Vem bryr sig om bebisars privatliv?

av katlar

Helt ärligt, jag mådde sådär.

Igår avslutades Facebooks tvådagars-framtidsevent. Jag hade stött på en höjdare inom Schibsted, en norrman. Vi hade mycket att snacka om och jag tog med honom till ett av mina favoritställen på Valencia Street – Lola’s. De serverar fantasifull mexmat och killer- margeritas.

Note to self: Jag ska aldrig försöka hålla jämna drink-steg med män som väger 30 kg mer och är två huvuden längre. Det är bara dumt och resulterar i irriterande huvudvärk och allmänt urikig känsla nästa dag.

Men nu satt jag i alla fall där på GoPros stora pressevent på pir 35 och väntade på stora nyheter.

När Nick Woodman, grundaren till GoPro, kliver upp på scenen ser han uppspelt ut. Jag gillar tech-företagens sätt att skapa show kring sina nyheter och produktsläpp. Det bästa är såklart hans egen entusiasm. Han är genuint stolt när han annonserar företagets nya utvecklingsprogram, ett initiativ som ska hjälpa andra företag att skapa produkter som kan kopplas ihop med GoPro på olika sätt.

100 företag har nappat på GoPros erbjudande, bland annat BMW, Periscope och leksaksjätten Fisher Price.

Efter Woodmans korta tal skickar han ut oss i mässsalen för att testa och få veta mer.

Jag är redan smått yr i huvudet och det blir inte bättre av att slå emot mässgolvet. Det är bara att börja jobba. Vad är det som sticker ut här? Eftersom jag inte är någon techie på riktigt – jag har bara haft turen att få det här jobbet – fastnar jag ofta för det som känns minst techigt.

Som en photo booth med app som bygger på GoPros kamera.

De senaste åren har photo boths varit poppis på företagsevent. Alla älskar att ta bilder från en festkväll. Men vad jag inte sett tidigare är photo boths som levererar video. Företaget Foxtales riktar in sig på just det här. Företagen kan skapa en photo both miljö, som ger dem reklam för just sin produkt och sedan postar vi villigt våra fina små filmer på sociala medier. Bam! Vilken organisk reklampuff för företaget.

Såhär till exempel:

http://gallery.getfoxtales.com/tales/works-with-gopro/works-with-gopro/employee-burstgif/81e24ea5-a95b-41d2-9324-f3068b9907e9

Andra företag använder GoPro för att öva brandmän och annan räddningspersonal. Jag pratar med brandmannen som har hittat på idén. I övningar kan man filma brandmännen på traditionellt sätt eller hänga en GoPro runt halsen på dem för att se att de verkligen gör rätt. Rookiebrandmän kan sen titta på sina egna övningsfilmer och se om de tycker att de själva skött sig. Och räddningsledarna kan sätta mer rättvisa poäng och se om något brister. Smart. Helt klart.

 

IMG_3881

En annan sak jag fastnade för var leksaksföretaget som bygger in GoPros i sina leksaker. Som i hoppgungan. Kameran får en unik vinkel på ungen som skrattar och tjuter där i sin gunga. Faktiskt oerhört fina filmer. En chans för föräldrar att fånga de hoppgungeupplevelserna eller de första stegen på ett helt nytt sätt.

För vem bryr sig om bebisars privatliv?

IMG_3879

Selfies i virtual reality – precis vad vi behöver

av katlar

Silicon Valley har en dröm om virtual reality som nästa stora trend, lika omvälvande som när mobiltelefonen gjorde entré. Om jättarna i Silicon Valley får som de vill kommer vi snart leva våra liv bakom klumpiga VR-glasögon.

Företagen som satsar prestige i att göra VR till “the next big thing” ser stora möjligheter i det som kallas social virtual reality. Det handlar att umgås med andra – snacka, uppleva, och turista ihop – trots att man befinner sig i helt olika världsändar.

På Facebooks utvecklarkonferens F8 demonstreras de senaste ideérna. Med vr-glasögon på näsan kan två kompisar tillsammans transportera sig till London och ta en selfie framför Big Ben.

Yaser Sheikh, chef över Oculus reserach-lab, har själva sin familj på andra sidan jordklotet. En gång om året träffar han släkten under några jetlaggade dagar,

– Än finns ingen teknik som kan ge oss samma känsla som att träffa nära och kära rent fysiskt. Men vi jobbar hårt på att det ska bli så, förklarar han.

Idag har VR-tekniken kommit så långt att du kan träffa din kompis avatar i ett VR-rum. Hand och-huvudrörelser klarar tekniken av. Till exempel kan man spela ping-pong ihop eller göra en high-five.

– Nu jobbar vi på att knäcka problemet med det övriga kroppsspråket, säger Yaser Sheikh.

IMG_3862 (1)

 

Speciellt krångligt är det att få avataren att härma subtila ansiktsrörelser. En rynka i pannan, plutande läppar eller snabb blinknig säger mer än vi tror. Det är ansiktsrörelser som vi rent automatiskt registrerar och som hjälper oss att förstå den andre. För att sociala VR-upplevelser ska bli tillräckligt intressanta krävs lösningar, och det vet utvecklarna.

Att Facebook satsar på varenda aspekt av VR-trenden blir tydligt på utvecklar-konferensen F8 i San Francisco i veckan. Precis som en rad andra tech-jättar har Facebook lanserat ett VR-headset i år. Dessutom lanserar man en egen ufo-liknande 360-kamera. Utan bra 360-film och upplevelser kommer virtual reality- trenden falla platt till marken. Att få med filmskapare och medieföretag på båten är ett måste.

– Att filma en historia i 360 är ett helt nytt sätt för oss att tänka och möjligheterna är enorma, säger filmaren Paul Raphael som besöker utvecklarkonferensen i San Francisco.

En väder-bot med attityd: Hej Poncho!

av katlar

Idag på Facebooks utvecklarfest F8 berättade Mark Zuckeberg om nya appar som ska inta Messenger. Nu ska vi slippa jobbiga kontakter med företag och kunna köpa blommor, boka resor och annat direkt i Messenger.

Facebook-grundaren outade sin egen favorit-bot just nu – väder-boten Poncho, som kan berätta allt om vädret.

Så klart blev jag nyfiken på Poncho och började chatta med boten, som föreställer en katt. Såhär gick konversationen:

 

Skärmavbild 2016-04-13 kl. 07.59.44 Skärmavbild 2016-04-13 kl. 08.00.08

Inga svettlökar, Mark Zuckerberg

av katlar

 

Mark F8 2 2016

 

När Mark Zuckerberg snackar lyssnar världen. Han är 31 bast och har byggt ett företag är värt svindlande 290 miljarder dollar. Hans idé har revolutionerat relationer och sättet vi umgås. När Facebook gick från studentrums-bygge till regelrätt startup tvivlade Zuckerberg själv på om han skulle klara uppgiften. ”Jag har aldrig drivit företag. Well, inte ens jobbat på ett företag”, sa han då.

Hursomhelst, det har gått bra för killen som gick från student till vd över en natt.

När han ställde sig på scen på F8 idag (en utvecklarkonferens som Facebook håller nästan varje år) gjorde han det självsäkert och avslappnat. Musiken dunkar, publiken jublar och det är bara rökmaskinen som fattas för att han ska vara rockstjärna på riktigt. Zuckerberg är klädd sin vanliga uniform – jeans och grå t-shirt. Han klär sig aldrig i något annat. Garderoben hemma består av ett hav med likadana grå t-shirts och lika många par jeans. Varför? För att han inte vill lägga energi på att besluta vad han ska ha på sig varje dag. Det finns viktigare beslut för en Facebook-höjdare att lägga energi på, har han räknat ut (bara en sann nörd resonerar sådär).

Han är känd för att svettas ymnigt när han keynote-snackar och lägger pads i armhålorna för att inte få svettlökar under armarna .

Hans uppgift där på scenen är såklart att få folk att hissna och åååååhhh-a över Facebooks framtidsplaner.

Han fixade det idag. Han rullade ut sina visioner om en mer sammankopplad värld: Om internet åt alla, om drönare och satelliter, om virtual reality som ska ge oss nya upplevelser, om en ny värld av hjälpsamma botar som räddar oss från tröttsamma kontakter med företag och – här fick jag puls – ett nytt redskap som gör att du aldrig mer behöver minnas ett användarnamn eller lösenord (Yay! Go Facebook!)

– Du måste var optimist för att förändra världen. Och människor kommer alltid kalla dig naiv, säger Mark Zuckerberg framme på scen.

Jag hör ingen som kallar honom naiv. Tvärtom. Facebook har darlingstatus i Silicon Valley. Jag har aldrig pratat med någon här som inte gillar Facebook. Företaget beskrivs som hyvens. Och trots att de är gamla i gården lyckas de hålla sig i framkant. De jobbar snabbt och de vill mycket.

Allra mest av allt vill Facebook ta över hela världen, låter det som. Speciellt planerna på internet åt alla känns som en världsdominans-idé. Runt fyra miljarder människor i världen har idag inte tillgång till internet. Facebook vill ändra på det. Med drönare i luften, specialbyggda flygplan med slanka vingar och en gratisversion av nätet ska massorna kunna koppla upp sig. Från scenen förklarar Zuckerberg hur allt det här gör skillnad och förändrar människors liv.

– Vi är en stor stor global community, säger Zuckerberg och slår ut med armarna.

Vi applåderar. Hurra, hurra! Hade vi pratat med emojis på Facebook hade Zuckerbergs tal pepprats med Wow-och-gilla-figurerna.

Det känns lite gnälligt mitt i glädjeyran och den mysiga stämningen med tusen visioner – men visst finns det något mindre mysigt i att tänka på att en enda aktör blir superstark? Eller är det ok om den superstarka aktören är Facebook?

Nu börjar Facebook-festen – dela!

av katlar

I morgon drar den stora Facebook-festen F8 igång i på Fort Mason i San Francisco. Utvecklare och designers ska få höra allt om Facebooks framtidsplaner och chansen att mingla med Facebookarna. Mark Zuckerberg själv står på scen och presenterar nyheter.

En del har redan sipprat ut. Som att Facebook släpper in botar i Messenger som kan hjälpa till med det mesta – boka hotell, beställa pizza och ringa mamma. Och att Instant Articles nu blir tillgängligt för alla tidningshus och publicister.

– Men det finns mer, försäkrar en Facebook-pressis. Du måste komma båda dagarna!

Ikväll har Facebook smörjt oss reportrar med korv och öl på restaurangen Hogwash, delat ut presspass och puffat för konferensen. Vi tuggar och sväljer.

IMG_3834

Det är svårt att värja sig för Facebook. Ett enormt företag, med en och en halv miljard användare världen över och som på drygt tio år blivit en självklar del i livet (hur många gånger om dan skrollar du genom din Facebook-feed?). Så när Mark Zuckerberg snackar lyssnar alla reportrar med blomkålsöron.

Ett problem som Facebook har ägnat kraft och tid åt är att vi delar med oss allt mindre av det personliga saker, som förlovningar, bebisbilder och semesterupplevelser. Den här typen av delningar föll med 21 procent från 2014 till 2015. Förklaringen? Kanske handlar det om att vi har fattat att det vi delar på Facebook inte är speciellt privat och kan nå långt utanför våra egna vänkretsar, trots inställningar. Över åren har vänskapsskaran på Facebook vuxit och blivit mindre intim. Många ”vänner” har man kanske bara träffat en gång och dessutom har föräldrar och till och med morföräldrar hittat till Facebook. De gillar, kommenterar och lägger sig i. Chefen vill också bli Facebook-kompis. Vill man verkligen att alla ska få ta del av romantiska middagar och semesteräventyr?

En annan analys om varför delningslusten dippat handlar om att Facebook blivit mer proffsigt. Facebook har jobbat målmedvetet för att få medieföretagen att lägga sina bästa artiklar på plattformen. Ju bättre innehåll, desto längre stannar folk kvar på Facebook. Och med det kan sociala medier- jätten tjäna mer pengar.

Men strategin har slagit tillbaka, tror vissa analytiker. För det känns som att komma in i ett rum där proffspratarna har tagit över. Så vad har lilla jag att komma med? Bilder på vårpicknick i gräset?

Vad det nu är som får oss att backa för att dela mer personliga poster så är trenden ett problem för Facebook.

Nostalgi kan vara ett sätt att sätta fart på inspirationen, tänkte Facebook. Och lanserade för omkring ett år sedan idén med att gamla inlägg flyter upp till ytan igen. Dessutom har påminnelserna om vem som fyller år blivit mer skräniga. Om det här räcker för att sätta fart på delandet får vi se.

Kanske kommer Zuckerberg med en pangnyhet på området imorgon.

På väg hem i en Uber pool (när man delar bilen med andra för att komma billigare undan, men faktiskt också för att man hamnar i massa kul samtal med random människor) träffade jag en nyinflyttad entreprenör. I vanliga fall är det Uber-föraren själv som brukar vara entreprenör och tjata om sin startup (”Jag ska snart sluta köra Uber”). Men den här gången var det alltså killen i baksätet. Han har uppfunnit en ”smart tallrik” som plåtar och väger maten och därefter räknar ut exakt hur mycket kalorier du petar i dig.

Honom måste jag skriva om snart. Ska bara klara av Zuckerberg först.

IMG_3836

Äntligen kul med museum – appen uppar upplevelsen

av katlar

 

Oscar_de_la_Renta_by_foto_di_matti

De blir inte mycket glammigare än Oscar de la Renta.

Modegiganten har fått en egen utställning på De Jung-museet i San Francisco och köerna är långa. Vi gick dit.

12928243_10153837076061077_8862020617923528299_n

 

Jag har aldrig varit en stor fan av museer. Det är för lite upplevelse över stora lokaler med föremål i glasmonter för min del. Inte ens modeikonen Oscar de la Rentas kreationer på display räcker på egen hand. Men nu har det äntligen blivit kul med utställningar.

För sju dollar får man ta del av utställningens auditour, pepprad med extramaterial. När du passerar en av de La Rentas böljande balklänningar får du inte bara storyn i öronen – var inspirationen kom ifrån och vilka material som användes. Genom att klicka på skärmen kan jag se film från catwalken där klänningen visades upp för första gången. Annat kul extramaterial är röda-mattan-film där jag kan se hur det såg ut när kändisarna klätt upp sig och flashade de la Renta för världspressen.

Små enkla grepp som gör en utställning så mycket mer intressant och lärorik. Nu vet jag till och med hur modegigantens egen trädgård ser ut.

RIP, Oscar de la Renta. Det här var kul.

IMG_3810-2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vem bryr sig om mänskliga rättigheter i Silicon Valley?

av katlar

Någon beskrev Silicon Valley-entreprenörers mindset ungefär såhär: ”Hur kan jag lösa allt i livet som inte mamma fixar åt mig längre?”.

Inte underligt att appar som löser allt från tvättproblem till matleveranser och städhjälp haglat över dalen.

När Mark Zuckerberg och hans kompisar skapade Facebook i ett svettigt studentrum för sådär tio år sedan hade det ingen tanke på att  plattformen skulle komma att användas av revolutionerande rörelser, regimkritiker och förtryckta, marginaliserade grupper som ville förändra världen.

– Men just så har det blivit, säger Brett Solomon, som basar över organisationen Access Now.

Brett

Den här veckan har aktivister och människorättskämpar från hela världen samlats på konferensen RightsCon i San Francisco för att mingla, diskutera och förklara för Silicon Valley-jättarna hur framtidens internet måste funka.

– Det är oerhört viktigt att tech-företagen förstår vad som står på spel. Facebook, Snapchat och Wassup byggdes inte på dokument om mänskliga rättigheter – men de börjar förstå att de inte kan blunda för frågorna, säger Brett Solomon.

Ett stort problem för utsatta grupper – som HBTQ-rörelser i länder där det är förbjudet att vara gay – är säkerheten. I soliga Kalifornien där ingen egentligen bryr sig om vem du ligger med designas inte sociala-medier-plattformar först och främst med tanke på att skydda någons identitet.

– I många länder handlar det om liv och död. När människor blir arresterade kräver polisen lösenordet till Facebook, under hot eller till och med tortyr, säger Brett Solomon.

Svårigheten att vara helt anonym – har fått Esra’a Al Shafei från Bahrain att starta ett alternativ till Facebook. En mer skyddad plattform för HBTQ-personer i arabländerna.

– Facebook funkar inte för oss som det ser ut idag. Det finns en mängd sätt att infiltrera grupper. Hos oss bestämmer vi själva vem som är med och vem som är pålitlig, säger Esra’a Al Shafei.

Genom ett poängsystem kan du ta dig till olika nivåer på sajten, där känsliga ämnen diskuteras. För att ta sig in i chattrummet behöver du höga poäng – allt för att hålla hatarna och agenter som försöker infiltrera gruppen på avstånd.

Al Shafei organisation opererar i länder där, med undantag från Libanon, homosexualitet är kriminaliserat och trakasserier mot transcommunityn är ett enormt problem.

– Vi lever med ständigt skräck, också online. Ingen våga gå med i en gaygrupp på Facebook, där det syns klar och tydligt att du är medlem. Och även om du startar en fejkprofil finns alltid risken att du gör ett misstag och avslöjar dig själv, säger Esra’a.

Hon har varit i kontakt med Facebook och förklarat läget. Berättat att gaycommunityn på många håll i världen behöver ett bättre skydd på Facebooks plattform.

– Svaren jag får handlar om att Facebook är byggt för mer öppna samhällen och att det är en tillräckligt säkert plattform för oss att använda. Men jag tror inte de förstår den kulturella och politiska kontexten, säger Esra’a Al Shafei.

Hon är tydligt besviken på att Facebook inte gör mer.

– Jag tror inte att de är intresserade, helt enkelt. Det finns folk i Kina, flyktingar i Syrien, kvinnor i Sudan, problem över hela världen och de tycker inte de kan ta hand om allt, säger hon.

Lösningen blev alltså att bygga sin egen plattform, ahwaa.org, som nu också finns i Israel och Bulgarien. Facebookalternativet växer sakta genom mun-mot-mun-metoden och har idag 6.000 medlemmar.

Hur sjutton kan en dator veta om jag är gay eller straight?

av katlar

Jag ska skriva om något jag inte förstår: Hur datorer kan lära sig saker av sig själva. Det låter omöjligt att en maskin ska kunna tänka och dra slutsatser. Eller? Begreppen som snurrar är AI (artificial intelligence), deep learning och machine learning. Jag har träffat en forskare på Stanford som påstår att datorer kan lära sig att avgöra om jag är gay eller straight – bara genom att analysera ett foto som jag lagt upp på min sociala medier-profil. Låter helt sjukt. Och vad får det för konsekvenser? Eftersom jag inte fattar tar jag experten till hjälp. Marcin de Kaminski, nätforskare och analytiker som jobbar på Sida.

 
Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.03.23

Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.03.49 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.04.18 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.04.45 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.05.34 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.06.02 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.06.27 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.06.45 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.07.05 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.07.31 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.07.54 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.08.16 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.08.40 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.08.58 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.09.14 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.09.30

Skärmavbild 2016-03-24 kl. 00.10.05
Skärmavbild 2016-03-24 kl. 18.35.31 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 18.35.49 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 18.36.10 Skärmavbild 2016-03-24 kl. 18.37.01

 

”Gillar du S&M?” frågar investeraren. ”Du borde prova bondage”

av katlar
-835200_ORIGINAL

 

Första frågan kommer helt oväntat.

”Gillar du S&M?”

Efter nekande svar förklarar han att de borde köra till en butik han känner till. Där ska hon prova bondagekläder och han bedöma vad som passar henne bäst.  ”Gillar du läder?” Trots att han måste fatta att frågorna får henne att vilja krypa ur skinnet och försvinna på stört fortsätter han.

Jag sitter mitt emot en ung entreprenör. Hon pratar om en man som hon såg upp till och beundrade. En höjdare i techvärlden. Som startupfolk var hon och hennes team enormt stolta över att en erfaren entreprenör och investerare ville kliva ombord och bli deras rådgivare. Han hade flugit in till mötet i San Francisco, men allt gick alltså över styr när hon – som grundare – och höjdaren avslutade dagen med en kopp te på ett café.

Sexismen i Silicon Valley intresserar mig. Den är fascinerande på ett motbjudande sätt. Om och om igen hör jag historier om hur kvinnor i dalen behandlas – och det känns så gammalt och unket. Mina föreställningar om det nytänkande, innovativa techfolket får sig en rejäl käftsmäll. Det är samma grabb-klubb som styr här som i traditionella branscher. Och brudarna får anpassa sig.

Marissa och Sheryl finns såklart att ta till som alibi. Kvinnorna med kändisstatus som går under förnamn. Som prinsessan Diana. Eller Carola.

Marissa Mayer basar över Yahoo, Sheryl Sandberg är höjdare på Facebook. Den sistnämnda har skrivit boken ”Lean In”. Boken irriterar mig en smula. Den går ut på att uppmuntra kvinnor att bli mer framåtlutade, att ta för sig mer och förstå sitt värde. Bra uppmaningar alltihop. Men var är råden till männen?

De skulle kunna låta ungefär såhär: Kliv åt sidan. Släpp fram kvinnorna. För hey, nu har de tränat sig på att bli mer framåtlutade, men det verkar inte räcka.

Statistiken visar att riskkapitalföretag som har en enda kvinnlig partner satsar i dubbelt så många företag med kvinnliga grundare som andra investerare. En kvinna i rätt position kan alltså göra skillnad.

Entreprenören berättar om sitt nätverk av kvinnor i Silicon Valley som driver företag. De delar med sig, ”share notes”, som hon säger.

”Vilka investerare är kukhuven och vilka är bra? Många av oss har en mental karta i huvet. Vi vet vem vi kan jobba med och vilka vi måste undvika”.

Hon pratar om att hitta bundsförvanter i ”evolved men”, alltså dom som har nått en viss mognadsnivå och ser att det finns strukturella problem. Nästan alla håller med om att något måste göras för att förbättra kvinnorepresentationen, men många snackar bara tomt, vissa fattar på riktigt.

”Det känns för jävlig, jag blev någon jag inte brukar vara. Jag sa inte ifrån. Skrattade bara bort allt det där om bondage”, säger hon.

När hon nyligen drog igång en ny startup valde hon att undvika rådgivare. Hon känner folk  i S&M-mannens nätverk. Andra mäktiga män. Hon har lust att berätta för dom, riva av historien och avslöja honom som skitstövel.

”Men…det är trassligt. Jag är rädd för en backlash. Törs bara inte”.

Virtual reality – hela veckan! Och jag har en svart hand

av katlar

Sexhundra dollar. Alltså över 5000 spänn. Det är mycket pengar – och just så mycket som VR-headsetet Oculus Rift kostar. Nästa måndag börjar de skeppas ut till kunder som förbeställt. Det dröjer ytterligare några veckor innan tv-glasögonen ligger på butiksdiskarna.

Jag testade Oculus Rift på spelutvecklar-mässan GDC här i San Francisco. Fick kliva in i ett ljudisolerat och kallt rum. Oculus har en snyggdesignad svart mässmonter. Påminner mig om looken för Uber. Manlig. Hård. Tuff.

”Jag kan inte ett skit om gaiming, har knappt hållit i en controller”, varnar jag demokillen när jag trär på mig VR-glasögonen.

När jag är inlåst bakom jättebrillorna försöker han hjälpa mig med controllern som ska fästas på handen. Jag ser ingenting. Fattar inte vart han vill att mina fingrar och tummar ska ta vägen.

”Ehe, I´m sorry….I don´t get this”.

Killen låter uppmuntrande och får till slut på mig handcontrollern.

Jag ska alltså spela basket. Är tydligen stjärnan på plan. För när spelet börjar hurrar hela läktaren och alla tittar på mig. Jag står mitt i en helt ny verklighet.

”Det är bara att greppa bollen och skjuta”, hör jag demokillen säga.

Jag tittar ner och ser en boll. Sträcker fram handen och försöker ta tag i den. Förvånat ser jag att min hand är svart, och det känns lite märkligt. I alla år har jag bara sett mina egna liljevita händer.

”It´s NBA, you know”, säger demokillen.

Just det. Svarta killar i amerikanska ligan är bäst på basket.

Efter lite fipplande med controllern fattar jag hur man ska greppa bollen med en virituell hand och jag  börjar puckla på basketkorgen. Det går riktigt bra och publiken jublar.

Ska bli oerhört spännande att se hur publiken tar emot Oculus Rift. Måste säga att VR-upplevelsen när det gällde det här spelet var..sådär. Mycket mer spännande när en haj försökte käka upp mig när jag var iklädd Playstations VR-set häromdan. Bättre grafik, bättre story. Men jag testade bara ett spel hos Oculus.

Kolla min upplevelse här.

 

Sida 2 av 6
  • Tjänstgörande redaktörer: Victor Lindbom och Anders Hovne
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB