Inlägg av Johanna Frändén

Svenskfest på Camp Nou

av Johanna Frändén

Det är bara halvfullt på Camp Nou i kväll, men de som är här hörs mer än vanligt. Antagligen för att Barcelona ligger under mot Rubinerna efter gruppspelets kanske snabbaste och möjligen snyggaste mål hittills. Victor Valdes hade knappt fått på sig målvaktshandskarna innan Aleksander Ryazansev fick foten under en rejäl projektil som ilade rakt upp i Valdes vänstra kryss utan att fråga om vägen först.

I övrigt är det ordentlig svenskfest på pressläktaren. Vi har Viasat-trion med Frida, Henrik och Glenn, samt Expressens junior Forssell, Gara’Svenka Dagbladet’ och undertecknad som bildar en liten enklav vid mittlinjen.
Fest är det också hos våra spanska kollegor bredvid oss. I mer bokstavlig bemärkelse. Murvlarna på tre av landets största tidningar har tagit sig både en och två och eventuellt också tre stänkare innan match och formkurvan pekar rakt uppåt. 

Robert Pirès – lost in translation

av Johanna Frändén

Det är inte alltid lätt att flytta till ett nytt fotbollsland med ett nytt språk. Det finns ett gäng la liga-stjärnor som inte riktigt fått kläm på spanskan genom åren.
Vi har David Beckham, som efter fem år i Madrid knappt kunde beställa en tortilla utan hjälp. 
Vi har Zlatan Ibrahimovic som ännu bara pratar italienska, vilket han så klart är förlåten för – än så länge.
Och vi har Robert Pirès som gör sin fjärde säsong i Villarreal, men fortfarande lider av vad som måste vara en rejält tjock fransk accent.
Efter helgens förslut mot våra vänner Xerez skrev domaren i sin matchrapport att fransmannen kallat honom ’hijo de puta’, ’horunge’, vid ett bråk som uppstod i spelargången.
Robert själv förklarar i dag att han utbrast ’joder’, ungefär ’fan’, och inget annat.
Det är jobbigt med språkförbistring.

Det är strax dags att ge sig av till Camp Nou, där Barcelona ska försöka hålla Champions League-hoppet vid liv mot ryska Kazan, eller nåt.
Det lät oroväckande illa med Zlatans fysiska tillstånd i går kväll, men får han chansen att spela så kan han peppa sig själv med det faktum att han har en supporter i motståndarlaget.
– Jag har följt

Ibrahimovic jättelänge och gillar honom väldigt mycket, säger Rubin Kazans spanske mittback César Navas till Marca.

Pep Guardiolas oväntade okunskap

av Johanna Frändén

Nej, nu är det dags att ta ner Pep Guardiola på jorden och att göra det ordentligt. Ni vet att jag brukar leta sprickor i fasaden angående Barçatränarens påstådda totalkoll på boll.
I dag gjorde Pep G jobbet åt mig.
På frågan om varför det nästan bara är offensiva Barcelonaspelare som är nominerade till Guldbollen svarade han:
– De som bestämmer gillar väl mest sånt. Jag har ingen aning om vilka det är, men det är väl fans och så…eller?
Pep hade pressmänniskan Txemi bredvid sig, som försökte rädda upp situationen.
– Det är ju journalister från stora tidningar i olika länder, viskade Txemi überhörligt eftersom mikrofonen var precis framför honom.
– Eh, ja. Jag vet inte då, sa Guardiola.

Det här lämnar två frågor som jag ser det:
* Hur kan Pep Guardiola inte veta hur Guldbollenvinnaren utses?
och
* Hur många kontakter i telefonboken har ni som börjar på ’Tx’?

I morgon möter Barcelona Rubin Kazan, ett ryskt gäng som spelarna vet så lite om att Yaya Touré upprepade ’vi måste jobba hårt hela matchen’ mellan sju och nio gånger när han fick frågan hur de skulle slå ryssarna.

Om ni tyckte att det var svårt att bedöma ’lika som bär’-halten i förra inlägget har den ihärdige RealVenom gjort saken lättare för oss alla. Han har kammat om Christer Lindarws lugg. 

Bild 2.png Allt blir så mycket klarare.

Hatten av för Raúl Madrid

av Johanna Frändén

Att Guti är Real Madrids modeorakel visste vi (även om han kanske liknar Christer Lindarw lite för mycket för att få min båt att flyta). Men att han är ett orakel i ordets ursprungliga betydelse var en överraskning för mig.
I går fick Madridtidningen Marca, som emellanåt fungerar som en förlängning av Real Madrids matchprogram, privilegiet att sitta ner med José Maria Gutiérrez Hernández och se matchen mot Valladolid i vip-luckan.

IMG_2494.JPG Bild 1.png Fast luggen är åt olika håll ser jag nu.

Gutis första ord till Marcas reporter var ”I dag gör Raúl två mål”.
Och minsann
Raúl krönte sin målshow med att ta över klubbrekordet i antal spelade matcher. I går räknade han till 711 stycken. Ja, alltså, han hade väl folk som hjälpte honom att räkna.
Det var så stort att flera av Valladolidspelarna drog fram digitalkameran och förevigade ögonblicket på Bernabeu. Jo då.

Som den blödiga sentimentalist som jag är kan jag inte låta bli att drabbas lite av den här spelartypen som stannar på mammas gata år efter år. Ni som var med när det här var en Serie A-blogg (eller ska vi säga Totti-blogg) vet vad jag pratar om.

I dag då? Ja, att Xerez tog höstens första trepoängare värmer förstås, och jag hade nog inte satt mina pengar på att det skulle ske mot Villarreal i alla fall.

Tre Poäng, däremot, får somna om. Derek Boatengs inhopp för GetafeMallorca hjälpte inte när Michels mannar förlorade med 1–3.

För oss som undrat om hela världens lilla ovän Weligton har tappat stinget kan jag meddela att han gick av planen med ett gult kort (och vi andas ut) när hans Malaga förlorade hemma mot Almería, där Henok Goitom ännu inte är tillbaka.

I skrivande stund leder Osasuna mot Atlético Madrid med 3–0. Man vilar inte Diego Forlán ostraffat.

Zlatan Ibrahimovic är med på nomineringslistan över de trettio spelare som har chansen på guldbollen. Han är inte ensam lirare i sitt lag.
Barcelona har sex.
Sex spelare alltså, sluta nu. Av Xavi, Ibrahimovic, Iniesta, Touré, Henry och Messi känns ju det argentinska förhandstipset ganska okontroversiellt. Men tänk om France Football-juryn drabbas av tourettes syndrom och ger priset till Sammy Eto’o?

Enda journalisten som fick prata med Zlatan

av Johanna Frändén

Nu måste vi nog reda ut ett och annat här. Jag får rapporter hemifrån att folk har surat ut över matchen i går för att

1) Zlatan inte spelade
och
2) Barcelona inte gjorde mål.

Jag köper att folk vill se Ibra. Herregud, hela mitt existensberättigande här i Spanien bygger på vad han gör i Barcelona, men som publik får vi inte glömma att det här var ett gnistrande gäng även innan hans ankomst.
Så särskilt gnistrande var nu Barça inte på Mestalla, vilket för oss in på nummer 2 och den oundvikliga frågan: Vill vi se ett lag bara underhålla och showa sig genom en hel säsong?
Nej, då kan man faktiskt titta på konståkning, som är en fantastisk sport i sin genre, missförstå mig nu rätt.

Och nu när jag fått ur mig det lilla brandtalet så tycker jag vi pratar om vad som hände och inte hände på Mestalla i går.
Till den första kategorin hör att Pep Guardiola tappade masken. På ett ganska förfinat sätt förvisso, men jag har aldrig hört honom svära över sakernas tillstånd och i går sa han så här angående Zlatans knäskada.
– Det är ett jävla ställe att vara skadad på!

Vad som inte hände? Att Zlatan Ibrahimovic stannade i mixade zonen och pratade press. Zlatan hade, olyckligt nog, fått telefon precis när han skulle glida in i pressfållan och gick därifrån utan att ha yppat ett ord till någon.
I det läget är man glad att Ehsan Dadiar finns. Ni har ju sett hans Ibra-imitationer tidigare och i går på Mestalla var tanken att Zlatan skulle möta Zlatan.
Nu blev det inte så, men jag unnar båda parter ett tête-à-tête framledes.
Undrar vem som kommer börja skratta först?

I stället fick jag använda mig av Ehsans tjänster. Vår Zlatan-intervju blev min nödlösning och även om mina chefer skulle misstänka något fuffens i dagens tidning kommer de aldrig kunna sätta dit mig när jag (indignerat) skickar över ljudfilerna.
Rösterna är för lika.
I brist på Ibra fick Ehsan byta några ord med Dani Alves. Så här lät det ungefär:
– Dani Alves, det är jag som är Zlatan Ibrahimovic.
– Jaha, eh, okej.
– Jo, det är jag som är Zlatan.
– Haha, vad bra för dig, sa Alves och traskade vidare.

Över telefon skulle det säkert gå att lura även några av Ibras nya lagkamrater, men är man 25 centimeter kortare än huvudpersonen är det svårt att lyckas IRL så att säga. 

Oväntade busvisslingar i halvtid

av Johanna Frändén

Ja jäklar. Valencia håller emellanåt så högt tempo den första halvtimmen att jag blir svettig bara av att titta på matchen. Man glömmer lätt att det finns lag som kan äga Barcelona på sin hemmaplan. Peps pojkar har sett ut som räddhågsna harar i den här första halvleken och ingen utom möjligtvis Eric Abidal kommer upp i normal klass.
Sadomasochisten i mig njuter lite av att se Barça få smaka på sin egen receptbelagda medicin (men säg nu inte det till Zlatan är ni schsyta, stämningen blir lätt lite spänd då).
Har inte fått några indikationer på att Ibra värmt upp men ni kanske ser sidlinjen bättre än jag. Här i pressluckan strax under himlavalvet har vi fullt upp att anpassa sikten efter en parant dam i sjuttioårsåldern som ställer sig upp och slår ut med armarna så fort ett domslut inte faller henne i smaken, vilket sker uppskattningsvis tre gånger i minuten.

Under halvtidsvilan på Mestalla är det målskyttetävling för utvalda ungdomar på planen och jag kan meddela att publiken buar (!) och busvisslar när de missar mål.
Trots att de är släkt och pratar i princip samma språk som katalanerna i Barcelona är pulsen hos Valenciaborna åtskilliga snäpp högre. 

Nu tar vi tre djupa andetag och tittar på andra halvlek.

Mest alla på Mestalla

av Johanna Frändén

På plats på ett kokande Mestalla, dit de allra flesta av mina kollegor från Barcelona också hittat. Hemmaklacken bjussade på ett litet tifo med konfetti och ballonger som flög in på planen. Tack och lov hade planskötarna kollat på Premier League i dag och vet vad ballonger kan ställa till med. De röjdes undan strax innan domaren blåste i gång matchen.

Zlatan sitter på bänken, men jag tror han kommer in i andra. David Villa däremot är utanför truppen. Valencia har öppnat bäst här. Det kommer att bli rejält åka av.

Zlatan bygger bo

av Johanna Frändén

Det här med att sätta bo i en ny stad är inte lätt. Jag har ju genomgått samma process som Zlatan. Vi kom till Barcelona ungefär samtidigt och har haft mycket jobb att styra med, så bostadsjakten har väl kommit lite i andra hand.
Möjligen letade Ibra inte på sajter som www.shareaflat.es och www.flatmatesnow.com och man får säga att
livet i Sant Just nog passar familjen Ibrahimovic/Seger bättre än mig. Faser i livet och så, ni vet.
När jag besökte
Club Can Melich där flera av spelarna i Barcelona brukar synas till, uppstod en bekant situation.
En man i Barcelonas träningsställ kom gående från restaurangen och stannade till när han såg mig.
– Du ser lite funderande ut. Behöver du hjälp?
– Ja jo, eller, tillhör du Barcelona?
– Ja, jag jobbar i teamet. Med basket, sa mannen.

Jag lägger Barça volleyboll och basket på listan över folk jag sprungit på på stan. Nu fattas bara att jag träffar på någon från handbollen, landhockeyn, rullskridskohockeyn (!), ishockeyn och friidrottssektionen innan det, rent statistiskt, borde vara dags att träffa en fotbollsspelare på stan.

David Villa är ett oskrivet kort inför kvällen. Jag har en känsla av att Valencia redan nu vet läget, men väljer att mörka för att leka lite katt och råtta med Barcelona. Jag tror att han spelar.
Valencia är soligt och varmt, dags att se vad stadens lunchställen går för.

Hemligheten bakom Negredos målmassaker

av Johanna Frändén

Pep G varnar i vanlig ordning för motståndet, men med Valencia i kikaren tar jag hans oro för en gångs skull på allvar.
Jag väntar med att förutspå säsongens första poängtapp för Barcelona innan vi vet om David Villa kan spela, men det här blir ingen mysstund på Mestalla för Ibra och hans vänner oavsett.
Nu har ju Valencia inte haft jordens bästa ligastart i år, framför allt har man släppt in alldeles för mycket mål, men Barça kommer utan Henry (vad det nu innebär med hans djupdykande formkurva), med en jetlaggad Messi och en Zlatan med ett ömmande knä.

En sak som vi talar alldeles för tyst om är Valencias klubbmärke. Batman goes australisk fotboll, typ.

Bild 2.png Läderlappen och läderkulan.

Innan matchen på Mestalla drar i gång lär både Real Madrid och Sevilla ha gått upp på samma poäng som Barcelona i tabellen.
Sevilla reser till Deportivo med en glödhet Alvaro Negredo, som spräckte landslagsnollan två gånger om i veckan (det är svårt att spräcka en nolla två gånger, men jag lovar, Negredo gjorde det).
Själv är Real Madrid-produkten mest lite förlägen över att han förärades med tröja nummer sju i landslaget. Den har en ganska tung historia. Om ni känner till han Raúl i Madrid så vet ni vad jag menar.
– Jag vet att de som kommer sist in i laget brukar få nummer 13, men Juan Mata sa till mig att den hade gett honom tur senast, så han tog den. Jag ville absolut inte ha tröja nummer 12, och den tog Pepe Reina. Då fanns bara nummer 7 kvar och jag var sist att välja, urskuldrar sig Alvaro till Marca.

Vår vän Derek Boateng tar uttrycket ’disponibel’ till nya nivåer. I tisdags dök han upp på Getafes morgonträning efter en tiotimmarsflygning från landslagsuppdrag i Ghana. ”Sova kan man göra när man blir gammal”, tänkte Tre Poäng och åkte direkt till träningen utan att passera gå.
På söndag far Michels mannar till Teneriffa för att greja säsongens fjärde seger.
Jag hoppas Derek tar i alla fall en power nap på planet.

Sova över hos fienden

av Johanna Frändén

David Villas vara eller icke vara är dagens stora fråga i Spanien. Min gissning är att han hellre hugger av sig en mindre betydande kroppsdel än missar matchen mot Barcelona, men man ska ju vara skadefri också. I går kväll tränade i alla fall skytteligaledaren med Valencia utan synbara problem. Jag tror vi får vårt efterlängtade matadormöte i morgon på Mestalla.

Det finns ju klubbar med mindre rivalitet också. Román Martínez lämnade Espanyol för Tenerife inför säsongen, men tycks inte riktigt ha kommit över relationen med Katalonien.
De två lagen möts på söndag, men redan i dag kommer los Chicharreros, som laget från den svenska charterdestinationen kallas, till Barcelona för att ladda upp.
Román kan inte spela, men ingen kunde hindra honom från att åka med till Barcelona och säga hej till sina gamla lagkamrater.
Ja, mer än så faktiskt. Martínez har meddelat att han hoppar övernattning på Ritz Hotel och slaggar över hos sin gamle lagkamrat Christian Alvarez i stället.
Enligt obekräftade uppgifter till bloggen kommer det bli pyjamasparty, läsk och popcorn med resten av Espanyol-killarna och obligatorisk lusläsning av gamla skolkataloger på lördag.

Är det bara jag som har svårt att se Zlatan Ibrahimovic säga till Pep Guardiola inför mötet med Inter:
– Du, jag har snackat lite med Julio Cesar och vi har en del att ta igen. Jag sover hos honom natten innan match.

Sida 68 av 90