Vårvädret har gjort entré i Spanien, men alla är inte lika lättflörtade.
– Usch, vad kallt det är. Du tycker att det är varmt eller? huttrade en brunbränd Rodrigo Messi (a.k.a Messi+20) demonstrativt när jag själv satt och lapade sol på träningsanläggningen i Sant Joan Despí i eftermiddags.
Världens bästa fotbollsbrorsa hade varit en sväng i ett högsomrigt Argentina och inställningen till den europeiska vintern verkar vara ett familjedrag.

Rodde väntade på att lillbrorsan Leo skulle duscha färdigt och komma ut. Själv väntade jag på Pep Guardiola, som höll en spirituell presskonferens inför morgonens bortamatch mot Sporting Gijón.
Guardiola hade uppenbarligen läst Hola Barcelona i veckan och ville reda ut vissa begrepp och det omgående:

* Han slaktade körkortslöse och bilfientligt inställde Dimitro Tjigrinskijs mc-drömmar:
– Nej, han får inte åka motorcykel, det är för farligt. Tjigri får ta taxi i stället.

* Han förstod inte vad huset han växte upp i har att göra på en sightseeingtur för turister:
– Det verkar konstigt. Som jag förstår det är det en guidad tur i Santpedors medeltida stadskärna. Vad har jag med det att göra? Det känns mer som samtida fakta.

* Och han gav sin syn på det faktum att det föds 45 procent fler barn än normalt i Barcelona de här veckorna, som ni kan läsa mer om i fall ni har den goda smaken att plocka upp dagens rosa pappersutgåva.
Babyboomen är av allt att döma en följd av Barças 6–2-seger i el Clásico för nio månader sedan i maj förra året, samt att Andrés Iniesta skickade laget till final i Champions League.
– Ja, vad ska jag säga? Människor fungerar ju tydligen så… Kan vi hjälpa till att få upp barnafödandet är det ju bra. Men allt är Iniestas fel, skrockade Pep som för ovanlighets skulle såg ut att vara lite obekväm med samtalsämnet.

Lite obekväm kände jag mig själv när jag lämnade träningsanläggningen och blev omringad av ett gäng Barcelonasupportrar.
– Får vi ta en bild?
– Varför det? undrade jag.
– Är du inte känd? frågade en av killarna.
– Nej. Inte jätte, sa jag (antagligen på grund av samma inneboende reflex som gör att jag säger ’nej’ när folk ringer och väcker mig runt elvasnåret på förmiddagarna och frågar ’sov du?’).
– Äh, kan vi få ta en bild ändå? frågade killarna.
– Lätt, svarade jag och rättade till luggen, sög in kinderna och fixerade objektivet med blicken. Eller ja, fickdigitalkameran.

En liten smak av hur livet som fotbollsproffs är. Möjligen minus fråga nummer två.