Ajaccio hade ett bra läge att lämna bottenträsket i Ligue 1 i går, men Adrian Mutu fick inte korsikanernas straff vid ställningen 1–1 i mål, och efteråt kände sig rumänen nödd att be om ursäkt.
Inte för att han i ett kritiskt läge i matchen hade provat en Panenka dock.
– Jag har satt många straffar på det sättet och jag tycker att jag tog mitt ansvar. Jag är ledsen att jag missade straffen, men inte för sättet jag missade den på.

Missade gjorde däremot inte André-Pierre Gignac, när han fick chansen att plocka hem tre mycket intressanta poäng för Marseille mot Montpellier (3–2) efter gott och väl dryga 90 minuter på Stade Velodrôme i går (och det här klippet kan väl aldrig vara rättighetsskyddat ändån).
Imponerande, inte minst eftersom polisen i Provence ägnat veckan åt att göra studiebesök hos OM i jakt på bevis på att delar av klubbens styra sitter i knät på den lokala maffian, och att en dryg miljon euro i just Gignacs övergång till klubben från Toulouse häromåret möjligen hamnat i ”banditernas händer” (plus det gissningsvis ännu tyngre slaget när Joey Barton totalt dömde ut hans musiksmak).
Och pratar vi ändå Zlatan Ibrahimovic och franska verbifieringar, så måste vi öppna en liten lucka för Marseille-anfallaren också.
Efter matchen mellan just OM och PSG i höstas stod ju de två nämnda herrarna för två mål var och efteråt konstaterade Gignacs lagkamrat Benoît Cheyrou att PSG minsann blivit André-Pierreiserade.

Jag har svårt att tro att det kommer fastna i det franska medvetandet på samma sätt som ”zlatanera” men om ni och jag börjar så kanske det kan få fäste ändå. Ska vi säga så? Att vi varje gång någon blir ”ägd” insisterar på att hen blivit ”andré-pierreiserad”.
Peppen jag känner.

Mindre peppat lär PSG vara i kväll, bara två dagar efter att den mycket uppskattade hjälptränaren Nicholas Broad avlidit efter en bilolycka.
Jag vet inte om man kan ta något positivt med sig ut på planen, jag vill hävda att det beror på vilken typ av grupp man är, men en sak PSG måste göra något åt är den aldrig sinande kavalkaden av gula och röda kort, som varit en besvärande faktor under hösten.

En besvärande faktor för undertecknad är det franska snövädret, som varje år kommer som en total överraskning för landets människor, myndigheter och järnvägar, och just nu sinkar min resa till Bordeaux med ganska exakt fyra timmar. Och av matchdagens marginaler blev till slut intet.
Jag siktar på att trilla in på Chaban-Delmas-stadion någon minut efter avspark, inch’Allah.

Och ja, ni i läsekretsen som bor i järnvägsknuten Poitiers, kom ner till tågstationen så hänger vi loss i ett par timmar.
Jag är hon som gömmer nunan bakom dagens l’Équipe.