Nej hörni. Så här kan vi inte ha det längre.

La liga är i gång, med viss fördröjning, sedan spelarfacket insåg att ”vänta in Juanita Frändéns 30-årsdag” inte längre höll som argument för att hålla i strejken.
Real Madrid debuterade med en C-märkt målorgie i går kväll, Barcelona tågar ut på Camp Nou om bara ett par timmar och från och med i morgon är den heliga treenigheten total när jag nuddar spansk mark för första gången på ett rejält tag.

Barça har inte direkt dragit ner förväntningarna på säsongen under sommaren, men om de tror att Villarreal blir en munsbit i kväll vill jag meddela att deras mittfältsnav Borja Valero gjort sitt för att hålla sig fit under försäsongen.

 Höghöjdsträning.

Jag tror ju att Barcelona tar hem ligan för fjärde säsongen i rad, men i kväll har katalanerna problem. Carles Puyol blir inte direkt sämre med åren, men han blir onekligen mer skadad för varje säsong (och omdömet i övrigt verkar faktiskt svikta betänkligt) och när resten av försvararna också verkar vilja dra ut på säsongsdebuten har Pep plockat upp Marc Bartra som högeralternativ. 

Men vi måste ändå börja den här säsongen med att ta vid där jag lämnade er sist. För spelarna i Spanien vet generellt en hel del om hur man utnyttjar en mästerskapsfri sommar bäst:

Sergio Ramos drog till Stockholm, utlyste en ”var-tror-ni-att-jag-är”-tävling på sin Facebook-sida (”Marbella” var hetaste stalltipset hos den spanska beundrarskaran) och spädde på ryktet att han är på väg till Djurgården, men dödade detsamma när det visade sig att man bara ville parta loss med Sveriges kanske värdaste modemänniska. 

 Till salu? Foto: Twitter

Ramos klubbkamrat Sergio Canales fick lämna marängerna för Valencia efter en säsong med, ska vi säga, ganska bra timpenning och hann ladda inför klubbdebuten med att kasta ett lyckobringande euromynt över axeln vid Fontana di Trevi i Rom.

 Ciao bello! Foto: Twitter

Gabriel Milito fick lämna Barça och bästisen Leo i sticket i somras, men Messi hittade snart en annan lagkamrat att hänga med och följande bilder avnjuts bäst med ett lämpligt soundtrack. 
Inte ens hans flickis Antonella verkar ha slitit Leos blick från sin nye wingman. 
Jag tror vi har att göra med en spirande bromance i Barça i år.

 
Faster, Harder, Scooter.

 Tre är ett magiskt nummer.

Men i samlingen vykort från sommaren 2011 finns det ett som sticker ut lite grand ur den stora massan.
Jag litar på att ni vet vad jag pratar om.

Bara ben på Andresito.

Och till sist; tack för alla hetsiga mejl och twitterhälsningar om att ni saknat bloggen. Den har saknat er också.
Vet ni vad vi gör nu?
Nu åker vi.