Då ska vi se.
Jag börjar väl med att tacka Champions League-guden för att hen hörde bön och i alla fall gav oss en match som lever över två möten.
Och ska någon nu dänga in ett kvitteringsmål när matchen tar sitt allra sista andetag så är ju Blaise Matuidi rätt snubbe.
PSG:s evighetsmaskin har spelat över femtio (femma nolla) matcher i år, men kanske hade han ändå offrat en handfull ligamöten i år för att få vara med i returen på Camp Nou om en vecka.
Nu spelar det mindre roll, Uefa tar inte emot den typen av offer (om det inte finns någon alldeles obskyr klausul i regelboken, jag låter det vara osagt, det här är ändå fotboll) och Blaise är avstängd i returen och det är en tråkig historia för alla inblandade utom Barcelona.
Å andra sidan finns det en klausul i regelboken som säger att två spelare i samma lag som skadar sig i samma situation inte behöver kliva av planen trots att de båda fått läkarhjälp, men se det fick Jordi Alba och Javier Mascherano vackert göra i andra halvlek och det kom att stå katalanerna dyrt.

Har du lagat hål med amalgam Ibra? Det kan vara livsfarligt! Foto: Reuters.

Zlatan Ibrahimovic beskrev en gång Barcelonas a-lag som en samling väluppfostrade skolpojkar, en liknelse som stämmer ganska bra med mitt samlade intryck av tre år i deras hasor. En trevlig konsekvens av det är de stannar och pratar länge och väl i mixade zonen efter match även om de är ”mycket irriterade” som David Villa uttryckte saken när jag haffade honom efter matchen i går.

Paris mest väluppfostrade school boy heter David Beckham (jag hade som strategi att bara prata med Davidar i går, sen kom Nasser al-Khelaïfi och pajade allt) och gjorde ungefär lika många minuter i mixade zonen som på planen. Att prata med Becks är lite som att prata med ett vandrande varumärke, han vet precis vad han ska säga, när han ska smila och hur han ska fixa frillan innan han tar emot media. Inte. Ett. Hårstrå. Ligger. Fel.
Inte ens när jag gick på om hur överraskande hans startplats i går var tappade Spice Boy humöret. Eller i alla fall väldigt lite.
Juanita:
– Det var inte många som räknat med dig från start.
David Beckham:
– Det var nog många som blev förvånade.
Juanita:
– Var du själv en av dem?
David Beckham:
– Jag blev lite förvånad själv förstås, jag räknar inte med att starta matcher här och den här typen av matcher…det visar att tränaren räknar med mig.
Juanita:
– Motiverade han varför?
David Beckham (lite lite förorättad men med Stomatolleendet intakt):
– Nej, men han måste väl vara nöjd med mig…
Juanita:
– Hm, ja, jag menade inte så.
David Beckham:
– Well, det är alltid kul att starta matcherna.

Ibland är man inte så charmig i det här jobbet. Undertecknad alltså, David Beckham är ju en konstant solstråle.

Leo Messis sannolika frånvaro i returen på Camp Nou är en skräckis för Barcelona (även om en fransk kollega som vill vara anonym i bloggen utbrast ”äh, de ger honom lite hormoner och sköna preparat och sen är han med ändå”), men frågan är om inte mittbackssituationen är ännu värre. Återkommer i ämnet på en rosa sida nära dig i morgon.

Ibra själv gjorde ett snabbt inhopp i intervjuzonen, och hans agent, den illustre Mino Raiola, gled runt i Parc des princes katakomber med ett jäsande leende på läpparna.
– Mino, får jag göra en intervju med dig i veckan? undrade en italiensk journalist.
– Hur mycket betalar du? frågade Raiola samtidigt som han demonstrativt gned tummen mot pekfingret.
– Du kan få en pizza, svarade italiensk kollega varpå Mino flinade och gick därifrån.

Hårda bud.

I går natt när jag skulle betta på vilka vinklar katalansk press skulle välja i dag var det väldigt dåliga odds på ”domaren är dum”. Borde ändå kastat in en hundring på ”helt utan finess” känner jag i efterhand. Nåväl.

2–2 med tur och med Stark – utan tur och utan Messi. ”Barça är verkligen det bästa laget i historien. Vi hade domaren och turen med oss….och fick ’bara’ oavgjort”

Nu tror jag att jag har berättat allt om efter matchen. Och ni då?