Arkiv för kategori Aston Villa

- Sida 1 av 5

Tiden börjar rinna ut för Aston Villa

av Kalle Karlsson

Tyvärr, Aston Villa. Det här är på väg att ta slut när det roliga knappt har börjat.

Vi har inte ens kommit till julperioden ännu, men Aston Villa börjar redan sladda i tabellen.
Om någon behövde förklaringar till att Villa ligger sist i Premier League fungerade dagens drabbning med Arsenal som bevismaterial.
Aston Villa agerade precis som en jumbo. Man började okej första fem minuterna och fick ett skenbart övertag i bollinnehav. Men när både kvaliteten och självförtroendet är så avlägset som i Villas fall så leder det sällan någon vart. Den lovande inledningen handlade väldigt lite om att hemmalaget osade skicklighet, snarare om att Arsenal lät dem gå i fällan.
I de avgörande ögonblicken var skillnaden mellan lagen uppenbar.
I den sjunde minuten fick Theo Walcott en stickare i djupet. Alan Hutton tog då det ödesdigra beslutet att försöka matcha Walcott i löpduellen och fifty-fifty-situationen istället för att ta den kortare vägen mot det egna målet och försäkra sig om att Arsenalspelaren inte skulle kunna gå runt på utsidan. Det gick förstås inte. Hutton blev tvungen att dra ned Walcott och domaren Kevin Friend blåste för straff (efter att ha fått hjälp av sin assisterande domare).
Efter ledningsmålet skapade Aston Villa väldigt lite av värde. Remi Garde hade valt store Rudy Gestede längst fram, men laget spelade inte efter centertankens styrkor. Med nickspecialisten Gestede på plan hade det varit en idé med fler längre bollar och mer inlägg, istället för korta passningar i sidled. Villa är ju inte tillräckligt bra för att öppna ett Arsenal genom kombinationer och när man väl försökte så tappade Gana bollen i den 38:e minuten. Aaron Ramsey vann duellen och satte full fart framåt precis som ett par tre andra Arsenalspelare.
Om gästernas omställning var ett skolexempel på hur de spelar när de är som bäst så var Aston Villas agerande ett exempel på hur lag, oavsett nivå, inte bör agera. Det var smärtsamt att se. Jores Okore tog ett huvudlöst beslut att taffligt försöka stöta mot Theo Walcott och blev överspelad. Carlos Sanchez borde ha löpt hemåt, men stannade av halvvägs och småjoggade när Arsenalsspelare blåste ifrån honom.
Det blev inte speciellt svårt för Arsenal att förvalta ett 3 mot 1-läge och Mesut Özil fick samla på sig en assist till.

Agerandet vid baklängesmålen var signifikativt för årets Aston Villa. De är, helt enkelt, inte tillräckligt bra. Inte på långa vägar. De har en samling andraklassens spelare där merparten, på sin höjd, är bra nog att vara breddspelare i lagen i mitten av tabellen.
Det som är problemet med Villa är att de inte har det som de andra bottengängen (ibland) visar. Bournemouth är välorganiserade och jobbar för varandra. Newcastle agerade prickfritt defensivt och slet som djur i segermatchen mot Liverpool.
Aston Villa spelar som om de är Arsenal, när de i själva verket är jumbo, på väg mot Championship.

Nu finns det visserligen många plankor i årets Premier League. Varken Sunderland, Newcastle eller Norwich skrämmer någon sett till spelarmaterialet. Bournemouth borde rimligen få tufft sett till sin skadelista, men de har slagit Chelsea och Manchester United på raken.
Det är trots allt bara åtta poäng upp till platsen ovanför nedflyttningsstrecket för Aston Villa. Det som talar emot laget är att de redan har spelat ut kortet med tränarbyte. Det är inte möjligt att ringa krislinjen och få in Tony Pulis. Remi Garde har redan hämtats in för att rädda det sjunkande skeppet. Hittills har det fortsatt att ta in vatten.
Tiden börjar rinna ut.

***
För Arsenal var det en komfortabel dag på jobbet, tre poäng och inga skador. De behövde inte vara särskilt bra för att vinna idag, men det fanns flera positiva punkter.
> Aaron Ramsey har visat fin form efter comebacken då han fått spela i favoritpositionen centralt. Nytt mål idag och två mål och två assist på tre matcher.
> Olivier Giroud fortsätter att göra mål, denna gång från straffpunkten. Det var sjätte målet på sex matcher för fransmannen.
> Mesut Özil levererar assist som ingen annan. Det här var 13:e målgivande framspelningen från tysken.
Jag upprepar det jag skrivit tidigare: I den tunna toppen är det Arsenal som framstår som bäst och mest stabilt.

Lovande start för Garde i Villa

av Kalle Karlsson

Aston Villas fans har inte haft mycket att jubla över den senaste tiden. Faktum är att laget fram till helgen inte hade tagit en enda poäng i Premier League på över två månader.
Så det var lätt att förstå reaktionen hos hemmafansen efter 0–0 hemma mot Manchester City.
Det var mållös hemmamatch och vi kan inte bortse från det faktum att Aston Villa hade noll avslut mot mål. Men det var ändå så mycket mer än så. Det var en insats mot tände hopp.

Nye tränaren Rémi Garde gjorde det som vi förväntade oss. Han satte in de franska spelarna i startelvan. Jordan Amavi var tillbaka på vänsterbacken, Jordan Veretout bildade mittfält med Idrissa Gana och Carlos Sanchez. Carles Gil utgick från kanten, men vandrade inåt och plan medan Jordan Ayew startade som striker.
Det syntes tydligt att Rémi Garde fokuserat på den defensiva organisationen under sina inledande träningar med laget. Villa var tajt, föll ned i ett 4-1-4-1 i försvarsarbetet och försökte åtminstone minimera risker.
Manchester City hade chanser och en annan dag hade de förmodligen gjort något mål. Raheem Sterling hade ett friläge i första halvlek. Men Villa höll emot och jag tyckte mig se att spelarna brann på ett sätt som spelare kan göra efter ett tränarbyte. De sprang de där extra metrarna.
Stundtals spelade man riktigt småtrevlig passningsfotboll, ofta med Carles Gil som regissör. Gil är en lyxspelare för Villa, men en lyx man måste ha råd med. Spanjoren är en Juan Mata-light; han har finfin teknik och sammetslena vändningar. När den tidigare Valencia-spelaren – Gil har precis som Mata representerat Los Che – är på humör kan han få Villas offensiv att ticka igång. Gils startplats kommer förmodligen bli på bekostnad av egna produkten Jack Grealish, men Grealish har startat säsongen trevande.
Målvakten Brad Guzan är en annan viktig bricka. Amerikanen har varit i svag form det här kalenderåret, men mot Manchester City agerade han förtroendeingivande igen. Han kanske kan få en nytändning nu? Rémi Garde var positiv efter sin första match i Premier League.
– Jag kan vara väldigt nöjd med laget idag. Jag såg leenden på deras läppar, sa fransmannen.
– När du spelar och känner dig deppig är det inte lätt. Jag försökte få ut mitt budskap under de tre träningspassen jag hade med laget. Ingen räknade med att vi skulle gå ut och göra två-tre mål. Skillnaden mellan lagen innan matchen var enorm. Jag var tvungen att försäkra mig om att vi var defensivt organiserade.

Rémi Garde har en massiv utmaning framför sig, tro inget annat. Ingen tränare i världen kan göra guld av gråsten, men det här var åtminstone en start. Fansen har fått något att tro på igen och att nolla Manchester City – som andra lag den här säsongen – var en lovande start.

Garde har ett omöjligt uppdrag i Villa

av Kalle Karlsson

Sist i tabellen, ett lag utan trygghet och en klubb som varit på väg utför en längre tid.
Remi Garde har antagit Premier Leagues tuffaste uppdrag.

Det som varit på tapeten i lite mer än en vecka är nu klart. Remi Garde, den före detta Lyontränaren, tar över Aston Villa. Igår satt han på läktaren och fick se Villa få stryk borta mot Tottenham med 3–1.
Han insåg nog att han har en del att jobba på.
Aston Villa har fyra senaste säsongerna varit nära att ramla ur. De har på något sätt lyckats klara nytt kontrakt med placeringarna 16, 15, 15, 17.
Nu ser läget än värre ut. Med blott fyra poäng efter 11 omgångar talar väldigt lite för att laget ska överleva. Inget lag under Premier League-eran som tagit så få poäng så långt in på säsongen har klarat sig.

Att Tim Sherwood fick lämna sin post var naturligt. Han var en korttidslösning som fick effekt i våras. Han väckte liv i Christian Benteke, räddade kontraktet och förde laget till en FA-cupfinal. Gott så, men ”Tactics-Tim” var inte den långsiktiga lösningen precis som han inte var den långsiktiga lösningen i Tottenham heller.
Däremot lägger jag inte överdrivet stort ansvar på Tim Sherwood. Aston Villa har varit en klubb i utförsbacke i flera år och problemen finns ovanför tränarens huvud.
Ägaren Randy Lerner har velat sälja klubben en längre tid, egentligen ända sedan Martin O’Neill avgick dagarna före premiären 2010/11. Ända sedan dess har Lerners intresse avtagit. I Sky Sports igår redovisade man statistik som visade på klubbens ”net spend” senaste tio åren:
2006/07: £16,1m
2007/08: £3,9m
2008/09: £42,8m
2009/10: £20,5m
2010/11: £4m
2011/12: £21,2m (vinst)
2012/13: £19,5m
2013/14: £13,8m
2014/15: £7,1m
2015/16: £9,3
Siffrorna visar att i takt med att Randy Lerners engagemang minskat har Aston Villa dränerats på kvalitet.
Sommarens värvningar är tydliga exempel där Tim Sherwood likt Brendan Rodgers fick förhålla sig till en transferkommitté med bland andra sportchefen Hendrik Almstadt. Igår började Jordan Ayew, Rudy Gestede, Jordan Veretout och Jordan Amavi på bänken. Även om man kan diskutera det så är det ett mått på att rekryteringsarbetet inte fungerat.

Nu får Aston Villa in en fransk tränare så lagets landsmännen som hämtats från Ligue 1 lär få förnyat hopp.
Remi Garde är mest känd i England som truppspelare i Arsenal under Arsène Wengers första år i klubben. Garde var Wengers första värvning till Arsenal och har nämnts som en tänkbar assisterande tränare och vid ett tillfälle kandidat som sportchef efter David Dein.
Jag tyckte Remi Garde framstod som ett spännande tränarnamn när han gjorde fina resultat med ett ungt Lyon. Men den här utmaningen är diger, på gränsen till övermäktig.
49-åringen tar över ett Aston Villa som varit inblandat i nedflyttningsstriden fyra senaste åren. Ett Aston Villa som i somras tappade sina tre viktigaste spelare i Ron Vlaar, Fabian Delph och Christian Benteke. Ett Aston Villa där målvakten Brad Guzan är i usel form och har varit senaste halvåret. Ett Aston Villa som egentligen inte besitter någon spetskvalitet; de kan inte försvara, kan inte styra mittfältet och har svårt att göra mål.

Så vad måste Remi Garde göra?
Ja, först kan han börja med att skrämma i väg hemmaspöket. På de fyra senaste säsongerna har Aston Villa vunnit 20 matcher på Villa Park. Sammanlagt. Det är blott fem per säsong.
Han kan göra ett försök att styra upp försvaret. Det blir inte lätt med den personal som finns till hands, och Joleon Lescott har dessvärre inte blivit den förstärkning man hoppats på.
Sedan måste Remi Garde parallellt hitta ett sätt att göra mål.
Att dels göra laget tajtare, dels mer spetsigt offensivt är förstås ingen enkel matematik. Framför allt inte när Randy Lerner knappast kommer ösa värvningspengar över den nye tränaren till januarifönstret.
Ett drag kan vara att ge publikfavoriten Carles Gil större förtroende. Spanjoren imponerar ofta när han får chansen och är lagets bästa kreativa källa. Ett annat drag kan vara att spela Rudy Gestede som kan ge ”enkla gratismål” tack vare sin exceptionella styrka i luftrummet. Igår var han nära att nicka in 2–2 när Hugo Lloris feltajmade en utrusning.

Aston Villa har varit redan katapultstolen för tränare senaste decenniet. Få av dem som tagit över på Villa Park har fått se karriären skjuta i höjden.
John Gregory och David O’Leary hade hyfsade framgångar under första halvan av 00-talet. Deras senaste uppdrag var Crawley Town och Al-Ahli. Graham Taylor är ett aktat tränarnamn i England, men han tränade aldrig mer ett klubblag efter uppdraget i Villa. Detsamma gäller för Gérard Houllier. Paul Lambert fick sparken i februari och har varit arbetslös sedan dess. Tim Sherwood kommer knappast ha lätt att få ett nytt jobb i Premier League efter två avskedningar.

Jag är aningen förvånad att Garde, som avböjde erbjudandet att ersätta Alan Pardew i Newcastle, nu har hoppat på Aston Villa.
Historien talar emot honom.
Största problemet: Det finns inte mycket som talar för hans Aston Villa.

Mahrez – ligans hetaste spelare

av Kalle Karlsson

Sagan fortsätter. I andra halvlek igår såg det ut som Leicester skulle gå på sin första nit i årets Premier League. Aston Villa hade chockat det formstarka hemmalaget och ledde med 2–0 sedan Jack Grealish vridit in det första målet med en fin höger och Carles Gil curlat in det andra med en ännu mer svårbemästrad vänster.
Men Leicester surfar fram på en framgångsvåg just nu och då är ingenting omöjligt, inget underläge för jobbigt att vända på.
Ritchie De Laet styrde in 1–2 (domaren Mike Dean tog hjälp av målkameran, tveksamt om den bollen dömts in annars) och sedan var det bara en tidsfråga innan kvitteringen skulle komma.
Jamie Vardy har inlett säsongen strålande. Ni minns säkert hur han charmade oss förra hösten, framför allt i 5–3-segern över Manchester United. Sedan hade han en tyngre period och var inte helt ordinarie som striker under hösten/vintern när spelet hackade. Nu har han kommit in i säsongen med ny entusiasm och engelsmannen är en sådan energispelare som kanaliserar energin från läktarna, den typen som fansen älskar.

Spelaren som står i centrum är dock en annan offensiv pjäs. Riyad Mahrez värvades till Leicester i januari 2014. Så sent som säsongen 2013/14 spelade den nu 24-årige Mahrez i franska andraligan för Le Havre. Algeriet var en trevlig bekantskap i VM förra sommaren. Mahrez spelade bara en av matcherna, den mot Belgien.
Under debutåret i Premier League visade han lovande tendenser. Det fanns matcher då han verkligen gjorde avtryck, men också tillfällen då han föll bort i matcherna.
I inledningen av den här säsongen har Riyad Mahrez glänst i match efter match. Han var nominerad till priset som månadens spelare i augusti och även om han fick se sig slagen av André Ayew den gången har han ett case på gång för att övervägas även denna månad.
Mahrez var briljant igår för Leicester. Efteråt var han självkritisk och påpekade att han tappade bollen vid Aston Villas 0–2-mål, och det må så vara, men minnet av den här matchen blir hans sätt att ständigt skapa oro i motståndarförsvaret. 24-åringen från Sarcelles i Frankrike är inte vindsnabb, men han har sådan elegans och kroppskontroll i förflyttningarna att knappt går att få stopp på. Killen är hal som en ål och en skottfint igår fick tre Villa-spelare att kasta sig hejdlöst (förgäves förstås).
Passningen vid det avgörande målet innickat av Nathan Dyer var läcker, men jag gillade ännu mer sättet han skapade 2–2-målet på. Mahrez tog bollen, vandrade förbi ett par Aston Villa-spelare och lade fram bollen till Daniel Drinkwater som serverade Vardy. Det – att skapa mål från ”ingenting” även om det inte alltid syns i statistiken via mål och assist – kännetecknar stora spelare.
Riyad Mahrez är ligans just nu hetaste spelare och det blir intressant att se vart hans karriär tar vägen nu. Fortsätter den uppåt eller är det en tillfällig formtopp?
I augusti skrev han under ett nytt fyraårskontrakt med Leicester så den klubb som vill köpa den flyfotade yttermittfältaren kommer att få hosta upp rejält i dagens marknad.
När det gäller Leicesters succé så är min gissning fortfarande, trots superstarten, att laget kommer komma ned på jorden, förr eller senare. Jag var inte alls imponerad av det jag såg i hemmamötet med Tottenham (1–1) och det vore förvånande om laget fortsätter att undvika nederlag. Det var nära mot Spurs, det var nära mot Bournemouth då Vardy kvitterade på straff i 86:e minuten, det var nära igår.
Tills vidare njuter vi av en underdog som flyger fram och överraskar positivt och av en Riyad Mahrez som vinner fler och fler beundrare.

Genomgång av transferfönstret, del 1

av Kalle Karlsson

ARSENAL
In
Petr Cech – Chelsea, £10m
Out
Lukas Podolski – Galatasaray, £1.8m (kan stiga till £10m med bonusar)
Serge Gnabry – West Brom, Loan
Carl Jenkinson – West Ham, Loan
Wojciech Szczesny – Roma, Loan
Abou Diaby – Marseille, Free
Ainsley Maitland-Niles – Ipswich, Loan
Brandon Ormond-Ottewill – Swindon, Free
Ryo Miyaichi – St Pauli, Undisclosed
Semi Ajayi – Cardiff, Undisclosed
Yaya Sanogo – Ajax, Loan
Daniel Crowley – Barnsley, Loan
Isaac Hayden – Hull, Loan
Jon Toral – Birmingham – Loan
Renny Smith – Burnley, Free
Emiliano Martinez – Wolves, Loan
Josh Vickers, Swansea, Loan
Wellington Silva – Bolton, Loan
Gedion Zelalem – Rangers, Loan

Kommentar: Arsenal gjorde ett kap som knöt till sig Petr Cech, en målvakt som kommer ge laget en extra dimension (även om premiären blev ett debacle). Men sedan när alla väntade sig fler tillskott levererades… ingenting. Kontentan är att fansen än en gång är besvikna nu när fönstret slagit igen. Arsenal hade ju behövt en striker i toppklass och det finns absolut argument för att man hade behövt en defensiv mittfältare i högsta klass för att konkurrera med Francis Coquelin. Nu ska Arsenal återigen tvingas lita till att Olivier Giroud och Theo Walcott löser uppgiften som ensam striker (skulle man kunna plocka deras bästa egenskaper och överföra till varandra så hade man skapat den perfekta centern). Räcker det för att slåss om titeln? I så fall måste Manchester City kapitulera för Manuel Pellegrini har världsklasspelare i varje lagdel. Det har inte Arsenal. Trots att jag ser Cech som sommarens värvning är Gunners snuddande nära en etta, underkänt betyg, eftersom klubben hade en gyllene chans att flytta fram positionerna än mer denna sommar. Ett anfallsköp hade räckt för att markant öka chanserna att bärga ligatiteln.
Betyg på silly season: 2/5.

ASTON VILLA
In
Jordan Ayew – Lorient, £10m
Idrissa Gueye – Lille, £9m
Jordan Veretout – Nantes, £8m
Adama Traore – Barcelona, £7.1m
Jordan Amavi – Nice, £7m
Scott Sinclair – Man City, £2.5m
Jose Angel Crespo – Cordoba, £500,000
Joleon Lescott – West Brom, Undisclosed
Rudy Gestede – Blackburn, Undisclosed
Matija Sarkic – Anderlecht, Undisclosed
Micah Richards – Man City, Free
Mark Bunn – Norwich, Free
Tiago Ilori – Liverpool, Loan
Out
Christian Benteke – Liverpool, £32.5m
Fabian Delph – Man City, £8m
Shay Given – Stoke, Free
Darren Bent – Derby County, Free
Enda Stevens – Portsmouth, Free
Andreas Weimann – Derby County, Undisclosed
Matthew Lowton – Burnley, Undisclosed
Graham Burke – Notts County, Free
Yacouba Sylla – Rennes, Undisclosed
Antonio Luna – Eibar, Undisclosed
Joe Bennett – Bournemouth, Loan
Callum Robinson – Bristol City, Loan
Aly Cissokho – Porto, Loan
Janoi Donacien – Wycombe, Loan
Nathan Baker – Bristol City, Loan

Kommentar: Här kan vi snacka spelaromsättning. Jag hävdar att det allra viktigaste är att behålla sina viktigaste spelare och där har Aston Villa inte lyckats. Christian Benteke, Fabian Delph och Ron Vlaar, centrallinjen, är borta. Men Tim Sherwood har gjort intressanta nyförvärv. Jag är inte övertygad om lillebror Jordan Ayews förträfflighet, men Idrissa Gana är en skicklig mittfältare. Adama Traoré ser hyperspännande ut även om han är köpt för framtiden. Jordan Amavi är en finfin vänsterback. Rudy Gestede ger power längst fram. Micah Richards kanske är mogen att styra en backlinje nu när han kommit upp i åren. Och deadline day-värvningen av Joleon Lescott kan ge rutin och kraft i mittförsvaret. Det som oroar är att man tappat för mycket kvalitet.
Betyg på silly season: 2/5.

BOURNEMOUTH
In
Tyrone Mings – Ipswich Town, £8m
Glenn Murray – Crystal Palace, £4m
Lee Tomlin – Middlesbrough, £3.5m
Max Gradel – St Etienne, Undisclosed
Sylvain Distin – Everton, Free
Artur Boruc – Southampton, Free
Adam Federici – Reading, Free
Joshua King – Blackburn Rovers, Tribunal
Christian Atsu – Chelsea, Loan
Filippo Costa – Chievo, Loan
Joe Bennett – Aston Villa, Loan
Tomas Andrade – River Plate, Loan
Out
Ian Harte – Released
Josh McQuoid – Luton, Free
Darryl Flavahan – Released
Mohamed Coulibaly – Released
Joe Partington – Eastleigh, Free
Miles Addison – Released
Ryan Fraser – Ipswich Town, Loan
Brett Pitman – Ipswich Town, Free
Jayden Stockley – Portsmouth, Loan
Harry Cornick – Yeovil, Loan
Stephane Zubar – York, Loan

Kommentar: Bournemouth hade en försiktig strategi inför uppflyttningen. Man ville bygga vidare på det material som tog klubben hit och inte lockas med i någon köphysteri. När chansen att värva Max Gradel dök upp var det förstås för bra för att missa. Tyrone Mings var relativt dyr och hade oturen att skada sig omgående. Bortsett från Gradel har Bournemouth mest hämtat in ”left-overs” och den mest intressanta tycker jag är Glenn Murray. Han var oerhört bra för Crystal Palace i våras och jag är lite förvånad över att Alan Pardew släppte honom. Murray och Callum Wilson känns som ett spännande anfallspar.
Betyg på silly season: 2/5.

CHELSEA
In
Pedro – Barcelona, £21.4m
Baba Rahman – FC Augsburg, £17.7m
Asmir Begovic – Stoke, £8m
Kenedy – Fluminense, £6.3m
Nathan – Atletico Paranaense, £4.5m
Papy Djilobodji – Nantes, £2.7m
Danilo Pantic – Partizan Belgrade, £1.25m
Michael Hector – Reading, Undisclosed
Radamel Falcao – AS Monaco, Loan
Out
Petr Cech – Arsenal,  £10m
Oriol Romeu – Southampton, £5m
Filipe Luis – Atletico Madrid, Undisclosed
Patrick Bamford – Crystal Palace, Loan
Didier Drogba – Montreal Impact, Free
Marco van Ginkel – Stoke, Loan
Danilo Pantic – Vitesse Arnhem, Loan
Christian Atsu – Bournemouth, Loan
Josh McEachran – Brentford, Undisclosed
Tomas Kalas – Middlesbrough, Loan
Gael Kakuta – Sevilla, Undisclosed
Mario Pasalic – Monaco, Loan
Kenneth Omeruo – Kasimpasa, Loan
Andreas Christensen – Borussia Monchengladbach, Loan
Isaiah Brown – Vitesse Arnhem, Loan
Lewis Baker – Vitesse Arnhem, Loan
Dominic Solanke – Vitesse Arnhem, Loan
Jordan Houghton – Gilliingham, Loan
Alex Davey – Peterborough, Loan
Mohamed Salah – Roma, Loan
Nathan Ake – Watford, Loan
Juan Cuadrado – Juventus, Loan
Marko Marin – Trabzonspor, Loan
Lucas Piazon – Reading, Loan
Islam Feruz – Hibernian, Loan
Michael Hector – Reading, Loan

Kommentar: Chelsea satt länge lugnt i båten medan toppkonkurrenterna shoppade loss (inte Arsenal, men de hämtat ju sin förstärkning från just Chelsea). Med den svaga inledningen i ligan blev behovet av tillskott större och till slut har José Mourinho hämtat in en rad förstärkningar. Värvningen av John Stones gick i stöpet och det var ett antiklimax eftersom Chelsea är i behov av nytt blod i mittförsvaret. Pedro är sommarens största köp och spanjoren har redan gjort avtryck. Det är mer frågetecken kring nivån hos spelare som Baba Rahman, Papy Djilobodji och Kenedy (den sistnämnde visar lovande tendenser). Få förstod motivet till lånet av Falcao, men anfallaren nätade senast och kanske kan bli en bra inhoppare.
Betyg på silly season: 2/5.

***
Vad säger du om dessa klubbars transferfönster?

Vlogg: Summering Aston Villa-Man United

av Kalle Karlsson

Manchester United besegrade Aston Villa igår kväll i fredagsmatchen på Villa Park. 0–1 blev det sedan Adnan Januzaj gjort målet i första halvlek. Här summerar jag lite snabbt mina intryck av Manchester Uniteds starka defensiv, Daley Blinds förtjänster och Wayne Rooneys svaga form. I hemmalaget Aston Villa diskuterar vi Tim Sherwoods presspel och nye mittfältaren Idrissa Gana.

Nedräkning, del 1 – Aston Villa

av Kalle Karlsson

Två bästa spelarna har lämnat efter en säsong där Aston Villa med nöd och näppe klarade kontraktet.
Står de inför ett ännu tuffare år eller kommer Tim Sherwood lura oss alla?

Förra säsongen:
Premier League: 17.
FA-cupen: Final.
Ligacupen: Andra omgången.

Aston Villas utveckling de senaste säsongerna har varit dyster. Sedan uppryckningen i slutet av Paul Lamberts debutsäsong 2012/13 har laget i princip stått still. Ibland har det känts som man tagit ett steg tillbaka.
Det var ju spännande när Lambert satsade ungt på killar som Matt Lowton, Nathan Baker och Andy Weimann och fixade kontraktet, men sedan har dessa talanger aldrig blivit riktigt flygfärdiga. Fotbollen Aston Villa har presterat har pendlat mellan intetsägande och dötrist. Det enda som har kunnat höja pulsen något har varit individuella insatser av spelare som Fabian Delph, Christian Benteke och Jack Grealish.
Nu är två av dessa borta.
Det är förstås blytunga förluster för Villa att tappa Fabian Delph, som kovände och skrev på för Manchester City, och Christian Benteke. Delph var lagkapten och den drivande kraften på mittfältet, den som kunde ta fram bollen 20-30 meter i planen tack vare sin snabbhet. Benteke var kolossen där framme som stundtals bar offensiven på sina axlar. Var han på humör kunde han sysselsätta vilket försvar som helst.
Med tanke på att Aston Villa slutade på 17:e plats och nu har förlorat sina två mest betydelsefulla spelare – och kan tappa en tredje om Ron Vlaar (free agent) lämnar – borde de få ännu tuffare nu, men det finns en faktor som talar för Villa.
Sedan Tim Sherwood tog över i våras lyckades han lyfta laget och stämningen runt klubben. Han skapade en feel-good-känsla i en klubb som inte känt det på väldigt länge (med undantag av inledningen av förra säsongen då man startade med tre segrar och ett kryss första fyra omgångarna). Tactics-Tim steg in med sin enkla ledarstil och spelarna tycktes trivas. Jack Grealish gick från lovande truppspelare till startman. Aston Villa tog sig hela vägen till FA-cupfinalen där Arsenal blev för svårt.
Tim Sherwood gav Villa anledning till optimism och nu har man anammat en beprövad transferstrategi.

Aston Villa har anställt tyske Hendrik Almstadt som director of football, klubbens första någonsin. Almstadt, som tidigare arbetat med scouting och analys i Arsenal, har framför allt försökt att hitta fynd i den franska ligan, den strategi som Newcastle tidigare använde med framgång.
Från Lille ansluter dynamiske Idrissa Gueye, den som är tänkt att ersätta Fabian Delph. Jordan Amavi från Nice var en av Ligue 1:s bästa vänsterbackar den gångna säsongen. Tidigare jättelöftet Jordan Ayew har bättre rykte än han förtjänar, men Almstadt tyckte han var värd 12 miljoner euro från Lorient. Det kan bli en tredje Jordan, Jordan Veretout, från Nantes om Villa lyckas säkra mittfältaren.
Alla dessa spelare är potentiella överraskningar.
Aston Villa har en fin ungdomsverksamhet. Jack Grealish är tydligaste exemplet. Under försäsongen har även Callum Robinson övertygat. Rushian Hepburn-Murphy fick ligadebutera i våras, bara 16 år och 176 dagar gammal. Kan de nya franska importerna överträffa förväntningarna samtidigt som de egenproducerade spelarna lyfter sig och bidrar – då kan Aston Villa också överraska.
Men Villa behöver en ny striker och det naturliga vore förstås att värva Emmanuel Adebayor. Enligt uppgift har Adebayor läkarundersökts och jag räknar med att affären blir klar inom kort. Tim Sherwood fick Adebayor att glänsa i Tottenham och Adebayor behöver ett miljöombyte (han behöver det rätt ofta). Jag skulle inte bli förvånad om togolesen spottar in mål under Sherwood än en gång.
Senaste dygnet har det börjat ryktas om Dimitar Berbatov.
Adebayor, Berbatov, franska importer och egenfostrat – är det framgångsreceptet för Aston Villa?

Tänkbar startelva:
Guzan – Hutton, Richards, Clark, Amavi – Veretout, Sanchez, Gueye – Ayew, Grealish – Adebayor.
Nyckelspelare: Emmanuel Adebayor.
Håll ögonen på: Jack Grealish.

Nyförvärv:
Scott Sinclair – Man City, Undisclosed
Micah Richards – Man City, Free
Jordan Amavi – Nice, undisclosed
Idrissa Gueye – Lille, Undisclosed
Mark Bunn – Norwich, Free
Jordan Ayew – Lorient, Undisclosed (fee understood to be £12m)
Jose Angel Crespo – Cordoba, undisclosed

Förluster:
Christian Benteke – Liverpool, £32.5m
Fabian Delph – Man City, £8m
Shay Given – Stoke, Free
Darren Bent – Derby County, Free
Enda Stevens – Portsmouth, Free
Andreas Weimann – Derby County, Undisclosed
Matthew Lowton – Burnley, Undisclosed
Graham Burke – Notts County, Free
Yacouba Sylla – Rennes, Undisclosed
Antonio Luna – Eibar, Undisclosed

van Gaal har gett United något att tro på

av Kalle Karlsson

I höstas vann de matcher utan att spela bra.
Nu börjar spelet stämma allt bättre samtidigt som segrarna radas upp.
Han fick ordning på det till slut, Louis van Gaal.

Den holländske tränaren har fått utstå en hel del kritik under säsongen. Det var naturligt. I somras spenderade klubben runt 1,5 miljard kronor på nya spelare. Efter en trevande inledning i ligan försäkrade Louis van Gaal att resultaten skulle synas först efter tre månader.
Men tre månader in på säsongen syntes ingen utveckling. Snarare tvärtom. Manchester Uniteds spel var stundtals katastrofalt; idéfattigt, lättläst. Experimentet med trebackslinje föll inte alls väl ut.

Louis van Gaal har fått tvista hit och dit innan han hittat rätt modell. Det dröjde till mars månad när han satte ihop ett 4-1-4-1 (som i anfall blir ett 4-3-3).
Det gav en mycket övertygande seger mot Tottenham, bortatriumfen mot Liverpool och igår en komfortabel trepoängare hemma mot Aston Villa.
Men det är inte vinsterna som fansen jublar mest åt. Det är att Manchester United, för första gången sedan tiden före David Moyes-eran, ser ut som gamla Manchester United. De sätter an tonen i matcherna, går ut med attityden att de ska och är bra nog för att dominera.
Även om rörligheten i anfallsspelet imponerat senaste matcherna, även om om den ultrabegåvade Juan Mata hittat en formtopp i en ny kantroll och Wayne Rooney visat att han är lagets bäste striker, är det försvarsspelet, enligt mig, som är nyckeln till lyftet.

Louis van Gaal är en man av den holländska skolan och som en tidigare Barcelona-tränare bär han på arvet från Katalonien: bollinnehav, snabb återerövring, en vilja att styra matcher på sin egen skicklighet, inte på motståndarnas misstag,
Förra sommaren i VM med Holland gjorde han bedömningen att hans material inte höll för att spela en proaktiv fotboll. Han snickrade ihop ett 5-3-2 och knep en bronsmedalj trots att backlinjen bestod av begränsade spelare från Eredivisie.
När han anlände till Old Trafford gjorde han samma SWOT-analys. Han såg begränsade försvarare som Phil Jones, Jonny Evans och Chris Smalling och bedömde att de inte klarade att hålla tätt i en fyrbackslinje.
Men när Louis van Gaal ställde ut ett reaktivt 5-3-2-lag gick han emot sin filosofi.
Han har alltid värderat bollinnehav. Nu skickade han ut ett manskap som spelade för att inte förlora, istället för att spela för att vinna.

Resultatmässigt gick det okej i höstas, poängen trillade in, men fansen hade svårt att ta till sig det trista, tröga anfallsspelet.
Därför har övergången till 4-1-4-1/4-3-3 blivit en fullträff – försvarsmässigt. I mina egna digra, men icke-vetenskapliga fotbollsundersökningar är det snudd på omöjligt att pressa högt med ett 5-3-2-system. Jag har inte sett något lag som gjort det med framgång. Bytet av spelsystem var en signal att spelarna skulle ändra sitt tänk: Istället för att avvakta – vinn boll så tidigt som möjligt.
De senaste matcherna har Manchester United stressat och pressat sönder sina motståndare. Nu handlar det inte längre om att ligga lågt och vänta på misstag. Nu ska misstagen forceras fram.
Igår mot Aston Villa lade den här taktiken grunden till segern. Gästerna fick inte en lugn stund när Ander Herrera och Michael Carrick tog steget fram istället för att falla.
Herrera, som dessutom satte två mål, är en nyckel i detta spel. Spanjoren var med i det Athletic Club som pressade sönder Manchester United på samma arena 2012. I höstas spelade han knappt, och många undrade varför, men efter skiftet av spelidé har han fått en skräddarsydd roll på mittfältet. Samtidigt har Daley Blind imponerat som vänsterback med sitt kloka, positionssäkra spel.

Vi vet fortfarande inte hur Manchester Uniteds nya spelsätt står sig i längden och det är en bit kvar innan laget säkrat Champions League-biljetten. Kommande tre omgångar väntar Manchester City (h), Chelsea (b), Everton (b). Tre förluster och tonläget kommer vara annorlunda.
Men Louis van Gaal har åtminstone gett supportrarna en tilltalande fotboll. Han har gett dem något att tro på.

Har Tactics Tim gjort ett genidrag?

av Kalle Karlsson

Efter 13 matcher utan seger och en massa sorger och ännu fler bedrövelser hade Aston Villa äntligen lite flyt.
Med sekunder kvar av derbyt mot West Bromwich skänkte den olycklige Ben Foster en straff som Christian Benteke placerade i nät.

Slutet var osannolikt. Alla räknade ju med ett kryss, ett gungande Villa Park hade redan kalkylerat att få gå hem besvikna.
Då gjorde Ben Foster en ny tavla (i första halvlek höll han så när på att göra ”en Robert Green” och tappa in en boll mellan benen). Han misslyckades med att greppa bollen och kastade sig över Matt Lowton. Domare Moss hade inget annat val än att peka på straffpunkten. Christian Benteke, den formsvage anfallaren som inte hade gjort mål sedan december, stegade upp och den här gången hittade han rätt.
Tim Sherwood firade som om han vunnit Champions League i sista minuten. Efteråt talade han om att han vunnit på jackpott och visst, de är tre poängen kan vara värdefulla. Om Aston Villa klarar kontraktet kan du skänka en tanke eller vinflarra till Ben Foster. Det är möjligt att han hade tappat den också.

Kollega Wennman har redan skrivit om matchen så jag behöver inte gå närmare in i detalj och berätta hur pigg och vass Gabby Agbonlahor var. Hans första halvlek där han rullade in 1–0 mellan benen på Ben Foster var briljant.
Jag kan istället fokusera på Tim Sherwood.
Den före detta Tottenhamtränaren fick förtroendet att ta Villa ur krisen. Starten har inte gett mycket, men igår kom första segern och detta sedan han laborerat med en mittfältsdiamant.
Tim Sherwood fick smeknamnet ”Tactics Tim” för sin sorgfria inställning under tiden i Spurs. Det påverkades självklart av kontrasten mellan honom och företrädaren André Villas-Boas.
Nu har ”Tactics Tim” alltså skissat fram ett diamantmittfält. Igår startade Villa med Ashley Westwood i den defensiva positionen, Fabian Delph och Tom Cleverley i de ”indragna kantrollerna” och Charles N’Zogbia som mittfältsspets. Uttagningen av N’Zogbia var överraskande, men han skötte sig bra.
Det här gav ett tvåmannaanfall och Christian Benteke och Gabriel Abgonlahor kunde därigenom fungera som en traditionell strikerduo: En targetspelare (Benteke), en löpare i djupled (Agbonlahor).
Första målet var resultatet av det samarbetet och det ska bli intressant att följa framöver.
Aston Villa har använt tremannaanfall, eller en ensam striker senaste åren, men på pappret är Benteke/Agbonlahor ett intressant par.

Aston Villa dominerade matchen och vann rättvist. De hade 58 procent av bollinnehavet, definitivt en följd av att diamanten gav centralt övertag. Kan de göra det mot starkare motstånd (och då talar jag inte om blåsiga kvällar i Stoke)? Jag tvivlar på att Aston Villa, ett utpräglat kontringslag senaste åren, kan börja dominera matcher och vinna.
Men om de gör det i fler matcher med nya systemet? I så fall har Tim Sherwood snickrat fram något genialt. Då kanske hans smeknamn kan uttalas utan den raljanta undertonen…

***
Aston Villas Alan Hutton skulle förstås ha fått rött kort för sin bryska stämpling i slutminuterna på Saido Berahino. Det är något fel på regelverket när sådant inte kan bedömas i efterhand för att domaren har sett situationen (och bedömt den felaktigt).

***
Jag gillade det jag såg av unge Jack Grealish när han kom in för Aston Villa. Där finns potential att bygga vidare på.

Huttons långa väg från frysboxen

av Kalle Karlsson

Alla älskar en fighter.
Därför borde vi beundra Alan Hutton, 29.

Alan Hutton värvades till Aston Villa sommaren 2011. Den skotske försvararen återförenades då med Alex McLeish, som basade över honom i Rangers.
Alan Hutton var revanschsugen. Tiden i Tottenham blev inte som han tänkt sig. Efter en lovande start drabbades han av en knäskada. Säsongen 2008/09 startade han bara fem ligamatcher. Året efter bara en innan han lånades ut till Sunderland. Han kom tillbaka starkt 2010/11 och fick göra 19 starter under Harry Redknapp, men flytten till Aston Villa var logisk. Hutton behövde få igång sin karriär igen.
– Det är en fantastisk klubb med underbara fans och jag ser verkligen fram emot att arbeta under Alex McLeish igen, sa Alan Hutton när affären var klar.
– När vi jag förstod att Villa var intresserade var det den enda klubben jag ville till.
Han visste inte att han skulle få uppleva sina tyngsta fotbollsår.
Första året var positivt. McLeish gav sin tidigare spelare förtroende och Alan Hutton startade 29 matcher under debutsäsongen på Villa Park. Mest ihågkommen är han dock för den smutsiga tacklingen på Shane Long, som skadades och blev borta sex veckor.
Andra året blev tuffare. Mycket tuffare.

Aston Villa bytte tränare sedan Alex McLeish inte övertygat klubben om att han var rätt man. In kom Paul Lambert och han började med att värva en ny högerback i Matthew Lowton. Inget bra tecken.
Alan Hutton hamnade i kylan. Han hamnade så långt ut i kylan att han lämnades utanför 25-mannatruppen som skulle resa på träningsläger. Hutton hade fått med en relativt hög lön (40 000 pund i veckan) efter flytten från Tottenham och det här var förmodligen Paul Lamberts sätt att säga: ”Försök skaffa dig en ny klubb”.
Alan Hutton fick inte ens träna med a-laget. I september 2012, i samband med en VM-kvalmatch mot Serbien, sa högerbacken:
– Det är frustrerande. Jag jobbar hårt varje gång jag kliver ut på träningsplanen. Jag kör även extraträning. Jag vill vara i så bra form som möjligt.
– Som spelare är det den värsta situationen du kan hamna i. Var petad utan att få chansen att spela. Det är svårt att ta, men det enda jag kan göra är att jobba hårt och visa att jag är redo om jag behövs.

Behovet var inte tillräckligt stort för senare på hösten lånades han ut till Nottingham Forest i Championship där han gjorde sju matcher. I janauri 2013 skickades han i väg till Mallorca i La Liga. Där blev det 17 matcher och Hutton verkade äntligen trivas med fotbollslivet igen.
– Jag fick spela fotboll igen och trivdes, det är första gången på ett tag jag har kunnat säga det. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag har haft några tunga år så jag försöker bara njuta av fotbollen igen, sa han till Herald Scotland.
Det mesta talade för att lånet skulle övergå i en permanent övergång. Alan Hutton ville det, Mallorca ville det. Men pengar är som bekant en bristvara i La Liga och när klubbarna inte kom överens fick Alan Hutton återvända till England.

Så det blev nya månader i frysboxen hos Paul Lambert. Under hösten 2013 spelade han inte en enda minut för Aston Villa. Han och några andra utfrysta spelare, Darren Bent, Stephen Ireland och Charles N’Zogbia, fick träna på egen hand. Alan Hutton led, men höll ändå en diplomatisk ton.
– Det är inte så här saker borde skötas. Vi är inte barn.
I januari 2014 blev det en ny utlåning, denna gång till Bolton.
Paul Lambert erkände att bakgrunden till att Alan Hutton inte spelade var att han tjänade för mycket. Ägaren Randy Lerner ville skära i kostnaderna och därför var det ekonomiskt motiverat att låna ut Hutton.
– Vi har inte haft något bråk. Jag vill bara hjälpa honom att bli utlånad. Det är inte troligt att han spelar mer hos oss – han vet det. Vi behöver få ned lönenivån. Om det handlar om pengar? Ja, mer eller mindre.
– Det jag inte förstår är varför ingen klubb har försökt värva honom. Det förvånar mig för han spelar bra för landslaget, han är duktig och jobbar hårt på träning.

Det var inte många som trodde att Alan Hutton hade en framtid i Aston Villa. I somras krävde han ett möte med managern Paul Lambert.
Hutton fick chansen under försäsongen och när det var dags för premiär i Premier League i augusti fanns han med i startuppställningen. En ”bomb”.
Spelaren som inte representerat klubben sedan maj 2012 hade plötsligt kämpat sig tillbaka till en startplats. Han förlät tränaren Paul Lambert.
– Han har hela tiden hjälpt mig. Det var inte ett ont ord mellan oss. Förhoppningsvis blir det en nytändning för mig. Det enda jag kan göra är att jobba dubbelt så hårt och visa alla att jag kan spela.
Det kunde han.
Den lojale högerbacken visade det spel som gjorde att Tottenham en gång i tiden värvade honom för 9 miljoner pund. Tryggt, enkelt, tufft. Inga svåra lösningar, Alan Hutton är som bäst när han låter andra göra det komplicerade.
Det blev seger borta mot Stoke och när Alan Hutton en vecka senare gjorde comeback på hemmaplan mot Newcastle den 23 augusti hyllades han av fansen. I september belönades han med ett treårskontrakt.
– Jag kunde inte gissa detta. Det har varit svårt och jag är inte en av de spelarna som nöjer mig med att sitta vid sidan. Fotboll är business och du måste respektera de beslut som kommer uppifrån. Det var inget som jag kunde styra över, inget jag kunde göra något åt. Det enda jag kunde göra var att komma in och träna varje dag, fortsätta kämpa och hålla huvudet högt och det var vad jag gjorde.
Paul Lambert har helomvänt när det gäller Alan Hutton. Från att ha ratat spelaren till att nu ösa superlativ över den landslagsmeriterade skotten.
Efter mötet med Southampton i måndags (1–1) använde han ord som ”outstanding” om Hutton.

Det finns något fint i det här. Alan Hutton har agerat superprofessionellt och satt klubben först och nu får han belöningen.
När han blev åsidosatt hade han kunnat gnäll, lyfta lön och baktalat klubben och tränaren Paul Lambert i media. Alan Hutton gjorde inte det. Istället sa han de rätta sakerna, tränade ännu hårdare, accepterade utlåningar till mindre klubbar och kämpade sig tillbaka.
Han är väl värd uppskattningen han nu får.

Sida 1 av 5
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: http://support.aftonbladet.se/
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB