Biltema, såhär på onsdagseftermiddagen?!

Jo, så får det bli. I Tyskland tycks vi nämligen ha råkat ut för dumskallarnas sammansvärjning. Kevin Prince-Boateng – den oduglige dåren som fortfarande är Tottenham-ägd – har varit ute och födelsedagsfirat med Hertha Berlins rattfyllo Patrick Ebert.

Resultatet? Enligt Bild – som visserligen inte är den mest tillförlitliga källan – blev facit tre vandaliserade bilar. En fick lacken repad, två andra backspeglarna sönderslagna. Polisutredning är inledd.

I England ser vi prov på en lite annan variant. När Elano upptäckkte Robinhos vita Lamborghini Gallardo utanför ett Radisson-hotell i Manchester så slog han till. Han fäste en lapp med ordet ”Safrado” på vindrutan. Enligt Daily Mail ska det vara ”Portuguese slang for ’dirty minded’ or ’shameless’.”

Resultatet? Fiasko. Lappen blåste bort innan Robinho kom ut från hotellet.

/Erik Niva

Jaha, ska vi ta och ställa Jonas Olsson inför cybergatans parlament då?
Ni har hört anklagelserna. I måndagskvällens match på Upton Park så rammade Olsson in armen i nyllet på Robert Green, som till och med bet av en bit av sin tunga.
– Jag kände att det var någons armbåge, och när man tittar på repriserna så ser man att han träffar mig med en riktig klocka. Resten av matchen så snurrade publiken för mig, säger Green.

Avsiktligt? Gamle domarklåparen Graham Poll tycker det:
– Olsson leder med armen. Han tittar efter, han vet var Green är och han träffar honom i ansiktet. Jag tror att det var avsiktligt. Om domaren ser det så ska det vara rött kort.

Nu har domaren Mark Halsey granskat videobilderna – och bestämt sig för att tycka annorlunda.
– Han har tittat på repriserna, och kommit fram till att det inte befogade ett rött kort.

Vad tycker ni? Sekvensen hittar ni med 2.10 kvar på det här klippet.

/Erik Niva

Ni som läser den här bloggen regelbundet har väl koll på Marko Arnautovic? Vi skrev lite om honom när han skulle vara ”Österrikes Zlatan” i samband med landskampen mot Sverige, och vi tog upp honom igen när han drömlobbade mot De Graafschap häromveckan.

Nu är den serbättade supertalangen aktuell igen, på ett lite mindre angenämt sätt. I helgens ligamatch mot Willem II hade han några hårda sammandrabbningar med sirraleoniern Ibrahim Kargbo. Ni ser bråken i slutet av det här klippet. Efter matchen var det en upprörd Kargbo som pratade med holländsk tv:
– Jag har spelat fotboll i Holland i några år nu, och alla vet att jag ibland kan vara en tuff spelare. Men det är bara på planen. Så fort slutsignalen går så lägger jag det bakom mig.
Efter matchen sträckte också Kargbo fram handen till Arnautovic, för att tacka för matchen.
– Men han gjorde bara en avfärdande gest och sa: ”Fuck off, black nigger”. Det är inte okej. Men jag behöver ingen ursäkt. För mig är han bara en pojke, en person utan betydelse. Vem är Marko Arnautovic? Men han behöver be sina svarta lagkamrater i Twente om ursäkt.

Vem är Marko Arnautovic, frågade sig Ibrahim Kargbo. Algemeen Dagblad berättar bakgrundshistorien om 19-åringen som beskrivits som ”Österrikes största talang någonsin”.

Arnautovic växte upp i stökiga Wien-förorten Floridsdorf.
– Jag växte upp där. Jag lärde känna och förstå människor på gatan. Mitt kompisgäng var inblandat i många slagsmål. Om någon tittade på någon av våra flickvänner på fel sätt så fick han problem.
Han utvecklar:
– Jag var ett problembarn, hade stor käft och visste alltid bäst.

Som 16-åring fick Arnautovic chansen att flytta till Holland för att förädla sin talang. Han utmärkte sig snabbt både på planen och utanför. Han gjorde mål, men bråkade samtidigt med både tränare och värdfamilj.
– De lät mig inte ta hem några tjejer, så jag kände att de begränsade min frihet.
Till slut flyttade Arnautovics föräldrar upp från Österrike för att ge honom den stabilitet han behövde.

I april 2007 bytte Twente ut Kennedy Bakircioglü, och lät Arnautovic debutera. Den här säsongen har han gjort 11 mål på 22 ligamatcher – och kallat en motståndare för ”nigger”. Hans agent Rob Groener menar att ”tungan måste ha slintit”.
– Jag känner ingen som är så lite rasist som Marko, hela tanken är löjlig. De flesta av hans vänner är färgade eller turkar. Och i Österrike tillhörde Marko själv – som halvserb – en minoritet. Han är fortfarande ung, och ibland säger han saker som han inte borde. Men han har kort stubin, och eftersom han är en sådan vinnare kan sånt hända i stridens hetta.

Dags att välja väg nu, Marko Arnautovic.

/Erik Niva

A day for fun and games.

Ägnade ett inlägg i förra veckan åt att klistra in Google Earth-bilder på olika derbyarenor, till ganska ljumma reaktioner.

Låter jag mig nedslås? Do I Fuck. Jag har ingen aning om det går att vara kartolog – eller om det finns någon annan term som beskriver en överdriven fascination för kartor – men i så fall så är jag förste fanbärare.

Satt och läste på lite om den ryska ligapremiären när jag fastnade för den här översiktsbilden över årets ligalag. Nu gör den sig visserligen inte i så här litet format (förstoring här) – men om ni inte blir fängslade av att placera in Tom Tomsk på en karta, då är ni jävlar i mig inte av mitt fotbollsvirke.

Vill ni spinna vidare på ämnet i högre upplösning – och det vill ni – så rekommenderar jag varmt den egendomliga sidan Footiemap.
***
På samma tema, men ändå inte. Finns det något mer suggestivt än att studera en fotbollskarta så är det att visualisera dess arenor.

Jag är inte helt nöjd med det här testet – för lätt – men det är absolut ändå värt att slösa bort halvannan minut på. Utmaningen är enkel: para ihop rätt bild med rätt arena. En annan variant här. Lite lurigare med den spanska ligan, men äh…

Någon som sitter på en mer utmanande version?
***
Så. Alla har vi våra böjelser. Nu kan Simon Bank återgå till att lägga in reklambilder på oljiga bollspelare.

/Erik Niva

Inter-Fiorentina, Zlatan har hunnit göra mål och jag får live-rapporter via sms från nära bekant som är på plats. De är på träningsläger i Garda och har bokat paketresa med match och även besök på Chievos träning. Intressant inblick i det där, som journalist är man ju bortskämd med pressbiljetter med mera och har inte riktig koll på hur fansen har det på sina resor.
Folk mejlar ofta och frågar om matchbiljetter, priser, hur svåra biljetter är att få tag på mm, och om att resa själv kontra med arrangör, vad som är bäst. Jag brukar säga att ska man inte gå på derby eller extrem stormatch är det ingen konst att fixa biljetter själv om man inte är typen som känner sig tryggare med paketresa. Det finns ju förstås också många bra fotbollresor där man får mycket på köpet. Men det är klart att det är billigare att fixa biljetterna själv för det mesta.

Det intressanta här var att min bekant berättade att de skulle bli släppta vid San Siro 15.15. Matchstart 20.30 som bekant mellan Inter och Fiorentina.
”Gud, vad ska ni göra därute i drygt fem timmar?”, undrade jag. Alla som varit på San Siro vet att arenan, liksom de flesta arenor, ligger långt från stan, ute bland bostadsområden och inte mycket mer. Att ta sig hem på natten efter sena matcher, när man har deadline emot sig, är ett äventyr om man inte får skjuts. Det är som sagt långt borta från det mesta och svårt att få taxi dit ut efter match. Att gå och dra där så länge före match föreföll inte direkt lockande särskilt som detta var den enda dag de kunde se Milano.
Till lagets tränare hade researrangören sagt ”det finns inte mycket att göra ute vid San Siro men litegrann”. Jag funderar fortfarande på vad.
Arrangören meddelade dessutom att ”det är ändå inget öppet i Milano på söndagar”. För mig som bott där var det en ny upplysning då det i Milano, likt de flesta stora städer världen över, är öppet i gallerior, varuhus, restauranger, barer mm. Små butiker är stängda och allt stänger lite tidigare men ”inget öppet” är direkt falsk information.
Nå, efter samtal med mig slog man larm, talade med arrangören och fick rutten ändrad och blev avsläppta inne i Milano istället. (krångligare för arrangören förstås).

Ville delge er historien eftersom jag får så mycket mejl, som sagt, om fotbollsresor och här kan man se hur det kan gå till (därmed inte alls sagt att det alltid gör det).
Och ni som aldrig varit på San Siro på kvällen (en fantastisk upplevelse) och ska dit, se till att ni hinner med Milano före. Att vara på plats ett par timmare före match kan vara en god idé om man vill ta in stämningen. Men ingalunda mer än så. Kräv att bli tagna till Milanos centrum och ta en sväng till Duomon, fotbollsbutikerna och ett ställe där du kan få dig en finfin risotto.

Och mejla på, ni som har frågor om matcher, sevärdheter mm, jag svarar efter förmåga. Själv ser jag just nu fram emot Portugal med landslaget om en vecka. Ska denna gång följa Portgual, inte blågult, och ser verkligen fram emot att bevaka Ronaldo & Co på nära håll som omväxling.

Tillbaka till matchen nu. Få se om Prandellis viola kan vända det här.

/Jennifer

Det här är bara för kul för att undanhålla från massorna. Plockar upp två länktips från kommentatorsfältet, och häpnar.

Det första kanske ni redan har hunnit se. Det är halvannan vecka gammalt, och visar hur Corinthians argentinske mittfältare Sergio Escudero filmar att han blivit illa träffad av linjedomarens flagga.

Frågorna här handlar ju mest om syfte och ändamål. Vad tusen försöker Escudero uppnå? Vill han ha frispark? Sympatier? Sätta linjedomaren i klistret?

Det andra klippet kommer från gårdagens match mellan Arsenal och Blackburn, och visar hur Morten Gamst Pedersen står för Premier League-säsongens överlägset uslaste filmning.

Här kretsar ju funderingarna mer kring konsekvensbedömning och riskkalkyler. Fattar inte Gamst Pedersen att alla Premier League-matcher numera bevakas av dussintals kameror? Förstår han inte att hans dyk kommer att vevas i tusentals repriser, att det i bästa fall kommer att få honom utskrattad och i sämsta fall bespottad?

Och viktigast av allt – vilken av dessa filmningar håller ni egentligen högst och varför?

/Erik Niva

En dag för matcher mer än mål igår, och the Big Kahuna är såklart fortfarande M62-derbyt uppe i den engelska nordvästern.

Har ni av någon anledning inte sett ur det gick till när Liverpool slog Man United med 4-1 så har ni en del att ta igen. Därför får ni det fylliga sammandraget här.

I Spanien lyckades Real Madrid studsa tillbaka från sin Liverpool-massakrering genom att visa karaktär i ett fientligt Bilbao. Vill ni ha hela snabbspolningen – inklusive det röda kort på Yeste som i förlängningen avgjorde – så finns det här. Vill ni bara ha godbitarna så kan ni klicka er till Robbens mål här och Casillas tavla här.

Samma upplägg på lördagens allra bästa match? Ok. Hela paketet när Hannover otroligt nog lyckades rädda 4-4 mot Dortmund.  Eller bara Alex Freis loopskott.
***
Flera stora historier? Den självklara snackisen är ju Andrej Arsjavins genombrott i London. Med lite vilja kan man få det till att han snuddade vid ett hattrick mot Blackburn. Hans eget mål visar ju verkligen på klassen som han har inom sig, den lilla dockan, medan han knappast kan få tillgodoräkna sig matchens första?! Skottet som Eboué stöter i mål kan ju gå rätt in med lite tur.
***
Svensksvepet hämtar – som vanligt – stommen från Heerenveens match. 5-1 på Sparta, och fler avgörande svenskinsatser i matchsvepet än i målprotokollet. Här ser ni visserligen Patrik Ingelstens modiga språngnick fram till 2-0 – men ni ser även hur Viktor Elm fixar 1-0-straffen och Ingelsten dessutom ordnar en frilägesutvisning före 3-0-straffen. Och sedan var ju den matchen avgjord.

Sebastian Larsson var det ett tag sedan vi såg något ifrån, så vi tar med det här höftade inlägget i Doncaster mest för sakens skull. Ärligt talat är det ju dock mest Camerone Jerome som gör mycket av ganska lite.
***
Så rundar vi av med en kvick drömmålsrekapitulering också. Bra provkarta: Saxspark från Monacos korsikan François Modesto mot Toulouse. Rappt skott från Jérémy Morel i Nantes. (Småturlig) lobb från Pablo Hernández när Valencia räddade en liten gnutta stolthet mot Recreativo. Ren volleyträff från Peter Crouch uppe på Riverside. Ren halvvolleyträff från Zé Roberto på en bra dag för FC Bayern. Oren toffelträff från Giovinco i vändningen mot Bologna. Och fantastisk vändning-skott-aktion, när slocknade nigerianske talangen Victor Agali gör ett sista försök att få fart på karriären nere i Grekland.
***
På andra sidan av Andrej Arsjavin så noterar vi dessutom att den ryska ligan är igång igen. Mästarna Rubin Kazan inledde med en komfortabel 3-0-seger mot Kuban Krasnodar, och Aleksandr Bukharov bredsidade in det finaste målet.

/Erik Niva

Visst, Liverpool gör 4-1 på Old Trafford – men det finns ändå större nyheter på Merseyside den här eftermiddagen.

Marouane Fellainis krull finns inte längre.

Från en blå stadshalva, från alla de gatuförsäljare som livnär sig på att sälja peruker, från mig – nu går frågan ut till de som har koll på afrofrisyrer.

Innebär den här flätningen att The Big Mop är definitivt borta – eller är den bara tillfälligt ihopknölad och kan släppas ut i frihet igen efter smak och tycke? Enligt Lex Benoit Assou-Ekotto borde det väl finnas hopp?!

Appropå ingenting är det för övrigt förbenat irriterande att ingen Canal Plus-kanal har vett att visa Hull-Newcastle. Jag menar, Bolton-Fulham??!

/Erik Niva

Än en gång – tillbaka i Madrid.

Solen skiner, men sinnet i staden är ju grått. Både Real och Atlético Madrid utslagna ur Champions League, det ena laget förnedrat och det andra urfegat. Den vita trekvarten av staden pratar nu mest om klubbens stundande presidentval – det är där drömmen om en bättre framtid finns – medan den rödvita tårtbiten häcklar Abel Resino för hans beslut att bänka Diego Forlán igår.

Själv ska jag intervjua några bollsparkare,  och håller så smått på att börja förbereda mig. Ett av intervjuoffren är Kun Agüero, och det var när jag läste på om hans bakgrund i Independiente som jag snubblade över den här Google Earth-bilden. Ni vet väl kanske att Avellaneda-derbyt mellan Independiente och Racing är ett av världens mest intensiva – och det är väl inte så konstigt när arenorna ligger som de gör.
 
Men trots allt är ju inte det här världens ”närmaste” derby – det spelas ju i Skottland. Med blodad multimediatand gav jag mig in på Google Earth, och lyckades till och med spara ner den här illustrationen av rivaliteten mellan Dundee och Dundee United. Kortsidorna står prick 52 meter ifrån varandra.

Jag är en sån där snubbe som kan förhäxas av kartbilder, men orkade likafullt inte med fler filkonverteringar. Alltså snodde jag ytterligare några derbybilder från sidan där jag först snubblade över Avellaneda-översikten, Culture of Soccer.
Everton-Liverpool.

Celtic-Rangers.

Benfica-Sporting.

Barcelona-Espanyol.

Och till sist, the town I´m in. Atlético och Real.

Det om det. Något särskilt jag ska fråga Kun om?

/Erik Niva

Som hastigast i gapet mellan slutsignal och förlängning.

Man United 2, Inter 0.

Odiskutabelt, och det allra mest talande är kanske att Man United inte alls gjorde någon speciellt bra match. De kom fel i sin speluppbyggnad gång efter annan, och i synnerhet Paul Scholes slog bort fler bollar i fel lägen än vad som borde gå att komma undan med på den här nivån.

Men Inter straffade honom inte. De är inte tillräckligt distinkta i de avgörande lägena i någon ände av planen, och de lider svårt av sin avsaknad av den där dynamiken, det där tempot och den där förmågan att komma rättvänd i fart som jag tjatat om under uppbyggnaden.

Zlatan Ibrahimovic? Starka tre plus i första halvlek – även om han verkligen ska sätta nicken – men totalt sett tämligen oduglig i andra. Man ser tydligt hur han hinner börja tänka under den sista halvtimmen – hur fotbollsvärldens dom hinner flimra förbi i huvudet – och därefter kommer de allt grövre felbesluten.

Mitt favoritögonblick från matchen kom annars strax efter det andra målet, då Old Trafford slappnade av både på och utanför planen. Det började nere på Stretford End, och strax därefter sjöng hela Drömmarnas Teater:
– You’re Not Special Anymore.

Nu tar vi förlängningen i mål nere i Rom.

/Erik Niva