Galaxerna har landat i Barcelona och fick ett hjärtligt mottagande på El Prat-flygplatsen. Raúl sätts av allt att döma på bänken i morgon och det är så klart ett rejält paradigmskifte Manuel Pellegrini experimenterar med då.
Real Madrids lagkapten väntar sitt femte barn med frun Mamen Sanz i vilken sekund som helst och jag ondgjorde mig lite över Raúls taskiga tajming i veckan. Men efter lite efterforskningar inser jag att Raúl har en tanke med det här.
Samtliga fyra föregående knoddar i familjen Gonzalez/Sanz är födda rakt in i el Clásico.

Den 25 februari 2000 föddes Jorge (döpt efter förre spelaren och nuvarandre Real-bossen Jorge Valdano) och dagen efter krossade laget Barcelona med 3–0.

Den 20 november 2002 tittade Hugo ut (döpt efter Hugo Sanchez, tidigare storspelare och numer tränare i Almería) tre dagar innan man spelade 0–0 mot Barça.

Den 17 november 2005 sa tvillingarna Héctor (döpt efter Reals argentinare Héctor Rial) och Matteo (döpt efter Lothar Matthäus) hej till publiken, två dagar innan Ronaldinho gjorde slut på det roliga när Barcelona slog Real med 3–0.

1, X, 2 alltså.

Raúl är en jätteikon i Madrid, men att han får fotbollsförbundet att anpassa spelschemat efter Mamens graviditeter var en nyhet för mig.
Nu kommer parets första flicka med storken och de blivande fembarnsföräldrarna har gjort ett totalt avsteg från tidigare namnideologi. Ferenc, Alfredo eller Zinedine hade ju känts som en naturlig fortsättning på familjeprojektet. Men Raúl och Mamen har bestämt sig för Maria. Obegripligt.

Uppmärksamma läsare hänvisar till Guti, eller José María Gutiérrez Hernández, som han heter egentligen. Jag köper den tills Raúl kommer med en bättre förklaring.

Det råder en oväntat avslappnad stämning i Barcelonas trupp den här veckan, där spelarna minglar loss med tidningsfolket på träningsarenan, och vore jag inte en felsökande missil skulle jag så klart gilla läget och mysa med. Men varken Carles Puyol eller Andres Iniesta känns ju som några natural born kallpratare och det hela verkar misstänkt iscensatt i en grupp där Peps pojkar brukar hållas ganska hårt.
Men dagens Sport lägger en liten pusselbit på plats. Pep G själv har släppt på tömmarna i veckan och kom i går hela tio minuter för sent till träningen på Ciutat Esportiva. Känner man Guardiola vet man att det här är ett präktigt no no, och flera år av hård uppfostran av laget faller så klart ihop en aning.
Och det tog inte lång tid innan Peps nya laissez faire-ideologi smittade av sig.
Gerard Piqué fick feeling och klev ut från omklädningsrummet som den nye David Beckham.

 För svår för sin samtid.

Sport beskriver hans nya outfit: ’Piqué dök ut efter träningen med avslappnad look med popbrillor som gav honom ett helt nytt utseende. Trots att alla andra hade sett fula ut var det här inte fallet med Piqué. Som vanligt’

Jag föreslår att tidningen förlägger nästa kick off på Södermalm och gör ett studiebesök på Brunogallerian på Götgatan för att vidga sina perspektiv lite. De kan ju bjuda med Piqué om han vill leka med likasinnade.

Dani Alves fick i dag frågan hur han skulle beskriva Barcelona med ett ord.
– ’Ödmjukhet’ sa brassen efter att ha resonerat sig fram.
Och Real Madrid? försökte reportern, men den lätta gick inte.
– Jag tänker inte beskriva Real med varken ett ord eller en miljon, svarade Alves.

’Hysteri’ är väl ordet som beskriver stämningen på Ciutat Esportiva bäst två dagar innan el Clásico. I dag trängdes säkert 150 murvlar på träningsanläggningen där först en bok om Barças ungdomsakademi skulle presenteras. Några killar i neongula kläder hade också smugit sig in för att lyssna.

 Man smälter in så bra i Barcelonas mysställ. 

Ni har väntat tålmodigt och det är klart att ni ska få lite återkoppling till gårdagens match. Vi börjar med att slänga ett öga på Mundo Deportivos betygssättning.
Tidningen jobbar inte riktigt med nyanser så här i sanningens ögonblick. De går bananas.

 Mönsterelever.

Mundo Deportivo har också varit on a spiritual high när de satt underrubriker till varje spelares prestation. Vi kör en presentation enligt modellen ’dra ett sträck mellan rätt siffra och rätt bokstav’. Nu åker vi.

A. Säker
B. Gladiator
C. Perfekt
D. Bäst
E. Oövervinnlig
F. Komplett
G. Solidarisk
H. Beundransvärd
I. Elektrisk
J. Enorm
K. Svindlande

1. Xavi
2. Abidal
3. Henry
4. Pedro
5. Iniesta
6. Puyol
7. Piqué
8. Keita
9. Valdes 
10. Alves
11. Busquets 

Hade jag haft en magisk dator hade jag återgivit facit upp och ner just här, men den funktionen har inte Mac Book vad jag förstår. Ni får skriva era förslag i kommentatorsfältet i stället. Vinnaren får sätta Barcelona-betygen i Sportbladet vid nästa match.

Nej, förresten det går inte. Då får jag sparken.

Dra mig långsamt baklänges. Jag hann inte ens tänka färdigt tanken att Inters smarta och småcyniska taktik på hemmaplan i första mötet skulle kunna straffa Barça förrän hemmalaget sa ’tack för besöket’ och gjorde 2–0.
Inter spelade inte ens italienskt. Kanske för att Mourinho trots allt startade med noll italienare i laget.
Mou the man hade inte långt till självkritiken i dag. Han var sitt vanliga bipolära jag.
– Barcelona har en bättre tränare, bättre spelare och bättre supportrar, dundrade portugisen på presskonferensen.

Enligt streamade källor var Karadeniz Gökdeniz nära att assistera Alejandro Dominguez till kvällens första mål för Rubin Kazan, men en cykelsparksräddning kom tydligen emellan. Det låter ju som att Gökdeniz är van att scora annars.

I veckan har jag stött på kolleger och bekanta från tiden på Serie A:s pressläktare (stött PÅ, för fan) och de flesta har varit vid ganska gott mod. Efter matchen var det slut med den saken.
– Du gjorde rätt som flyttade till Spanien, sa en italiensk murvel bistert i mixade zonen.

Ni vet ju att jag har en namne sedan tidigare här nere och att det är lite förvirrande för omgivningen. Ibland kommer inte ens mina chefer ihåg vem som är vem. För att toppa det hela har nu Expressen skickat ner sin bästa Johanna till Barcelona (för att namnsnylta på oss andra får man anta).
Kollegerna på de spanska tidningarna himlar med ögonen över det hela. De orkar snart inte mer.

Var det bara jag eller såg Barcelona inte alls ut att sakna sina två mest högprofilerade superstars i dag?

Det drar ihop sig till säsongens största fajt och efter lite fixande och trixande har jag scorat en biljett till Camp Nou. I dag pratar alla om Matchen här i Barcelona och som vanligt är det taxichaufförerna som bjussar på sanningarna.
– Zlatan har varit bra hittills, men ännu har han inte tagit Eto’os plats, sa Alfons som jag åkte med i dag.
Mållgan såg jag inte till (men han syns väl inte).

Återstår att se vem av de två som spelar förstafiol i kväll. Jag är rätt säker på att Zlatan startar och Messi vilar. Eller, vilar är nog fel ord. Jag tror att argentinaren kommer sättas i en tvångströja på bänken med ett koppel till Barças sjukgymnast tillika Leos personlige assisten Joanjo Braus handled.
Själv hade Messi gått ut med dubbelsidig lungininflammation och streptokocker på plan om han hade fått bestämma.

Andres Iniesta blir troligen Zlatans högra sidekick och Andy har haft full fart i veckan. Ni vet att han är Barcelonas överlägsna konnässör på sociala medier. Nu tar han bloggen vidare till sin egen nyskapade Facebook-sida där han lovar bjussa på uppdateringar och videolänkar vad det lider.
Det förklarar ju varför han ville synas i Laul Calling häromdagen. Han behöver lite gratis marknadsföring.
Jag känner mig lite lurad här.

Ska jag försöka mig på att tippa den här rysarhistorien då?
Nej. Herregud. Det går ju inte.
Eller jo.
2–1. 

Den ambulerande cirkusuppsättningen Magic Mourinho har intagit Barcelona och i dag löste jag biljett på sjunde rad nånting. Det hjälpte föga när jag ville ställa en fråga till Zlatans gamle mister.
Inters pressmän tyckte att gubbarna hemifrån var viktigare.
Sexister.

Mourinho var som han brukar. Inte minst när han skulle dra startelvan.
– Vi kommer att spela med Julio César, Maicon, Lúcio, Samuel, Chivu… resten har jag glömt, sa Mou.

Pep G gav ett stingsligare intryck än normalt. Jag förstår honom. Det är mycket som inte är som man kunde hoppas i Barcelona, men han har ändå tagit ut samtliga lår- och svinsjuka i truppen minus Yaya Touré, som verkligen måste vara riktigt däckad.

Mitt i allt Inter-tugg fick Guardiola frågan om Thierry Henry varit under isen efter handsfesten mot Irland.
– Kolla här, Titi drog upp handen som en ren reflex. Resultatet är inte hans fel, det är domaren som borde ha sett det, bet Pep av lite irriterat.

Det här är veckan då jag verkligen inte vill vara någon annanstans i världen. Det är dock rätt många som resonerar så och jag har fortfarande inte någon pressplats till morgondagens match.
Simon Le Bank har tagit AB:s enda (men han hade i alla fall anständigheten att betala middagen i kväll och dessutom slog jag honom direkt i Thierry Henry-spelet så jag låter udda vara jämnt).
– Ring mig imorgon kväll/eftermiddag så ser vi om jag får några återbud, föreslog Barcelonas ackrediteringsansvarig.
Annars ses hela den barcelonska läsekretsen på någon av de 35 irländska pubar som ni föreslagit i kommentatorsfältet och kollar matchen. Ni bjuder på drinkarna.

Inter är i stan och ni undrar hur Zlatan känner för det? Det undrar inte spanjorerna, däremot är de lätt fixerade vid Samuel Eto’os återkomst till Barcelona.
Sammy anlände ju i årets hittills festligaste huvudbonad i går och sa hej till publiken utanför spelarhotellet. Han har massor med fans kvar här, det står helt klart.

 Men några har slutat gillar honom efter klubbytet. Foto: Mundo Deportivo

I kväll sitter kameruniern i en soffa i spanska TV5 och berättar om relationen med Pep Guardiola.
– Vad har du för feeling med Pep? undrar programledaren.
– Hur skulle jag kunna ha ’feeling’ med honom om jag inte är kvinna? Jag är inte Penélope Cruz! utbrister Sammy logiskt.

Jag vet inte vad han försöker antyda här, men Pep Guardiola är en (av ganska få) i spansk fotbolls toppskikt som inte omges av ständiga kvinnorykten. Och han är inte gift med Penélope Cruz.

Zlatan verkar kunna bli klar för spel i morgon, men jag ska ärligt säga att det inte är särskilt stort fokus på hans skada här nere. I Barcelona är det Messi Messi Messi dygnet runt på nyhetssändningarna trots att de här uppgifterna också borde få supportrarna på ganska gott humör.

Real Madrid kom undan med blotta förskräckelsen.
Barcelona kom inte undan alls.
Samuel Eto’o kom till sin gamla hemstad i tron att det var väldigt kallt.

Men nu tappade jag tråden lite. Det jag vill säga är att Valencia och Sevilla, som varken har klassiker att spela eller Champions League-fiaskon att fullborda, har jordens läge att lurpassa på de stora två just nu. Och de gör det bra.
David Villa har tagit ett litet steg ifrån Barcelona-invaliderna Messi och Ibra i skytteligan (det har varit väldigt tyst om det i katalansk tv) och Sevilla har spridit ut sina 21 mål på åtta olika spelare i laget. Fréderic Kanouté, Jesús Navas och Diego Perottis lilla ménage à trois som låg bakom 1–0-målet mot Tenerife i går är magisk.

Kompisarna i Xerez har spridit ut säsongens tre mål på lika många spelare, men i dag tog man sin sjunde poäng när man spelade 0–0 hemma mot Sporting. Jag vill påstå att det är en kriminellt bra utdelning. 

Xerez vet något om begreppet ’effektivitet’ som Malaga totalt har missat och som gör att de sliter vidare i bottengeggan. Idag hann hela 60 minuter gå innan busfröet Weligton fick ett psykbryt, ett knallrött kort och uppmaningen att gå direkt in i omklädningsrummet utan att passera gå.

Vi har ju skämtat lite om den här killen under hösten, men det är nog dags att tänka om. Det verkar mer och mer som att bokstaven ’n’ i efternamnet inte är det enda som fattas honom.
På Hola Barcelona är vi försiktiga med känsliga namn- och bildpubliceringar, men jag känner att det rent publicistiskt är rätt att visa er hur Weligton ser ut.

 Dagens accessoar: spräckt ögonbryn.

Så ni kan byta sida av gatan om ni springer på honom under solsemestern i Malaga alltså. I allmänhetens intresse och allt det där.

Jag måste också få dela med mig av en skapligt sofistikerad sågning. Det är Marcas krönikör Santiago Segurola som vaknade på fel sida i går och tar ett, för mig, hittills helt nytt grepp. Han sågar Real Madrid trots att de i går gick upp i serieledning (och att hans tidning inofficiellt är klubbens supporterorgan).

’En stor del av problemet är egoismen hos Kaká, Higuaín och Benzema /// De här människorna ser på fotboll med en rent aristokratisk hållning till yrket. De anser sig för bra för att kliva ner på pöbelns nivå’

Det ska bli spännande att se hur Karim Benzema bemöter kritiken rent verbalt.

Dammit. Man ska inte överanvända laddade ord eftersom betydelsen lätt devalveras (säger de på morgontidningarna) men kom igen. I det ögonblick som Luis Lionel Andrés Messi gick sönder i dag drabbades Barcelona av en regelrätt kris. Det här blir jobbigt på riktigt.
På tisdag möter de Inter, i säsongens hittills viktigaste match, och jag undrar om inte José Mourinho kommer att gå segrande ur den clashen. Messi är borta, Zlatan är osäker och halva den defensiva lagreserven ligger och sover svinet av sig i helgen och lär inte vara något att hålla hårt i handen på tisdag.
Pedro, Bojan och Henry är inte några dåliga namn, men i dagens form det är ju inte en offensiv uppställning man skrämmer små barn med.
Mario Balotelli alltså.

Thierry Henry ryktas för övrigt ha presskonferens i morgon och ja – han har ju lite att prata om. Jag kommer tillbaka till Barcelona för sent för att hinna dit, annars hade jag frågat honom om han vet några bra irländska pubar i stan.

När Athletic Bilbao och Barcelona möts har man inte så mycket för spanskaglosorna, om vi säger så. Katalanskan kan man koda av en aning om man har pejl på de andra latinska språken. Baskiskan kör inte med några såna simpla selling points.
De två folkgrupperna har liknande självständighetsrörelser och samma heta känslor inför den spanska centralstyret i Madrid och presskonferensen efter match blir också lite av en övning i att utautonomisera varandra genom att prata så lite riksspanska som möjligt. Olé.