I väntan på kvällens supermatch i basketligan kan ni läsa en lång intervju med Frida Eldebrink. Antigen köper ni tidningen, eller så läser ni den här. 

Basketbloggen är tillbaka efter julkoman och konstaterar att det är upplagt för en riktig supermatch på fredag. Borås tog, efter lite problem, 17 raka mot Örebro inför nästan 3 000 (!) i Sveriges nya basket-Mekka Boråshallen.
På fredag väntar grundseriens svåraste match på bortaplan mot Södertälje Kings och det är inte bara en seriefinal. Vid bortavinst tangerar Borås Södertäljes segersvit på 18 raka matcher säsongen 1998/1999. Jag tror att Borås är ganska taggade på att göra det och Kings minst lika taggade på motsatsen.
Tipset? Kingsseger med några ynka poäng.

Norrköping, som stod för en brutal kollaps mot Nässjö, har nu tre raka förluster sedan William Walker åkte på en skada. Coachen Paul Burke, som dessutom drog på sig två tekniska och fick lämna hallen, var inte helt nöjd efter matchen.
– Vi är inne i en tuff period nu. Vi saknar vår bästa spelare och det är svårt för oss. De två andra matcherna förlorade vi för att han inte var med, men så var det inte i dag, vi skyller allt på oss själva. Vi skulle defintivt har vunnit idag, säger han.
Mer om det här.

Karusellen kring spelskandalens efterspel i basketligan snurrar vidare. En av de domare som stängdes av överklagade förbundets beslut till Riksidrottsnämnden. Nu har de sagt sitt och de ”undanröjer Svenska Basketbollförbundets beslut den 22 och 24 mars samt den 27 augusti 2013 i de delar som besluten avser basketdomaren”.
Vad det innebär är dock oklart.
– Det är en jättebra fråga. Vi menar att i vår styrelse är vi suveräna att utse de som ska döma våra matcher, säger Hans von Uthmann och fortsätter:
– Vi är mycket förvånade och vi tycker att beslutet är minst sagt märkligt. Men vi kan inte uttala oss mycket mer innan vi förstått vad de innebär. Vi ska sätta oss ner och analyser det här och försöka förstå.
Kan de innebära att ni tvingas låta de avstända domarna döma? 
– Det kan jag inte tänka mig. Det är helt omöjligt. Det kan inte vara Riksidrottsnämnden som bestämmer vilka som dömer och det tror jag inte att de menar heller själva.

Lite sent, men nu är fredagsintervjun här. Det här gången är det Jämtland Baskets Egal Saleman, 25, som grillas. Vi pratar om problembarn, lathet och viktras. Bland annat.

Vi tar det från början, varför började du spela basket?
– Jag spelade fotboll hela min barndom. Men i sexan började vi spela flera klasser på Mariehemsskolan i Umeå. Vår gympalärare L-G Skog drog ihop ett lag i en jätteliten hall med både tjejer och killar. Sedan fortsatte jag bara. Efter ett och ett halvt år fick jag vara med på uttagningar så det var ganska coolt. Det var första gången jag fick se spelare som var större än mig, jag hade verkligen ingen koll.
Du hade inga planer på att det skulle bli något med basketen?
– Jag hade verkligen inga planer alls. Jag tyckte bara att det var roligt. Jag visste inte ens att man kunde tjäna pengar på basket. Det var inte förrän jag träffade Luca (tränare i Umeå) någon gång i gymnasiet och han sa att jag kunde bli proffs som jag började tro på det.
Lilla Sportspegeln gjorde ett inslag om ert lag på den tiden och då framställdes ni som rätt stökiga, var du ett problembarn?
– Nej, jag var aldrig det, men det var ganska många i vårt lag som hade problem med skolan och då var basketen jävligt bra. Det gav oss disciplin och vi fick lära oss komma i tid och lyssna på tränare. Det gav oss en bra start och lärde oss att handskas med andra människor och man fick lära sig att kämpa. Det var skitbra för oss. Sen var det en outlet för all överskottsenergi. Man var arg på träningen och sedan kunde man vara lugn när man kom hem. För mig var det väldigt bra eftersom jag hade så mycket energi.
Är det fortfarande så?
– Nu spelar jag mer för att då får jag vara lat resten av dagarna. Tränar man två gånger per dag får man göra vad man vill sen. Om man vill ligga i soffan och kolla på serier resten av dagen är det okej.
Du är rätt lat?
– Ja, efter att jag har tränat. Det kan jag säga utan dåligt samvete.
När började du ta basketen på allvar?
– När jag gick upp i division I-laget var man tvungen att vara seriösare och lära sig att gymma och så. Sen började jag känna att om jag ändå håller på med det här så måste jag ta det på allvar. Folk frågar om man inte ska plugga och göra det här och det där. Men jag vill göra det som gör mig glad och basket för mig glad. Jag spelare för glädje och tränar hårt för att kunna göra det här länge och vara glad länge. Så jag måste verkligen ta det på allvar för att vara bra.
Du gick ner ganska mycket i vikt för ett tag sedan, hur gick det till?
– Ja, när jag skadade mig för ett och ett halvt år sedan och då vägde jag kanske 96 kilo. Efter skadan gick upp en hel del till 113 kilo. Det var fantastiskt bra gjort av mig att kunna gå upp så mycket. Jag fick gymma, men inte springa. Det enda jag fick göra var att köra armcykel. Jag gick upp gick både upp både i muskler och blev fet så hela jag blev stor. Sen gjorde jag en analys av min kropp. Jag visste att jag var tjock, men inte att jag var så tjock. Jag hade större röv än Nicki Minaj. Så jag var tvungen att skärpa mig och började sköta kosten. Jag slutade äta socker och tappade hur mycket som helst. Nu väger jag 96-97 och har blivit starkare så jag är där jag vill vara.
Det var skadan som var vändningen alltså.
– Skadan är det bästa som har hänt mig. Jag fick jag träffa en tränare på USM som heter Tomas Arling och började jag köra rehab och fick lära mig riktig styrketräning och inte det jag höll på mig. Jag höll på med något annat. Nu kör jag traditionell styrketräning, mycket benböj och frivändningar. Det har gett mig jättemycket, det och att äta rätt. Jag känner mig bättre än någonsin nu. Skadan testade psyket, vill man det här eller inte? Vill man det måste man göra det på riktigt och sluta lalla runt.
Jämtland ligger på sista slutspelsplats nu men Nässjö har börjat knappa in. Hur ser du på er säsong?
– Just nu är det viktigast att vi får ihop vårt spel. Det spelar ingen roll vilka vi möter, vi förtjänar inte att vinna. Vi spelar stundtals bra och stundtals uruselt. Som i går, de gjorde en 21-run och det får man inte göra. Jag oroar mig för att lag lika mycket, men mest för oss själva. Det börjar bli jobbigt att förlora så mycket, det är sju eller åtta matcher i rad nu. Vi har spelat många jämna matcher, men också många matcher där vi spelat bra i tre quarters och sedan kollpsat i fjärde. Vi har en mycket högre kapacitet och det är det som är frustrerande. Man blir förbannad.
Hur ser du på din säsong?
– Den har varit ganska upp och ner. Det kändes bra på försäsongen, men sedan började säsongen segt. Jag gjorde ju noll poäng i första matchen. Men jag är nöjd med min returtagning hittills, det är något jag är stolt över. Poäng är lite olika, ibland får man mer skott och ibland missar man och ibland sätter man. Men returer kan man alltid ta.
Du har ju gjort några säsonger som proffs i Italien, hur ser du på framtiden, vill du ut igen?
– Jag trivs jättebra nu. Jag har min tjej i Sundsvall och det känns skönt att det är nära och det är ett skönt lag. Jag får spela mycket och folk i laget kan prata svenska eller egeiska, så är det inte där borta. Det enda jobbiga nu är att vi förlorar mycket.
Umeå ville verkligen ha tillbaka dig till division I under säsongen, var det ett jobbigt beslut att tacka nej?
– Självklart var det det. Det hade varit en jättegrym grej att gå tillbaka och gå upp med Umeå, men jag måste göra det som är bäst för mig. Umeå gav mig jättebra förslag och jag älskar verkligen Umeå. Men jag vill spela i ligan och jag tror att det är bättre än mig. Och jag tror att de klarar sig bra utan mig.
Vem är ligans största trashtalker?
– I år, den som jag har märkt pratar mest måste vara Kendrick Brown i Norrköping. Han diskuterar och pratar hela tiden. Men han är duktig så jag kan inte svara något där. Han kanske inte kör så mycket trashtalk, men han är den som pratar hela tiden. Ha kan ha en konversation med sig själv, med oss, med sitt egna lag. Jag vet inte riktigt vad han pratar om, men han verkar vara en skön snubbe.
Vem i ligan skulle du ta med till en öde ö?
– Odin Lindell i Uppsala. Han är en så jävla skön snubbe, lojal och man har aldrig tråkigt. Det vet alla i ligan, alla vill åka med Odin. Han är en sådan han vill ha i sitt lag, men man tycker är jävligt jobbig att möta.
Axel Nordström undrade vilken ligaklubb du skulle vilja spela för om du inte spelade i Jämtland?
– Då hade det säkert varit i Uppsala för att få hänga med de grabbarna. Jag var där och tränade lite i somras och de verkade skittevliga. De har bra basketspelare och jag gillar staden – allt i ett.
Vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Just nu behöver jag ladda alla batterier så en eller två veckor ledigt för att ladda om och träffa familjen hade varit skönt. Men det kommer ju snart, så jag önskar att vi får ihop det med laget och får visa folk vad vi verkligen kan.
Vem ska jag intervjua nästa vecka, varför och vad ska jag fråga?
LF:s nya point guard, Keith McLeod, som har spelat i NBA. Jag skulle vilja veta hur mycket skillnad det är mellan ligan och NBA. Jag vet att skillnaden är stor, men jag skulle vilja veta mer exakt.
Tack Egal, är det något annat jag borde ha frågat?
– Hälsa Axel (Nordström) att jag tycker att han verkar vara en skön kille också.

I väntan på fredagsintervjun – några iakttagelser från kvällens omgång:

Norrköpings Niklas Rydgren var on fire mot Örebro. Guarden satte sju av åtta treor och gjorde 23 poäng när Dolphins vann med 97-73. Helt okej.

Solna Vikings Erkan Inan verkar vara tillbaka på allvar. I sin fjärde match sedan knäskadan sänkte guarden 4/5 tvåor och 4/7 treor, totalt 22 poäng. Vikings föll dock med 79-90 mot Nässjö, trots 30 poäng av Jim Nyström.

Nässjö tog tredje raka segern på hemmaplan. Samtidigt förlorade Jämtland mot Sundsvall och det tätnar i kampen om slutspelsplats. Välbehövligt. Ingen vill ha två avhakade lag redan från start.

LF åkte återigen på storstryk mot Södertälje. Kungarna joggade hem segern på bortaplan med 26 poäng, 101-75. Efter LF:s förlust mot Kings senast skrev NSD:s krönikör Pelle Johansson: ”Det kan mycket väl ha varit det enskilt största övergreppet mot norrbottningar sedan ryssen kom över Torne älv 1809.
Men på den tiden gjorde de i alla fall motstånd.”.
Det återstår att se vad domen blir den här gången.

I kväll kan Norrköping Dolphins blir klart för åttondelsfinal i Eurocup. Basketbloggen tog ett snack med Elisabeth Egnell inför rysaren.

Hon nobbade flera proffskontrakt efter EM-succén. 
Nu leder Elisabeth Egnell Norrköping Dolphins mot SM-guld och Europaframgång. 
– Det är jätteviktig att vi fortsätter sätta svensk basket på kartan, säger stjärnan. 

Norrköping Dolphins har överraskat många och kan i kväll bli klart för åttondelsfinal i Eurocup. Vid seger med två poäng eller mer mot turkiska Mersin är laget etta i gruppen, men vi förlust riskerar Dolphins att bli utslaget.
– Om vi nu skulle lyckas vinna har vi ju ett superbra läge att få möta ett lag som kanske till och med är lite sämre än de vi har mött. Men det svåra är att överleva gruppen, säger Elisabeth Egnell.

27-åringen utgångs till MVP i fjol och ledde Norrköping Dolphins till SM-guld. Hon tog sedan en plats i startfemman i EM och jagades av klubbar från Ryssland, Frankrike och Italien efter succén. Men Egnell hade redan bestämt sig för att stanna i Norrköping om det blev spel i Eurocup. Till nästa säsong kan forwarden dock vara förlorad för basketligan dam.
– Det beror mycket på vad som händer i klubben här. Det finns ingen sportslig anledning att dra utomlands om Dolphins fortsätter att satsa. Det är absolut tillräckligt bra träningsnivå, men skillnaden är ju att det är jättemycket mer pengar utomlands. Det är mycket som ska klaffa praktiskt, men det är klart att jag har ett jättesug att ta mig ut igen, säger Egnell som blivit ännu bättre sedan sommarens mästerskap.
– Jag vet inte om jag har lärt mig så mycket på kort tid någonsin som under EM. Det gav jättemycket erfarenhet och självförtroende. Man vet att man kan spela på den nivå nu.
Känner du att Sverige har fått mer respekt efter EM nu när ni spelare ute i Europa?
– Man möts i alla fall inte av att folk inte respekterar oss. Jag har spelat så länge att jag vet hur det var när folk skrattade åt Sverige och tyckte att vi var ett skitland. Så nu möts vi av någon typ av respekt i alla fall.

Dolphins är obesegrat så här långt i ligan och den stora favoriten till mästartiteln även i år.
Men SM-guldet får vänta. Först ska Dolphins ta sig vidare i Europa.
– Det skulle betyda väldigt mycket. Dels för alla som tvekar på den svenska ligan, det är roligt att visa att vi är bättre än vad en del kanske tror. Det är också jätteviktigt att fortsätter sätta Sverige på kartan, avslutar Egnell.

Fredagsintervjun är här igen. Den här gången med Uppsala Baskets energispelare Axel Nordström. Vi pratar kris i Uppsala, om att spela fult och om ligans mest lättpsykade spelare. 21-åringen avslöjar även sin hemliga talang. Enjoy.

Alexander Lindqvist ville att jag skulle intervjua dig med motiveringen: ”han är rolig och jag misstänker att han har AdhD eller något”, förstår du vad han menar?
– Han kanske syftar på att jag spelar lite tufft, att jag blir sur. Jag är nog ganska glad egentligen, men kan bli ganska arg. Framför allt på planen. När jag spelar har jag en viss personlighet och så har jag en annan utanför. Jag tar det på fullaste allvar, även på träningarna och spelar tufft, stundtals fult. Jag gör allt för att vinna och det är väl kännetecknande för min spelstil, att göra skitgörat.
Trivs du med den rollen som du har, att komma in med energi och göra just skitgörat?
– Det gör jag verkligen. Att göra mycket poäng är väldigt roligt, men jag trivs bra med att kunna vara inne och stångas på returerna, det är något jag alltid gjort. För mig är det mer tillfredsställelse att spela försvar på en bra spelare än att göra 30 poäng. Jag har alltid spelat på det sättet så det kommer naturligt, ta tuffa returer och kasta sig efter bollar, det som kännetecknar skitgöra.
Du sa själv att du spelar fult ibland, brukar du ryka ihop med folk på planen?
– Basket är en fysiskt sport och för att få spela i basketligan och bättre ligor måste man kunna förstå det. Man måste kunna ge smällar och ta smällar och hålla det på en proffsig nivå. Det är lite trashtalk och så där, det gäller att komma in i varandras hjärnor och få dem att göra dumma saker.
Vem är lättast att psyka ner i ligan?
– Under mina år i ligan skulle jag säga Joakim Kjellbom i Norrköping. Han är ganska känd för att om han får en tuff smäll och inte få domarna med sig så blir det gnäll som kan bli dumma saker.
Vem är fulast?
– Tuffast och fulast i ligan är min lagkamrat Odin Lindell. Odin är en extrem talang på att både prata och spela fult, på ett snyggt sätt. Han kan lyckas träffa dig när ingen annan ser på och ge en armbåge eller höfttackling. Han är verkligen extremt på det, men det är positivt att kunna spela fysiskt och på gränsen.
Med er två i laget måste det smälla rätt bra på träningarna.
– Det har blivit många diskussioner på våra träningar. Man måste kunna smälla på varandra på träningar, som man tränar, spelar man. Och Odin smäller på lika mycket på träning som på match.
Kan du berätta om någon incident? 
Förra veckan inför Norrköping hemma skulle vi gå igenom en sak med försvar och då lyckades Odin nästan skada två personer, när det bara var en walkthrough. Han skadade till och med Andreas Person som var i samma lag när han skulle rulla mot korgen. Det är typiskt Odin, men det är bra, han är en skön snubbe.
Uppsala hypades rejält inför säsongen, men ni har inte riktigt levt upp till förväntningarna. Kan man snacka kris?
Nej, inte kris, men det är väl klart att när man kommer in som guldfavorit extra press. Men ligan mycket bättre än vad den har varit. Att möta Nässjö är ingen lätt match. Sedan har vi haft mycket skador och folk har varit sjuka vissa matcher. Jag tror inte att vi spelat någon match med fullt lag. Det är mycket sådant som drabbar också. Jag tror att alla är ganska medvetna om att det är tidigt på säsongen och om vi fortsätter att kämpa så kommer vi vinna. Jag är inte speciellt orolig över hur säsongen kommer att bli.
Efter förlusten mot Nässjö senast sågades ni rätt rejält för inställningen, saknas den?
– Det ärliga svaret är väl att det finns det i huvudet att man möter jumbon. Det kan säkert ha varit så att många tänkte att det var en lätt match. Vi hade bussresan i kroppen och många ursäkter. Efter första fick man lite ”Oj, vad fan håller vi på med? Vi ligger under med 15 poäng mot Nässjö. Det kan nog ha berott lite på inställningen. Men Nässjö är inget dåligt lag.
Ni har blandat bra insatser med lika många dåliga, hur ska ni hitta rätt?
– Det är något som vi pratar om. Vi hade mötet i dag (i går) och måste försöka hitta vårt spel. Det vi gjorde väldigt bra förra året är att vi hade ett väldigt jämt flow hela säsongen. Det gäller att hitta den där känslan och det spelsättet och ha det inför varje match. Inte tänka så mycket, bara spela vårt spel. Stundtals har vi nog tänkt för mycket på vilka vi möter i stället för att fokusera på hur vi spelar. Det är något vi håller på att jobba på nu. Vi har ju ett väldigt bra lag på papperet.
Att ni målats upp som guldfavorit är det något som stör?
– Det sätter lite press att man måste vinna matcher. Om folk förväntar sig att vi ska vinna och vi inte gör de så blir det: ”Shit, vad håller ni på med?” så det är inte bara positivt, men det är väl något vi har skakat av oss nu.
Lindqvist säger att hans hemliga talang är att han är bäst i basketligan på fotboll, vad är din?
– Jag läste faktiskt det och skrattade för jag tror inte att han är det. Min hemliga talang är nog matlagning. Jag är en fantastisk kock. Om basketligan skulle ha någon MasterChef skulle jag gå långt. Jag har alltid varit intresserad av mat och gillar att äta god mat så då försöker man laga det hela tiden.
Vilken motståndare i ligan skulle du ta med till en öde och varför?
– Oj, jag hade kanske svarat Alex på den, men det känns ju tråkigt nu eftersom du intervjuade honom senast. Jag skulle ta Tobias Borg i Södertälje, han är jävligt trevlig så jag tror att vi skulle ha lite roligt på den där ön.
Den klassiska Sportbladetfrågan: vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Mest av allt just nu önskar jag mig att vi vinner SM-guld.
Vem tycker du att jag ska intervjua nästa vecka, varför och vad skulle du fråga honom?
– Jag väljer Egal Saleman i Jämtland. Jag tycker att han är en jävligt skön snubbe. Fast jag känner inte honom så bra så det skulle vara kul att läsa en intervju med honbom. Fråga honom vilken ligaklubb han helst skulle spela i om han inte spelade i Jämtland.

Tidigare fredagsintervjuer:
Nässjös Alexander Lindqvist. 
Nässjös Karim Wazzi. 
Borås Baskets Mattias Göransson.
Södertälje Kings Toni Bizaca.
Norrköping Dolphins Adnan Chuk.

Norrköping Dolphins är på väg mot något stort i Eurocup. Svenskorna avgjorde matchen i sista sekunden borta mot bulgariska Ruse – efter en taktikmiss.
– Det var riktigt tajt och vi gjorde helt fel egentligen. Vi tog timeout när det var fyra sekunder kvar men så sprang vi fel men hittade en öppning ändå. Aili attackerade och hittade Kali (Bennett) och så trillade den i, säger Elisabeth Engell.

Vid seger i sista matchen mot turkiska Mersin med två poäng eller mer är Dolphins gruppetta. Vid seger med en poäng är Norrköping tvåa och därmed också vidare till åttondelsfinal. Vid förlust måste laget förlita sig på att andra resultat går deras väg.
Det vore både stort och roligt men en svensk framgång i Europa så det är bara att hålla en extra tumme för Norrköping nästa torsdag

I morgon kommer fredagsintervjun med Axel Nordström i vanlig ordning. Missa inte.

Av olika anledningar blev det ingen intervju i fredags. Men nu är den här – fredagsintervjun på en söndag. Den här gången med Nässjös Alexander Lindqvist. 22-åringen har setts som en av Sveriges största talanger men kanske inte nått så långt som han hoppats, än. Vi pratar om det, om Nässjös tunga säsong och om petningen från EM-truppen.

Du har genom åren kallats för Sveriges kanske största talang, hur ser du på din utvecklingskurva?
– Jag vet inte riktigt, det hade kunnat vara bättre än det är just nu. Det är jag helt säkert på. Jag fick chansen när jag var 16 år och var nere i Malaga. Det var liknande det som Ludde (Håkansson) sex år i Malaga. Jag fick erbjudande från andra stora klubbar också, men mina föräldrar sa nej.
Är du arg på dem för det?
– Jag var det då. Men man kan inte var långsint. Det kommer förhoppningsvis en ny chans.
Ångrar du att det inte blev något?
– På ett sätt ja, men jag har ett liv nu också. Jag hade inte haft min tjej och så om jag inte hade stannat.
För sex år sedan drömde du om NBA och sa att det var helt realistiskt, hur känner du i dag?
– Jag tänker inte sluta drömma. Men det är inte realistiskt, det är det inte. Men jag tror ändå att jag kan nå långt och jag ändå drömma.
Du blev cuttat från EM-truppen i sista stund, hur var det?
– Det var riktigt tungt. Jag var jättebesviken och ledsen och arg. Speciellt eftersom jag skulle haft en plats, för det var så det var. Jag förtjänade det och tyckte att det var orättvist.
Vem borde du ha petat?
– Jag borde ha haft Jonathans (Skjöldebrand) plats. Det hade gått bra för mig och han hade inte varit med mycket eftersom han varit skadad, men coacherna tyckte inte likadant. När han fick grönt ljus av läkarna fick han platsen.
Tror du att det beror på att han är mer rutinerad än dig?
– Är man bra så är man tillräckligt gammal. Jag tycker inte att åldern spelar någon roll. Men de litade väl mer på honom.
Innan det fick du beskedet att se dig om efter en ny klubb efter SM-guldet, var det också en besvikelse?
– Ja, lite kanske. Jag hade kunnat stanna, men jag ville inte sitta på bänken och var ganska tydlig med att jag ville ha en roll. Vedran (Bosnic) var ärlig och sa att han inte kunde garantera mig något och det var schyst av honom. Han ville mitt bästa.
Det känns som att du har fått ett lyft i Nässjö, hur ser du själv på din säsong?
– Blandat, ganska upp och ner. Det är jobbigt att förlora så jävla mycket. För mig är det stora plusset att jag får spela och får chansen varje match, även om det går dåligt. Men jag känner väl själv att jag skulle kunna göra det bättre, känns inte som att jag får ut max. Men det är upp och ner, ibland är det ”shit, vad dåligt” och ibland skitbra. Men det är svårt att känna riktig glädje när man är 1-12.
Ja, hur har det varit, att gå från ett lag som vinner SM-guld till ett lag som förlorar i princip alla matcher?
– Alltså det är stora skillnader på Södertälje och Nässjö, så det kanske är lite orättvist att jämföra. Men för mig är det stora plusset att jag får spela. Även om vi vinner eller förlorar är väl det en viktig del i min karriär. Jag behöver speltid och visa att jag kan spela så att jag förhoppningsvis kan spela i ett bättre lag nästa säsong. Men det är riktigt tungt att förlora, det är som att ha dementorerna i Harry Potter som suger ut alla glädje. Det är tur att vi är ett så pass bra gäng som vi är, i andra lag hade det nog varit svårare.
Daniel Persson lämnade Nässjö efter att Stefan Timbus sparkade en vattenflaska på honom, hur påverkade det er i laget?
– Det har så klart varit tråkigt att Daniel valde att gå, men det är hans val. Det var otur och det var inte Stefans mening och jag förstår att Daniel blir arg och upprörd, sen om det var rätt att lämna eller inte vet jag inte. Men för laget var det inte det bästa som hände att han gick.
När jag intervjuade din lagkamrat Karim Wazzi förra veckan berättade han om sin okända skådespelarkarriär, vad har du för hemlig talang?
– Jag är nog basketligans bästa fotbollsspelare. Adnan (Chuk) är kanske etta, men är jag nog på en stark andraplats. Jag är väldigt mycket talang inom fotboll.
En arbetsintervjufråga: beskriv dig själv med tre ord.
– Jag har aldrig varit på en arbetsintervju, så jag vet inte. Social, söt och rolig. (svaren kommer med hjälp av Karim Wazzi som sitter bredvid).
Du verkar vara ganska snäll, vad är det värsta du har gjort mot någon?
– Jag är snäll, men jag skällde ut vår rookie i år. Vi skulle sätta några layups i rad och missad tre i rad så jag sa åt honom och ta en boll och träna några sidolayups innan han fick komma tillbaka. Jag är inte dum, men jag gillar att knyta ihop folks skor och så. Jävlas gör man ju.
Vad är den största motgången du har haft i livet?
– Det var nog i Södertälje när jag inte fick spela. Det var jobbigt. Det går inte att göra så mycket. Jag tränade på och det kändes bra på träningarna. Det är coachen som bestämmer och man kan inte säga att han gjorde fel. Jag tycker ju det, men om du frågar vem som helst, vi vann SM-guld och gick till final de två åren jag var där. Men det är klart att jag hade velat spela.
Du vann ändå ett SM-guld, hur skulle du beskriva den känslan?
– Det var bättre än studenten och studenten var sjukt nice. Men SM-guldet var sjukt, det var så jävla coolt. Och med en sådan bra grupp, laget så jävla härligt och då blir det extra kul. Det var verkligen ett grymt lag vi hade, både på och utanför planen, det var så jävla roligt.
Vilken spelare i basketligan skulle du inte vilja möta i en mörk gränd och varför?
– Chris McKnight. Han är ett jävla monster. Han är så jävla bra, grym i returtagningen, stor och stark. Man måste alltid ge 100 procent för att ens försöka stoppa honom.
Den klassiska Sportbladetfrågan: vad önskar du dig mest av allt just nu? 
– Ett långtidskontrakt utomlands, Spanien helst.
Vem ska jag intervjua nästa vecka, varför och vad skulle du fråga? Du får inte välja någon från Södertälje.
– Jag tycker du ska intervjua Axel Nordström för han är en rolig kille som jag misstänker har AdhD eller något, men jag vet inte om han vet om det själv. Men fråga honom om han har AdhD.
Karim ville att jag skulle fråga dig vad stabilsh betyder, så vad betyder det? 
– Stablish är bara stabilsh.  Det är oftast något positivt, då kan det vara stabilsh. Du kan fråga Axel om det också. Jag tror att det var han som grundade det.

I dag rankar vi basketligans 25 bästa spelare under hösten. Ni kan även läsa om höstens succé, fiasko, överraskning och snackis. Vem har egentligen varit bäst? Vilka har floppat? Saknas någon på listan? Ni hittar svaren i tidningen eller HÄR. Artikeln är PLUS-inlåst, men det kan det vara värt.