Utan inbördes ordning:

1. Man kan diskutera direkt med Gudrun Schyman.

2. Man får snabbaste nyhetsrapporteringen.

3. Man kan följa riktiga stjärnor och deras förehavanden utan mellanhänder. (nåja, inte alltid utan, men ofta…)

4. Man får snabba svar när man inte orkar googla.

5. Man får ett utökat nätverk.

6. Man får en bra mix av högt och lågt om man väljer att följa rätt personer.

7. Man ser när favoritbloggarna uppdateras.

8. Man kan dra igång kampanjer och mobilisera i hjärtefrågor.

9. Man har alltid sällskap när det är något bra (eller dåligt) på teve som man inte vill titta på själv.

10. Med twitter i mobilen är man aldrig avstängd från omvärlden.

Och nej. Allt behöver inte vara blodigt allvar. Men twitter är verkligen så mycket mer än en lekstuga.

Har du inget twitterkonto? Så här kommer du igång. Här hittar du mig och Bloggvärldsbloggens uppdateringar.

Damptanterna – the autentic är en alldeles nyfödd blogg.

Bloggens syfte är att vuxna kvinnor med Damp tillsammans ska försöka göra skillnad och sprida förståelse för diagnoser som Damp, ADHD och ADD. Initiativtagare är Lene Rasch, som här förklarar hur hon tänkte.

Damptanterna finns sedan tidigare här. Vad jag förstår är tanken att den nya bloggen till skillnad från den gamla ska försöka åtadkomma konkret förändring. Den gamla var mer ”bara” en samlingsplats för kvinnor med diagnoser.

Apropå förra inlägget om jordenruntresan.

Klaus-Peter aka Tyskungen har gjort en ansökan, som jag inte kan undanhålla er:

Behöver du sommarjobb?

Är du en van användare av sociala medier så som bloggar, Youtube, Facebook och Twitter?

Tycker du om att resa?

Då kanske det här sommarjobbet är något för dig. Det är resebyrån MrJet som söker en person som kan resa jorden runt under ungefär en månad och under resans gång rapportera om resan i en blogg. Förutom månadslön får man såklart fria resor, och utlandstraktamente. Dessutom får man själv vara med och sy ihop resan, och kan alltså resa till de platser man själv drömt om att besöka.

Så om du inte har några färdiga sommarplaner, behöver en slant och har möjlighet att ge dig ut i världen – varför inte söka?

Tipstack: The Critics

I min lilla utvärdering efterfrågades bland annat en liten skola i hur man pingar sin blogg. Det ska bli!

Att pinga sin blogg med olika pingtjänster betyder helt enkelt att du skickar en not till en server någonstans om att du publicerat nytt i din blogg. En länk till din blogg kommer upp på sajten du väljer att pinga, på nyligen.se ser det ut så här:

På Bloggportalen så här:

Nyligen är en portal som är kopplad till Knuff.se som också listar mycket länkade bloggar och där du kan söka efter bloggar som skriver om olika ämnen. Om du registrerar din blogg på Bloggportalen kan du själv välja vilken kategori bloggar du vill tillhöra och så kan din blogg bli upphittad på så sätt. Dessutom är Bloggportalen kopplad till Aftonbladet och när du länkar till en artikel på Aftonbladet kommer din blogglänk att synas på Bloggportalen i anslutning till artikeln.

Pingtjänsterna fungerar lite olika, enklast är att läsa instruktionerna på respektive sajt. För Bloggportalen exempelvis finns en liten kodsnutt att klistra in i sin blogg, så räknas också antalet besökare och visas på portalen.

Det finns en del tjänster som automatpingar flera olika servrar. Om du till exempel registrerar din blogg på Bloggping så skickas din blogglänk automatiskt till exempelvis Knuff, Twingly och en lång rad andra pingtjänster, både svenska och internationella.

En annan tjänst som automatpingar din blogg är RSSping, som pingar bland andra Nyligen, Twingly och Bloggnytt. Det är enkelt att registrera bloggen både på Bloggping och RSSping och sedan behöver man inte fundera mer.

Både Twingly och Knuff har dessutom widgets du kan visa i din egen blogg, över vilka andra som länkar till dig. Det kan se ut så här:

Här har jag skrivit mer om Twingly.

Om du vill indexeras hos Bloggar.se och hittas när någon söker på exempelvis bloggar om ”Mona Sahlin” kan du lägga in en liten kodsnutt i slutet av varje inlägg, där läsaren kan klicka för att hitta andra bloggar om ”Mona Sahlin”, och därmed blir också din blogg sökbar ifall andra skriver om samma ämne.

Här kan du läsa om hur det går till, och även om sambandet mellan Nyligen, Knuff och Bloggar.se.

Fejkbloggar är inte ett nytt fenomen, men i takt med att bloggvärlden tas allt mer på allvar och inte minst då de politiska partierna och personvalskandidaterna använder sig av bloggar i seriösa syften har de börjat uppmärksammas på ett annat sätt nu än tidigare.

En av de mer omtalade har varit bloggen Sanningen måste fram, som i första hand upprört Kristdemokrater, men även andra. Inte minst personer som försöker övertyga både medier och politiker om bloggens förträfflighet som plattform för både nyheter och konversation.

Själv har jag haft svårt att uppröras över just Sanningen måste fram, då den varit sådan uppenbar fejk redan från dag ett. (även om inte alla tyckte att det var solklart)

Jag kom genast att tänka på Svensk-Finska Församlingen när jag såg den, och det är en sida som mig veterligt inte varit föremål för någon mer seriös debatt om att skada vare sig trovärdigheten på internet eller någon kristen rörelse. Den är humor, helt enkelt.

Redan från dag ett har Sanningen måste fram uppmärksammats i bloggvärlden. The Critics har recenserat den. Lokesson gillar, och funderar över om det skulle gå att göra något liknande utifrån SD. Emanuel ställde som så många andra frågan om bloggen var ett PR-trick, men konstaterade också att det i så fall var på Kristdemokraternas bekostnad.

Idag har i varje fall ”KD-Inger” kommit ut som ”Johannes” och hans syfte att skriva bloggen verkar vara det som Niclas konstaterar här. Johannes är helt enkelt en person med väldigt starkt agg mot kristna och Kristdemokrater, och har därför skrivit bloggen för att statuera exempel och tvinga dem att ”äta sin egen medicin”.

Jag kan inte annat än applådera Johannes till framgången och det genomslag bloggen fått. Den har varit genialisk, och fantastiskt rolig.

Men har den skadat Kristdemokraterna? Har den skadat bloggosfären?

Jag kan tänka mig att en hel del av de motståndare som finns mot bloggvärlden och sociala medier kommer att säga något i stil med ”vad var det jag sa?”. Men en enda blogg kan inte klä skott för alla andra. Det vore som att säga alla tidningar är skit för att Expressen gjorde bort sig big time förra veckan.

Framförallt så måste det finnas plats för humor och satir också bland bloggarna, även om det nästan är lite besviket jag konstaterar att Johannes verkar så allvarlig i sin antipati mot kristna, och kanske inte egentligen tänkt vara rolig. Men jag kan ha fel.

Saker är – uppenbarligen – inte alltid vad de ser ut att vara. Kan vara bra att bli påmind om det ibland.

I många år levde jag i villfarelsen att Skåne var platt. Det fick mig att inte vilja åka dit, eftersom jag avskyr Uppsalaslätten och mår lite dåligt så fort jag närmar mig. Jag trodde dessutom att skåningar generellt talade obegripligt och var lite korkade. Dessutom kan dom ju inte säga R.

Min bild av skåningar hade jag fått via enstaka teveinslag om Sjöbo. Någon gång stötte jag väl på någon skåning men hade ofta fullt sjå att anstränga mig för att förstå vad som sades, alternativt förstod jag nog inte ens att personen var skåning, i de fall de talade helt begripligt, somliga skåningar gör ju det…

För några år sedan hamnade jag ändå i Skåne. Och det var inte alls platt! Det var kuperat och vackert, inte mycket påminde om Uppsalaslätten. Dessutom växte det träd överallt. Och närheten till havet var slående. Jag som norrlänning förknippar jordbrukslandskap med inland, och Skåne med jordbruk, och jag hade nog inte förstått hur litet Skåne var till ytan.

Det senaste året har jag dessutom lärt känna ett gäng fantastiskt trevliga, och smarta skåningar, som pratar begripligt för det allra mesta. Mina fördomar har kommit på skam vad gäller Skåne, och i svaga stunder har jag till och med tänkt tanken att flytta dit.

Vad har du för fördomar? Som du är medveten om alltså… Har du haft fördomar som kommit på skam? Eller som bekräftats? Finns det något bra med fördomar, någon bra anledning att vi har dem, eller vet du något bra knep för att undvika dem? Har du någon gång medvetet utmanat dina fördomar? Eller möter du ofta fördomar om dig själv?

Veckans bloggtema är fördomar. Skriv ett inlägg som på ett eller annat sätt handlar om fördomar, dina eller andras, och länka hit eller droppa en länk i kommentarsfältet.

Här har jag skrivit lite mer om mina egna fördomar.

Nordkorea testar kärnvapen. En nyhet som slog ner som en bomb, eller kanske inte, i början av veckan.

Och bloggvärlden reagerar: Röda Malmö har skrivit och jämför hotet från Nordkorea med andra hot, och tar upp en artikel som är väldigt intressant, om hur vi värderar olika typer av hot och larm. Tokmoderaten försöker förstå varför Nordkorea anser sig ha behov av kärnvapen.

J.N tror att Nordkoreas galenskap i första hand drabbar det egna folket. Törnebohm tycker att omvärlden ägnar sig åt ett visst mått av dubbelmoral. Johan Pettersson är orolig och tycker det är dags att hitta en strategi för att möta hotet från Nordkorea. Om du händelsevis är ointresserad av världspolitiken och Nordkoreas provspräningar så tror jag ändå att du kommer att gilla den här texten, Bloggfrossa kör med raka puckar, på behörigt avstånd…

Nyheten att läkare struntar i nya riktlinjer för antibiotika tycker jag personligen är jätteläskig. Jag har tidigare funderat över med vilken lätthet penicillin skrivs ut, och också över hur många som verkar vilja ha det även då inte livsfara eller hot om allvarliga men föreligger. Riskbloggen skriver intressant om det hela.

Den hälsosamme ekonomisten menar att det är ett problem som går att lösa. (själv anser jag att det är ett problem som aldrig borde ha uppstått) Västergötskan skriver om inkonsekvens i vården. Christer Jonsson tycker att det är ett problem för EU att ta tag i. Elin lyfter frågan om privat vård och vårdvalet.

Djur engagerar alltid. Liksom mat. När de båda kombineras är det svårt att inte engagera sig. Veckans avslöjande om hur danska grisar behandlas har upprört. Läs den här texten, ursprungligen publicerad i magasinet Filter.

Anna är en av alla dom som ifrågasätter sitt köttätande. Hon har också gjort en fantastiskt intressant reflektion kring mansrollen och köttätande;

Och genast dyker de upp i artikelkommentarerna, de oerhört provocerade männen. Minsta antydan om minsta minskning av köttätandet och de rasande inläggen haglar. ”Nu ska jag gå och köpa en stor biff att grilla ikväll” finns ofta med, liksom indignerade utfall där alla som inte förespråkar obegränsat köttätande kallas allt från flummare till idioter.

Jag vet bara en annan typ av artiklar som väcker samma sorts raseri – när det handlar om begränsningar av personbilsåkandet. Det räcker med minsta påpekande om att det vore bra om folk körde lite mindre bil för att samma typ av reaktioner ska rasa in. Här finns inga nyanser, vartenda begränsning av det egna bilkörandet är en total kränkning, oavsett orsaken och oavsett vilka alternativ som finns. En höjning av bensinpriset är alltid lika med total katastrof. Vreden är djupt känslomässig.

Nu har jag inte gjort någon vetenskaplig undersökning, men min absoluta övertygelse är att det så gott som alltid är män som står för vreden när det gäller just köttätande och bilåkning. Kvinnor kan förvisso dela åsikterna, men det känslosamma raseriet är männens.

Det tycker jag är intressant. Vad är det i den svenska mansrollen som gör bilen och biffen så centrala? Vad är det som är så hotat om man måste ta bussen ibland, och byter ut fläskkotletten mot böngryta emellanåt?

Cornucopia menar att man får det man betalar för.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har uttalat sig positivt om domen i The Pirate Bay-målet. Och dragit på sig en KU-anmälan för det. Sagor från livbåten har skrivit bra. Peter Swedenmark ser det som ett solklart fall för KU. Daniel Scythe ser uttalandet som en present till Piratpartiet. Opassande har såklart skrivit genomtänkt och med många bra länkar.

Och så lite mer pirater, så här inför valet till EU-parlamentet som går av stapeln om en vecka. Många anser att Lars Gustafssons text om varför han röstar pirat har gett legitimitet år partiet. Oavsett var du står politiskt rekommenderar jag läsning av hans text.

Niklas Wykman, ordförande i Moderata Ungdomsförbundet, tycker att den svenska styrkan i Adenviken ska frita Dawit. Ett utspel som om inte annat lagt lite ved på brasan i diskussionen om Dawit Isaak. Billy by Night menar att Wykman är totalt stollig. Jacob Lundberg däremot verkar tycka att Sverige ska gå ihop med andra länder som har styrkor i närheten. Claes Nordmarks skriver att förslaget helt saknar verklighetsförankring.

Expressens Thomas Mattsson bloggar intressant om besök på redaktionen, och kritik från eritreaner om rapporteringen kring fallet Dawit Isakk.

Sist men viktigast: Det här är det bästa jag läst på länge. Om en finsk mormor, och en mamma. Och en tandborste. Läs!