Det är intressant det här med nyheter.
Det är väl tur att man tycker det som journalist, men ibland är jag mest förundrad.
Låt mig återge dagens presskonferens i Clairefontaine utanför Paris. Det går rätt snabbt eftersom träningen förflöt helt utan nyhetsvärde, eller nej, en grej var lite gullig, spelarna gjorde nån form av zenbuddhistiska övningar i en solfjäder på planen.

Zlatan är nummer fem från vänster, precis på väg ner på yogamattan.

Men sen kom den kanske mest oväntade attacken vi hört från PSG-fabriken i år.
Det var Thiago Mottas tur att prata med medierna och efter att ha inlett sitt svar på frågan om PSG:s eventuella kris kom följande, och nu copypastar jag från mina live-simultananteckningar:

– Det är klart att vi ska prata om det här, PSG ska vinna hemma mot Ajaccio, men vi måste diskutera andra saker till exempel. Jag vill inte kritisera domaren, men vi var arga på domaren för att han lät Ajaccio maska med tid. Jag hade försökt göra samma sak, men det är misstag som alla kan göra. Vi måste prata om sånt här också. Matuidi skulle haft en straff till exempel, jag förstår inte varför domaren inte blåste där, men det är inte vi som ska påpeka det här, det är ni (i media) som ska dra fram den här sanningen. Det här är situationer som straffar PSG mycket under matchen. Det fanns fler situationer. Min dotter på fem år ser matchen hemma och ser att det är straff. Om inte ni i pressen pratar om det här så måste vi göra det. Jag tyckte inte att domaren höll toppnivå i den här matchen.

Sa Thiago Motta. Efter att ha inlett med ”jag vill inte kritisera domaren”.

Och sen kom Laurent Blanc och hade liksom inte så mycket istid att claima efter att PSG-mittfältaren verbalt avrättat domarkollegiet i Frankrike. Men han var ju ändå där, så vi på plats passade på att ställa lite frågor så att han inte skulle känna sig bortglömd.
Bland annat undrade jag hur hans bild av Zlatan Ibrahimovic ändrats sedan han lärt känna honom, och fick ur Laurent Blanc det som nästan alla säger om Zlatan Ibrahimovic när de lär känna honom privat (utom möjligen Josep Guardiola, en grånad katalan, numer i lederhosen, med skäggstubb om ni minns).

Blanc:
– Det finns en bild av att han är på ett visst sätt, men han är väldig lätt att prata med och ha att göra med. Han är enkel, och bilden utåt är inte densamma som jag fått av honom. Kanske beror det på att han reagerar snabbt och intuitivt på planen, många spelare gör det, men mitt intryck är att han är väldigt lätt att ha i en grupp. Han har inte skapat några problem i gruppen och jag tror inte att han är en person som gör det, sa Blanc och förklarade sen att ”Ibra” varit irriterad på sig själv efter att ha missat många klara målchanser mot Ajaccio.
– Det förstår jag, han är anfallare, sa Blanc, som för all del har en del press på sig inför helgen efter två inledande och onödiga poängtapp.

Sen var det tack och hej i den alldeles bastuvarma pressalen innan bilen gick hem till Paris igen. Möjligen kokade det över lite i Stockholm ungefär samtidigt.
Om ni rent hypotetiskt läser på någon svensk sajt att Laurent Blanc i dag pratade ut om ”sprickan” med Zlatan Ibrahimovic så kan ni väl ha ovanstående i bakhuvudet.
Jag vet att det ofta går snabbt online, att citat rycks loss och att nyanser går förlorade i översättningar mellan olika språk.
Då får man helt enkelt dra lite i handbromsen.
När jag själv velar mellan olika smaskiga och mindre smaskiga vinklar och huruvida de har täckning i verkligheten eller inte (Gud ska veta att det är ett ständigt övervägande som journalist, inte minst på kvällstidning) så brukar jag ställa mig själv frågan ”varför blev du journalist från början, Juanita?”.
Svaret brukar bli i linje med de krav som Thiago Motta ställer på journalister i sin verbala konvulsion tidigare i dag.
Sen brukar jag fatta ett bra beslut.

På söndag är det match mot Kanariefåglarna i Nantes som är uppe i Ligue 1 igen. Då hörs vi igen, tycker jag.