Arkiv för tagg UFC

- Sida 1 av 2

Sommaren är kort

av Patrik Syk

Jag slänger en snabb titt på kalender och inser att en sommar passerat. Det är över två månader sedan jag skrev i bloggen. Nu drar vi igång igen och kan bara konstatera att på de två månader som passerat har det hänt en hel massa. Här är några snabba tankar om det som präglat sommaren.

Alexander Gustafsson har turnerat världen runt som en av UFCs största attraktioner inför hösten. Titelmatchen mellan Jon Jones och Alex är big business. Realy fucking big. Om 16 dagar möts de två i vad jag tror blir den bästa matchen i viktklassen sedan Dan Hederson och ”Shogun” Rua bankade vettet ur varandra för knappt två år sedan.

Reza Madadi har blivit av med sitt UFC-kontrakt och stängts av från MMA-förbundet efter att ha dömt till fängelse för grov stöld. En dom som ska överklagas. En sorglig historia ur alla perspektiv.

Golden Ring-galan får värsta tänkbara utgång när Frida Wallberg får hjärnblödning och hamna i koma. Efter några dramatiska dygn slutade det ju dock lyckligt men många frågetecken finns fortfarande kring arrangemanget. Enligt mig visar det med all tydlighet på behovet av ökad professionalitet kring galorna. De tidigare mycket hårda reglerna mot bland annat boxning gör att vi ligger efter och orutinen skiner ibland igenom. På utövarnas bekostnad.

Papy Abedi, Jycken och Tor Troeng har alla gått UFC-matcher medan Akira Corassani tvingades dra sig ur sitt möte med Mike Brown på grund av skada.

Papy gjorde det bra i två ronder innan Dylan Andrews knockade honom i den tredje. Det var den fjärde och sista matchen på Papys UFC-kontrakt och med tre förluster så ser det inte så ljust ut för ”Makambo”.

Mangus ”Jycken” Cedenblad gjorde i helgen efterlängtad come back i oktagonen efter att ha brottats med bland annat starr. Och han gjorde på bästa möjliga sätt. 52 sekunder in i första ronden satt en giljotin som Jared Hamman inte kunde slinka ur. Därefter utmanade han Dylan Andrews för att ”hämnas” Papy. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Tor stod natten till idag för en fantastisk insats när han visade prov på äkta västerbottnisk jiujitsu av högsta snitt. Tyvärr räckte det inte till seger mot duktige Refael Natal men en fight of the night och en hel massa nya fans.

Anderson Silva har blivit knockad. Och fick skylla sig själv för det. Räkna med en annan matchbild i returen.

Benson Henderson har åkt på en armbar. Och Pettis visar att styles make fights. Herrejävlar vilka fina sparkar han har den grabben.

Har jag glömt något? Ja en hel massa förstås. Men det är historia nu. Nu börjar vi uppladdningen efter det största svensk kampsport upplevt på ett halv sekel. Hela världen kommer titta och det finns faktiskt en chans, om än liten, att vi står där tidigt på söndagsmorgonen den 22 september med en svensk UFC-mästere i lätt tungvikt. Allt som står mellan Alex och bältet är världens just nu bäste MMA-fighter. Eller? Jag ryser av bara tanken.

//Syk

Tunga matcher väntar i UFC

av Patrik Syk

Efter några veckor med stiltje i UFC-oktagonen drar cirkusen igång igen om knappt tre veckor med dunder och brak i vår kära huvudstad där Alexander Gustafsson står för huvudnumret med sin match mot Thiago Silva. Men efter denna holmgång så fortsätter UFC bjuda på godbitar.

Nyss blev det klart att allas vår Huntington beach bad boy, Tito Ortiz (han med mössan för er som följt bloggen…hrmm ja..) avslutar sin fantastiska karriär med ett möte med Forrest Griffin. De båda före detta mästarna har mötts i två klassiska fighter där båda har en split decision-vinst var. Tredje gånge gillt den här gången alltså, matchen är Ortiz sista i karriären och går av stapeln 7 juli på UFC 148.

Men dit är det förstås ganska långt och innan dess har vi flera spännande möten. Här är mina tre höjdpunkter som våren har att erbjuda (förutom UFC: Sweden)

1 Jon Jones v Rashad Evans 21 april, UFC 145. Lätt tungvikt
Världens bästa Jones ska äntligen möta den enda top-contendern han ännu inte utklassat. De före detta träningskamraterna ödslar numera inte mycket kärlek på varandra och Evans får nog räknas som den tuffaste matchen hittills i Jones korta men fantastiska karriär. En snackis har varit att flera spelbolag erbjudit sex gånger pengarna på Evans. Det är i min mening alldeles för högt. Favorit ja, men Jones är inte oslagbar och om det är någon som kan plocka ner honom är det Evans. Supermöte.

2 Junior Dos Santos v Alistair Overeem 26 maj, UFC 146. Tungvikt
En titelmatch i tungvikt är förstås alltid bland det största som finns. Overeem krossade fd. mästaren Brock Lesnar i vintras och har siktet inställt på bältet. I vägen står en hårdslående brasse vid namn Dos Santos. Den matchen kommer inte går fem ronder. UFC 146 blir dessutom ett huvudkort med BARA tungvikt. Cain Velasquez v Frank Mir är en annan höjdare på galan. Dynamit!

3 Nate Diaz v Jim Miller 5 maj, UFC on Fox 3. Lättvikt.
Vinnaren lär få en chans på titeln efter att förre mästaren Frankie Edgar fått sitt returmöte (i vänlig ordning..) mot Benson Henderson. Nate Diaz imponerade stort med sin finfina boxning mot Donald Cerrone på UFC 141 30 december 2011 och får här en intressant matchning mot den duktige brottaren Jim Miller. Kan gå åt vilket håll som helst.

//Syk

Kategorier MMA, Sverige, UFC

Gustafsson vs. Silva? Jag gillar.

av Patrik Syk

Igår grävde killarna på MMAnytt fram uppgiften om att Antonio ”Li´l Nog” Nogueira skadat knät och tvingas ställa in matchen mot Alexander Gustafsson på UFC: Sweden. Ersättare blir nyligen avstängde Thiago Silva. En i mina ögon betydligt tuffare match för Alexander, men också mycket mer intressant.

Istället för att behöva klättra över farthindret Nogueira så får Alex nu möta en riktig konkurrent i viktklassen. En fighter, precis som Alex, med många år framför sig inom organisationen med sikte på toppen. Den hungern hade inte Nogueira tagit med in i ringen, det gör Silva. Därför pirrar det nu lite extra i magen inför Globens huvudmatch.

Vem vinner då? Ja förstås väldigt svårt att säga. Silva har inte gått en match på över ett år men vi vet att han har all kapacitet i världen. I matchen som ledde fram till hans avstängning mot Brandon Vera övertygade han stort. Hans ground and pound är av högsta kvalité och Alex bör nog undvika ryggläge om det här ska gå vägen. Samtidigt är Alex nävar bättre än Thiagos och kan ”The Mauler” hålla sig på fötterna har han en stor chans att besegra Silva. Hur det hela förändras sett till ranking är svårt att sia om. Nogueira är högre rankad än Silva men jag undrar om inte Dana White och company håller Silva som en bättre fighter. Hur som helst borde en seger för Alex ge en match mot någon topcontender, exempelvis Lyotu Machida.

****

I natt kom också besked om vem som blir nästa man till rakning i lättvikten. Och som många befarat (hoppats?) så blir det ett nytt dubbelmöte om bältet. Det vill alltså säga att Frankie Edgar för sin returmatch mot nyblivne mästaren Benson Henderson och har därmed hattrick i dubbelmöten (måste väl var rekord?) om UFC-bältet. Mötet är inbokat till 28 juli i sommar. Jag gissar att utmanare därefter blir vinnaren mellan Nate Diaz och Jim Miller som möts på UFC on FOx3 i maj. Måste vara skönt för vem det än är som blir nästa utmanare att veta att man är garanterad en andraserv på titeln.

//Syk

Kategorier MMA, Sverige, UFC

UFC goes small, really small.

av Patrik Syk

I helgen vankas återigen MMA från de som gör det bäst, UFC. Den här gången har cirkusen hittat hela vägen ner till Sidney och kloka som de är har de packat lätt. Det är nämligen dags för semifinalerna i den helt färska flugviktturneringen (56 kilo) som sparkar igång viktklassens existens på UFC. Här hittar vi också en av de mest inressanta UFC-debuterna på mycket länge, Ian ”Uncle Creepy” McCall.

McCall är enligt Sherdog rankad som den bästa flugviktaren i världen. En underhållare av rang och en fighter med en snabbhet få, om ens någon, kan matcha. Som regerande mästare hos Tachi Palace Fights tar han ett efterlängtat kliv in i oktagonen och är favorit, om än knappt, att bli viktklassens första bälteshållare. För mot sig har han Demitrious ”Mighty Mouse” Johnson som flyttat ner till den för honom mer lämpade flugvikten. Med sina 160 cm. var Johnson egentligen för liten för bantamvikten han tidigare tillhörde, trots det lyckades han ta sig hela vägen fram till en titelmatch mot Dominick Cruz (förl. på enhälligt domslut) i höstas och ser nu genom den nya viktklassen sin chans att nå titeln. En riktig supermatch i mina ögen mellan två av världens snabbaste fighters. Den moraliska finalen på denna fyrmannaturnering som jag ser det.

I den andra semifinalen möts Joseph Benevidez och Yasuhiro Urushitani. Benevidez gör sin tredje match för UFC efter två segrar i bantamvikten och har i karriären bara förlorat två matcher, båda mot regerade bantamviktsmästaren Dominick Cruz. Mot sig har han en 35-årig japan jag i ärlighetens namn inte vet mycket mer om än att han är regerande Shooto mästare i bantamvikt. En intressant detalj är dock att han vunnit sina två senaste matcher på TKO vilket inte är så vanligt bland så här lätta killar. Jag har dock svårt att se hur han ska kunna matcha Benevidez.

Flugviktsturneringen är dock inte kvällens huvudevent. Där hittar vi dansken Martin Kampmann som ställs mot Thiago Alves (som pressades men vann mot vår egen Papy Abedi i dennes debut i höstas). Kampmann tillhör de mest rutinerade och respekterade namnen inom weltervikten och har efter ett par tunga domslutsförluster vänt trenden och vann (oenigt domslut) över Rick Story i november. Jag hoppas och tror att Martin kan följa upp den fina prestationen (mycket bra match) mot Alvez. Intressant match som lär betyda en hel del rankingmässigt för den som än vinner.

Som ni uppmärksamma läsare märker så blir det inga riktiga förutspåelser inför den här galan. Mitt självförtroende fick för mycket stryk senast. Men jag kommer tillbaka, jag lovar. Fullt matchkort hittar ni förstås på ufc.com.

//Syk

Kategorier MMA, UFC
Taggar flugvikt, McCall, UFC

Vem blir nästa utmanare?

av Patrik Syk

UFCs kanske tuffaste viktklass, lättvikten, fick en ny titelhållare i helgen när Benson Hederson vann en omdiskuterad poängseger mot Frankie Edgar. Nu är frågan, vem står på tur för en titelmatch? Efter lite diskussion krig detta, bland annat här på blogge, tänkte jag göra det till min sak att reda ut förutsättningarna.

Som jag ser det så finns en handfull lämpliga kandidater att utmana om bältet.

Frankie Edgar. Ingen match inbokad
Talar för: Den tveklöst högst rankade lättviktaren efter Bendo. Var inte nöjd med domslutet och UFC brukar ju gilla konceptet med Edgar och returatcher.
Talar mot: Kommer från dubbla dubbelmöten. Först två segrar mot BJ Penn och sedan en oavgjord plus en seger mot Maynard. Att det skulle bli hattrick i dubbelmöten käns nästa lite farsartat och jag tror inte det skulle gå hem hos fasen.

Gray Maynard. Ingen inbokad match.
Talar för: Högt raknad av UFC har snuddat vid bältet genom det oavgjorda mötet mot Edgar i fjol.
Talar mot: Förlorade returmötet mot Edgar och borde kliva in en titelmatch med en seger som senaste resultat snarare än en förlust.

Clay Guida. Ingen inbokad match.
Talar för: Senaste matchen var mot just Henderson, som han dock förlorade. En riktigt underhållande tillställning och det är en matchning jag tror UFC gärna ser snart igen.
Talar mot: Kommer precis som Maynard från en förlust och lär behöva klättra tillbaks på vinnarsidan innan han är aktuell för match om bältet.

Anthony Pettis. Ingen inbokad match.
Talar för: ”Showtime” är den enda som besegrat Henderson sedan 2007. Imponerade stort i helgen genom att knocka Joe Lauzon med en stenhård spark i första ronden.
Talar mot: Har inte matchats mot de bästa i divisionen trots att han är tidigare WEC-mästare, behöver kanske en ytterligare vinst mot toppmotstånd för att förtjäna en titelmatch.

Nate Diaz. Möter Jim Miller på UFC on Fox 3, 5 maj.
Talar för: Diazbröderna säljer plåtar och ppv. Diaz imponerade mot ”Cowboy” Cerrone och kan han följa upp den seger med seger mot Miller så borde titelmatch ligga nära till hands.
Talar mot: Det är långt till maj. Skulle Diaz vara nästa man till att utmana om bältet ser jag den matchen som tidigaste i sep/okt i höst och så länge lär inte Bendo få sitta och trycka på bältet ostörd.

Bubblare:
Edson Barboza
Gilbert Melendez
Jim Miller

Slutsats:
Tidigare matchning till trots är fråga om inte Anthony Pettis är den som ligger närmast. Det är ett ganska rejält hopp från att knappt mött topp-10 motstånd i UFC till en titelmatch. Men meriterna från WEC borde väga en del. Ligger rätt i både tid och intresse. Mitt tips; nästa titelmatch Henderson vs. Pettis. Ett par tvetydiga twitterinlägg från bland annat Pettis själv antyder dessutom att sådana diskussioner är igång.

//Syk

Kategorier MMA, UFC
Taggar Henderson, UFC

Ben Henderson knep LW-bältet rättvist

av Patrik Syk

Först av allt vill jag bara erkänna att jag hade fel. I samtliga förutspåelser inför helgen. Fanken också. Men även solen har sina fläckar brukar man ju säga. Ehum, ja vidare till verkligheten…

Jag har i flera blogginlägg hyllat Frankie Edgar som en av de bästa pound for pound i världen. Det var han inte i lördags och det kostade honom ett bälte. Men som vanligt när en match i UFC går till domslut så går åsikterna i sär. Enligt många så träffade Edgar med fler slag och hade fler nedtagningar. Men det var ingen tvekan om vem av de två som var mest skakad efter de fem explosiva ronderna. Enligt mig var det Benson Henderson som bjöd på de hårdaste och renaste teknikerna, UFC:s statistikverktyg fightmetric (som man dock inte ska luta sig på i för hög utsträckning) hade dessutom fler träffar för ”Bendo”.

Benson Henderson gjorde som jag ser det allt rätt. Fightades i högt tempo med kraft och mod mot den aviga och intelligente Edgar. Uppåtsparken i slutet av andra ronden var dessutom en spektakulär höjdpunkt. Edgar uttryckte sin besvikelse under den efterföljande presskonferensen och tyckte att han borde vunnit matchen, frågan är om vi får en rematch mellan dessa två. Blir det fallet så har Edgar mött tre olika motståndare på sina sex senaste matcher, galet. Själv hoppas jag Anthony Pettis får chansen mot Henderson. Senast de två möttes var i WEC och då bjöd Pettis på den redan legendariska ”bursparken” (se nedan). I lördags sänkte han Joe Lauzon med en kraftfull spark i första ronden.

Några korta reflektioner i övrigt.

Ryan Bader var grym. Rampage Jackson såg ut som om skadan som stört uppladdningen påverkade mer än han ville erkänna. Han har drömt om att få fightas i Japan igen, jag gissar att han ignorerade skada och sviktande form för den drömmen.

Mark Hunt var grym. Också en gigant i de japanska fightlägren. Går från klarhet till klarhet. Vi som var slavar under K-1 eran vet att de där nävarna kan fälla vem/vad som helst.

 

 
//Syk

Kategorier Japan, MMA, UFC
Taggar Edgar, Henderson, UFC

Big in Japan – UFC 144

av Patrik Syk

You did what you did to me
Now it’s history I see
Here’s my comeback on the road again
Things will happen while they can
I will wait here for my man tonight
It’s easy when you’re big in Japan

Rampage Jackson vet hur det känns. Att vara stor i Japan det vill säga. En av den legendariska Pride-organisationens posterboys är tillbaka där det en gång hände och bara det är häftigt. Som om det inte vore nog så ska duktige lättviktaren Frankie Edgar försvara sin titel mot förre WEC-mästaren Benson Henderson. Dessutom en hel rad spännande fighter ytterligare på ett av årets bästa kort.

Frankie Edgar vs. Benson Henderson – Lättvikt
Frankie Edgar hamnar med all rätt bland de bästa pound for pound i världen. En komplett MMA-fighter med stort hjärta och minst lika stora lungor som mellan fighter inte gör mycket väsen av sig utan låter fightingen tala för sig själv. Kommer från den moderna klassikern, dubbelmötet mot Gray Maynard, och är favorit att försvara sitt bälte ännu en gång. Mot sig har han Benson Henderson som senast besegrade Clay Guida i UFC on Fox i höstas. Henderson är ett yrväder i ringen och har visat sig mycket svår att strypa ut eller låsa trots att han ofta hamnat i just sådana situationer. Tror dock Edgar blir för svår och mästaren försvarar sitt bälte på enhälligt domslut efter fem underhållande ronder.

Quinton ”Rampage” jackson vs. Ryan Bader – Lätt tungvikt
Edgar vs. Hederson i all ära. Störst jubel kommer den fore Pride-mästaren Rampage Jackson få av de fanatiska japanska fansen. I UFC-sammanhang är han stor, i japan är han en legend. En stenhård knock out-specialist som alltid levererar underhållning av högsta kvalitét. Har flera gången hyllat sina japanska fans och sagt att han längtat efter att få fightas där igen. Nu går den drömmen i uppfyllelse (efter lite tjat på Dana White) och japanerna lär välkomna honom med öppna armar. Ryan Baders styrka är brottningen och kommer göra allt för att krympa avståndet till Rampages hårda nypor. Jag tror inte det kommer hjälpa, Rampage vinner på KO i andra roden.

Yoshihiro Akiyama vs Jake Shields – Weltervikt
På tal om stor i Japan. Judo är en japansk nationalsport och få har lyckats omvandla världsklass-judo till världsklass-MMA lika väl som Akiyama. Var redan före MMA-karriären en mycket berömd idrottsman i Japan och kommer ha ett massivt stöd från hemmapubliken. Mot sig har han rutinerade Jake Shields. Shields grappling är en av divisionens bästa men kan få svårt att plocka ner japanen. Akiyama har nämligne ALDRIG blivit nedtagen i någon av sina 19 matcher. Styles make fights. Akiyama viner på TKO i tredje ronden.

Chieck Kongo vs. Mark Hunt – Tungvikt
Också Mark Hunt har en hel drös med hänivna supportrar i Japan. Inte minst för sina år inom K-1. Mot Kongo får han dock tufft och jag tror på poängseger för Kongo.

Övriga matcher:

Yushin Okami vs. Tim Boetsch – Mellanvikt

hatsu Hioki vs. Bart Palaszewski – Fjädervikt

Anthony Pettis vs. Joe Lauzon – Lättvikt

http://www.youtube.com/watch?v=c98qdFQF7sw

//Syk

Kategorier Japan, MMA, UFC
Taggar UFC

BREAKING: Svenska stjärnan missar UFC: Sweden

av Patrik Syk

Hamid ”Akira” Corassani var tänkt som ett av dragplåstren till UFC: Sweden som ska hållas i Globen i april. Idag kan Fighterbloggen avslöja att Akira skadat sig och missar galan, UFC letar nu efter en ersättare till hans motståndare Jason Young. Hur och på vilket sätt ”Akira” skadat sig är ännu inte känt.

”Akira” gjorde sig ett namn inom UFC-kretsar genom realityserien The Ultimate Fighter där han med sin vassa tunga och temprament stod ut som en de profilstarkaste deltagarna under säsongen. Han lyckades dessutom ta sig till en fin semifinal och skulle gjort sin UFC-debut i Globen. Den debuten får nu vänta.

Gladare nyheter är dock att Reza ”Mad dog” Madadi, som skulle gjort sin UFC-debut nu i februari, istället kommer till Stockholm och sällar sig till den redan digra lista av framstående svenska fighters som gör sin debut i oktagonen just då. Detta enligt källor till MMAnytt.se. Reza möter amerikanen Yoislandy ”Cuba” Izquierdo som även han gör sin UFC-debut.

Kategorier MMA, Sverige, UFC
Taggar Akira, Madadi, Sverige, TUF, UFC

Nick Diaz, Roy Nelson och Tito Ortiz mössa

av Patrik Syk

Nu är jag sist på den här bollen, jag vet. Så blir det ibland när man bollar föräldraledighet med bloggande. Inte desto mindre tänker jag ta upp det som hände i oktagonen i helgen för det finns som bekant en del att diskutera.

Två frågor ekade över MMA-världen efter helgens gala.

Var Carlos Condit den värdiga interimmästaren? Kommer Nick Diaz på allvar lägga handskarna på hyllan?

Nej och kanske.

Jag vet att den första frågan har delat MMA-fantaster över hela världen de senaste dagarna. Argumenten låter så här: Nick gick ju framåt och kontrollerade oktagonen! Carlos träffade ju mest!

Båda sidor har naturligtvis rätt. Diaz dominerade golvet men Condit träffade med fler slag och sparkar. Domslutet är därför snarast en filosofisk bedömning av vad som ska premieras. Själv är jag av uppfattningen att den som går framåt, som kontrollerar mitten är den som dikterar villkoren för matchen och den som borde bedömas som den starkare av domarna. Å andra sidan så är ju träffar det enda som går att matematiskt räkna på och där har vi bedömningen. Själv har jag det 48-47 fördel Diaz. Två av tre domare hade det 49-46 till Condit och en 48-47 Condit. Enhälligt domslut. Carlos Condit fick därför interim-bältet och blir den som får möta GSP i nästa riktiga titelmatch.

För Diaz blev besvikelsen för stor. ”Jag accepterar inte det här som en förlust. Nu lägger jag av med den här skiten” sa Nick till Joe Rogan direkt efter matchen. Nu är frågan om han håller sitt ord. Det kontroversiella domslutet har lett till att UFC öppnat för en returmatch mellan Condit och Diaz, någon Condit omedelbart tackade nej till. Frågan är dock hur länge det dröjer innan GSP är fit for fight, knäproblem är jobbiga saker, och skulle en returmatch bli aktuell så är jag säker på att Diaz inte bara hade antagit utmaningen, hann hade dessutom gått till den matchen med en helt annan gameplan. Mer grinding, dirty boxing och kamp på mattan så hade Condit fått en betydligt jobbigare resa tror jag.

Sista ordet är inte sagt, lita på det.

På förhand hade jag lovat att matchen mellan Diaz och Condit skulle bli ett fyrverkeri och årets match. Jag lovade att jag skulle göra något gräsligt om den blev lika tråkig som Rashad Evans vs. Phil Davis från helgen innan. Jag skulle äta upp Tito Ortiz gigantiska hatt. Nu blev matchen kanske inte någon episk show men var långt ifrån något sömnpiller, så Tito får behålla sin mössa, för den här gången. Med förväntningarna jag hade på matchen på förhand kan jag dock erkänna att jag är en smula besviken.

Till sist måste jag hylla Roy Nelson. Fabricio Werdum (som såg ruskigt stark ut och också bör hyllas) mosade honom. Massiva knän vars tryckvågor förmodligen påverkade landerosionen i Nevada träffade Nelson gång på gång. Även om näsan blev lite skrynklig i processen så visade ”Big Country” upp MMA-sporten just nu hårdaste käke. Herrejävlar.

//Syk

Kategorier MMA, UFC
Taggar Condit, Diaz, UFC

Inför UFC 143 Diaz vs. Condit

av Patrik Syk

GSP har ont i knät. Det hindrar honom dock inte från att sitta och putsa på sitt stora blanka bälte under tiden han gymnastiserar igång sig igen. Trist tycker UFC som ju har två finfina utmanare att kasta på den tvålfagre kanadicken. Så vad gör man? Givetvis matcher man dessa två mot varandra och svetsar ihop ett interimbälte och vips så har man en av årets häftigaste fighter så här långt. Om Nick Diaz vs. Carlos Condit blir ett sömnpiller (i klass med Rashad Evans vs. Phil Davis från förra helgen) så ska jag äta upp Tito Ortiz hatt (stl XXXL).

Bråkstaken Nick Diaz är lika älskad som han är hatad. Bråk, attityd och bristande respekt har fått honom utkastad, avstängd, portad och degraderad av UFC tidigare. Faktum kvarstår dock, killen är bra. I sin comeback i oktagonen i höstas möblerade han om ansiktet på BJ Penn på ett sätt jag nog aldrig sett någon göra förut. Visst kan man säga att Penns flås i vanlig ordning inte var det bästa, men ändå. Jag blev då så imponerad av Diaz att jag i ren hysteri kastade upp honom på en topp 10 lista över världens bästa fighters. Det fick jag emellertid äta upp och så här med lite distans var det kanske lite överilat, men bra som fan det är han. Och show det kan vi räkna med. I publiken sitter också en kryckhoppande GSP som inte vill annat än spöa snackpåsen Diaz som vid mer än ett tillfälle trampat honom på tårna. Jag tror han kommer få chansen, jag tror nämligen Diaz vinner mot Condit och får sin match om den riktiga titeln när väl GSP är på banan igen.

Övrigt på kortet hittar vi Roy Nelson vs. Fabricio Werdum. Sett till meriter så borde Werdum stå med näven i vädret efter den här matchen. Men med det sagt så ska vi komma ihåg att Roy Nelson är jobbig att möta för vem som helst. Tung, stark och med rejäl slagkraft kan han skaka Werdum men borde inte göra det. Min gissning är att Werdum vinner på enhälligt domslut.

På kortet finns också en av mina favoriter, Josh Koscheck, som möter Mike Pierce. Koschecks explosivitet och egentlig brist på svagheter tror jag blir mer än vad Pierce kan hantera. Det känns som Koscheck är ett nummer större än Pierce för tillfället och vinner på TKO i sista ronden.

Tänker inte tippa fler matcher än så men kortet ser i sin helhet ut som följer:

Huvudkort:

Nick Diaz vs. Carlos Condit – för interimtiteln weltervikt

Roy Nelson vs. Fabricio Werdum – tungvikt

Josh Koscheck vs. Mike Pierce – weltervikt

Renan Barao vs. Scott jorgensen – bantamvikt

Ed Herman vs. Clifford Starks – mellanvikt

Prelims:

Dustin Poirier vs. Max Holloway – fjädervikt

Alex Ceceres vs. Edwin Figueroa – bantamvikt

Matt Brown vs. Chris Cope – weltervikt

Matthew Riddle vs. Henry Martinez – weltervikt

Facebook:

Rafael Natal vs. Michael Kuiper – mellanvikt

Dan Stittgen vs. Stephen Thompson – weltervikt

 

Sist men inte minst en liten pepp inför huvudeventet. I give you Nick Diaz.

http://www.youtube.com/watch?v=7Fpzj73u4js

 

Kategorier MMA, UFC
Taggar Condit, Diaz, UFC
Sida 1 av 2
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB