Gerard Piqué saknas i Barcelonas startelva i kväll. Det är förstås en överraskning av monumentala mått och jag har ingen bra förklaring till varför. Vi hoppas att Pep Guardiola har det efter match.

Annars är ju det här matchen vars förlaga slutade på ett mycket dystert och på många sätt djupt orättvist sätt för Chelsea (och fortsätter ha tragiska konsekvenser för Norge) men som för alltid skrivit in sig i den barcelonska historien. Så här kände Andresito när vi pratade om den skruvade kvällen på Stamford Bridge 2009 i förra veckan. Och så här lät det i den spanska etern.

Av förklarliga skäl blev Chelseas spelare skogstokiga. Alldeles bindgalen blev Didier Drogba och om ni tror att han glömt Tom Henning Övrebö så känner ni honom inte.
Det gör jag ioförsig inte heller, men en fransk kollega är gammal bekant med Drogba och satt häromdagen på Facebook och chattade med ivorianen. Yours truly satt bredvid.
Fransosen: ”Jag ska i väg till Barcelonas presskonferens nu. Ska jag hälsa Andrés Iniesta något från dig?”
Drogba:  ”Haha, nej nej, jag har inget emot honom, Iniesta är fantastiskt. Men den där jävla domaren alltså…”.
(bonusinfo: Drogbas profilbild var VM-loggan från Sydafrika 2010 har jag för mig. Ut och leta upp honom nu bara)

Real Madrid lämnade Allianz Arena med uddamålsförlust, men med ganska goda miner. Att spela på resultat på Bernabéu-stadion nästa vecka är förstås inget Jupp och gänget kan ägna sig åt och jag tror på det hela på en mycket underhållande retur i Madrid. Jag tänker själv se den från första parkett.
Nu ber jag min vanliga CL-bön om ännu en semi som lever över två möten.
Och vi, vi ses på andra sidan.