Besökarna är få – volontärerna desto fler.

Här i Sotji ska de dirigera bussar, visa vägen – och fylla ut tomma publikplatser. 

Samtidigt förbjuds de tala om sina arbetsförhållanden med journalister. 

– Du måste ansöka om tillstånd, och det är väldigt svårt att få, säger Dima, 21.

Volontärer i färgglada kläder syns överallt i OS-byn. Röda vinterställ betyder att de arbetar med mat, lila med säkerhet och folkdräktsmönstrade med trafik och service.

Dima, 21, studerar ekonomi i Moskva och är en av Sotjis 25 000 volontärer. Han har tagit studieuppehåll i sex veckor för att vara här, framför allt för att förbättra sin engelska.

– Att åka till Sotji ger mig möjlighet att prata med många människor från andra länder, och det känns helt fantastiskt, säger han.

Dima svarar gärna på frågor om vilken buss som går till flygplatsen och var närmaste toalett ligger. Men när vi frågar hur han bor blir han genast misstänksam.

– Jag får tyvärr inte svara på den typen av frågor, säger han och tittar ner i marken.

Vi hänvisas till ett kontor och en hög blanketter.

– Men det är nästan ingen idé att ni försöker, systemet är krångligt för att ingen ska orka göra det.

Mot löfte om att inte bli citerad med sitt riktiga namn fortsätter Dima ändå att berätta.

– Vi bor i utkanten av staden, tre och tre, pojkar och flickor för sig. De flesta är här frivilligt, andra är hitskickade av de statliga företag de jobbar på. Det är ju ännu inte så många besökare här, så ibland skickas vi för att fylla ut tomma läktare. Men det är bara roligt, säger han.

Flera ryska medier har i veckan rapporterat om uteblivna besökare och tomma läktare. IOK:s organisationskommitté har även bekräftat att biljetter kommer att skänkas till volontärer för att fylla ut platserna.

Under de dryga veckan vi varit på plats i Sotji har vi talat med ett femtiotal volontärer. Ingen har hittills vågat låta sig bli intervjuad med namn och bild.

En yngre man på flygplatsen berättar att han tvingats ta studieuppehåll och åka till Sotji eftersom han är duktig på engelska.

– Jag hade inget val. Jag var tvungen att göra det helt enkelt.

Volontärerna förväntas arbeta 12 timmar per dag och han är orolig för vad det innebär för studierna.

– Jag antar att det måste lösa sig på något sätt.

Vad tror du att besökarna kommer att få för intryck av Ryssland?

– Det oroar mig att så många verkar tycka illa om vårt land, journalisterna skriver negativt om Ryssland. Jag önskar att världen kunde förstå att vi inte alls är dumma.

’