Är du intresserad av politik, och vill hänga med i debatten, eller skriver du själv en politisk blogg?

Hos Jocke Jardenberg fann jag POLITOMETERN, en ny bloggportal som samlar politiska bloggar på ett och samma ställe. Man kan själv välja om man vill ha koll på allt som skrivs eller något särskilt parti, eller ämne, och man kan pinga sin egen blogg så att den syns på sajten.

Dessutom finns en massa lull-lull, så som olika staplar som visar vem som bloggar om vad, exempelvis är flyktingpolitik ett kärt ämne för vänsterpartister:

Det går också att se vilka enskilda bloggare som skriver mest om ett visst ämne, som exempelvis FRA:

I dagsläget håller POLITOMETERN koll på 1190 olika bloggar, och jag gissar att antalet kommer att öka drastiskt under kommade år.

I dagens krönika skriver jag om twittrande politiker. Om att twittra om frukost och banaliteter. Om Mona Sahin och ”vanligt folk”.

Läs den här.

Jag rekommenderar också Per Torbergers lilla korrigering här, angående de 140 tecknen. Han har så himla rätt.

Jag är sjuk. Sådär jättesjuk så det är jättesynd om mig. Nästan som om jag vore man. Jag har läst en massa idag men lyckas inte riktigt få ordning på tankarna när jag ska skriva ner saker så det blir inga vettiga analyser alls, men jag vill ändå dela med mig av några grejer:

Blogge Bloggelito lägger ner. Jag hör inte till dem som tror på bloggdöden, inte än, inte i år och inte nästa år heller. Att alla inte orkar eller känner för att byta plattform är inget konstigt som tyder på några större strukturförändringar den närmaste tiden. Däremot är det tråkigt att Blogge raderar hela bloggen. Även om han inte vill skriva mer vore det kul att kunna gå tillbaka och läsa, vissa av hans saker är rent historiska, som exempelvis myntandet av ordet bloggbävning som nu inte längre går att att länka till.

Har kikat på den nya rödgröna bloggen också.

Det är för tidigt att recensera den. Initiativet är bra, men tyvärr verkar det som om partiledarna Lars Ohly, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson tänkt använda bloggen som megafon, jag ser inte till några reaktioner på de kommentarer de fått och det är lite trist. Å andra sidan är jag inte förvånad. I somras träffade jag Mona Sahlin och gjorde en spontan intervju med henne om hennes twittrande. Hon förklarade att det inte gick att få ut budskapet med så få tecken. Jag undrar om det inte finns någon i hennes och de andra partiledarnas närhet som kan förklara för dem att det handlar om att bygga relationer och trovärdighet, om att lyssna och konversera, och inte om att pumpa ut propaganda? Gudrun Schyman har förstått det. Liksom Göran Hägglund.

Alex Schulman har gett sig in i jämställdhetsdebatten. Älskade Dumburk har förmodligen rätt när hon antar att han spelar dum, läs hennes lysande postning när hon förklarar varför språket är viktigt. Läs också kommentarerna där hon utvecklar ytterligare. Kommentarerna hos Alex gör mig lite rädd, däremot.

Lite relaterat till det här med jämställdhet är Sten Magnussons postning om kvinnor. Grovt generaliserande och skulle kunna få mig att gå igång och säga emot på flera punkter, men jag orkar inte. Det finns säkert andra som gör det?

Uppdaterat: Andra som bloggat om Blogges försvinnande från blogghimlen är Mickey, Opassande, Stationsvakt, Kjellberg, Loke och Bea.

Henrik Oscarsson beskriver det väldigt bra. Alltså skillnaderna mellan SD och PP-sympatisörer. Och skillnaderna i de båda partiernas politik.

Apropå det här.

Anders Mildner skriver också mycket bra utifrån Piratpartiets framgångar i valet.

Jag vill också passa på att säga att det finns inget mer värdelöst än kommentarer från personer som inte bemödat sg att läsa inlägget innan de kommenterar. Vad är grejen med det?

Anders Mildner skriver som vanligt läsvärt.
Denna gång om realtidspolitiken.
Kan det vara som han citerar PM Nilsson, att Mona Sahlin helt enkelt är en tevepolitiker som inte förmår skifta från framträdandet till den autentiska närvaron? Intressant tanke är det, som inte rör endast Mona Sahlin utan alla våra politiker.

Och så en nyhet, om politiker och andra, för politiker och andra, delvis också av politiker:

Jonas Morian presenterar stolt nya Makthavare.se, ett spännande samarbete mellan Fokus och Almedalsbloggen.

Det börjar märkas att det är vår, bloggandet går lite på halvfart både här och där.
Men helt stilla står inte bloggvärlden, det gör den aldrig.

Många har reagerat på förra helgens artikel i SvD där Mona Sahlin talade ut om opinionssiffrorna och kom med det käcka uttalandet om att den egna ställningen i partiet är start.

Svensson undrar om Sahlin är riktigt frisk.
Mårtensson gör jämförelser mellan Per Albin Hansson och menar att skillnaden är att folk genomskådar Sahlin där de inte lyckades genomskåda Per Albin. Socialdemokraten Robert Noord har valt att fokusera på att Mona tycker det är dags att sossarna slutar gnälla. Jonas Morian är inne på samma spår, och väljer att i princip inte kommentera Sahlins uttalanden om sin egen ställning i partiet.
Peter Andersson tar avstamp i artikeln och menar att socialdemokratin står inför en vändpunkt och tycks tänka att det bara kan gå uppåt.

Nyhetstorken får till det som vanligt.

På självaste valborgsmässoafton kom nyheten om att Piratpartiet når 5.1 procent i en färsk opinionsundersökning.

Håller siffrorna i sig betyder det att Piratpartiet tar plats i EU-parlamentet efter det stundande valet.
Rick Falkvinge var först att kommentera.
Svenskans ledarblogg tycker att Piratpartiet gärna kan byta plats med Junilistan i parlamentet.
Blott trettonåriga Calandrella som inte får rösta själv förklarar i ett långt och välskrivet inlägg varför hon tycker att andra ska rösta på just Piratpartiet.
Kulturbloggen menar att Piratpartiet behövs i EU-parlamentet, precis som Socialdemokraterna.
Kent Persson tycker däremot att den som röstar på Piraterna köper grisen i säcken. Något som fått andra bloggare att börja tala om ”gammelpolitiker”.
Kent utvecklar i sin blogg.

Mer politik bloggades såklart under 1 maj, Henrik Alexandersson har recenserat Mona och Wanja.
Farmor Gun har skrivit om första maj i Telekompaketets tecken.
Alexandra Einerstam aka HBT-sossen ägnade dagen åt att ingå äktenskap.

Ipred diskuteras fortfarande. Nu handlar det om internetleverantörerna som vägrar lämna ut IP-nummer.
Karl Sigfrid har sammanfattat vad händer. Läs gärna kommentarerna hos honom!

Ett annat blogginlägg som fått många ringar på vattnet är detta. Christian på Disruptive.nu beskriver sin kärlek till internet.
Veckans måsteläsa!

Denna postning av Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet, har orsakat en del reaktioner. Studenter och andra upprördes över påståendet att somliga väljer utbildning utifrån den gratis programvaran som kan tänkas ingå.
Här gör rektorn avbön.
Vad vi kan lära oss av detta beskriver Fredrik Wackå här.
Ännu en anledning att älska internet.

Vi stannar i skolans värld ett slag. It-mamman har snappat upp att ett universitet i USA använder Twitter i undervisningen. En utveckling jag hoppas få se också på denna sida Atlanten snart.

Sist ett tips om en ny ”kändisbloggare”. Det är Sanna Lundell, dotter till Ulf, flickvän till Micke Persbrandt, som börjat blogga hos Mama. Kan kanske tillfredsställa somligas nyfikenhet, vad vet jag.

Aftonbladet.se har en superbevakning av det amerikanska primärvalet. I dag är det den så kallade ”Super Tuesday” där 24 delstater går till val.
Läs allt om USA–valet här och vill du läsa berättelser skrivna av vanliga svenskar som bor i USA, glöm då inte att kolla efter en lång blogglista som ligger till höger på specialsajten.