Medan Real Madrid flög all världens väg ur cuperna på ett skämmigt (Alcorcón) och snöpligt (Lyon) stadium lurar lillasyster Atlético i bakgrunden med chans på två.
I morgon ska de ta sig an Fulham i finalen av the tournament formerly known as Uefacupen i Hamburg.
Som vanligt har Atléti kunnandet att slå sitt motstånd och som vanligt undrar man om de har kylan. Eller dagsformnen.
Ett uttalande av Sergio Agüero gör i alla fall mig lite konfys:
– Bara vi gör det vi vet att vi kan kommer det inte bli några problem, säger den argentinske anfallaren till Marca.
För oss som känner laget vet vi ungefär vad det innebär; att de leder med 3–0 i halvtid och förlorar med 3-4 på övertid.

Däremot applåderar jag el Kuns överraskande initiativ att kasta paltorna så här dan före dan, även om det känns mycket oklart om Fulhams mittbackar får skrämselhicka när de ser Atlétis lilla busfrö i duschen.
Han har hängt upp kläderna prydligt i alla fall. Och handduken.

 Kunstverk. Skärmdump: Marca

Och på förekommen anledning; nej, ni blir inte av med mig i sommar heller.

Spanien skämmer ju bort oss med en hel hög fotboll även under veckans mellandagar och det var säkert fler än jag som fick slita lite med nedtrippen i går när det spelades noll matcher i Primera på en söndag.

Om exakt en vecka kommer det ju bli ännu tommare, men fram tills dess tänker jag smutta på det faktum att la liga går in i sista omgången utan en klar ligasegrare och, ännu mer imponerande, utan att ett enda av de tre nedflyttningslagen är färdiga.

Vicente del Bosque ägnar veckan åt att presentera sin skiss av VM-truppen.
Personligen har jag inget emot att man plockar ut 45 pers och låter hälften följa med till turneringen i nästa utgallring, men att ropa in 30 kycklingar för att sedan kicka sju fula ankungar ur boet är lite för hårdbarkat för min smak. Men så är jag ju, som ni märkt, en blödig typ också.

Jag tänker inte orda om att Guti inte är med (men för fan, varför är inte Guti med?) och Cesar Azpilicueta och Javi Martínez tror jag ryker när 30 blir 23.
Víctor Valdés har fått platsen som hela Barcelona kräver åt honom, men jag är osäker på om han blir tredjeslips ändå. Fotbollsmässigt håller han, men det brukar viskas om att del Bosque hellre vill ha en typ av go gubbe-karaktär som extranamn på målvaktssida (typ en Pinto eller en Shaaban) och att Valdés inte besitter de egenskaperna.
Pedro kan mycket väl klara the final cut i år.
Att Jesus Navas är uttagen kan bara tyda på två saker. Att  Spaniens förbundskapten bestämt sig om Sevillas kantlöpare eller att han har en sadistisk sida utöver det vanliga. Jag väljer att tro på det första och utgår från att del Bosque inte vill gambla med Navas nerver mer än nödvändigt. Men vad vet jag.

I övrigt åtnjuter Barça två dagar ledigt efter segern i Sevilla. Det är någon form av laissez faire-rekord av Pep Guardiola, som inte känns så där brutalt rädd för att laget ska tappa fokus mot Valladolid som han vill göra gällande. 

Dimitro Tjigrinskij gjorde vad han brukar med sin lediga tid i kväll. Han bokade bord på min stamindier på hörnet och sitter i detta nu och mumsar thali med sin bror, vanan trogen vid ett fönsterbord vilket vi ska hålla i minnet om han liksom många andra av lirarna i laget börjar gnälla på att det är jobbigt att bli störd av fans när man är på restaurang.

Från ett sommarfuktigt Sevilla finns inte så mycket mer att säga än ”Grattis Barcelona”, ni är sjukt sopiga om ni inte grejar det här hemma.
Real Madrid är fantastiska på att hålla jämna steg med katalanerna trots att de är illa ute i ligan, men de har sällan det där sista att klämma till med när det är läge av karaktär ’sharpish’.
Jag tänker på Alcorcón, på Lyon hemma och två på Clásicos där Real haft väldigt lite att hämta.
5–1 mot Athletic Bilbao är förstås en strong insats, men så många barn blir ju inte gjorda efter 3–1, om vi säger.

Pep Guardiola sätter 600 miljoner kronor Ibrahimovic på bänken och väljer (oklart hur många euro) Jeffren när det är dags för offensivt byte. Jag tror inte att Zlatan minns riktigt hur det är att vara bänkad. Under andra året i Italien såg han i perioder mer ut att fundera på om han släckt ljuset i köket och betalat räkningarna i tid, men trots tre månader långa måltorkor hade han alltid en Capello eller Mancini bakom sig när det blåste som hårdast.
Så är det inte nu, och att han stångas mot hemgrodda förmågor som Pedro och Bojan är verkligen inte någon fördel för den långe svensken. Hade publiken på Camp Nou fått bestämma hade hela elvan plockats rakt upp från La Masía.

Efter matchen i dag samlades folk och fä i vad som enligt skyltarna var den mixade zonen, som inte hade något med mix att göra.
– Ska ni bygga en medieanläggning här? undrade en kollega.
Det skulle de.
I takt med att publiken strömmade ut från arenan kom Sevillas arbetsstyrka och monterade upp staket, skärmar med reklam och små tv-studior för den enorma mängd journalister som tyckte att Sanchéz Pizjuán var rätt ställe att hänga på i går kväll.
När vi väntat i en halvtimme på att spelarna skulle dyka upp kom förklaringen att Barcelona väntade på besked om hur de skulle lämna arenan. Ledningen hade inte tänkt på det riktigt.
Bara i Andalusien, homies.
När Barças valda spelare trillade ut och svarade på frågor några minuter senare visade det sig att ingen visste var spelarbussen höll hus. Men José Manuel Pinto är ju inte den som är den, och tog tillfället i akt att bekanta sig lite extra med några supportrar, medan Pedro ringde hem under Sergio Busquets vakande öga.

Pedrito hade ju påhälsning av sin pappa med arbetskamrater på Camp Nou senast för första gången någonsin. Pappa Pedro sliter hårt på en besinmack på Teneriffa och har inte fått ledighetsansökan beviljad tidigare, men när hemmalaget skulle resa till Barcelona var bensincheferna på sitt snällaste humör och lät honom åka.

                              
I hårknut för dagen.                                                ’Papi, läget? Gjorde mål igen!’

Xerez vägrar se sanningen i vitögat och greppade den sista livboj de kunde hitta på Chapin-stadion och kan alltså klara sig kvar i Primera nästa år. Inch’Allah.

Espanyol hänger kvar, men inte Raúl Tamudo, och i avdelningen smärtsamma avsked kan vi sortera in los pericos superhjälte som har en rejält gungig säsong bakom sig, men är lika älskad av sina supportrar som Guti är i Real Madrid.

 Raulito.

Slutspurten i ligan är en tid för avsked och närmast att lämna oss är Guti.
Det gör mig lite ledsen i ögat. Real Madrids primadonna har varit en av klubbens bärande spelare i år i förhållande till hur lite speltid han fått och hade lätt kunnat göra skillnad hos Marängerna en säsong till.

Men medan Guti-transfern till Galatasaray ännu inte är officiell är Christoph Metzelders farväl till klubben det och i kväll ordnas en liten hyllning på Bernabéu till tysken som för alltid har en plats i Real-publikens hjärta. Eller inte.

 Adiós amigos!

Vi har ju att göra med en Zlatan Ibrahimovic som representerar rätt hårt just nu. Om han får spela från start på Sanchéz Pizjuán i kväll känns dock väldigt osäkert. Tidningarna här nere spekulerar i att Pep Guardiola mönstrar ett La Masía-anfall mot Sevilla och stretchar vi tanken framåt en aning kan Ibra alltså har gjort sin sista match från start i Barcelona-tröjan. Efter min tid i Italien vågar jag påstå att Juventus-supportrarna inte skulle krama honom sönder och samman i alla fall.

Jag har länge hävdad att han blir kvar i Spanien, men händelser i stil med den i går höjer ju inte oddsen på att han ska försvinna direkt.
’Genomtänkt’ är väl inte det första ord som kommer till mig.
(En spansk lathund:
”vente” – häng med mig
”a casa” – hem till mig
”vas a ver” – så får du se
”si soy maricon” – om jag är bög)
Jomenvisst.

Samtliga matcher i la liga spelas klockan 21 i kväll och låt mig gissa att ett antal tillresta Barcelonasupportrar kommer sitta med en uppdatering av vad som händer i Madrid i ena örat.

Jag är på plats i Sevilla dan före dan, för att känna andaluserna på pulsen och se om de kan bjuda motstånd när ligan avgörs i morgon kväll. Jag är rätt säker på att den gör det. Tar Barcelona tre poäng mot Antonio Álvarez gäng ska det till en genomklappning av historiskt okända mått för att Pep och pojkarna ska falla mot Valladolid i sista omgången. Det är vi överens om va?

Vad har då Sevilla för skäl att slå katalanerna i morgon? Ja, vi har ju spel bland Europas finest for starters.
Det är lätt att glömma det, men medan Valencia harvar runt i ingenmansland på en ohotad tredjeplats har Sevilla (ungefär trehundra poäng bakom ligaledarna) läget att säkra Champions League-spel i morgon.
Det tror jag de är rätt sugna på. 

Zlatan Ibrahimovic och Gerard Piqué är hot stuff den här veckan i Barcelona, det visste ni. Och även om Spanien har en av Europas mest liberala lagstiftningar när det kommer till samkönade äktenskap och HBT-frågor är fotbollen, här som hemma, en liten testosteronstinn utpost där allt som känns mer intimt än ett handslag mellan två fotbollsspelare är brännbart ämne.

Jag vet inte vad som är mest provocerande – att en kram mellan två elitidrottare är så sällsynt att det inte kan ses för vad det är: en ömsint gest mellan två vänner, eller att kommentatorsfunktionerna på de stora spanska sajterna måste stängas ner för att neanderthalare med bögnoja hämtad från stenåldern härjar runt?

Avgå alla.

Herregud, vi har skapat ett monster.

Hänger ni med här?
Det är en av Marcas bloggare som kommit över DN-Lundqvists numer berömda foto och uppmärksammar sina läsare på Facebook-sidan Yo también me quedé traspuesto/a al ver la foto de Ibra y Piqué (typ Vi som slumrade till när vi såg fotot på Ibra och Piqué).
Gruppen var uppe i över elvatusen medlemmar i går kväll, varav någon tycks ha väldigt mycket fritid.
Och vips:

 Ett drama i ännu fler akter?

”Det här är en Facebook-grupp av och för culés som tycker att manlig närhet är det mest naturliga som finns, där vi publicerar ömsinta bilder på Barça-spelarna i olika situationer” är sidans programförklaring.
Och herregud som vi har väntat på den gruppen.

Men. Tydligen skenade vissa kommentarer i väg i oönskad riktning och efter midnatt fick loggen stängas och fotona låsas (det kan ju ha varit Zlatan, Piqué eller påven som kommit med påtryckningar också, så långt sträcker sig inte mina efterforskningar i nuläget).

Men det var ju inte det enda som hände i fotbolls-Spanien i går kväll. Cristiano Ronaldo hade ju en hyfsad dag på jobbet också.

En ledare. Skärmdump: Marca

Pep Guardiola tog ut Zlatan Ibrahimovic halvvägs in i andra halvlek för att ’balansera upp mittfältet’. Jag brukar berömma honom för att vara en god pedagog (Pep that is, Zlatan har väl aldrig riktigt satts på prov, även om han inte verkar helt oäven) men i dag förstår jag honom inte riktigt.
Ibra hade något på gång i första och behövde inte ännu en tidig sorti från Camp Nou.

Med blågula ögon gjorde ju Zlatan sin bästa insats på länge i Barça-tröjan.
Med blåröda (eller blaugrana) ögon kan han tydligen inte göra rätt längre.
Så här såg betygsättningen på Sport.se ut i går natt när jag tittade in.

                                                                                           läsarna   tidningen

Annars är det slående hur ofta Zlatans lyckade spelkombinationer i Barcelona inte kommer i samröre med giganterna Xavi eller Messi, utan polarna Maxwell och Dani Alves.

Vi pratade ju om Zlatan och hans spex med Gerard Piqué i duschen häromdagen. Nu berättar Piqué själv om humoreliten i Barcelonas omklädningsrum i programmet Crackovia där han ställs mot sin imitatör:
– Alves, Pinto och Zlatan skämtar mest. De har olika typer av humor. En gest av Pinto är inte samma sak som ett slag i huvudet av Zlatan. Det är olika, och ja, folk tar det lite olika också, säger Piqué den äkte.
– Haha Zlatan, jättekul. Svensk humor…suckar Piqués alter ego när han får en sko i skallen.

CORRECTION: Visst säger Piqué ”det är inte samma sak som ett slag i rumpan av Zlatan”? Då är vi ännu närmare sanningen i Laul Calling alltså.

Piqué berättar också att han började skriva på sin självbiografi ”för sin egen skull och utan att veta om det skulle bli någon bok av det”. Ni som tycker att det känns sannolikt för ett 23-årigt fotbollsproffs kan väl trycka på era mentometerknappar nu.
Nähä, inte ni heller.

Carles Puyols ordbattle med sin imitatör är ju mest underhållande för att man inte är helt hundra på vem som är vem.

Innan ni lägger er i kväll vill jag att ni sänder en tanke till Xerez vars existens i Primera División hänger på en ytterst skör tråd just nu.

Det här med att chatta med er, det var pure quality time. 

Barcelonasupportrarna väntar på tre poäng mot Teneriffa.
Svenskarna väntar på att domen över Zlatan ska falla.
Efter matchen mot Villarreal kändes Ibras inblandning i slutstriden av ligan väldigt långt borta. Pep Guardiola väntade till matchens 85:e minut med att byta in honom och det enda Zlatan kunde glädja sig över var de ståpälsframkallande hyllningarna från bortaklacken som sjöng hans namn ända till slutsignal.
Men. Pep Guardiola är också en man med ett aktat namn som är känd för att ha tålamod och mänsklig närvaro som ledord när han bygger lag. Expertåsikterna (journalister älskar att kalla sig ’experter’) går i sär lite, och det läcker aldrig ut någon startelva från Barças omklädningsrum förrän max timmarna innan match, men många tror att Guardiola gör en chansning med Zlatan från start igen.
Leo Messi är helig och Bojan var riktigt bra senast, men Pedro Pedrito är en tacksam periodare i Peps förstaelva, eftersom han aldrig surar ur när han blir petad.

– Det är Pep och man vet aldrig med honom, men risken han tar om han spelar Zlatan är också att han blir utvisslad på Camp Nou och det vill de nog helst undvika, filosoferade en kollega på Catalunya Radio i går.
Samma radiostation ringde upp mig efter matchen i helgen för att fråga vad jag skrev om saken. De skulle göra en grej på temat ’så skriver svensk press om Zlatans petning’ och jag mejlade över några översatta rader av mina åsikter om det hela.
I går stod radion och skvalade när inslaget om synen på Zlatans situation i svensk media påannonserades med orden ”Aftonbladets Johanna Frändén, en av svensk press viktigaste opinionsbildare, skriver så här om Ibrahimovic”.
Det går bra nu.

– Jag har pratat med Zlatan, men det betyder ju inte att jag vill dela med mig av den konversationen till dig, eller hur? frågade Mino Raiola retoriskt när vi (han) pratade på telefon om saken.
(Hade han inte klickat bort mig omgående hade jag ju kunnat påminna honom om att det var lite annat ljud i skällan senast vi sågs.)

Ivriga läsare har uppmärksammat mig på att Sports översättningsverktyg till engelska är något av en guldgruva om man vill veta vad folk egentligen säger. Här ska jag alltid hänga i fortsättningen.

Freud in translation?

Om ni vill chatta med en av Sveriges viktigaste opinionsbildare så finns det seriösa planer på att styra upp något klockan 18. Ställ frågor redan nu.

CR9 visade Real Madrid-fansen i går att de har ungefär en miljard anledningar att älska honom.
Trots att det inte borde vara möjligt med den perversa summan är Cristiano Ronaldo årets bästa spanska transfer i förhållande till vad han kostade. Han har varit Manuel Pellegrinis viktigaste spelare över hela året och om Marängerna mirakulöst skulle ta hem ligan i år så tror jag att de kommer resa en byst över portugisen på Florentino Perez kontor redan i sommar.

Kaká har ju inte direkt tagit upp kampen med CR9, men ändå kommit i gång någorlunda på slutet. I går fick han gå av i andra halvlek, men efter brassens mål förra veckan mot Zaragoza twittrade hans fagra fru Caroline Celico iväg med ett ganska väntat budskap:
”Min fine man gjorde äntligen mål. Det här var värt väntan, Gud är god trots allt!”
Kaká själv verkar vara måttligt road över Carolines skills med sociala medier och sa på en presskonferens i veckan:
– Jag ska säga till henne att lägga ner det där.
Så blev det inte, att döma av inläggsfrekvensen hos Celico som befinner sig i New York och i går använde sin Twitter för att efterlysa resultatet mellan Real Madrid och Osasuna.
Gud hörde bön igen. 

Andrés Iniesta såg inte heller Reals match i går, utan berättar för Marca att han i stället kollade på en film ”av lika låg kvalitet”. Jag undrar vad som får Andy att komma med så starka utspel. Var det för mycket våld? För mycket naket?

 Svårimponerad. Foto: Facebook

Det är oklart om det hade med första maj att göra, men Pep G genomförde i alla fall en liten revolution i sin laguppställning mot Villarreal i dag som vi inte kan skoja bort.
Och efter baby Bojans pojkstreck lär Zlatan få låta fötterna snacka rejält för att återerövra sin position.

Men en gång för alla: Att Ibra har svårt att hitta sin plats i Barcelona just nu är inte bara hans eget fel. Pep Guardiola måste känna (och jag är säker på att han gör det också) vissa tillkortakommanden när han inte kan få en av världens absolut bästa anfallare att funka i världens bästa lag.
Pep är utan tvekan en man som kan samla sina mannar och ge dem den mentala boost de behöver för att, trötta i kropp och knopp, gå ut och göra lidandet kort med ett av seriens svåraste bortalag, men som värvare efter sitt första år i klubben har han skramlat ihop en kroniskt underpresterande Dimitro Tjigrinskij, en gedigen Maxwell och en dyr och oförlöst Zlatan Ibrahimovic.
För att få tas upp i tränarnas hall of fame krävs väl i alla fall att man manövrerar ett gäng generationsväxlingar med samma klubb (läs Ferguson) och klarar att hålla hög nivå i flera år i sträck.
Barcelona lär nu ge Pep chansen till både och om han vill.

 Medskyldig, moi? Foto: FCBarcelonanews

Barças publik får ju ofta skit för att vara lite bortskämd, lite tyst och lite bekväm av sig på Camp Nou, men i kväll ställde i alla fall bortaklacken på el Madrigal till med en storartad ömhetsbetygelse av Ibra. Efter att hemmapubliken buat när Zlatan kom in, sjöng Barçasupportrarna hans namn från det att han rörde bollen till matchen var slut. Ja, det var ju bara fem minuter däremellan, men det var mycket snyggt.
Zlatan applåderade dem också, och jag tyckte nästan han såg lite generad ut.
Men jag kan ha sett fel.