När en av mina söner var liten och fick frågan om vad han ville bli när han blev stor svarade han: ”Superhjälte. Som Spindelmannen eller Batman eller Forrest Gump”.
Så vad är egentligen en hjälte? Vilka kriterier måste uppfyllas för att någon ska få kallas hjälte, finns det överhuvudtaget mänskliga hjältar? Josh vet vad han tycker i varje fall.
Just nu kan du nominera någon till Aftonbladets (i samarbete med TV4 och Rädda Barnen) utmärkelse Svenska Hjältar, som delas ut den 14 december på Cirkus i Stockholm. Jan Helin berättar mer om galan här.
På hjältesajten går det att läsa om alla möjliga olika sorters hjältar, alltifrån den glada busschauffören till sådana som räddat livet på någon. Det finns också en Hjälteblogg där det skrivs om arbetet med nomineringarna och om hjätarna.
Och nu tänkte jag att du skulle skriva. Om din hjälte. Kan vara en fantasihjälte, en seriefigur från barndomen eller någon som du anser vara en riktig superhjälte, eller vardagshjälte. Det kan vara om vilken hjälte du själv skulle vilja vara eller kanske en betraktelse i största allmänhet om vårt behov av hjältar och övermänniskor. Om det nu finns sådana.
Skriv och länka hit, droppa en kommentar med direktlänk till inlägget, så att jag enkelt kan hitta den när det blir dags att sammanfatta.
Tid kan i varje fall köpas för pengar. Och min kommentar till de båda bloggtemana från augusti får bli just den – om jag hade pengar skulle jag köpa tid. Jag är inte intresserad av prylar. Saker tar tid. Saker behöver tas om hand, dammas av, lagas, flyttas. Och så är de förgängliga. När jag dör är det betydligt mer intressant hur jag använt min tid än hur mycket saker (eller pengar) jag lämnar efter mig.
Danitra skriver om att vara tidsrebell, och att själv värdera sin tid utifrån innehåll och inte efter förväntningar.
Trollhare har skrivit ett inlägg som jag känner igen mig i ordentligt, om damptid. Alabama har liknande erfarenheter, men beskriver dem annorlunda. Jag känner igen mig i Lilla O också, om all tid som går åt till att försöka organisera sin tid. Lilla O fortsätter här på temat tid.
Dennis drar till med lite poesi. Skatan skriver också poetiskt om tiden.
Lotten har gjort ett alldeles underbart inlägg om tid som får tala för sig själv, i ord och bilder. Yvonne bloggar också med bilder, och låter solrosornas uppgång och fall illustrera tiden.
Peter Andersson skriver om tid och olika sorters tid och tisbegrepp. Som varför det anses så illa att komma tio minuter för sent i Sverige medan det i Kongo är något helt naturligt att komma timmar för sent till ett avtalat möte? Byggblasket om hur tiden är relativ. Göran på Självkunskapsbloggen om att vara närvarande.
Leopardia skriver om den tid hon lägger ner på sin nya hobby – stalking. Jessika om tid att läsa, eller kanske om bristen på tid, eller hur tiden lyckas fyllas alldeles av sig själv.
Chi tycker till. Annieellen skriver om att det är först när man inga pengar har som man verkligen förstår att sätta värde på dem. Och som vanligt väver hon in sin barndom och sin alkoholiserade pappa i temat.
Det var det hela. Några postningar fattas då det inte fanns några direktlänkar, andra kan ha ramlat bort då detta är tredje försöket att få ihop denna sammanfattning på grund av krånglande bredband och bloggverktyg. Saknar du din egen tanke om tid eller pengar får du gärna lägga in länk i kommentarsfältet!
Anjelina tipsar om De små tingens Gud, av Arundati Roy. Den läste jag för massor av år sedan och blir nästan sugen på att läsa den igen. Minns inte så mycket men minns att jag tyckte mycket om den.
När jag bestämde mig för detta tema hade jag ingen aning om att jag några dagar senare skulle finnas i Hultsfred och diskutera framtid. Inte heller att den uppföljande bloggstafetten skulle komma att handla om främst bokbranschen. För er som är intresserade inte bara av läsningen utan också om branschfrågor och framtid rekommenderar jag läsning av de inlägg som skrivits i anslutning till mötet i Hultsfred.
Johanna, Daniel, Bo, Jag själv, Fredrik, Mattias, Mattias igen, Richard. Diskussionen handlar en hel del om vad som ska hända med bokbranschen i framtiden, då när ALLT finns tillgängligt, och kanske betalningsviljan inte längre finns.
En sak är i varje fall jag säker på. Boken är inte död. Den kommer inte att dö heller. Däremot kommer distribution och betalningsmodeller att se annorlunda ut inom en inte alls avlägsen framtid, riktigt hur däremot, det diskutera de lärde om och ingen vet vem som kommer att få rätt. Precis hur spännande som helst.
Fortsätt gärna skriva på mammatemat över helgen, det hinns med.
Ni som känner er färdiga eller inte har så mycket att säga om mamma-ämnet kan ta tag i nästa tema, som så här i semestertider är böcker.
Skriv om vad läsning och böcker betyder för dig, tipsa om bra böcker eller recensera en dålig. Du kanske skriver egna böcker som du vill pusha för, eller på något annat vis vill skriva om böcker.
Gud finns. Om inte annat i våra tankar. Förra veckans bloggtema handlade om Gud, och många har hakat på midsommarfirande till trots. Så många välskrivna, tänkvärda, roliga och mindre roliga blogginlägg har skrivits, här kommer en resumè av dem alla:
Låt mig direkt säga att jag tror på Jesus kärleksfilosofi. På samma sätt tror jag på Plura, Buddha, Nalle Puh och Kakmonstret. Men, också Abraham Lincoln som sa så här:
Det är inte antalet år i våra liv som räknas, utan livet i våra år.
Smulan beskriver en kluvenhet. Och ställer den frågan som jag tror de flesta med ett uns av tro någon gång ställt sig; var finns Gud när exempelvis ett barn dör? Vilket leder mig att ställa ytterligare en fråga: Är Gud god?
Pysan som sedan några år bor på Sicilien där katolicismen är stark ger sin bild av tro, och också Pysan känner sig lite avundsjuk på dem som har en tro, eller en Gud att hoppas på eller för den delen skylla på när något går snett.
Egoinas mamma har postat en kommentar som handlar om Jehovas vittnen. Och så menar hon att det är Gud som Gud. Själv så har jag inga problem med människors personliga tro, men jag har stora problem med Jehovas Vittnens manipulativa metoder och deras uteslutande av personer som inte gör rätt, samt skyddande av personer som gör fel. Allt för att Jehova är större än allt, större än lagen och lojaliteten till honom är och bör vara större än den till den egna familjen, sina barn och så vidare.
Sjumilakliv tror på det goda i människan. Kanske är det just världens samlade godhet som är det vi kallar Gud? Och att ondska och annat inte har ett dugg med ”honom” att göra, att all skit som sker inte minst i religionens namn helt enkelt är det onda i människan, det vi kallar för Djävulen?
om Gud är det samma som att möta sitt barns blick för första gången, att se solen gå upp i sin älskades ögon, att bli frisk när man trodde att allt hopp var förlorat, att känna hur det värker i hjärtat av sorg eller glädje när man hör sin favoritlåt på radion, att få komma hem när man aldrig trodde att vägen skulle ta slut, att man får smaka något som är så gott att man inte kan beskriva det i ord, att känna värmen av solen strålar när man fryser som mest, att ärligt kunna älska sig själv för den man är – ja, då finns Gud – i allra högsta grad
Patrik Risell tror bestämt och menar att meningen med livet är att lära känna Gud. Han hänvisar inte till någon särskild bloggpost men hans blogg berör ämnet ofta. Också Blahonga bloggar ofta om tro men utifrån ett annat perspektiv då h*n inte är troende.
Han är en del i varje soluppgång och solnedgång. En del i höstens piskande regn, sommarens stekande sol och vinterns långsamma snöande. En del i ett nyfötts barns första skrik och en gammal mans sista suck. En del i varje steg och andetag, varje dag, varje minut, varje sekund.
Slutkläm: Min syn på kyrkan har inget att göra med att jag blev relegerad från söndagsskolan på grund av ekivokt språkbruk eller konflikten i barnkören där jag hotade med avhopp om jag inte fick sjunga solo.
Slutkläm II: Pratar vi fotboll är Torbjörn Nilsson Gud, och det är däremot en absolut sanning.
