Så här startar Pep och Mou i kväll och jag tvingas, som de flesta andra journos, konstaterade att jag bommade ett par namn i Real Madrids elva men att jag ta mig tusan satte Barças rakt av i tidningen i dag. Jag ska medge det, att Puyol var en svår nöt att knäcka.
Att el capità är tillbaka för Barcelona är ju goda nyheter mentalt så klart, men klarar han hålla matchtempo efter tre månaders frånvaro? Normalt sett skulle jag säga nej, men Puyi är Puyi och är det någon som lyckas vara skadad och fulltrimmad fysiskt samtidigt är det han.

Mourinho tycker att Pepe är ett säkrare kort för att plocka bort Leo Messi centralt än de andra varianterna, och därmed ryker Mesut Özil all världens väg. Det måste kännas så där för tysken som varit årets stora utropstecken för marängerna.

Barcelona har just joggat in på planen till publikens måttliga förtjusning, själv har jag laddat med Manchester City – Manchester United i Martin Fergusons sällskap av alla (han höll humöret skapligt uppe, trots förlusten och ställde till och med några artighetsfrågor om allsvenskan) och nu är det bara att ta tre djupa, glömma alla bekymmer och hoppas att det blir åka av.
Vamos.