Man måste säga att Gonzalo Higuaín svarade på landsmannen Leo Messis fantastiska hattrick på ett högst sofistikerat sätt i går kväll. Higuaín spelade dessutom bort de tvivel på hans lagegenskaper som låg som en latent kritik i tidningarna dagen efter matchen mot Lyon och som såg ut att bli nästa lilla presskampanj i huvudstaden (som, liksom alla andra kampanjer, brukar utmynna i slutsatsen att saken aldrig hänt om Raúl fått mer speltid).
I Barcelona ser ju vi ofrälse ibland samma egosymptom hos Leo Messi, men har man bott här en stund vet man att det inte är en åsikt värd att saluföra om man vill ha några vänner kvar.
Krig är fred, jorden är platt och Messi är Gud.

– Du måste förstå att Barça är en religion här, det går inte att kritisera, upplyste min taxichaufför mig i dag när jag styrde kosan mot träning och presskonferens i Sant Joan Despí.
– Vet du var det ligger? frågade jag när jag hoppade in i bilen, för taxichaffisarna har faktiskt oftast inte koll på det.
– Jag vet det sedan jag körde dig dit senast.
– Eh, har du kört mig dit förut? undrade jag.
– Ja ja, för några månader sedan, svarade chauffören.
Jag brukar berömma mig själv med att ha ett bra ansiktsminne, men det här måste vara någon form av informellt katalanskt rekord.

Ute på Ciutat Esportiva höll Víctor Valdés presskonferens, men ungefär halva mediestyrkan flydde pressalen när tidigare nämnda Leo ryktades vara på väg att lämna omklädningsrummet och ta de tre stegen till sin bil. Det får man så klart inte missa.
Själv kände jag att jag vet ungefär hur den lille argentinaren ser ut i pösiga jeans, sneakers och alldeles för stor Audi och spanade i stället in klubbens nyförvärv i snacksautomaten.

 Så läcker, så krispig.

Mannen som borde glädjas åt både Higuaíns och Messis insatser, Diego Armando Maradona, har ju gästspelat en del i den spanska huvudstaden på slutet. Förra veckan skulle han, Pélé och Zinedine Zidane förevigas tillsammans (Jesus var också inbjuden, men han fick visst förhinder) av superfotografen Annie Leibovitz för Louis Vuitton på ett ölhak i Madrid.
Tyvärr kom Diego lite sent, så han missade själva fotosessionen. Klockan tre på eftermiddagen hade de tre legendarerna rendez-vous på Molly Malone.
Diego dök upp klockan halv åtta på kvällen.
Men han kom i alla fall.
Enligt uppgifter i spansk media hade det luttrade fototeamet garderat sig med en look alike för varje person. Utifall att.

Man undrar ju hur Diego skötte kvartssamtalen när Dalma och Giannina gick i skolan.

Allt är inte tillåtet bara för att man är en superstjärna.
CR9 får inte vara med sitt Portugal när man säkrar play off-platsen till VM mot Ris à la Malta i kväll. Han får inte ens sitta på läktaren och titta. Real Madrids läkarteam har lackat ur på förbundskaptenen Carlos Quieroz som matchade Ronnie mot Ungern, trots att hans stukning inte var riktigt läkt.
Vad det betyder i ett större landslag-kontra-klubblagsammanhang får ni fråga Erik Nivå om, det är en av hans absoluta käpphästar, men för en gångs skull tycker jag lite synd om Ronaldo. Jag unnar även osnutna mångmiljonärer under 25 att fira en VM-biljett och att han hamnat i kläm i ett betydligt större maktspel är inte Cristianos eget fel.
Kanske får vi höra honom gråta ut i morgondagens spanska tidningar? Han har ju haft synpunkter på den moderna fotbollen och dess konsekvenser förut, även om han inte verkar odelat negativt inställd till sakernas tillstånd.

Hur som. Dygnets fotbollshöjdpunkt är ändå Uruguay – Argentina om ni frågar mig, och det gör ni ju indirekt.
Vi har redan skrapat lite på ytan vad det gäller relationen Forlan – Sergio Agüero. Ni vet också att den sistnämnde har tagit sängvägen in i familjen Maradona. Lägg därtill mötet Diego – Dieguito så har vi en del att se fram emot.
Diego den (aningen) yngre var en av Maradonas sparringpartners när han skulle kicka sig i form för VM i USA 1994. De två spelade spontanfotboll ihop i Montevideo-förorten Carrasco under ett par veckor sommaren innan turneringen.
– Min son spelade alltid i Maradonas lag och de gjorde massor med mål tillsammans, säger pappa Pablo Forlan till Marca i dag.

Diego Forlan var 14 år gammal, och redan då en stor talang, och han hade vett nog att alltid dra på sig en Boca Juniors-tröja när det var dags för fotbollspass med sin idol.
Diegos storebror, som praktiskt nog också heter Pablo, var även han med när det begav sig.

 Diego och Diego och så Pablo och Pablo. Foto: Marca

Man förstår hur stort detta ögonblick var i familjen Forlans liv när man ser vilken typ av fotogeniskt ögonblick pappa Pablo är beredd att dela med resten av världen.