Efter ett uppehåll som känns som det varat i typ en månad ska la liga trampa i gång igen.
I Valencia ska Markus Rosenberg och Kennedy Bakircioglü ta sig an den angenäma uppgiften att knycka poäng på Mestalla.
Mackan har gjort ett par träningar med Racing som fick ut en hel del dinero för Sergio Canales och har handlat ihop tio nya spelare i år. Vad klubben har för målsättning resultatmässigt var Rosenberg lite osäker på när jag pratade med honom i går.
– Jag vet inte om de har sagt något. Men jag pratar ju inte spanska så jag hade ändå inte förstått, förklarade Mackan på en halvskakig linje via sin tyska mobiltelefon i går kväll.
– Du får skaffa en spansk mobil, det blir väldigt dyrt för dig att ringa annars, sa jag innan jag kom på att det kanske inte var ett problem för Rosenberg (som vanligt tänker jag att la liga-proffsen och jag delar samma ekonomiska verklighet).
– Jag ska skaffa det för er skull, svarade Mackan.

Jag har pallrat mig i väg till Barcelonas hemmapremiär mot nykomlingen Hércules, som stod för årets värvningsskräll när de fick David Trézéguets namnteckning på pränt tidigare i somras.
Trézégols fru Beatrice är bördig från Alicante där Hércules är hemmahörande och kände tydligen att det var dags att flytta hem efter några år i kyliga Turin. Hennes make fick helt enkelt välja klubb efter det.

Kärlek först, fotboll sen.

Pep Guardiola har talat och jag vet inte om vi blir så mycket klokare av det.
Pep kör på gentlemannaspåret, tar på sig skulden (men han kan inte låta bli att flika in ”det är inte en tränares uppgift att ändra på en spelares personlighet”) och seglar vidare, lite tilltufsad, men ganska elegant. Han puffar ju fint för sina framtida memoarer också.

Så tillhör ni dem som vill att det här ska vara Guardiolas fel – varsågoda.
Tillhör ni skaran som ändå tycker att det är underligt att Zlatan lämnar alla klubbar i mer eller mindre turbulens – jag finns här för er också.
Själv befinner jag mig nånstans mitt emellan på skalan. Man är ju svensk och så. 

Det är en sak att lämna en klubb under mer eller mindre turbulens och flytta vidare till nästa stad, nästa land och nästa liga. Zlatan Ibrahimovic har kvalitéer som gör att han skulle bli välkomnad i princip överallt, men det här är första gången han befinner sig i en stad där han redan spelat för arvsfienden.

I höst kommer han att konfronteras med en lokalbefolkning där varannan man och kvinna på Milanos gator håller på klubben han lämnade förra sommaren och därmed kommer göra vardagen ganska sur för honom. I Milano är fotboll inte på skoj. Zlatan riskerar att inte bli serverad sin morgonespresso om han dyker in på en bar där ägaren håller på Inter.

Så eftersom Silvio Berlusconi tycks ha spenderarbyxorna på sig hoppas jag att han investerar i en självförsvarskurs för Ibra, alternativt lånar ut sina livvakter (han har några stycken) till sin nya ögonsten.

Mina interisti-vänner har mest försett mig med mestadel totalt opublicerbara okvädningsord angående Zlatans klubbyte den senaste veckan, men har ni en aning om vad ’cazzo’, ’diavolo’ och ’zingaro di merda’ betyder så är ni väl stämningen ganska bra på spåren.

Man behöver nu inte byta klubb i Milano för att skaffa ovänner för livet.
 Min taxichaffis Cristian berättade i dag att Wesley Sneijder oroligt förhört sig om vilket lag han höll på när han satt i Cristians bil häromsistens.
– Jag sa att jag är milanista, men ändå tar körningar av interspelare, förklarade Cristian.
Skön paragraf att skriva in i anställningskontraktet, kanske att jämföra med rätten att tacka nej till förnedrande uppdrag som står i journalisternas kollektivavtal.

Men alla resonerar inte som Cristian.

Sneijder hade hamnat i en taxi med en mindre diplomatisk milanistachaufför häromdagen som gått åt den holländske anfallaren (jaja, offensiv mittfältare då) rätt rejält. När han var färdig med Sneijder hade han fortsatt genom att grovt förolämpa interspelarens fru som satt i baksätet.

Det är inte lätt att vara fotbollsproffs.
Inte lätt alls, verkar det som.

Vi måste höja våra röster för att höras!

Det tog, vad blir det, fem dagar och sedan var jag efter Zlatan Ibrahimovic igen. Dagens nedslag i Milano är alltså bara av besökskaraktär, så att vi har rett ut det från start.
Men när andra människor i min ålder skolar in sina barn på dagis så vill jag inte vara borta när Ibra tar sina första steg i AC Milan.

Zlatan är ju väldigt på krigsstigen just nu (och oss emellan, är det inte då man gillar honom mest?) och mördade alla band han byggt upp med Inter-supportrarna genom att trycka på en av de känsligaste klubbsymbolerna under eftermiddagens presskonferens: tröjan.
– Milans tröja är den snyggaste jag någonsin burit, sa Zlatan och ta mig tusan om det inte kastades ett ont öga eller två från den samlade journalistskaran.

Ingen vill veta var du köpt din tröja.

Men när Zlatan tittade ut från en balkong från hotellet och vinkade till de samlade massorna efteråt (vilket gav mig lite jobbiga associationer, men det är ju också mitt problem och ingen annans) var stämningen fin och lite  trivsamt berusad så där.
De riktiga primalvrålen hade redan avverkats ungefär en kvart tidigare när undertecknad, Expressens Johanna Reimers (a.k.a Johanna 3) och TV 4:s Anna Brolin lämnade byggnaden i gemensamt mak.
Först öppnade vi dörren och hörde hur folk drog efter andan, kunde det vara Ibra?
Sedan visslade några av de hundratals samlade Milansupportrarna (vi är ändå i Italien och vissa skyldigheter har man gentemot det motsatta könet) och Reimers sa lite halvhögt ”vinka!” vilket jag tog som en direkt uppmaning och kryddade det hela med en yvig slängkyss till publiken, som gjorde att den långe från Malmö möjligen hamnade lite i skymundan.
Vad gör man inte.

Ibra är ju känd för att ogilla folk som snyltar på hans kändisskap, men jag tvingades å andra sidan ta ett flyg klockan 06.45 i morse när jag sovit exakt noll timmar på grund av densamme, så jag hoppas att vi låter udda vara jämnt här Zlatan.

– Nämen tjenare, Sergio Canales, läget då?
– Jo, för fan, det rullar på tycker jag. Bättre än Pepe Reina i alla fall.

Egentligen är ju alla bloggdagar = Andrés Iniesta-dagar. Men ibland försöker jag hålla tillbaka en aning, för anständighetens skull.
I dag – not so much. 

Lu Martín på El País, mer känd som ”Björnen” på grund av sin imponerande kroppshydda, har pratat VM, ödet och Einstein med Andy Alegre som befinner sig i Argentina med resten av det röda packet för att ge Messi och kompani smisk på rumpan.
Och det var inte direkt så att Iniesta tvekade när bollen kom flygande från Cesc Fábregas på högerkanten i VM-finalen mot Holland. Han hade, nämligen, vetenskapen på sin sida.

Andy:
– Cesc slog en passning, Newton uppenbarar sig…
Björnen:
– Say what?
Andy (leende, muy alegre):
– När jag får kontroll på bollen vet jag att jag kommer att göra mål. Jag behövde bara vänta på att den skulle dimpa ner för att slå till. Och varför dyker den? På grund av gravitationslagen.

Det är ju inte varje dag man känner mindrevärdeskomplex gentemot fotbollsspelare inom områden som rör sig utanför, ja, fotboll, men det är inte varje dag man intervjuar Andresito heller.

 It doesn’t matter if you’re black or white. Björnen med en annan kompis.

Vidare förklarar vår man att han utfärdade två löften under VM, det ena behåller han för sig själv, det andra visade sig vara lite meckigare än han anat.
– Jag visste inte att Santiago de la Compostela-vandringen var 300 mil lång! Jag kollade på en karta och tänkte ”Ah, en liten promenad!”. Just nu blir det svårt att få in i agendan. Jag hade redan bokat in solsemester i somras. Men jag ska uppfylla löftet, det ska jag.

Och ja, alla är ju glada att det ändå blev lite tid på playan för Andresito i somras. Känns som att han behövde det.

 It doesn’t matter if you’re only white. Foto: Bigpicturesphoto.com

På dagens Zlatan/Pep-fråga skippar Andy att gå i Xavis fälla och gör en undanmanöver som möjligen ger vid handen att han inte sov skavfötters med Ibra efter bortamatcherna.
– Det som hände är något mellan dem två. De vet vad som har sagts. Om det tog slut på det här sättet så var det för det bästa för alla. Jag har ingen som helst värdering att lägga i det här, jag vet bara att jag är väldigt lycklig över att spela i Barça.
Björnen:
– Och Guardiola?
Andy:
– Mister är en person som alltid finns till hands, både när du har problem med fotbollen och i livet. Han har alltid ett ord, ett råd och en kram över.
Johanna:
– Ridå. 

David Villa är helt klart veckans man i Spanien och när la Roja tagit mark i Argentina för att följa upp den spännande satsningen ”ingen träningsmatch på mindre än 2 000 mils avstånd” är Villa på väg rakt in i Guinness rekordbok. Barças anfallsess (ja, det känns fortfarande skumt, eller hur?) är huvudfigur i en av världens största muralmålningar i Aller, en stad i hans hemtrakter i Asturien.
44 meter långt och fem meter högt ska César Freys verk bli när det är klart och enligt Marca blev Barcelona-anfallaren (yes, skumt, skumt) eld och lågor när han fick höra talas om projektet och lånade mer än gärna ut sin nuna för konsten.

 Ars longa, vita brevis. Foto: Marca

Xavi Hernández är lycklig över att vara i Argentina (”det är första gången för mig”) där han får möta klubbkamraterna Messi och Mascherano som han inte hunnit snacka med ordentligt (”efter matchen i Santander hamnade vi på olika ställen i bussen och det var inget bra läge”) och i ett ovanligt avbrott från den diplomatiska vägen konstaterar Xavi att tisdagens match nog kan bli lite roligare för alla inblandade.
– Det är normalt att fansen längtar efter den här matchen med Messi, Marscherano och Tevez och … inte så mycket efter matchen mot Liechtenstein, även om den var viktig för oss eftersom tre poäng står på spel, säger Xavi till Mundo Deportivo för att återställa ordningen.
”Stå på spel” har tydligen lite olika mening i min och Hernández vokabulär, men men.

Och så på frågan vad som egentligen hände med Zlatan Ibrahimovic:
– Han lämnade av fotbollsmässiga skäl. Pep och Zubi var väldigt tydliga där. Han hittade inte sin roll som anfallare i vårt system, inte så som Pep ville att han skulle spela. Pep sa till honom att han inte skulle få spela så mycket som han ville och det bästa var att lämna för en annan klubb. Han kommer vara lyckligare nu, säger Xavi som personligen tycker att det är synd eftersom han gillar Zlatan.

Ni är många som undrar varför jag inte tar mitt pick och pack och kvistar över till Milano permanent i höst.
Jo, alltså, jag har ju ett eget liv for starters (även om det inte alltid såg ut så under året som gick) och hur mycket jag än älskar Italien (och det gör jag mer än några andra länder, det vet ni som känner mig och har följt bloggen sedan starten) så är inte just Lombardiet min bästa plats i Stövelriket.
Hade Ibra haft lite vett att plita på ett kontrakt för AS Roma hade jag suttit och käkat gnocchi alla sorrentina i Trastevere i detta nu. Bildligt talat här, jag inser att de inte har öppet klockan fyra på morgonen.

Dessutom måste ju någon förbarma sig över de förtappade världsmästarna i höst också.

Det om det. 

Jag vet inte vad jag egentligen tycker om att la Roja lägger betydelsefull vilotid på att åka till små furstendömen och spela ut stadens rörmockare och bibliotikarie i EM-kvalet. Vi får hoppas att lokalbefolkningen (alla 18) i alla fall njöt av idolmötet och att David Villa inte brände allt krut han har i dojan.

 Viva Villa, viva la patria i visca Catalunya!

På dojan har Villa den spanska flaggan avbildad och det vore väl inte så mycket att hetsa upp sig över om det inte var så att han numer tillhör FC Barcelona.
Klubbens styrande segment har odlat gråa hår över saken tills man slutligen förmedlade till sitt nyförvärv att  på pjucken helt enkelt inte passar sig i det självstädighetsivrande Katalonien.

Villas företrädare på posten gjorde ju inte vad han brukar mot Ungern i kväll, men har i alla fall haft gott om tid, och plats i spalterna, att ta heder och ära av Filosofen.
Ni har så klart följt den journalistiska gissningsleken i veckan ”Pep/Ibra – vad var det som hände?” 

* Var det spelfilosofin?
* Var det feromonerna?
* Var det Mino Raiola? 

Svaret, från en som iakttagit dramat från första parkett är; lite av varje.
Det var ganska tydligt att den förra sommarens lidelse gav vika i samma takt som vintern rullade in i Barcelona.
När Zlatan för första gången tuppade sig och ifrågasatte sin roll i anfallsspelet under klubblags-VM i Abu Dhabi, för att därefter olovligen leka loss under juluppehållet i Åre var förälskelsen officiellt bruten.

I april tog Filosofen ut Zlatan på en långlunch för att snacka om läget. I början av augusti gjorde han samma sak på träningsanläggningen.
Det är de enda två gånger som Ibra och Pep pratat de sex senaste månaderna.

En tränare som inte har spelarna och klubbledningen med sig brukar kunna ryka från sin post snabbare än man hinner säga ”Real Madrid”. Pep Guardiola skulle antagligen behöva fällas för narkotikainnehav, våld mot minderårig och skändande av den katalanska flaggan innan FCB:s styrande segment skulle höja på ögonbrynen.
Zlatan tog fajten utan att ha någon av de betydande spelarna i truppen med sig och hamnade i en sits där Sandro Rossell var redo att sälja honom till högstbjudande eller lägstbjudande eller enda bjudande över huvudtaget. 

Zlatan gjorde, efter omständigheterna, helt rätt i att lämna. Att sitta fastklistrad på en bänk med skavsår i sidan där ens tränare mutat in sina horn är ett situation som i slutändan skulle skicka iväg honom någonstans mellan Camp Nous vip-läktare och Nangijala.
Pep Guardiola har ett växande budgetunderskott och en personlig transferlista där Maxwell slagit bäst ut hittills att arbeta emot.

Det skulle förvåna mig mycket om Milan och Barça inte möts i Champions League nästa vår.

Så. Ska vi göra varandra en tjärre och låta det här ämnet bero tills dess? 

Det är ju inte förrän första omgången gått av stapeln som man bör ge sig på att ställa en prognos av något slag. Vi kan väl, för att krångla till det på utrikiska, kalla den Post World Cup-kollen.

* Vem är frisk från VM-sjukan? (Lionel Messi)
* Vem är hög på VM-succén? (Diego Forlán, Fernando Llorente)
* Vem fick lämna VM utan att spela och mötet med Espanyol utan tre poäng? (Derek Boateng. Ja, hela Getafe så klart, men mest Boateng.)

Hög tid också att gratulera Markus Rosenberg till det livskvalitetsoptimala klubbvalet Racing Santander.
Tips från undertecknad som scoutat staden grundligt inför Mackans ankomst (Martin Dahlin, du kan sätta in överenskommen summa på mitt personkonto, alternativt invänta nästa regeringsbildning för att se om det blir avdragsgillt, då skulle jag ta det på företaget, ’rut’ eller ’rot’ eller ’reka’):
* Kasinot är stadens hot spot och bästa nedvarvning efter match
* Solstolarna på stranden kostar 4 euro för en heldag, men pluggar du in Ipod-lurarna och låtsas att du sover kommer du undan gratis

Rosenberg är, enligt Racings hemsida, reslig, bra i luften och grym på fötterna. 
De hittar faktiskt inga fel att rapportera.
Att värva långa män från Malmö är tydligen inget som spansk fotboll väjer för, trots färska potentiellt avskräckande exempel.
Och efter att ha spanat in klädkoden på Santanders nattklubbar, eller jag menar gågator, kan vi konstatera att Markus Rosenberg kommer bli stadens it-kille på nolltid.

 Fashionista 1, Fashionista 2 och man som säkert är bra på sitt jobb. Foto: Racings hemsida

Över en sommar blev Santander Spaniens mesta svenskklubb. Vem såg det komma i juni?

Ibra-efterdyningarna rullar in i strid ström i Barcelona, men snart kommer lugnet att lägga sig och Zlatans tid i klubben vara ett minne blott.
Och om jag själv trodde att jag skulle få fortsätta att njuta av livet i strålkastarna och exponering i tidningen tog Aftonbladets eminenta webbnissar den vanföreställningen ur mig fort.

Har lusläst mitt jobbkontrakt under klausulen ’lansering på nätet’. Det står inget om någon allsvensk målvakt.

Poängtapp borta mot Mallorca är inget att skämmas för. Det drabbade nästan alla spanska lag förra säsongen.
Möjligen är det lite stökigt att göra det i sin allra första match med nya laget, inte minst om man heter José Mourinho (välkommen in i spelet) och pojkarna som ska göra det Real Madrid.
Det var tydligt att man saknade Ola Toivonen i helgen.
Men Mourinho vore inte Mourinho om han inte hade en snygg undanmanöver att bjussa på efter det lilla nederlaget på charterön.
– Jag är inte Harry Potter. Han är en trollkarl, men det finns faktiskt ingen magi, säger José.

Det resonemanget kan man ju köpa, om det inte vore för att han minst sagt varit och snuddat vid den tanken tidigare.

Vi har helt klart att göra någon form av spegelvänd projektion här. Några psykoanalytiker där ute som kan styra upp en preliminär diagnos?

 Magic Mou. Foto: Calciobook.it

Ibland måste man bara låta livet ha sin gång och låta födelsedagarna ticka in.
I dag är bloggen inställd för festligheter.
Jag tackar Kun och Dieguito för uppvaktningen. 
Det här är vår dag, grabbar!

  Forever 22!