Det svänger om la liga just nu, det har ni märkt.
Filosofen räknar in segrarna i strid ström utan Leo Messi, medan Real Mourihd har det värre. 
0-0 mot Johan Mjällbys gamla klubb Levante är inte okej (inte efter att Mjällby slutat i alla fall) men vi som tycker att fotboll är härligt när det inte är så förutsägbart kan i alla fall glädja oss åt ett formdopat Valencia högst upp i tabellen, trots att få (undertecknad inkluderad) trodde på ett liv efter David Villa.
David Villa å sin sida konstaterar själv att han ser ut att följa upp förra säsongens la liga-rekord med åtta stolpträffar, mer än någon annan i Spanien (undertecknad inkluderad) efter två träkänningar hittills i år.

Jobbigast av alla har nog ändå Antonio Álvarez det just nu. Sevillatränaren har två oavgjorda matcher och två segrar med sig efter fyra omgångar, men presidenten José Maria Del Nido är inte ens lite imponerad av lagets uppförande på hemmaplan och har ställt ett ultimatum till Álvarez. Han har nu tio dagar, och tre matcher, på sig att kamma upp sitt lag och visa upp lite vacker fotboll på Nervion, annars är det hasta la vista, baby som gäller.

Jag är osäker på om även Joaquín Caparrós är rädd att få kicken, men Athletic Bilbaos tränare vill i så fall vara säker på att klara sig undan mediernas hårda dom och drygar i år ut tränarjobbet med universitetsstudier i journalistik den här säsongen.

 Nu är det jag som ställer frågorna och jag som ger svaren. Foto: Cadena Ser

Z

Det var Spanien det, medan jag själv är på upploppet av Giro d’Italia. För några timmar sedan trampade en mycket trött Zlatan Ibrahimovic ut från San Siro som utpumpad matchhjälte, men bara minuterna innan dess hade Maximilian och Vincent Ibrahimovic glidit genom hela mixade zonen utan att säga någonting till media (de har tydligen Ronaldinho som förebild där). 
Pappa Ibra körde en klart mindre divig och mer tillgänglig stil och förklarade att han var trött trött trött efter matchen (lagom till att vi slutat stirra ut varandra i Barcelona så har vi börjat kallprata också, väder och vind och så) och att resultatet i kvällsmatchen Roma – Inter var ’oväsentligt’. Jodå.

Kvällens riktiga drama utspelades annars en knapp timme innan match när jag i sällskap med Expressens Reimers, a.k.a. Johanna 3, gled in genom pressportarna, fastnade med foten i svänggrinden och drog upp ett jack i foten som genererade en imponerande blodutgjutelse.
Reimers (som möjligen låg bakom dådet, man vet aldrig med folk på Expressen) fann sig snabbt och eskorterade mig till ett skjutvårdsteam på plats som bandagerade om min fot och undrade om jag ville se över foten i sjukstugan.
– Nej, alltså, det är lugnt, jag måste jobba, sa jag.
– La signora vägrar att forslas till sjukvårdsområdet, knastrade en av sjukvårdarna till en överordnad i sin walkie talkie, vilket alltså var en ren lögn.
Jag är ogift och barnlös och då är man en signorina och inget annat. Basta.
Sen haltade jag vidare in på pressläktaren som den ghetto girl jag är.

 Fotbollsskadad.