I morgon bitti klockan sex är det bäst att skynda om du vill ha ditt namn eller alias registrerat på Facebook.
Poängen är i första hand att du ska ha en bekvämare URL att använda för andra som vill hitta till din Facebooksida, som exempelvis http://www.facebook.com/mymlan istället för som nu en massa siffror som inte någon orkar lägga på minnet.
Den här debattartikeln om ateism har diskuterats flitigt idag. En som kommenterar är Anna Serner som berättar hur en debattråd raderats på humanisternas hemsida. (missa inte kommentarerna till Serners inlägg) Apropå de konfirmationsläger som humanisterna arrangerar – här berättar Björk om det läger hon var på förra sommaren.
Stina Lundberg Dabrowski har skrivit en debattartikel om Public Service i det nya medielandskapet, och jag tycker att hon har sina poänger. Jag har själv funderat på om det kanske är Public Service som är framtiden för den ”riktiga journalistiken”. Vassa Eggen kommenterar, liksom Stefan Stenudd som går till hård attack mot SVT. Jag tycker det är lite väl hårt. Själv tittar jag sällan på teve, men när jag gör det är det oftast på SVT. Och när jag lyssnar på radio så är det på SR.
En till som gillar Public Service är Andreas Ekström som idag publicerar den här hyllningen till SVT Text.
Om du har tråkigt och lider av bloggtorka kan du alltid härma Malin och svara på 60 frågor om dig själv.
Kanske inte lika kul när man får veta att det är en del i en reklamkampanj för ett försäkringsbolag, men det var kul så länge det varade.
Staffan Erfors, Expressenjournalisten som fick sparken sedan det avslöjats att han har något diffust samröre med Hells Angelspresidenten Thomas Möller, har startat en blogg och ger där sin version av det inträffade.
Så kan det gå när man lägger ut familjefoton på internet.
Hanna Fridéns bror Johan Fridén bloggar sedan en kort tid. Häromdagen ritade han mensbilder för att inte vara sämre än sin syster.
Via Stationsvakt hittar jag den här ganska roliga artikeln i Metro som handlar om bloggspråk, och som också har betygssatt tre bloggar utifrån språkbehandlingen.
Det här var väldigt bra skrivet om Birro.
Och nej Emanuel, det är inte bara du som tycker att det här var galet kul, jag skulle nog associerat likadant…
Jag har roat mig med att kika i Bloggvärldsbloggens arkiv. Den startades för drygt tre år sedan av Sigge Eklund, och det är rätt så underhållande att läsa det han skrev då. Det har hänt väldigt mycket på tre år, samtidigt som det inte verkar ha hänt någonting alls…
Då som nu slutade folk blogga på grund av trakasserier och mobbning.
Då som nu förekom så kallade bloggbråk som genererade klick och reaktioner i omvärlden.
Då som nu fanns röster hos Sveriges Radio som dissade hela bloggvärlden.
Då som nu diskuterades vad som skiljer bloggar från ”riktig journalistik”.
Då som nu ryckte Lars Gustafsson in och förklarade utvecklingen för dem som inte riktigt vill förstå.
Då var det Sigge, nu är det jag som förstummas av ständiga innovationer på nätet.
Då som nu försökte folk ta betalt för sitt bloggande.
Då som nu genomförde Hans Kullin undersökningar om bloggvärlden. Och det har inte hänt så väldigt mycket där heller, förutom kanske att medelåldern på den svenska bloggande kvinnan har sjunkit drastiskt.
När rotade du i ditt eget bloggarkiv sist? Hur ser ditt liv eller kanske framförallt din blogg ut nu jämfört med för tre år sedan?
Häromdagen släppes en ny funktion i Spotify som gör det möjligt att med ett högerklick dela låtarna på Facebook eller Delicious.
Smidigt om man ramlar över något bra, risken finns väl att feeden kan komma att översvämmas med låtar och tips som man inte riktigt hinner lyssna på…
Här kan du läsa Spotify for Dummies, och här kan du fixa konto i Spotify ifall du inte redan har ett. (det är inte gratis men prisvärt)
Om du inte tycker att du har råd med ett Spotifykonto och inte lyckas komma över en gratisinvite, eller om du saknar möjligheten att lyssna på musiken i din MP3-spelare, kan du alltid testa Chilirec, en tjänst som inte streamar utan där du sparar ner musik från nätradio till din hårddisk, om du använder Windows… Men gratis är det – än så länge, ska tilläggas.
Eftersom jag använder Mac har jag inte testat och kan tyvärr inte uttala mig om tjänsten i övrigt. Svartling har skrivit mer om Chilirec.
Henrik Oscarsson beskriver det väldigt bra. Alltså skillnaderna mellan SD och PP-sympatisörer. Och skillnaderna i de båda partiernas politik.
Anders Mildner skriver också mycket bra utifrån Piratpartiets framgångar i valet.
Jag vill också passa på att säga att det finns inget mer värdelöst än kommentarer från personer som inte bemödat sg att läsa inlägget innan de kommenterar. Vad är grejen med det?
Alla har vi dom, få känns vid dem. Eller är det så att det blivit lite inne att till och med kokettera med sina fördomar? Hur som helst är det många som hakat på förra veckans bloggtema om just fördomar, och här kommer en sammanfattning.
Elker skriver att fördomar är jävligt coola. Vidare förklarar han varför och vilka fördomar han själv har gentemot vissa grupper, och han gör det helt utan stolthet.
Trollhare har massor av fördomar. Inte minst mot heterosexuella.
Lairama berättar om skammen när ens fördomar kommer på skam. Om hur den hon minst trodde var den som hjälpte henne att lyfta upp barnvagnen på bussen. Själv skulle jag nog satsat på att medelålderskvinnan i dräkt var den sista att hjälpa… Vem skulle du ha valt?
Smulan har skrivit om fördomar om handikappade, och hur ryktesspridning kan befästa ens fördomar, och om hur man kan skämmas när fördomarna kommer på skam.
Göran Viren Sjögren har skrivit om hur fördomar uppstår, och hur man kan lära sig att inte låta fördomarna styra.
Lokesson har sökt i sitt bloggarkiv och hittat ett långt inlägg om stad vs landsbygd, och fördomar kring det. Lokesson är en lantis vilket tydligt framgår av postningen, och kanske en och annan storstadsbo kan låta sig provoceras?
Lilla O har skrivit om sina egna fördomar som kommit på skam och konstaterar att fördomar handlar om okunskap. Ofta är det så, men delvis är det kanske så att vi behöver föromar för att förenkla vår tillvaro, och sortera både människor och intryck? Lite som Petter formulerat det i en kommentar:
Det är med fördomar som med cancertumörer (som jag ser det): det finns benigna och det finns maligna. De benigna är rent pragmatiska; små fördomar om ditt och datt, fördomar som vi håller oss med därför att det är omöjligt att ha kunskap om allt. Våra hjärnor är fullsmäckade med den här typen av fördomar, fördomar som vi behöver. Vi fyller liksom ut de vita fläckarna på kartan med de här fördomarna.
Sen finns det alltså de maligna, som bottnar lika mycket i rädsla som i okunskap, fördomar som gör skada. Och det var om en sån där malign fördom som jag skrev häromdan.
Och så finns det förstås en stor fet gråzon.
Petter har skrivit om fördomar mot psykisk sjukdom här.
Birgitta tycker att mitt val att outa mina fördomar om Skåne var fegt och mesigt. Å andra sidan fick jag lite vatten på min kvarn av valresultatet i söndags… Birgitta själv har i varje fall haft fördomar om Palestinier.
Gunilla har mött fördomar om sorg sedan hon förlorade sin son. Intressant, hur sorg förväntas gå till på ett visst sätt, och vara ungefär lika för alla.
Michis från Norrköping säger sig ha fördomar mot rökare. Jag tycker snarare att hennes åsikt om rökare verkar grunda sig på ganska goda erfarenheter som nästan närmar sig statistiska höjder… Sen är det väl med rökare som med alla andra – alla är inte likadana. Somliga kan uppföra sig, andra inte. Och det är väl det som fördomar bygger mycket på, nämligen att man dömer ut en hel grupp baserat på några få individers beteende.
Annika har också fördomar om rökare, trots att, eller kanske på grund av att hon själv var rökare i tolv år?
Malin Collin lättar upp med att berätta att hon starkt ogillar ordet pub och därav människor som använder sig av det. Och ja. Jag förstår faktiskt precis… Jag kan också haka upp mig på fel ordval hos andra. Och givet hakar andra upp sig på mina ord. Inte minst mina barn.
Egoinas mamma skriver kort men kärnfullt:
Jag jobbar ständigt på att bli av med mina fördomar, men jag måste i ärlighetens namn säga att de ger mig mycken glädje. Varenda gång det visar sig att jag har fel blir jag glad!
Christer Magister gör skäl för sitt namn och delar ut en hemläxa:
Jag tror att alla har fördomar, och jag tror att det enda man kan göra är att erkänna dem; i alla fall inför sig själv. En person som inser att h*n har fördomar har en möjlighet att övervinna dem. En person som tror att h*n är fördomsfri är antagligen “blind”… gör antagligen ett sämre jobb och trampar på många tår.
Därför är dagens läxa att fundera på dina egna fördomar.
Därför lägger jag ner mer energi på att fundera på mina än på att skriva om dem.
Anna B är inne på samma sak, om att kämpa och faktiskt anstränga sig för att bli av med fördomar, och framförallt att hjälpa våra barn att bli så fördomsfria som det är möjligt.
Ettie är inne på samma spår, om hur man kan lära sina barn att inte bli fördomsfulla, eller att i varje fall skapa sina egna fördomar och inte bara ärva dem från sina föräldrar. Något jag jobbat väldigt hårt på som förälder, att vara så politiskt och religiöst obunden jag kunnat vara, och frågat mina barn vad de själva tycker istället för att ge dem mina åsikter som någon slags sanning.
Frktjatlund skriver om sin bror som är homofob och rasist och borde få en svart svärson och bög till son för att tvingas göra sig av med sina fördomar.
Nemo har skrivit utförligt om att det inte ens går att vara fördomsfri även om man försöker. Han har också listat egna fördomar. Själv tror jag inte heller att man kan vara fördomsfri. Men man kan lära sig att inte styras av sina fördomar, och det är skillnad. Det är farligt att säga sig vara utan, för då har man dålig självinsikt, men det är kanske lika illa att bara bejaka sina fördomar och inte försöka göra något åt dem. Framförallt tror jag att man blir en ganska fattig människa då.
Annieellen skriver om hur hon låtit andras fördomar styra henne. Jag tror att vi alla gör det, mer eller mindre omedvetet. Bryr oss och funderar över vad andra ska tycka, spelar spel och försöker anpassa oss, av rädsla för att inte passa in, inte accepteras.
Hultmans har skrivit en fanastisk post om saker jag själv funderat på. Om varför vissa fördomar anses accepterade och andra inte. Om vad det egentligen innebär att ”vara sig själv” om det bara är okej så länge man är som alla andra när man är sig själv.
Margareta G funderar över hur fördomar föds, vilken nytta de gör. Om fördomar som oskrivna regler. (och nej, man måste inte skriva dag ett, man har hela veckan på sig och det är väl inget fel med spridning?)
Ingrid berättar bland annat om de fördomar hon mötte när hon som sextioplussare började blogga.
Sandbarnet bloggar om fördomar mot spanjorer som hon vill ha motbevisade, och berättar även om de fördomar spanjorer tycks ha gentemot svenskar.
Glöm nu inte att blogga om denna veckas tema – Alkohol – och sprid vidare. Jag tror att det kan komma att skrivas en hel del intressant på det ämnet.
Den här veckan tänker jag inte försöka påverka med att ställa frågor eller hänvisa till redan skrivna saker. Jag vill helt enkelt att du bloggar om det just du kommer att tänka på när du hör ordet ALKOHOL.
När du gjort det länkar du hit eller droppar en direktlänk till inlägget i kommentarsfältet – annars blir det nästan omöjigt för mig att hitta igen din postning.
Sammanfattning av förra veckans bloggtema om fördomar kommer i eftermiddag.
Förr i tiden betydde ordet suger något annat. Och det är i den betydelsen, den gamla, jag menar att Piratpartiet suger. Enligt vallokalsundersökningar har PP tagit en del röster från SD. Det är både bra och dåligt. Bra för att SD inte lyckades ta sig över spärren. Men lite dåligt för Piratpartiet, då illvilliga tyckare menar att det är symptomatiskt att PP har ungefär samma väljare som SD.
Piratpartiet suger helt enkelt. Det finns ett driv, en entusiasm, och ett budskap som säger att alla får vara med, alla kan bidra, efter förmåga, och det är det som suger. Gör att många kanske vilsna unga väljare sugs till dem, så som de tidigare sugits till SD.
Men där slutar likheterna. Piratpartiets politik skiljer sig så mycket från SD att alla vidare jämförelser känns direkt löjliga. Piratpartiet är för demokrati, yttrandefrihet, personlig integritet, mångfald och mänskliga rättigheter.
Dessutom har Piratpartiet bevisat kraften på internet, att internet är på riktigt och man faktiskt inte behöver så många valstugor eller dörrknackningar, eftersom hela internet är en enda stor valstuga om man använder det rätt.
Något som i gårdagens val tog dem hela vägen till Bryssel. Dessutom lyckades PP öka valdeltagandet, som i detta val var betydligt högre i Sverige än i övriga Europa. Mindre än 50 procents valdeltagande är dåligt. Det är lågt, det är löjligt. Men det går åt rätt håll, och jag är övertygad om att vi har Piratpartiet att tacka för det. Förhoppningsvis kan deras framgångar påverka också övriga Europa.
Att Gudrun Schyman fick hjälp av kapitalistpengar i slutspurten räckte inte ända fram, vilket jag beklagar. Jag tror nämligen att politiken mår bra av friska vindar, och jag tror och hoppas att PP:s framgång i detta val är något som kommer att påverka valet till Sveriges riksdag nästa år. Det börjar vara på tiden att den gamla blockpolitiken löses upp, då den är fullständigt omodern och obegriplig för många unga individualister.
Läs också: Sugbloggen, Mattias Bjärnemalm som inser vilket ansvar som nu ligger på PP, moderaten Kent Persson som gratulerar Piraterna och så partiledaren själv Rick Falkvinge. Här finns alla siffror och statistik parti för parti, län för län, stad för stad. Och om du vill följa Piraternas reaktioner och utveckling efter valet rekommenderar jag Piratpartiet Live.
Och veckan som gick har jag haft så galet mycket att gör att jag inte alls hunnit med att läsa bloggar som jag brukar. Bland annat har jag varit i Skåne. Först i Malmö, på Moving Images. Jag missade visserligen det mesta, men kanske inte det bästa, som var Clay Shirkys framträdande direkt från New York.
Moving Images är en konferens om framtidens medier, i ett väldigt vitt begrepp. Inför torsdagen pågick också en bloggstafett och jag rekommenderar läsning av PM Nilson, Björn Jeffery, Martin Thörnqvist, Unni Drougge, Isobel Hadley-Kamptz, Gunilla Kinn, och sist men absolut inte minst – Fredrik Wass.
Här kan man se framträdande i efterhand, med talare som bland andra KG Hammar, Carl Johan De Geer, och Joakim Jardenberg.
Det har bloggats en del om Microsofts nya sökmotor Bing.com. Nikke Lindqvist, som är en av dem som kan mest i Sverige om just sökmotorer har skrivit en första recension här. Fredrik Wackå hoppas att Google tappar en del av sin dominans. Bloggliv tipsar om en smidig RSS-funktion i Bing.
Själv har jag bara hunnit kolla Bing som hastigast, och det enda jag egentligen kan säga är att mitt första intryck var positivt, det går fort och jag gillar att man inte skickas iväg från sökmotorn så fort man klickar på ett sökresultat.
Det här tycker jag är bland det mer konspiratoriska crap jag läst på ett tag. Kulturbloggen undrar om svd.se i desperation reggat sin sajt som blogg på Knuff.se. Jag tror nog att det är att ge Bloggportalen Knuff lite för stor betydelse, jag tror inte att svd.se är alls så desperata att de känner ett behov av att toppa en bloggtopplista, dessutom är det en gammal bugg hos Knuff (som det i och för sig skulle vara intressant att få en förklaring till) och således inte första gången som svd.se hamnar i topp på Knuffpoängslistan.
Marcus Birro stänger sin blogg. Det är inte första gången, men enligt honom själv är det ett genomtänkt beslut nu, och han skriver ett testamente och berättar varför. Tyvärr tillåter han inte kommentarer i sin blogg, men om någon tycker något så får ni gärna kommentera här. Men jag undanber mig anonyma hatkommentarer av det slag han beskriver i sin text. De kommer inte att publiceras här.
Det här måste vara en av de roligare Facebookgrupperna. ”Vi som ända till nu trott att skobutiken Nilson hetat Niljon.” Även om jag är högst skeptisk mot Facebookgrupper, mest för att de är så väldigt passiva och svåra att använda på ett konstruktivt sätt, men också för att det, kanske på grund av passiviteten, är möjligt för folk att använda dem till mindre behjärtansvärda ändamål.
Annars har bloggvärlden under veckan till stor del dominerats av dagens val till Europaparlamentet. Det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att sila bland allt som skrivits. Mycket pirat har det varit, såklart, och Fokus toppade med denna artikel om Rick Falkvinge.
Oscar Swartz har skrivit långt om att vara med och skriva historia. Och Morris Packer skriver väldigt kort om varför han tycker att alla som är unga ska rösta på Piratpartiet.
Snart börjar valvakan. Jag har tänkt duka fram något gott, tända ljus och titta på när det skrivs historia. Därför avslutar jag den här veckosammanfattning här, med tipsen om att följa valvakan via TweetElect09, där valvakan streamas (och kan embeddas i den egna bloggen) och där man också kan följa det som Twittras om valet.
I morgon början en ny vecka. Och en ny tid. Så spännande att leva i.
Jag känner att jag vill slå ett slag för Konsumbloggen.
Det är en sån blogg som funnits nästan jämt, som man länge tog för given och som sedan faktiskt ramlat in i glömskans mörka vrå. Men för ett tag sedan återupptäckte jag den, och i lagoma doser är den alldeles fantastisk.
Förutom de dagliga betraktelserna rekommenderar jag den här guiden för hur man bör uppföra sig i en livsmedelsbutik, både som kund och ifall man råkar jobba där. Texten är bra, diskussionen i kommentarsfältet fantastisk.