Så var Kaká tillbaka i Real Madrid och frågan jag lite osentimentalt ställer mig är:
Vad ska de göra med honom?
Alltså, for the record och innan ni börjar skicka onda mejl, Kaká är en fantastisk bollkonstnär när han är i toppform och i ett lag som behöver honom.
Nu befinner han sig i början av en ganska lång rehabiliteringsprocess på planen, där tajming, bollkontroll, självförtroende och José Mourinhos gunst ska erövras pö om pö. Och han befinner sig i en klubb som stora delar av hösten (minus den 29 november då) spelat fantastisk offensiv fotboll.
Dessutom viskades det redan i somras att han inte var spelartypen som José Mourinho rankar högst i världen. Det var alltså före skadan från helvetet.
Real Madrid har offensiva behov sedan Gonzalo Higuaín tagit över stafettpinnen från brassen och checkat in i sjukstugan på obestämd framtid. Men det är inte en offensiv mittfältstyp galaxerna saknar, de behöver en nummer-nio-bad-ass-killer och den snubben är Kakan inte hur mycket han än försöker.

Att Madrids tysk/argentinska mittfältsfalang gjorde en fin insats mot Getafe i går gör inte saken enklare.

I skuggan av Kakás kalas gjorde en annan kille efterlängtad comeback. Jag pratar så klart om Jesús.
Han är, som ni vet, återuppstånden (här följer han ju originalberättelsen ganska dåligt, det ska väl inträffa först vid påsk?) och i helgen gjorde Navas 92 minuter och assist när Sevilla slog Osasuna på Sanchéz Pizjuán och möjligen påbörjade den smärtsamma vandringen upp från den genanta tiondeplatsen i tabellen.
Navas botade ju sin borta-från-mamma-ångest inför VM i somras, men trivs fortfarande bäst på hemmaplan och i famnen på landslagsvännerna från de egna leden.

 He ain’t heavy, he’s my brother!