Bloggvärldsbloggen

med Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Arkiv för tagg ålder

- Sida 1 av 1

Så stressad att jag knappt hinner skriva ihop detta…

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

…men gör det ändå. Men nej, så illa är det inte riktigt. Jag blir ständigt bättre på att prioritera min tid och se till att få gjort både sådant jag bör och sådant jag vill. Men de senaste två veckorna har varit riktigt galet stressiga. Liksom de kommande två. Sedan lugnar det ner sig och jag tycker att det är rätt okej att ha stressiga perioder bara jag ser ljuset i tunneln. Dessutom har jag rätt kul, även om det är mycket nu.

Förra veckans bloggtema har genererat en hel del bra och läsvärda poster om stress, för dig som har tid över:

Bokmalen beskriver stress på ett sätt som jag känner igen mig i, där den inre stressen, alltså tankarna på allt som ska göras är mer stressande än göromålen i sig. Christermagister skriver också om den inre stressen och svårigheterna att komma åt den. Enemilia skriver om att välja bort stress. Ingrid skriver också om olika sorters stress, vardagsstress och så den inre stressen som kan vara allmän eller handla om specifika sitautioner.

Byggblasket länkar till en gammal postning om stress. KajsaLisa gör detsamma. Och Gunilla. Kanske var de för stressade för att skriva nytt? Eller helt enkelt tog det alldeles lugnt…

Islandsmamman beskriver en stress som inte går att undvika, som hänger ihop en hel del med den ekonomiska krisen. Charlotte skriver utlämnande om när stressen tog över hennes liv.

Victoria skriver om stress på grund av det eviga sökandet efter lycka, om förväntningar, och om att sluta jaga. Birgitta har varit stressad sedan hon föddes och har på senare år börjat fundera på om det hänger ihop med hennes ADHD. (det tror jag absolut att det gör…)

Nemo skriver långt och försöker definiera stress, vad det är, hur den uppstår. Hemliga damen delar med sig av tips på hur man undviker och tar kommandot över stressen. Smulan vägrar stressa, vägrar skynda. Läs Kalle, om att stanna upp och fundera över varför man egentligen är stressad, om vad som är viktigt och att vägra stressa. Emma skriver om stress och rökning.

Diamantsplitter blir stressad av att blogga. Faktiskton är stressad över att ännu inte ha hittat en livskamrat. Loba är stressad över att närma sig 40 utan att ha fått barn.

Lindström skriver om stressen över allt som ska hinnas med. Lotten kan som vanligt inte beskrivas, hennes postning måste läsas! Malinka beskriver hur stressen kommer krypande med åren, eller kanske barnen?

Trebarnsmamman skriver om utbrändhet. Elena skriver om ångeststress och om annan stress som kan vara positiv. Annalin är stressad över att hon är dålig på att fånga dagen.

Rebecka blir stressad av mig. Där ser man! Själv blir jag stressad av telefonsamtal.

Så, då är det hög tid för alla stressade och ostressade att ta tag i denna veckas bloggtema.

 

Den som har mest grejer när han dör vinner

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Tid är pengar.

Tid kan i varje fall köpas för pengar. Och min kommentar till de båda bloggtemana från augusti får bli just den – om jag hade pengar skulle jag köpa tid. Jag är inte intresserad av prylar. Saker tar tid. Saker behöver tas om hand, dammas av, lagas, flyttas. Och så är de förgängliga. När jag dör är det betydligt mer intressant hur jag använt min tid än hur mycket saker (eller pengar) jag lämnar efter mig.

Smulan skriver också om att tiden är mer värd än pengarna, och att det sällan lönar sig att stressa – snarare tvärtom. Karin skriver om behov av mer tid med barnen. Chi om att prioritera sin tid.

Oskar skriver om tid, om ett alldeles särskilt år, och en kärleksförklaring. Om det första året med sonen Gusten. Islandsmamman har nyss fått barn, och skriver att tid inte kan sparas. Gunilla skriver omvänt, om tid och ett nytt sätt att se på den sedan hennes son dog.

Danitra skriver om att vara tidsrebell, och att själv värdera sin tid utifrån innehåll och inte efter förväntningar.

Trollhare har skrivit ett inlägg som jag känner igen mig i ordentligt, om damptid. Alabama har liknande erfarenheter, men beskriver dem annorlunda. Jag känner igen mig i Lilla O också, om all tid som går åt till att försöka organisera sin tid. Lilla O fortsätter här på temat tid.

Dennis drar till med lite poesi. Skatan skriver också poetiskt om tiden.

Dagsspan är 36 och har åldersångest, och funderar över hur tiden egentligen används. Carin är 23 och berättar som den åldersångest hon fick när hon var 21… Ingrid som är betydligt äldre ger sin syn på det här med tid. Birgitta är inne på hur tiden upplevs olika utifrån hur gammal man är. Morgan vill bli 240 år gammal. Ida om att tiden aldrig stannar. Frktjatlund om hur svårt det är att bedöma ålder på folk som är äldre än en själv. Eller yngre.

Lotten har gjort ett alldeles underbart inlägg om tid som får tala för sig själv, i ord och bilder. Yvonne bloggar också med bilder, och låter solrosornas uppgång och fall illustrera tiden.

Pysan lever med cancer och har omvärderat tiden. David Gottlieb har också cancer, och skriver mycket bra om ”döden och hur man överlever den”.

Peter Andersson skriver om tid och olika sorters tid och tisbegrepp. Som varför det anses så illa att komma tio minuter för sent i Sverige medan det i Kongo är något helt naturligt att komma timmar för sent till ett avtalat möte? Byggblasket om hur tiden är relativ. Göran på Självkunskapsbloggen om att vara närvarande.

Leopardia skriver om den tid hon lägger ner på sin nya hobby – stalking. Jessika om tid att läsa, eller kanske om bristen på tid, eller hur tiden lyckas fyllas alldeles av sig själv.

Annieellen om att tiden inte alls läker alla sår. Inte tiden i sig. Jag håller med.

Aggiator har skrivit ett tidskåseri över tidens rörelse.

Det var tiden. Över till pengarna:

Em skriver om att barn kostar pengar. Att göra. Gunilla om att pengar inte kan köpa livet.

Lilla O om att besparingar i skolan gör hennes jobb mindre bäst. Lingonpakt är också inne på offentlig sektor och hur vården värderas. Eller nervärderas. Emma skriver på samma tema. Medborgare X skriver om tillståndet i Sverige.

Danitra fantiserar om att ha obegränsat med pengar.

Waldemar Ingdahl skriver kort med bra om pengars fiktiva värde. Islandsmamman om kulten kring pengar, med intressanta prisexempel från Island. Leopardia tipsar om hur man fixar studentlitteraturen.

Ingrid delar med sig sina kloka tankar om pengar, om hur människor värderas efter hur mycket pengar de har, om att pengar inte är allt men ändå viktiga att ha. Skatan har aldrig behövt bekymra sig om pengar men är medveten om att hon är priviligerad.

Chi tycker till. Annieellen skriver om att det är först när man inga pengar har som man verkligen förstår att sätta värde på dem. Och som vanligt väver hon in sin barndom och sin alkoholiserade pappa i temat.

Millan väver ihop tid och pengar och hur dyrt det är med egenhändigt plockade bär. Göran på Självkunskapsbloggen om att pengar inte är ett faktiskt utan ett skapat behov. Läs Yvonne – som verkligen benar ut det här med pengar och vad som egentligen är meningen med ha för mycket av dem. Lisa om rikedom, och att den inte har med pengar att göra. Också Mia värdesätter sina relationer högre än pengar.

Marie Lousie skriver bra om pengar och hur de kan skapa ojämlikhet i ett förhållande. FrkTjatlund om hur pengar kan orsaka gräl. Kan ligga nåt i att det är roligare att äta havregrynsgröt tillsammans än oxfilé (eller hummer) ensam. Birgitta å sin sida skriver om gräl på grund av bristen på pengar.

Di-trader ger oss siffror och berättar hur man blir rik på lönearbete.

Det var det hela. Några postningar fattas då det inte fanns några direktlänkar, andra kan ha ramlat bort då detta är tredje försöket att få ihop denna sammanfattning på grund av krånglande bredband och bloggverktyg. Saknar du din egen tanke om tid eller pengar får du gärna lägga in länk i kommentarsfältet!

Stort tack för ert engagemang!

Uppdaterat: Elker har skrivit ett mycket insiktsfullt och klokt inlägg om pengar och tabun kring desamma.

Lindström skriver filosofiskt om tid, med avslutningen att ”jag vill inte har mer bråttom än att jag hinner umgås med någon som behöver en pratstund”.


Veckans bloggtema – Gud

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Vem är Gud? Eller vad?

Finns han? Eller är Gud en hon? Finns det kanske massor av gudar?

Vad betyder Gud för dig?

Går det att tro utan att vara religiös?

Veckans bloggtema handlar om Gud, och det är du som bestämmer hur han (eller hon) kommer in i bilden.

Är det så att det blivit mer accepterat att tro, och att ateister idag blir mer ifrågasatta än tidigare?

Skriv, du har hela veckan på dig. Länka hit eller droppa en länk (Viktigt att det är en direktlänk till inlägget!) i kommentarsfältet så jag hittar din postning och kan ta med den i sammanfattningen i slutet av denna eller början av nästa vecka.

En som tjuvstartade redan igår, med att skriva detta fantastiska inlägg där hon förklarar att det finns en stor gråskala mellan att vara religiös och ateist, är Elin Grelsson. Håller du inte med henne? Skriv! Håller du med? Skriv!

Jag har också skrivit lite grann om mina tankar kring ämnet.

Här kan du läsa sammanfattningar om tidigare teman: Ålder, Fördomar, Alkohol.

Vi föds och vi dör och där emellan lever vi

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

En gång i tiden var jag krönikör i Sundsvalls Tidning. När jag skrev den sista krönikan fick jag ett brev av en läsare, som ville tacka mig. Jag hade vid ett tidigare tillfälle träffat kvinnan i fråga och intervjuat henne. Hon var gammal. Väldigt mycket äldre än jag. Och hon skrev till mig; när vi satt där på min veranda i somras hade jag ingen aning om att du var en gammal vis själ i en ung kvinnas kropp…

När jag gör sådana Facebooktester som ska avslöja vad ens egentliga ålder är får jag ofta svaret att jag är 87 eller redan borde ligga i graven. Andra gissar ofta att jag är äldre än jag är. Och det är så konstigt. För jag känner mig inuti inte alls så mycket äldre än 16…

Jag är överväldigad av all responsmin uppmaning att blogga om ålder, och här är ett försök att sammanställa och kommentera allt tänkvärt, klokt och intressant som skrivits om veckans bloggtema – ålder.

Pseudonaja har skrivit om ålderskrämpor. Jag känner igen det. Just att jag börjar inse att en del värk, små krämpor och nedsättningar av en del fysiska funktioner faktiskt inte är tillfälliga, utan hör till åldrandet och är sådant jag måste försöka lära mig att leva med. Och jag försöker och hoppas att jag inte ska bli en sån som inte har något bättre att prata om än mina trötta fötter och värkande leder…

Smäm skriver om att gissa ålder. Och att det faktiskt kan vara känsligt för vissa. Jag är en lillasyster som ofta tagits för storasyster. Jag är en sådan vars ålder folk alltid gissat fel på. När jag var 13 trodde andra att jag var 16, när jag var 22 gissade folk att jag var närmare 30 och nu när jag är 36 är det inte sällan jag antas vara i ”fyrtioårsåldern”. När man är 13 vill man att folk ska tro att man är äldre än man är. Jag kan säga att det vill man inte när man är 36…

Frktjatlund är inne på synen på äldre människor. Det att unga har svårt att föreställa sig att en gammal människa någonsin varit ung. Jag försöker tänka på det ibland när jag träffar riktigt gamla människor. Att de faktiskt varit barn, tonåringar och medelålders. Och att de kanske inuti inte alls är så gamla som de ser ut utanpå…

Också Gunilla skriver om hur hon själv åldrades snabbt när hon förlorade sitt barn, men hur det går att ”komma igen”. Jag kan relatera till att det är på andra man förstår att man själv blivit gammal. När man inser att ens barn växt om en, eller framförallt när jag ser foton på mig själv. Jag ser alltid tio år äldre ut på kort än jag gör i spegeln.

Catta har skrivit om sin tonårstid. Och det slår mig att förr blev man vuxen snabbare. Eller var det bara jag? Jag tog ansvar för min ekonomi som 15-åring, drog ensam till Italien på enkel biljett när jag var 16 och flyttade hemifrån när jag var 17. Samtidigt som jag har fruktansvärt svårt att föreställa mig att mina egna barn skulle göra detsamma…

Smulan skriver trösterikt om att det kan vara skönt att bli lite äldre. Och att livet som så består av olika faser, där det kan vara väldigt mycket bättre att vara 37 än 28. Det är kanske inte i åldern det sitter, ändå?

Karin är 40. Hon förklarar hur det på ett sätt känns bra, men att hon samtidigt inser hur fort det går. Och hur hon saknar tonårstiden. Det gör jag också. Så det gör ont nästan.

Shop til you drop har skrivit bra om samhällsnormer. Om synen på att äldre också ska uppföra sig som om de är äldre – vad det nu egentligen innebär? Att ta ansvar när man har ansvar är att vara vuxen, men behöver man bli tråkig för det? Och är man 73 utan ansvar för någon annan än sig själv, borde man inte vara fri att göra precis vad man vill då, så länge det inte skadar någon annan? Jag kommer osökt att tänka på ”Den tatuerade änkan” och om någon inte skulle ha sett den filmen vill jag varmt rekommendera den!

Anna Toss har skrivit ett inlägg som heter ”Sanningen om sjuttiotalisterna”. Som sjuttiotalist måste jag faktiskt få protestera! Jag är inte det minsta tyst eller väluppfostrad när jag är på fest, så det så.

Anna B skriver om åldersperspektiv. Klart att 60 känns gammalt när man är 25. Men kanske inte om man är 73…  Lilla O är lite inne på samma sak, om att man kanske inte är äldre än man känner sig? Och att det finns unga tanter och gamla ungdomar.

Rutan har skrivit en lång rad blogginlägg på temat ”Tant söker farbror”. Om att söka och hitta kärleken när man inte är en tonåring längre. Mycket intressant!

M K skriver om åldersskillnad i relationer. Om att falla för någon 18 år yngre än en själv, om gubbsjuka och kulturkrockar som kan uppstå. På slutet nämner han något om att mannen ligger tio år efter kvinnan i mental ålder. Vad innebär det i de fall där en kvinna har en 18 år yngre man, tro?

Lotten har skrivit mycket bra om att det kanske inte hänger på åldern, snarare på individen. Utgångsläget är frågan om det är bra eller dåligt att börja skolan ett år tidigare än alla andra och därmed alltid vara ett år yngre. Pysseliten hakar på och beskriver hur det kan vara att börja studera flera år senare än de flesta andra.

Nemo reflekterar över om livet är något som ska förvaltas eller levas, och vilka mellanlägen det finns mellan total ansvarslöshet och att vara vuxen på riktigt. Typ. Nåt sånt. Läs själva…

Millan skriver i en kommentar:

Grät hejdlöst hela min trettioårsdag. Hade nyligen blivit mamma och tänkte att detta går aldrig samt var helt knäckt över att jag helt plötsligt blivit så gammal och gjort så lite. Häromdagen fyllde jag trrettiofem som jag lite firade på lite samma sätt, gråtandes från morgon till kväll dock med den skillnaden att jag grät över att jag ville ha fler barn, eftersom det varit så roligt och gått så bra, samt att jag grät lättnadstårar över att jag ger blanka fan i om jag har gjort mkt eller lite i livet. Det är ingen fara att åldras, utan det är bara att luta sig tillbaka och njuta, av att man blir äldre och klokare……det är klart det här med att hamna på ålderdomshem, det bävar man ju för, men det är ju ett tag tills dess…..se där nu börjar åldersnojan igen…

Spock skriver två poster ur en mer humoristisk vinkel. Men med något slags allvar i botten.

Christer Magister har tagit min uppmaning på största allvar och skrivit en mycket bra postning om att identifiera sig som vuxen, och litegrann om samhällsnormerna och hur man placeras i olika fack beroende på ålder.

Margareta har skrivit och reflekterar över arbetsgivare som söker unga människor med stor erfarenhet. En nästan omöjlig ekvation. Men hon tar också upp åldrandet, de ökade riskerna för sjukdomar, och ja hon lyckas peta in väldigt många aspekter i sin postning – så läs den!

Charlotte skriver också så himla bra. Om att vara liten och maktlös. Om att vara utlämnad åt andras ansvar och beslut.

Annieellen skriver om att dömas utifrån sin ålder. Det påminner mig om den text jag skickade in till en tävling som Bonniers hade när jag var femton, och jag skrev om åldersdiskriminering. Om att vara femton och inte tas på allvar. Min text antogs och publicerades i en antologi full med texter skrivna av unga människor. Och min text hade dom illustrerat med en massa läppstiftsmärken. Det kändes förnedrande på ett konstigt vis och jag kände mig aldrig särskilt stolt över den där boken.

Pormaskprinsessan skriver i en kommentar:

Har just startat en blogg, och det jag hittills har skrivit får mig just nu mest av allt att tänka på hur många bortslösade år det har blivit. Över två decennier av mitt liv har gått förlorade. Så dumt och så onödigt. Och så svårt att ta sig ur det jag just upptäckt är en sjukdom. Hoppas jag kan hjälpa andra som kanske inte vet vad de lider av att sluta i tid och använda livet bättre.

Malin skriver om sin trettioårskris. Om allt det där hon borde ha gjort/uppnått vid det här laget, och vad som egentligen blev.

Farmor Anka har skrivit en rad postningar som behandlar ålder och åldrande, och om hur vi ser på andra. Mycket bra. Jag hoppas att yngre kvinnor läser det hon skriver. (hon är 55)

Kidneybönan skriver; ”Jag önskar att någon hade talat om för mig att det inte är så allvarligt, att man kan byta yrke/stad/partner flera gånger under sin livstid, att det kommer att hända mycket som man varken kan styra eller förutse. Att man ska våga lita på sin magkänsla”.

Och jag tänker att – visst var det väl folk som berättade? Visst har väl äldre människor i alla tider försökt leda ungdomen rätt, ge goda råd och dela med sig av sin livserfarenhet? Bara att de unga sällan tar till sig. De hör inte. Och det kanske är någon mening med det?

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktör: Vendela Bolin, Emma Lindström
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB