Messi och Mara är i VM och allt som bör sägas om den matchen har ju Maradona redan sagt.
Resten finns Olé till för.
In the words of Diego: sug på den här.

 Fotboll förbrödrar.

Efter matchen tog Maradonas trätobroder och ständige nemesis Carlos Salvador Bilardo honom i famn. Rejält.
På pricken den typ av omfamningar som Lars-Åke Lagrell brukar bjussa Lasse Lagerbäck på, eller hur?

Vi behöver ett motgift till Den Stora Tomheten, eller hur?
Vi kan kanske hitta en liten liten hälsokur på Bilino Polje-stadion. 
Tjoff, tjoff, tjoff, tjoff och tjoff sa det och Spanien hade tagit ledningen borta mot Bosnien–Herzegovina med trygga 5–0.
Mellan Gerard Piqués öppningsmål och David Silvas 2–0 tog det kanske tolv sekunder. Spana gärna in Vicente Del Bosques totala likgiltighet inför showen.
Tyvärr hade ingen förklarat att mål på övertid räknas även i landslagssammanhang och Iker Casillas, som firade 99 landskamper i dag, släppte två i matchens slutsekunder.

Men. Detta är ett Spanien som kommer tillhöra huvudnumren i Sydafrika nästa år. Man har gått igenom det här kvalet med idel segrar och 28–5 i målskillnad. Olé!

Det har ju varit en del fokus på svensk press här nere på slutet. I dag sammanfattar Marca Zlatans status i Sverige i en artikel med rubriken ’Locos por Ibrahimovic’ – Galna i Ibrahimovic.
Och titta där, yours truly föräras också några rader i Madrid-tidningen. 

 Hola Marca!

Om man ska tro allt som står i tidningen har Svenka Dagbladet en Johana Gara på plats också. Henne måste jag ha missat.

Allt är inte tillåtet bara för att man är en superstjärna.
CR9 får inte vara med sitt Portugal när man säkrar play off-platsen till VM mot Ris à la Malta i kväll. Han får inte ens sitta på läktaren och titta. Real Madrids läkarteam har lackat ur på förbundskaptenen Carlos Quieroz som matchade Ronnie mot Ungern, trots att hans stukning inte var riktigt läkt.
Vad det betyder i ett större landslag-kontra-klubblagsammanhang får ni fråga Erik Nivå om, det är en av hans absoluta käpphästar, men för en gångs skull tycker jag lite synd om Ronaldo. Jag unnar även osnutna mångmiljonärer under 25 att fira en VM-biljett och att han hamnat i kläm i ett betydligt större maktspel är inte Cristianos eget fel.
Kanske får vi höra honom gråta ut i morgondagens spanska tidningar? Han har ju haft synpunkter på den moderna fotbollen och dess konsekvenser förut, även om han inte verkar odelat negativt inställd till sakernas tillstånd.

Hur som. Dygnets fotbollshöjdpunkt är ändå Uruguay – Argentina om ni frågar mig, och det gör ni ju indirekt.
Vi har redan skrapat lite på ytan vad det gäller relationen Forlan – Sergio Agüero. Ni vet också att den sistnämnde har tagit sängvägen in i familjen Maradona. Lägg därtill mötet Diego – Dieguito så har vi en del att se fram emot.
Diego den (aningen) yngre var en av Maradonas sparringpartners när han skulle kicka sig i form för VM i USA 1994. De två spelade spontanfotboll ihop i Montevideo-förorten Carrasco under ett par veckor sommaren innan turneringen.
– Min son spelade alltid i Maradonas lag och de gjorde massor med mål tillsammans, säger pappa Pablo Forlan till Marca i dag.

Diego Forlan var 14 år gammal, och redan då en stor talang, och han hade vett nog att alltid dra på sig en Boca Juniors-tröja när det var dags för fotbollspass med sin idol.
Diegos storebror, som praktiskt nog också heter Pablo, var även han med när det begav sig.

 Diego och Diego och så Pablo och Pablo. Foto: Marca

Man förstår hur stort detta ögonblick var i familjen Forlans liv när man ser vilken typ av fotogeniskt ögonblick pappa Pablo är beredd att dela med resten av världen.

Jag är inget stort fan av läggmatcher, men ibland borde man nog rucka lite på sina principer.
Kanske skulle vi helt enkelt ha gjort som en italiensk vän föreslog lite avmätt när jag berättade att jag var nervös inför Sverige – Danmark i lördags:
– Varför gör ni inte som ni gjorde 2004 med danskarna och bestämmer er för oavgjort redan innan?

Hur bearbetar man en utebliven VM-plats bäst?
Man fläker ut sig på divanen, ältar vidare och grottar ner sig i dem som fortfarande har chansen att ta sig dit (och då menar jag inte dem som är beroende av att Malta ska uträtta världens åttonde underverk).

Vi har åtta Barça Boys klara för Sydafrika. Till skaran med Puyol, Xavi, Iniesta, Piqué, Busquets, Alves, Marquez och Touré kan Messi sluta sig redan på onsdag.
Henry och Abidal får förlita sig på play off med sin älskade mister Domenech.

Hur tacklar Zlatan Ibrahimovic snacket i omklädningsrummet när VM börjar närma sig? Vågar klassens clown Gerard Piqué komma med gliringar Ibras väg?
Sånt funderar jag över.

Men om man inte vill vara i Zlatans kläder just nu (normalt sett vill man ju vara det, även om de skulle vara lite stora på mig, ho ho) så ska vi nog tänka lite på hur Kun Agüero och Diego Forlan har det.
Atléticos anfallskollegor och bästisar har den delikata uppgiften att skjuta bort varandra från VM på onsdag när Argentina och Uruguay gör upp om den sista sydamerikanska kvalplatsen. 
Det lag som förlorar kan fortfarande ta sig till Sydafrika genom play off-spel, så länge inte Ecuador tokvinner över redan klara Chile på bortaplan.

 – Det är du och jag Diego. – Det är du och jag Kun. Foto: El Mundo Deportivo

Det kan mycket väl betyda ingenting alls, men jag känner att jag vill dela med mig av vad Cristiano Ronaldo ägnar sig åt så här dagarna innan Portugals – och Sveriges – VM-öde ska beseglas.
CR9 sjunger sig i form.

Han gör det med den alldeles självlysande självsäkerhet som är hans kännetecken även på planen. Och visst, jag tycker att världens dyraste kommer undan ganska bra i den färdiga slutmixen. Det är ändå en gammal Julio Iglesias-dänga han ger sig på (handen upp ni som inte trodde att ’amor’ skulle vara det bärande ordet i låttiteln – trots att det är reklam för en, eh, bank).

 Amor mio.

Det här med fotbollsspelare och sång är lite av ett favorittema på bloggen för er som hängt med ett tag. Italien kryllar av lirare som tar ton och gör det bra, medan Sveriges bidrag till den internationella fotbollens musikscen är av lite mer skiftande kvalitet.

En annan la liga-lirare som har viktiga saker framför sig i veckan och laddar upp på ett annorlunda sätt är the Messi boy. Leo planerar att gå leende genom resten av karriären och har, enligt Don Ballon, engagerat farbror tandläkaren för att ge honom en ny mun.
Allt ska bort.

Lionel Messi har sin plan klar. Hans Barcelona nöjer sig inte med tre futtiga titlar längre. I år är det dubbelt upp som gäller.
Ligan, Champions League, spanska cupen, spanska supercupen, europeiska supercupen och VM för klubblag. Där har ni den nätta lilla samlingen som ska trängas på prishyllan på Joan Laportas kontor när laget är färdigt.
Antagligen vill Messi i hemlighet ta VM-guld i kortbanesimning och kast med liten boll också, innan han är riktigt nöjd.

För några veckor sedan outade Mundo Deportivo att Leo var en stjärna på teckning i skolan. I dag ställer de honom till svars för sina betyg och titta, visst har killen talang.
Möjligen täcker den inte riktigt upp för hans otroligt stolta min, men men. Mest intresserad är man ju av tekoppen längst ner i vänsterhörn på hans konstverk. Någon som kan berätta hur man vinner den?

 Kom alla mina kycklingar.

I övrigt har Vincente Del Bosque samlat sina egna kycklingar inför veckans VM-kval mot Armenien och Bosnien-Herzegovina. Förutom David Villa, som ju lider av Fredrik Ljungberg-syndromet, kör Spanien med en namnkunnig trupp.
Raul är som vanligt inte med, och Del Bosque är väl inte mer man än att han kan erkänna dilemmat med Real Madrid-ikonen. De två sprang på varandra på ett välgörenhetsgig häromdagen och förbundskaptenen berättade om sin kämpiga sits.
– Min son ber mig alltid att jag ska ta med Raul, han är en av många i min omgivning, säger Del Bosque till Marca.

Del Bosques boys

Målvakter

Anfallare

Daniel Güiza (Fenerbache S.K.)
Juan Manuel Mata (Valencia C.F. S.A.D.)
David Jiménez Silva (Valencia C.F. S.A.D.)
Fernando José Torres (Liverpool F.C.)
Álvaro Negredo Sánchez (Sevilla F.C. S.A.D. 

I norra Spanien väntar vi fortfarande på att Gripe A, a.k.a. svininfluensan, ska slå klorna i oss.
I de centrala delarna har man redan konstaterat symptom av en betydligt aggressivare åkomma. 
Madrid har drabbats av Cristianoberoende.

Det är i alla fall tidningarnas teorier dagen efter holmgången mot Sevilla i söndags.
Av Marcas läsare tycker i skrivande stund 57 procent att Real lider av Ronaldodependencia (säg det tre gånger snabbt).

Jag förstår Mundo Deportivos intentioner. Man ska vara snäll mot sina kompisar och så.
Det är tur att tidningen nästan aldrig var på plats och såg (och hörde) Lerdala IF:s F15-lag under vår storhetstid på 90-talet.

David Villa skadade benet i helgens match mot Santander. Han lider av en fiberiell mikrofraktur på sin lårbiceps, en skada som låter väldigt påhittad i mina öron (kanske har vi några läkare i läsekretsen som kan reda ut begreppen?).

När man spanar in veckans två totalt betydelselösa landskamper borta mot Armenien och Bosnien-Herezegovina kan man ju känna att man förstår hur Spaniens landslagsräv tänker. Så kul är det inte att få nya stämplar i passet.
Men, nu vill det sig inte bättre än att Villa tvingas vila i tre hela veckor för sina fantomsmärtor och hej och hå om det inte var en match mot Barcelona inplanerad om två veckor, som Valencias striker alltså missar.
Han hade nog behövts.

Det är tungt för Madrid just nu. Först kastade man bort halva kommunbudgeten på en OS-ansökan som Pélé plockade hem, sen gick stadens flaggskepp på pumpen i Sevilla.
Och man gjorde det på ett ganska anmärkningsvärt dåligt sätt. 
Hade inte Iker Casillas övat akrobatik på träningarna i veckan hade Sevilla tagit hem det här med tre, fyra mål. Men hans parering på Diego Perottis lyftning fyra minuter in i klippet är så snygg att jag skulle vilja ligga med den här och nu.

Om det nu finns något kvar av Florentinos flis skulle jag investera dem i en kurs i anger management för Guti.

Jesus Navas snurrade upp Marcelo i Reals backlinje så till den grad att brassen kommer behöva dricka Resorb när han vaknar i morgon bitti. Navas gör vin av vatten just nu.

Våra vänner i Xerez, laget som både låter och uppträder som ett felmeddelande, spräckte ju nollan tidigare i dag. Men det är inte förrän man ser på vilket extraordinärt sätt Armenteros bröt torkan som man förstår vidden av Xerez offensiva problem.
Min mormor och alla hennes väninnor hade fått minst en fot på den där bollen. Vilken av Armenteros kroppsdelar som är sist på den är jag osugen på att studera close up, men att han förlöser ett helt lag från svår ångest kan vi inte ta ifrån honom.

I Malaga orkade hela världens lilla ovän Weligton inte leva upp till förväntningarna utan spelade en hel match utan ett kort i någon kulör. Zlatans gamla lagkamrat Obinna stod i stället för fiolerna och fick både gult och rött och en notering i målprotokollet.

Boateng tog tre poäng med Getafe som fick sista platsen på tättåget innan landslagsbrejket även om man bara har en ståplatsbiljett i andraklass.

Almería är inte ett dåligt lag, det tycker jag vi tar och slår fast efter gårdagens sömnpiller på Camp Nou. Att bara släppa in ett mål borta mot Barça är ju lite av kvalitetsstämpel i år och klubbens supportrar (som är minst till antalet i hela Spanien, bara nio tusen medlemmar) har ändå andra prioriteringar än fotboll i livet.
Henok Goitom var på väg in i truppen, men i slutändan valde Hugo Sanchez att lämna honom hemma. Nästa gång så.

CR9 har stukat foten och lämnar fältet öppet för anfallskollegerna RG7 och KB11 i kvällens match mot Sevilla. Det blir Galaxernas första riktiga prövning i år och jag förväntar mig en underhållande tillställning.
Sevilla har 18–2 i målskillnad på de senaste sex matcher (de har ju bara spelat sju, men det låter bättre för statistiken om vi tar bort den första, okej?) och har så många olika målgörare i resultatlistan att jag undrar om det inte är dags för målvakten Andres Palop i kväll.
Sánchez Pizjuán är en arena som gungar bra när hemmapubliken är på det humöret. Är den inte det så ligger ett ständigt smatter av fågelfröspottande som stämningsfull ljudkuliss.

Det har förts en halvhätsk Messi/Ibra-diskussion i kommentatorsfältet under dagen (själv var jag upptagen med att ligga på en strand och ta salta dopp, sorry) och vi kan väl en gång för alla klargöra att de två ligger overkligt lika till i både skytteligan (fem mål var) och assistditon (tre var) och så var det med det.
Men ingen av dem kniper just nu den ärofyllda titeln ’la ligas mest effektive målskytt’. Det är Valencias David Villa med sex mål på fem matcher och därmed ett imponerande snitt på 1,2 mål/match.

Till sist en spontan applåd till Xerez som både tog poäng och gjorde mål (har inte hänt tidigare i år) mot Màlaga i dag. 1–12 i målskillnad är inget att skratta åt. Inte högt i alla fall.

Själv saxar jag bort till min namne på Svenska Dagbladet och spanar in Raúls revansch.