Jag läser på Twitter att en kvinna reagerat mycket starkt på min beskrivning av vårt möte med läkaren här i bloggen. Hon skriver:

“Alex Schulman skriver att hans Charlie blivit undersökt av en kvinnlig läkare. Alex. Har vi inte kommit längre än så?”

Jag ser också att en lång rad kvinnor håller med, skriver uppmuntrande i VERSALER att jag är dum, en idiot och så vidare. Jag känner inte igen någon av de här kvinnornas namn, jag vet inte vad de vill och var de kommer från. Och jag förstår inte deras poäng. Vet inte vad jag gjort för fel. Jag går in kvinnornas profiler och läser raden där de anger vad de är intresserad av i livet. Alla skriver:

GENUS
FEMINISM
JÄMSTÄLLDHET

Och då går det upp ett ljus. Jag måste skratta. De här kvinnorna är arga för att jag skriver “kvinnlig” före läkare. Så måste det vara! De undrar om vi verkligen inte kommit längre än så. De här befängda människorna som hittar en könskamp överallt. När ska de lugna ner sig? När ska de förstå att de här könskriget kanske främst finns i deras huvuden?

De här kvinnorna. Jag tror att de förstör för de människor som verkligen arbetar för jämställdhet på viktiga områden. Jag tror de förstör för den sanna feminismen, den som jag älskade en gång i tiden. Det finns något konspiratoriskt också här, inte sant. De tror att alla män bär på en dold agenda, de tror att alla män vill äga och krossa kvinnan. Jag känner inte igen det här. Jag tror att jag talar för ganska många av oss män när jag säger att jämställdhet mellan könen är viktig.

Jag tror att det var första gången jag träffade en kvinnlig läkare. Därför skrev jag det. Jag tyckte att det adderade intressant information. I en värld av manliga läkare träffade jag plötsligt en kvinna. Det var kul! Jag skrev ”kvinnlig läkare” på samma roade sätt som jag skulle skrivit ”manlig sjuksköterska” om jag träffat på en sådan. Det var alltså INTE en inlaga i kvinnohatar-debatten. Det var INTE ett försök att krossa feminismen.

Jag måste få först få skaka på huvudet och sen måste jag få säga till de här människorna, vad de nu heter, Isabella Upp-Till-Kamptz och allt:

Ni frågar om jag inte kommit längre än så.
Ärligt talat, hörrni.
Har inte NI kommit längre än så här?
Är detta vad bråket handlar om?

Skärpning nu, alla feminister där ute.