenska kampsportarna hem under året. Lägger man till den svenska explosionen inom UFC plus Nils Widlunds överraskande kliv in på DREAMs nyårsgala är det enkelt att konstatera att svensk kampsport är otvetydigt bättre än någonsin.

Det är förstås ett fantastiskt fint rekord, och precis som vanligt är sådana till för att brytas. Jag tror det finns anledning att tro att 2012 blir ett ännu bättre kampsportsår. Främst ser jag tre saker som pekar på det;

1 UFC Sweden. Att världens största kampsportsorganisation under våren kommer vara närvarande i huvudstaden kommer förstås göra massor för svensk kampsport. Inte minst så kommer uppmärksamheten av oss i media öra att fler söker sig till sporten, att vi dessutom har fler aktiva utövare kontrakterade till UFC än någonsin gör ju ingen skada heller.

2 OS. Stora möjligheter att öka på medaljskörden med lite OS-medaljer. Damernas boxning blir en riktigt pirrig historia gissar jag.

3 Utvecklingen. Kickboxningförbundet fick i vintras tillåtelse att arrangera professionella galor. Det är bara ett exempel i den utveckling som svensk kampsport ser just nu. Toppen blir mer professionell samtidigt som bredden ökar med intresset som följer.

//Syk