Då ska vi se.

Det krävs tydligen enskilda svenska insatser för att sänka Real Madrid i de stora matcherna det här året. Skillnaden är att Zlatan gjorde det i el Clásico för att återgälda några av de hundratals miljoner kronor som Barcelona värvat honom för, medan Kim Källström i går gjorde det mest för att jävlas.
Och för att något av de två lagen ju var tvunget att brotta ner åttondelsspöket i kväll.
– Sportbladet, oj, vad trevligt, sa en mycket nöjd Kim när han kryssade fram till mig i mixade zonen efter matchen (vilket för övrigt skiljer honom en del från Zlatan också det).
Jag frågade Kim om det var planen att Real skulle få springa av sig ruset i första halvlek för att Lyon skulle lägga in femman i andra.
– Nja, alltså, vi var ju rätt illa ute i första, men så här i efterhand kan vi väl säga att det var vår plan då, svarade Kim.

Det var inte lika roligt att vara galactico och när Guti kom rullandes på sin kabinväska vid pressfållan höll jag faktiskt tillbaka en yrkesmässig impuls att kasta iväg en fråga om nederlaget. Han såg lite för suicidal ut.

Ja, det spelades ju fotboll också. Vi kör det i punktform:

* Real Madrid uppträdde inte som ett lag i andra halvlek. De såg ut som en samling mänskliga öar som inte hade någon lust att täcka upp för en polare i nöd. Man vinner inga titlar på det.
* Cristiano Ronaldo var den ende som höll hemmalaget på benen långa stunder, men när Álvaro Arbeloa måttade sin 35:e boll mot CR9 strax utanför straffområdet var det inte direkt svårt för fransoserna att knäcka koden.
* Kaká är faktiskt en större flopp än Karim Benzema på nyförvärvsfronten.

Manuel Pellegrini kan ju lägga den här sidan till bokmärkesraden när han vaknar i morgon bitti.