Grattis då, Real Mourinho, men framför allt; snyggt jobbat Paolo!
Fjäderfät hade bara fel på vilket av målen Mesut Özil skulle sätta, men det kan vi leva med.
Paul har fått en värdig efterträdare.

 Emu är det nya bläckfisk.

I dag får Barcelona uppsnackat besök från Vatikanstaten och Pope mobile kan mycket väl passera utanför mitt hus i detta nu. När jag klev utanför dörren i morse hade hela gatan spärrats av för Påvens ankomst och en styrka om kanske 150 poliser stod utplacerade med tre meters mellanrum i väntan på katolska kyrkans högste höns. Barcelonas gayrörelse å sin sida har lovat att hälsa Joseph Ratzinger med ett gigantiskt samkönat pusskalas.
Mycket att se med andra ord, och hade jag varit lite businessminded hade jag hyrt ut min balkong till timtaxa under dagen (fast då kanske jag inte kommer till himlen?).

För egen del har jag lämnat Påven på egen hand i Barcelona eftersom dagens riktiga begivenheter trots allt ju äger rum i huvudstaden.
FC Barcelona har också åkt till Madrid för att spela ut Getafe och agera uppvärmningsakt inför Madrid-derbyt i kväll.
Jag har redan spånat loss lite inför matchen som är det enda det pratas om i Madrid i dag.
Restaurang Almeriz till exempel har rätten Mourinho Bacalao på menyn (rakt översatt Mourinho-torsk, vilket kanske inte låter så lovande för Real-anhängarna, men men) och de vita kan inte nog påpeka hur jävla längesedan det var Atlético slog dem.
Det var år 1999 enligt vår gregorianska kalender, år 2752 sedan Rom grundades och år 4695 enligt den kinesiska tideräkningen, skriver Marca som av någon outgrundlig anledning glömt konsultera aztekernas och inkarikets årsräkning. Bakläxa.

Kicki Flores erkänner gärna att hjärtat slår lite extra hårt när hans gamla och nya lag möts, medan José Mourinho påstår att det är som vilken match som helst.
Jobbigast är det kanske för Sara Carbonero, som kommer från en riktig Atlético-familj, men har sin favoritspelare i Real Madrid.
Iker Casillas står ju i Reals mål i kväll, medan David De Gea vaktar motståndarnas. De Gea passar dessutom på att fylla 20 år i dag och blir därmed den femte spelaren genom tiderna som fyller år samtidigt som han spelar Madrid-derby.

Mer siffror? Alrightie:

* Cristiano Ronaldo gör i kväll sin 50:e match för Real Madrid
* Gör han mål blir det hans 200:e i karriären på professionell nivå
* Kun Agüero spelar sin 150:e match i la liga
* Om Diego Forlán går mållös av planen i kväll är det hans åttonde match i rad utan mål, nytt måltorkerekord för Forlán
* Gör han mål blir det hans sjätte på tretton matcher mot Real Madrid i karriären

    Fadern, sonen och the special one.

Santander-svenskarna ska snart spatsera ut på Anoeta-stadion i San Sebastián och försöka ta tre mot Real Sociedad för att komma upp på samma poäng som baskerna.
De bör hålla koll på Antoine Griezmann som har fint flyt i la liga och bara körde på ren inspiration när han firade sitt mål mot Deportivo häromsistens.

Jag tänker att Mackan Rosenberg ska ta med sig det här ut på planen.
Det är inte varje dag vi har svenskar i laget som vinner Veckans drömelva i Spanien. 

Presskonferens med Pep Guardiola, Sant Joan Despí, 13.50:

– Hej Pep, Johanna Frändén, Aftonbladet. I går kom det fram i Italien att Zlatan Ibrahimovic hade slagits med en lagkamrat på träning. Hade han den typen av disciplinära problem även här förra året?
– Nej, det hade han inte.
– Vad tycker du om det?
– Jag har ingen åsikt.
– Så det var inte liknande saker som gjorde att han fick lämna klubben?
– Nej.

 Nemas problemas. Foto: MD

Ibland är det lätt värt att lägga tre timmar och taxipengar på att hänga på Barças presskonferenser.
Ibland lite mindre värt. 

Z

Jag kan på rak arm komma på ett gäng anledningar varför jag inte skulle skriva kontrakt med Real Madrid efter att ha spelat för Barcelona.

Exempelvis:

 En svinig pakt.

Men FC Barcelona ville inte bara försäkra sig om att göra sig av med Zlatan Ibrahimovic till vrakpris utan dessutom vara helt hundra på att han inte skulle ställa till ännu mer trubbel för dem under den närmsta framtiden.
Anti-Madrid-klausulen, som den kallas i katalansk media, är ett ännu ganska osnyggt sätt att kapa banden med Ibra och ett bevis på att Barça inte riktigt har hela självfötroendearsenalen intakt på värvningsfronten (och det ska de verkligen inte heller). 
Säljer man å andra sidan en spelare till förra klubbens största rival i Italien så hajar man sannolikt att Zlatan inte skulle tveka att hoppa på José Mourinhos skuta och skapa oreda i Spanien en gång till.
What you do?
Då kan vi konstatera att ömhetsbetygelserna mellan Ibra och Mou på slutet varit ett klassiskt spel för gallerierna, en liten medieritual för två män som redan är bundna på varsitt håll och inte kan få varandra igen. Men en jobbflört sätter ju alltid lite extra glans på tillvaron.

Sport är en tidning med bra flyt just nu, det måste man säga (jag undrar lite vem på redaktionen som bjussat Sandro Rosell på middag och supit honom under bordet på El Bulli).
Veckans uppgifter om att Milan faktiskt inte är bundna att köpa ut Ibrahimovic efter säsongen fick hans agent Mino Raiola att, via mig, be tidningen dra till ett varmare ställe (varmare än Spanien alltså, han tyckte för övrigt att jag kunde göra det också om jag fortsatte ställa fler jobbiga frågor).
Man undrar ju vad Mino (allmänt känd som ”el napolitano loco” i Barcelona) tycker om att de här pikanta detaljerna kommer ut. 

I Barcelonatidningarna pratar man nu helt obehindrat om Zlatan-affären med ord som ’galenskap’, ’ruinerande’ och ’den överlägset sämsta övergången i klubbens historia’.
Frågan är om inte den nya styrelsen får en smula upprättelse hos medlemmarna när de i alla fall försäkrat sig om att det inte blir några Clásicon med en ursinnigt revanschsugen Ibrahimovic på andra planhalvan.

Sen är ju inte det här den typ av nyheter som lär få Barcelona att känna att de gjorde fel i somras.

Spansk fotboll tvingades i dag till ett känslomässigt och alldeles för tidigt avsked, när Rubén de la Red, 25, annonserade sin sorti från Real Madrids spelartrupp.
I två år har medicinska experter försökt råd bot på de la Reds hjärtfel utan att lyckas och nu tar Rubén i stället plats i tränarstaben, i första hand med ansvar för Reals u-lag.
– Mitt hjärta fortsätter att slå för Real Madrid, säger Rubén (inte för hårt bara, säger bloggen, som inte väjer för att skämta när det känns som mest olämpligt).

 Mi corazon! Foto: Marca

De vita håller på att samla ihop sig efter cirkuslägret i Milano i går och i helgen går årets första Madrid-derby av stapeln.
Det mesta talar väl för att Mourinhos mobb är i bäst form, men det är ju ungefär alltid i de lägena som Atlético slår till, så jag vill påstå att söndagens begivenheter är lite av höstens roligaste match hittills.
Atlético laddade med en skön seger mot Rosenborg tidigare i kväll där Tiago hade så här roligt med mindre än tio minuter kvar att spela.

Spanjorerna vande sig ju i somras vid att ha ett medialt djur på sin sida och när bläckfisken Paul dog häromdagen var gemene man lite, ska vi säga, dämpad i landet som han tog till VM-guld i somras.
Andrés Iniesta till exempel hade full koll på läget när jag frågade om han visste att Paul inte längre finns med oss.
– Ja,  jag läste det. Vi tar en tyst minut va, föreslog Andy och så satt vi tysta en liten stund och visste inte riktigt vart vi skulle titta.
– Nu är den över, bestämde jag efter vad som kändes som 40 sekunder, men snarare var sju och en halv (de tysta pauserna har aldrig varit min yrkesstyrka) och intervjun kunde börja.
Har man fått 25 minuter med Andrés Iniesta är det inte heller läge att ringa hem till redaktionen och förklara att man la den första på att sitta tyst.

När jag besökte Barcelonas akvarium i veckan höll den här lille ögontjänaren hov i sin tank och underhöll publiken som passerade förbi och det är helt tydligt att världens alla bläckfiskar har ett litet uppsving i popularitet just nu och mer än gärna rider på Paul-vågen. Under de fem minuter jag stod och betraktade hans artfrände hörde jag minst fem barn på lika många olika språk utbrista ”Pappa titta, Paul!” när de såg den åttaarmade gynnaren genom glaset.

 Det går bra nu.

Marca har, i Pauls frånvaro, inlett jakten på ett nytt orakel och har rådfrågat lite andra spanska djur vad de tror om helgens Madrid-derby, för att se om den finns några klärvoajanta krafter där ute.
Så här faller rösterna från fablernas värld:

 Ricky, ekorre: 1–1. Diego Forlán gör första målet.

 José Luís, gorilla: 3–1 till Real Madrid. Iker Casillas tar en straff.

 Paolo, emu: 2–0 till Real. Mesut Özil gör första målet.

 Berta, kakadua: 2–0 till Atlético. 

 Ataulfo, björn: 4–0 till Real. Higuaín och Ramos målskyttar.

 Salomon, jättesköldpadda: Ingen aning, men år 2012 går jorden under.

Fotbollskriget Milan/Barcelona/Ibra/Raiola tar en liten paus för en rätt viktig match som ska spelas på San Siro.

Italienare är av hävd, och ofta på goda grunder, ett konspiratoriskt lagt folk, men att spansk media skulle uppmärksammat Zlatan Ibrahimovics låneklausul just i dag för att sätta Milan i obalans inför matchen i kväll är ändå lite av ett nytt rekord.
Tidningen Sport, som publicerar artikeln (och som Mino Raiola använder när toalettpappret är slut) är Barcelonabaserad och en av de viktigaste partsinlagorna i den stora propagandaapparaten runt Barça.
Att de skulle vilja störa Real Madrids motståndare i kväll faller liksom på sin egen orimlighet, är ni med mig?

Gott.

Då ser vi vad José Mourinho och hans mannar kan bjussa på då. Gamla Intersupportrar har sina förhoppningar klara i alla fall.

Z

Okej, nu tar vi det lilla lugna här. Chansen (eller Risken, om vi ska prata i Zlatan Ibrahimovics och FC Barcelonas termer) att Zlatan spelar i Barcelona nästa höst är alltså ungefär lika stora som att jag gör det.
Men, och det är väl det här som skiljer mig och Zlatan åt (en av kanske tre saker), i Ibrahimovics fall finns det ett kontrakt som gör att han faktiskt tillhör klubben säsongen ut (jag tillhör Aftonbladet säsongen ut, men tidningen saknar köpoption).
”Skattetekniska skäl” var standardssvaret när jag frågade varför man inte sålde av förlustmannen Ibra direkt från Barcelonas håll i slutet av augusti.
Nu hoppas jag att FCB vet vad de pysslar med. Att göra affärer med italienare som bygger på att en affär ”sannolikt” ska gå i lås måste vara ett av de mest briljanta nybörjarmisstag som fotbollsvärlden skådat.
De hade ju lika väl kunnat skriva in ”betalning för spelaren ska sannolikt ske i samband med övergången” när de ändå var i gång.

Vad kan hända då? Ja, Milan kan ju drabbas av en gigantisk ekonomisk kris, Adriano Galliani kan ta hela klubbkassan och sätta sig på ett plan till Barbados och gå under jorden, Silvio Berslusconi kan hamna i klammeri med rättvisan (brukar ju inte påverka klubben nämnvärt) eller så blir Zlatan Ibrahimovic fotbollsinvalid på grund av alla ljumskproblem och måste sluta spela fotboll.
Då kan det bli svettigt att vara Sandro Rosell.

Nej, det kommer ju inte att ske.

Men jag är väl inte sämre än att jag klurat på några icebreakers för Zlatan. Jag tänker:

– Tjena Pep, tror att du missförstod mig lite. Filosof är en bra grej att vara.

– Pep polarn, läget? Den där Solbakken är en hal typ, honom har jag heller aldrig gillat.

Eller kanske bara:

– Trevlig scarfs!

 Kom i min famn, Zlatan: Foto: Eurosport

Jag bockar, bugar och böjer mig i vördnad för Ståle Solbakkens gäng. FC Köpenhamn omfamnar i kväll precis allt det fotboll handlar om och dra mig långsamt baklänges om inte danskarna var småsura över att inte vinna den här matchen.
Dejligt.
FCK var osnutna, orädda, oförlåtande och alldeles ovanligt lugna i sitt bollinnehav som, liksom alltid när Barcelona är inblandat i leken, var ganska marginellt. Inledningsvis. I andra halvlek vet jag inte vad som hände. Xavi såg också förvirrad ut över att inte ha sina genomsnittliga femton bolltouch per minut.

De argentinska kommentatorerna på min stream gick från att tveka om hur Oscar Wendts namn skulle uttalas till att kort och gott köra med ”Oscar, si señor!”.
Wendt har gjort två kanonmatcher mot FC Barcelona och det är sånt som gör att storklubbar (som FC Barcelona) hör av sig och ber en skicka sitt cv.
Jag kan hjälpa till och översätta det till spanska.

Barcelona då? Ja, Leo var ju Leo, Andresito i stora delar av matchen Andresito och Pep var Pep med en ny scarf runt halsen.

Vem Barça saknade i dag?
José Manuel Pinto så klart.

Carles Puyol, Victor Valdés och kampsportslektionerna. Foto: Sportyou.es

David Villa gjorde ju ett tillfälligt uppehåll i sin måltorka mot Sevilla i helgen, men i dag var han tillbaka på sitt gamla spår igen. Framför allt tänker Villa lite utanför boxen och har nu träffat stolpen nio gånger i år att jämföra med åtta mål.
Imponerande facit, vi kan ha att göra med ett spanskt rekord här, någon som pallar att kolla upp?

Rubin Kazan och Panathinaikos 0–0 var tyvärr inte ens spelbart hos min lokala bookie i morse.

Valencia (som lirade på min tv)  gjorde efter några bleka ligaframträdanden en riktigt bra insats mot Rangers (som också hade väldigt mycket stolpkontakt) och vi har alla spanska lag på fortsatta Champions League-äventyr.
Roberto Soldado har växt in i David Villas matchkläder med sina två mål i dag på Mestalla och grupp C lever vidare den också.

Mellan en och två gånger om året lämnar jag över vårdnaden av Andrés Iniesta och de andra till Simon le Bank. Det känns inte alltid helt hundra, men det får gå.
I kväll härjar Simon runt i Parken och jag sitter i ett tjugogradigt Barcelona och tänker att det kanske inte är hela världen ändå.

FCB kom till Danmark redan i går, firade av några artighetsfraser och började förbereda sig på match. I Parken kan vad som helst hända, det minns ni, och får lagen vara ensamma på planen i kväll så är det ju en liten framgång i sig.
Ensamma på planet till Köpenhamn var Barcelona som vanligt, även om Sandro Rosell surnade till när han märkte att de som chartrat FCB:s flight gjort en liten detaljmiss.
De hade hittat någon annans plan.

 Vi gillar olika. Foto: Marca

Men Barcelona hade inget val, utan flög in på danskt territorium under falsk flagg, och klubbens ordförande blev i alla fall på lite bättre humör när han fick lite mat i magen.

 En man med en plan. På fel plan. Foto: Mundo Deportivo

Efter att ha sett första matchen lagen emellan skulle jag vilja påstå att om danskarna sätter hjärtat på utsidan av lagtröjan och springer tills de kommer till vägs ände i kväll så är oavgjort inget helt osannolikt resultat.
Oscar Wendt måste åka jojo med Dani Alves och Johan Wiland måste se till att de två, tre bollar han släpper förbi sig blir bortvinkade för offside.
Och så är det ju smidigt om Cesár Santín gör ett visselprov med domarens pipa innan han blåser igång matchen (eller möjligen just då).
Santín kan också bli först i världen med tanken ”skönt att den här Valdés står i mål i stället för Pinto”.

Det lär vara drag runt Barça-hotellet i Köpenhamn, som det lätt blir när Leo Messi åker runt och visar upp sig, men det är inte bara danskar som vill träffa sin idoler från Spanien.

Det finns ju en hel drös spanjacker som vill prata med Danmarks största tennisstjärna Caroline Wozniacki och sedan lägga ut den suddiga mobilbilden på Twitter. 

 
Tack till Carles Puyol. För att du finns. Foto: Twitter