Z

Real Madrid är i Amsterdam för att ta en poäng och gå vidare som gruppetta i Champions League med minsta möjliga åverkan på truppen, som trots allt har en klassiker att spela av om en knapp vecka.
Milan har långt gångna planer på att göra Galaxerna sälle har jag hört och allt annat än att de senare i turneringen får möta Barcelona, som landat i Aten för morgondagens övningar, ser jag som väldigt otippat.
Eller, det känns väldigt oibrahimovicskt i alla fall.

Om Zlatan har en tillfällig flört med italienska och svenska tidningar just nu så är tonläget i resten av Europa lite hårdare. 
”Har Ibrahimovic blivit mer ostyrig med åren, eller har han alltid varit galen?” frågade mig den franska fotbollsshowen Téléfoot häromdagen och förra veckan undrade l’Équipes veckomagasin om Ibrahimovic är ”en notorisk provokatör eller bara missförstådd?” under den snyggfranska ordleksrubriken ”Ibra – homme de l’art ou tête de lard?” – ungefär ”Ibra – konstnär eller tjockskalle?”.

Jag våndades lite över att att Mino Raiola skulle plocka upp l’Équipe Magazine hemma i Monaco i veckan, eftersom han eventuellt inte skulle sympatisera med mitt sätt att se på hans adept.
Sedan mejlade l’Équipes snubbe och bad om ursäkt över att mina citat inte fått plats i tidningen eftersom de ”hade så snålt om utrymme och redaktören tyckte att det vägde tyngre med Fabio Capellos åsikter om Ibrahimovic”.
It’s a hard knock life.
Hoppas att Mino inte har tv i alla fall.

Men. Det är ju Real Madrid vi ska prata om, och José Mourinho som i går bröt sin nästan två veckor långa silenzio stampa med orden:
– Det här är de bästa tolv dagarna jag haft sedan jag kom till klubben.
Mourinho hade ingen lust att prata om sin avstängning, men konstaterade med en bredsida att:
– För reklam får man betala och det finns människor nu som fått alldeles för mycket gratisreklam under lång tid.
Den hårda passningen nådde, enligt uppgift, hela vägen till Gijón där Manolo Preciado nu vårdas för en lårkaka i klubbens sjukstuga.

Mourinho har klart för sig att nästa veckas besök i Barcelona inte lär bli kvällen då han springer ärevarv inne påCamp Nou, men vad bryr sig väl Mou om det?

El Clásico spelas ju på måndag eftersom Katalonien håller parlamentsval på söndag. Valdeltagandet befaras bli historiskt lågt i Barcelona (men gissa om det hade stigit rejält med Barçaseger om matchen planerats in på lördagen i stället) vilket gör att mer eller mindre extrema småpartier får lättare att komma in.
Joan Laporta är en av dem som siktar på makten och trots den senaste tidens skandalösa avslöjanden visar opinionsundersökningar att det inte alls är omöjligt att Laporta klarar treprocentsspärren.
Kanske är det därför han valt att spinna vidare på skandaltemat.
Jag var ju inte hemma under slutspurten av den senaste valrörelsen i Sverige, men låt mig gissa att varken Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin fiskade röster med hjälp av en porrskådis i underkläder i propagandamaterialet.
Nu är ju Joan Laporta inte Fredde (och kanske ännu mindre Mona) och väjer därför inte för att engagera Maria Lapiedra, klä av henne, svepa in henne i en katalansk flagga och be henne åma sig lite framför Santiago Bernabéustadion. 

 Lapiedra president!

Frågor på det?

Vårvädret har gjort entré i Spanien, men alla är inte lika lättflörtade.
– Usch, vad kallt det är. Du tycker att det är varmt eller? huttrade en brunbränd Rodrigo Messi (a.k.a Messi+20) demonstrativt när jag själv satt och lapade sol på träningsanläggningen i Sant Joan Despí i eftermiddags.
Världens bästa fotbollsbrorsa hade varit en sväng i ett högsomrigt Argentina och inställningen till den europeiska vintern verkar vara ett familjedrag.

Rodde väntade på att lillbrorsan Leo skulle duscha färdigt och komma ut. Själv väntade jag på Pep Guardiola, som höll en spirituell presskonferens inför morgonens bortamatch mot Sporting Gijón.
Guardiola hade uppenbarligen läst Hola Barcelona i veckan och ville reda ut vissa begrepp och det omgående:

* Han slaktade körkortslöse och bilfientligt inställde Dimitro Tjigrinskijs mc-drömmar:
– Nej, han får inte åka motorcykel, det är för farligt. Tjigri får ta taxi i stället.

* Han förstod inte vad huset han växte upp i har att göra på en sightseeingtur för turister:
– Det verkar konstigt. Som jag förstår det är det en guidad tur i Santpedors medeltida stadskärna. Vad har jag med det att göra? Det känns mer som samtida fakta.

* Och han gav sin syn på det faktum att det föds 45 procent fler barn än normalt i Barcelona de här veckorna, som ni kan läsa mer om i fall ni har den goda smaken att plocka upp dagens rosa pappersutgåva.
Babyboomen är av allt att döma en följd av Barças 6–2-seger i el Clásico för nio månader sedan i maj förra året, samt att Andrés Iniesta skickade laget till final i Champions League.
– Ja, vad ska jag säga? Människor fungerar ju tydligen så… Kan vi hjälpa till att få upp barnafödandet är det ju bra. Men allt är Iniestas fel, skrockade Pep som för ovanlighets skulle såg ut att vara lite obekväm med samtalsämnet.

Lite obekväm kände jag mig själv när jag lämnade träningsanläggningen och blev omringad av ett gäng Barcelonasupportrar.
– Får vi ta en bild?
– Varför det? undrade jag.
– Är du inte känd? frågade en av killarna.
– Nej. Inte jätte, sa jag (antagligen på grund av samma inneboende reflex som gör att jag säger ’nej’ när folk ringer och väcker mig runt elvasnåret på förmiddagarna och frågar ’sov du?’).
– Äh, kan vi få ta en bild ändå? frågade killarna.
– Lätt, svarade jag och rättade till luggen, sög in kinderna och fixerade objektivet med blicken. Eller ja, fickdigitalkameran.

En liten smak av hur livet som fotbollsproffs är. Möjligen minus fråga nummer två.