Bloggvärldsbloggen

med Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Arkiv för tagg jämställdhet

- Sida 1 av 1

Veckans bloggtema – Välj själv

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Den här veckan tänkte jag inte ge er ett specifikt tema, däremot tänkte jag att ni ska få välja och skriva om något av de teman som redan passerat.

Det är också sista veckan för i år som jag kör Veckans bloggtema – sen tar jag en paus över helgerna.

De teman som ni får välja mellan är följande:

Livspusslet

Släkten

Manlighet

Jämställdhet

Språk

Din favoritblogg

Invandring och främlingsfientlighet

Stress

Kroppen

Hjältar

Finanskrisen

Sorg

Jante

Pappa

Tid

Sex

Böcker

Mamma

Gud

Alkohol

Fördomar

Ålder

Det är bara att välja ock vraka! Passa på att skriva om något ämne du missat, eller som något du har mer att säga i. Det är helt okej att välja flera ämnen, kombinera dem i en bloggpost eller skriv flera. Däremot vill jag inte ha en massa länkar till gamla inlägg på veckans bloggtema – tanken är att inspirera till att skriva nytt.

När du är klar – länka hit, posta en länk i kommentarnsfältet här eller på Twitter under hashtagen #bloggtema.

Senast på lördag klockan 12.00 vill jag ha ditt bidrag.

 

Pussel eller Tetris, det är frågan

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Veckans bloggtema har varit Livspusslet. Jag har fått en massa kritik, mer eller mindre allvarlig, för att jag använde ordet Livspussel. Och jag kan instämma i att ordet är fult och dumt. Men när jag väljer tema är det inte minst viktigt att alla förstår grejen, och Livspussel är ändå ett ord som jag tror att vi är någorlunda överens om vad det betyder. Jag har också som ambition att bloggtemat ska bestå av ett enda ord, annars hade jag kunnat lägga ut texten och förklara vad jag var ute efter på annat sätt, men jag hittade faktiskt inget bättre ord än Livspussel för rubriken.

Någon på Twitter föreslog att det borde heta något med Tetris, för att i Tetris får man även med tidsaspekten. Det är alltså inte bara ett pussel som ska läggas, man ska göra det begränsad av olika tidsramar. Bra förslag, men jag tror tyvärr inte att alla hade förstått direkt vad jag menade om jag använt det ordet.

Nog om ordvalet – nu kör vi:

Först denna veckan presenterar vi en lösning. Så här gör man. Det är Abbes storebror som funnit lösningen på hur man får ihop det. Men Skatan hävdar ändå att det inte går.

Kent Persson skriver om hur man får ihop det som heltidspolitiker. Och såklart – han får inte till det helt. Hinner inte med allt. Man måste prioritera.

Markus Wallgren har skrivit världens längsta ord. Eller i varje fall det längsta ordet som någonsin funnits med när ni skrivit på veckans bloggtema. För att symbolisera ett lagt pussel, utan luckor eller skarvar.

Rebecka skriver om det självklara, att pusslet inte går att få ihop så länge man lägger till nya bitar hela tiden. Ökade krav, mer stress, och ett ofärdigt pussel. Hon berättar också om ordets ursprung. Hon fortsätter och menar att ökad jämställdhet gör livspusslet enklare. Hon har säkert rätt, men för mig som ensamstående känns blotta tanken på en partner, att vara två och dela, om än inte helt rättvist, skulle underlätta en massa… Avslutningsvis skriver hon om att det kanske är svårare för oss som lever nu på 2000-talet än för dem som levde innan oss, och jag tror det ligger något i det. Man måste vara väldigt stark och väldigt modig för att våga gå emot strömmen.

Per-Anders skriver om att man väljer själv. Men jag måste ändå säga att det finns en del saker man inte riktigt kan välja, och som Rebecka skriver – det ställs fler krav från så många håll att det inte alltid är så enkelt att bara ”välja bort”.

Irrhönan berättar hur hon tänker, som ensamstående.

En Emilia försöker sig på ett matteexempel för att få ihop det.

Trollhare släpper in oss i sitt hem och visar att det är ingen ordning på någonting, och menar att ofullkomlighet är en konstform.

Freedomtravel ger svar på tal, om livspusslet, och anknyter till faktumet att den som är satt i skuld är inte fri.

Lilla O hyllar mor och farföräldrar som räddar upp situationen.

Newyn skriver och förstår inte alls hur jag menar att det skulle vara svårare just i jultider. Själv har jag alltid haft lätt ångest hela december, för även om man själv försöker sänka ribban och ta det lugnt så tvingas man bryta sina egna rutiner och prioriteringar för saker som andra lägger på en. Luciatåg på dagis och i skolor som kräver utstyrsel och tid och avbrott i det som kanske ändå funkar. Det ska pysslas, fixas julklappar, julmat och julgodis och man ska dessutom försöka synka sina egna planer med ”alla andras”. Ofta ett mindre helvete. Tycker jag. Och visst skulle man kunna ”vägra lucia” eller strunta i att gå på skolans julfester med sina barn – vilket jag också gjort ibland för att jag helt enkelt inte haft tid eller möjlighet, men då jagas man ju än värre av det dåliga samvetet…

Jag tror att det här med Livspusslet blir väldigt mycket påtagligare när man får barn. Och inte minst för att det ställs helt andra krav på föräldrar idag än på typ 70-talet.

Karin skriver relaterat och förstår inte hur ensamstående får till det när hon inte får till det fast dom är två.

Jag tycker att Shannara skriver bra också, och jämför med hur det var förr, att vi har andra slags svårigheter idag.

Tanketerroristen har gjort en väldigt kreativ tolkning av bloggtemat. Läs!

Lisa som har sju barn och därför i mina ögon är en hjälte, sammanfattar: ”Man tar det som är viktigast o gör det bästa av det. Mer kan man inte göra. Man kan inte göra allt. Man kan inte hinna med allt. Jag tror inte det är meningen heller att man ska göra det.”

Marianne skriver bloggen 365dagar, där hon ger dagliga tips om hur man ska bära sig åt för att få ihop livet.

Tack ska ni ha alla som medverkat i Veckans bloggtema – som alltid intressant och inspirerande att läsa era bloggar!

 

 

 

Så många kvinnor, och så ett par män

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Den här veckans tema har varit Jämställdhet. Ett ämne som det bloggas rätt så friskt om dagligen, i olika bloggar. Min absoluta favorit på området är Kurrylin, som skriver ganska ofta om jämställdhet och feminism på ett sätt jag gillar, för att hon sällan är tvärsäker, mer frågande, men ändå bestämd. Hennes blogg rekommenderar jag varmt, alla veckor på året.

Anders Wengelin efterfrågade en tydligare definition, för att inte förväxla jämställdhet med jämlikhet. Kanske lite sent men ändock: jämställdhet handlar om jämlikhet mellan könen. Jämlikhet är ett vidare begrepp. För jo, somliga som kommenterat och skrivit har valt att skriva om jämlikhet i stort, och inte begränsat till jämställdhet. Som exempelvis Maria de Suède, som skriver om jämställdhet mellan olika grupper och inte bara kön.

Skatan har skrivit. Om jämställdhet. Om kvotering som slår fel och blir diskriminering, om jämställdhet i äktenskap och annat. (nu när jag skriver reagerar jag på vilket konstigt ord jämställdhet är. det känns som om jag skriver fel, stavar fel, och det är kanske inte så konstigt att det uppstår begreppsförvirring ibland)

Hanna bjuder på en seriestrip. Och jag passar på att påpeka att bloggtemat får tolkas fritt. Man får göra ljud, video, bild och så vidare. Tanken är att få så många olika infallsvinklar och former som möjligt på ett och samma tema.

Hanna Marie har skrivit vad begreppet jämställdhet betyder för henne, vad som är viktigast.

Annieellen skriver en postning som kanske inte handlar som mycket om jämställdhet, mer om jämlikhet och rättvisa. Läsvärt anyway.

Rebecka Edgren Aldén har skrivit om jämställdhet i parförhållanden. Rebecka som för övrigt utsetts till årets jämlikaste och smartaste feminist av tidningen Leva, tillsammans med Tinni Ernsjö Rappe som hon skrivit boken Skriet från kärnfamiljen med. Deras blogg med samma namn är också alltid läsvärd.

Trebarnsmamman har skrivit intressant om statistik kontra verkliga förhållanden.

Johanna skriver rakt och enkelt, om vad jämställdhet innebär för henne.

Gunilla ger oss en text som handlar om göromål i hemmet, och uppmanar oss att göra ett tankeexperiment.

Jävla Jenny har skrivit en underbar postning om hår på benen.

Ingrid skriver bra om jämställdhet i praktiken, och lyckas faktiskt få med Anna Anka på ett hörn. Dessutom finns där en definiering över jämställdhet kontra jämlikhet för den som vill ha det bättre förklarat.

Smulan skriver om orättvisor mellan könen i arbetslivet. Och jag vill dra en djup suck över att vi faktiskt inte kommit längre. Samtidigt som jag vad gäller just jämställdhet är tacksam över att vara född i Sverige här vi kommit så mycket längre än på många andra ställen i världen.

Lilla O skriver att det egentligen är väldigt enkelt. Och det borde det vara.

Elker har skrivit om att han är feminist. Något historielöst kanske…

Nelin slår ett slag för könskvotering. Och kompletterar med att skriva om ett ljus i mörkret.

Varje vecka är det några som postar länkar till gamla inlägg de skrivit i ämnena. Det är helt okej, kan ju vara väldigt läsvärt hur gammalt det än är och en anledning att aktualisera gamla postningar. Men. Veckans bloggtema kom till för att inspirera till skrivande. För att samla många kring samma ämne under några dagar och försöka sprida det i så många delar av bloggvärlden som möjligt. Därför kanske jag inte lyfter de äldre postningarna på samma sätt som de nya. Denna veckas skåpmat kommer i varje fall här: Oscar Raul och Nemo.

Ett påtagligt mönster vad gäller Veckans bloggtema är att det är stor övervikt på kvinnor som skriver. Den här veckan är det EN person av hankön (jag vill inte kalla honom man med tanke på hans ålder) som skrivit. Två män länkar till äldre postningar.

Och med tanke på den här veckans tema undrar jag varför? Har ni några teorier? Jag vet att en hel del män läser den här bloggen. Beror det på ämnesvalen? Eller något helt annat? Svara gärna i kommentarsfältet, särskilt om du är man.

 

Veckans bloggtema – Jämställdhet

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Den här veckans bloggtema är Jämställdhet.

Jag testar att slänga ut ordet helt förutsättningslöst, utan inspirationslänkar, utan frågeställningar, utan egna tankar.

Jag vill ha dina tankar om jämställdhet, kort och gott. Eller långt och svårt. Ljud, bild, rörlig bild eller text.

När du bloggat klart länkar du hit – alla läser inte Bloggvärldsbloggen och det är ju kul om också dina läsare hakar på och skriver om temat. Droppa också en direktlänk till ditt inlägg i kommentarsfältet här. Trackbacks funkar inte.

Varför tycka synd om Anna Anka?

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Dagens stora snackis är utan tvekan Anna Anka.

Bild 4.png

Nej, jag har inte sett Hollywoodfruar, så mina enda referenser när jag ger mig in i diskussionen är sådant jag läst och fått berättat för mig. Därför har jag heller inte tyckt något särskilt. Men så läser jag Annas egna ord idag, på Newsmill.

Där skriver hon massor av saker som citeras friskt på nätet:

”Kanske kan jag bli en förebild för andra svenska kvinnor.”

”USA var från första stund mitt hemland. Här finns ingen jantelag. Här tillåts kvinnor vara kvinnor och män män.”

”Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet.”

”Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter.”

”Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen.”

”Kan någon förklara vad det är för skillnad mellan mig och Ashton Kutcher? Om du går in i en hundaffär, köper du då en gammal hund eller en söt valp?”

”Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?”

”Sedan har vi jätteproblem här med den nya internetgenerationen. Den är obildad och missunnsam och deras liv på bloggar och twitter meningslöst.”

”Men jag förnedrar dem inte. Jag tar hand om dem och ser till att de bor i bra områden nära jobbet så att de slipper sitta i bilköer.”

Fullt begripligt att reaktionerna inte låter vänta på sig. Texten är magstark, för oss i praktiken faktiskt jämställda svenskar. Ändå är det påfallande många av kommentatorerna som inte argumenterar i sak, som inte bemöter Anna Anka som den vuxna kvinna hon är.

Somliga gör det såklart, som Malin Collin. Och Trollhare. Men andra, jag tar Tankar i Lösvikt som exempel, som redan i rubriken skriver om ”en vilsen Anna Anka”. Väldigt många är det som talar över huvudet på Anna. Som väljer att analysera hennes liv och situation utifrån att det är synd om henne. För att hon gått på någon idioti om antijante och är lurad och egentligen innerst inne måste må hemskt dåligt.

Jag värjer mig mot den typen av syndomtyckande när vi talar om vuxna människor. Anna skriver själv att hon är lycklig. Det kanske hon inte är, vad vet jag? Men eftersom hon är vuxen och öppen med sig själv och vad hon tycker och tänker förtjänar hon ändå min allmänmänskliga respekt, och i den ingår att faktiskt tro på vad hon säger som den egna lyckan.

Det blandas friskt äpplen och päron i den här diskussionen. Argumenten som handlar om jämställdhet är lätta att tå hål på, alternativt bara välja att inte hålla med om. Jag är av åsikten att pappor som tar ansvar för sina barn är bra pappor och män. Men jag tycker inte att kvinnor som väljer att vara hemmafruar är dåliga kvinnor. Jag tycker att vuxna människor måste få göra sina egna val, utan att stigmatiseras.

Det är intressant att den här diskussionen kommer upp samtidigt som Isabella Lund gör comeback. Hennes livsval har heller aldrig respekterats, valet att sälja sexuella tjänster mot pengar. Hon har blivit deprimerad på grund av stigmat. Ändå finns det mängder av förståsigpåare som envist hävdar att hon mår dåligt av andra orsaker, att det är synd om henne och att hon är ett offer.

Både Isabella och Anna är vuxna kvinnor som gjort egna livsval, grundat naturligtvis på deras erfarenheter, grundat på hur de formats av olika omständigheter och så vidare, men fortfarande – deras egna val.

Varför behandla dem som mindre vetande bara för att deras val inte är politiskt korrekta? Varför klappa dem på huvudet och tycka synd om istället för att lyssna på deras egna argument?

Jag går gärna i klinch med Anna Anka om jämställdhet i sak, men aldrig att jag skulle klanka ner på det livsval hon gjort som hon själv säger gör henne lycklig, lika lite som jag skulle se ner på Isabella som valt att sälja sex. Däremot kan jag gärna diskutera prostitution i sak.

Dexion har i alla fall vettet i behåll när hon skriver att ”även otrygga och ytliga människor skall väl ha rätten att finna lyckan på sitt sätt?” (hur hon nu kan veta att Anna Anka är otrygg)

Men ändå. Oavsett orsaker, oavsett om dessa kvinnor är otrygga, olyckliga, lyckliga eller vilsna – visst har de rätt att behandlas med respekt och visst är deras ord lika mycket värda som den svenska politiskt korrekta feministens som gör allt rätt och har ångest och är deprimerad ständigt för att hon tänker så hårt på alla orättvisor som finns i världen?

(och nej. jag menar inte att alla feminister är deprimerade och politiskt korrekta, ville bara använda en total motsats till det Anna Anka representerar för att exemplifiera)

 

Några snabbisar i höstmörkret

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Jag är sjuk. Sådär jättesjuk så det är jättesynd om mig. Nästan som om jag vore man. Jag har läst en massa idag men lyckas inte riktigt få ordning på tankarna när jag ska skriva ner saker så det blir inga vettiga analyser alls, men jag vill ändå dela med mig av några grejer:

Blogge Bloggelito lägger ner. Jag hör inte till dem som tror på bloggdöden, inte än, inte i år och inte nästa år heller. Att alla inte orkar eller känner för att byta plattform är inget konstigt som tyder på några större strukturförändringar den närmaste tiden. Däremot är det tråkigt att Blogge raderar hela bloggen. Även om han inte vill skriva mer vore det kul att kunna gå tillbaka och läsa, vissa av hans saker är rent historiska, som exempelvis myntandet av ordet bloggbävning som nu inte längre går att att länka till.

Har kikat på den nya rödgröna bloggen också.

Bild 31.png

Det är för tidigt att recensera den. Initiativet är bra, men tyvärr verkar det som om partiledarna Lars Ohly, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson tänkt använda bloggen som megafon, jag ser inte till några reaktioner på de kommentarer de fått och det är lite trist. Å andra sidan är jag inte förvånad. I somras träffade jag Mona Sahlin och gjorde en spontan intervju med henne om hennes twittrande. Hon förklarade att det inte gick att få ut budskapet med så få tecken. Jag undrar om det inte finns någon i hennes och de andra partiledarnas närhet som kan förklara för dem att det handlar om att bygga relationer och trovärdighet, om att lyssna och konversera, och inte om att pumpa ut propaganda? Gudrun Schyman har förstått det. Liksom Göran Hägglund.

Alex Schulman har gett sig in i jämställdhetsdebatten. Älskade Dumburk har förmodligen rätt när hon antar att han spelar dum, läs hennes lysande postning när hon förklarar varför språket är viktigt. Läs också kommentarerna där hon utvecklar ytterligare. Kommentarerna hos Alex gör mig lite rädd, däremot.

Lite relaterat till det här med jämställdhet är Sten Magnussons postning om kvinnor. Grovt generaliserande och skulle kunna få mig att gå igång och säga emot på flera punkter, men jag orkar inte. Det finns säkert andra som gör det?

Uppdaterat: Andra som bloggat om Blogges försvinnande från blogghimlen är Mickey, Opassande, Stationsvakt, Kjellberg, Loke och Bea.

Mina favoriter – Kurrylin

av Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter

Jag försöker komma ur mitt semesterkoma och gör det genom att ge er en av mina absoluta bloggfavoriter.

Bild 45.png

Kurrylin. Eller Karin som hon heter.

Jag hittade henne för flera år sedan, då jag bloggade på Passagen och hon kommenterade hos mig. Sedan har jag följt henne från bloggen på Passagen via Metrobloggen till Wordpress.com.

Jag har på långt håll haft koll på Karin och hennes liv. Från jobbet som personlig assistent, genom graviditet och barnafödande, föräldraskapsfunderingar och journaliststudier. Genom alltihop lyser hennes tankar om feminism och jämställdhet igenom. Och hon går jävlarimig från klarhet till klarhet.

Så rak. Så naturlig. Så prestigelös och redig, resonerar hon med sig själv och omvärlden om stort och smått, högt och lågt. Karin låter oss vara med när hon tvivlar, när hon är osäker på sig själv, när hon är tvärsäker och när hon söker svar. Och hon lyckas göra det på sitt sätt. Hon kompromissar inte med det hon tror på, eller med sig själv.

Hon är snäll och gullig och duktig på att berömma och lyfta fram andra, men tvekar inte att säga ifrån när hon tycker att något är galet.

Några av mina favoritinlägg:

När fröken blir arg blir hon arg på riktigt.

Jag är inte kränkt men lite sur.

Män är roligare än kvinnor och andra idiotiska uttalanden.

Dagens tips och netikett enligt Kurry.

Jag har materialen men inte verktygen.

Om du inte upptäckt Kurry tidigare – gör det nu. Hon är grym.

 

 

 

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktörer: Mikael Hedmark, Emma Lindström och Fred Balke
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB