Vi kliver in i transferfönstrets sista skälvande dygn med, enligt Marca, runt 25 spelare som ska hitta bort från och in till de spanska primera-klubbarna. Silly season står annars för min absoluta intressedip under fotbollsåret, vilket sammanfaller ganska väl med att jag brukar vara brutalt långledig under sommaren, så jag lämnar kommentatorsfältet öppet för sista minuten-spekulationer.

Barcelona och Real Madrid är i alla fall färdigvärvade och övriga kan ju shoppa loss allt de vill imorgon bitti, de har inget att sätta emot la ligas toppduo.
Efter helgens målfrosseri har debatten fått fart i Spanien på riktigt. Villarreals president Fernando Roig, till exempel, har tröttnat:
– Antingen ändrar vi på något eller så fortsätter vi så här och dödar spansk fotboll, säger Roig som förvisso inte är helgens mest opartiske analytiker, det var ju ändå hans gäng som fick stryk med 5–0 på Camp Nou i går, men som givetvis har en poäng i alla fall.
Sevillas president José María del Nído tycker helt enkelt att la liga spårat ur och gormar ännu högre:
– Vår liga är inte smutsigast i Europa, utan i hela världen. Det är en tredje världen-liga där två lag suger ut övriga.

Primera División har uppskattningsvis Europas snedaste fördelning av tv-rättighetspengar, där Real och Barça tillsammans plockar ut ungefär hälften av all kanalernas fotbollscash. Resten får dela på smulorna som blir över.
Det är nu inte bara övriga 18 lags supportrar som tycker det känns trist att fotbollsspanien blivit en tvåpartistat. Inte ens tennishunken Rafael Nadal, som själv vet hur det är att tillhöra en av två dominanter inom sin sport, kunde glädjas riktigt över helgens clean sheet.
”Det kommer bli spännande att följa rivaliteten mellan Barça och Real Madrid, men jag önskar det var mer känslor inblandade varje vecka mellan fler lag” twittrar Real-anhängaren från Mallis.

Pep Guardiola kan ju inte göra så mycket mer än vinna sina matcher och lotsa in sina nya lirare i den katalanska gemenskapen. Det tycks han ha lyckats ganska bra med, att döma av gårdagens målkalas i Barcelona. Mundo Deportivo ställer sig i dag den retoriska (eller möjligen inte) frågan om Alexis Sanchéz är ”en robot eller bara född med Barças DNA”.
Själv kan jag känna att båda alternativen skulle förvåna mig ungefär lika mycket men påminn mig gärna att fråga chilenaren hur många halspastiller han drar i sig före match för att uppnå gårdagens visuella effekter.

Lär dig krypa, lär dig gå, lär dig älska Vicks Blå. Foto: MD

Men om det blivit nytt liv på Barças mittfält i år så har i alla fall Pep själv inte glömt bort sina gamla hjältar. Jag satt inte i Barças pressal i går (jag låg i min säng och räknade får och gick upp klockan fem imorse och åkte till Arlanda efter exakt en och en halv timmes sömn, om ni verkligen undrar) och jag tycks därför ha missat liveupplevelsen av ett av spansk fotbolls underligaste citat i modern tid på kuppen:

– Rör inte Keita och Mascherano, de är mina småflickor, mina smycken.

Sa Pep Guardiola så där obesvärat som man bara kan om man har ett snövitt track record i de katalanska brottsregistren och en humor som gränsar mellan sjuk och riktigt jävla totalvrickad.

Alternativt finns det en lite mer idiomatisk förklaring till uttrycket ”mis niñitas” som jag inte lyckats spåra ner i något översättningsprogram, men alla spanskess där ute kan väl vara bussiga och låta mig leva i villfarelsen.