Det är ju inte bara feel good-boken Elogio al pesimismo (”Lovsång till pessimismen” är nog en vattentätare översättning) som går som smör just nu i Katalonien.
En hel drös böcker om Pep Guardiola själv har lanserats lagom till stora bokdagen Sant Jordi för att på olika sätt förklara vem mannen bakom de sex pokalerna är. Och huvudpersonen verkar ha slukat det mesta som kommit i hans väg.
– Det är lite udda, jag har läst saker om mig själv som inte ens jag kände till. Det har hjälpt mig att lära känna mig själv bättre. Det finns inget som slår att vara tränare i Barça när det kommer till sånt, konstaterade Pep på presskonferensen i dag.

 Knowing me knowing you.

Det är Sant Jordi, den lokala varianten av Alla hjärtans dag, då katalanerna firar att män är män och kvinnor är kvinnor och byter böcker och rosor med varandra.
Pep G ger inte sina spelare ledigt för att de ska förse den kvinnliga katalanska befolkningen med blommor och kärleksbetygelser, utan satt som vanligt och förklarade hur laget måste hålla ångan uppe och tro på sig själva den sista lilla biten som återstår av säsongen på dagens presskonferens.

Journalist längst bak i rummet:
– Har du fått någon bok i dag?
Pep Guardiola:
– Inte än. Men jag fick en i går.
Journalisten:
– Vad heter den?
Pep:
– En eloge till pessimismen.

Pep hade varit ute på middag med ett sällskap journalister (enligt principen ”jag ger inga intervjuer, men jag äter gärna middag med murvlarna”) och lite annat löst Barçafolk i går, varav min bänkgranne Santi på tidningen Sport var en.
– Vi ville ge honom en bok men visste inte riktigt vilken vi skulle ta. Det var Zubizarreta som valde den här, förklarade Santi.

Barcelona stånkade sig igenom en 14 timmar lång bussresa till Milano häromsistens.
Liverpool FC kom till Madrid efter en 23 timmar lång odyssé som såg ut så här:

1. Tufftuff-tåg från Liverpool till London tisdag förmiddag
2. Eurostar-tåg från London till Paris
3. Nattning i Paris (efter att Ryan Babbel lagt vantarna på en miniatyrkopia av Eiffeltornet)
4. Uppstigning 04.40 onsdag morgon
5. Tåg till Bordeaux
6. Flyg från Bordeaux till Madrid

2. 080 kilometer senare var de framme och redo att ta sig an sin spanska motsvarighet Atlético Madrid. Eller ja, Diego Forlán fick ju göra så här efter bara åtta minuter och borde nog har slarvat in minst en boll till.

Dessutom hade Raúl García, Álvaro Dominguez, José Antonio Reyes och David De Gea redan posat för Marca the liverpudlian way.

 Atléti Road.

Men 1–0 har Kicki Flores killar med sig till returen i England. Olé!

Man hade ju kunnat tänka sig att dagen efter att Pep Guardiola får stryk av mannen som pekas ut som näste Real-tränare skulle vara lite av en högtidsdag för Madridtidningarna.
Men både Marca och AS går med på att Diego Milito var offside på Sneijders målpassning, även om just AS inte var så imponerade av Barçaspelarnas insats i går.

 Finns tydligen en kille i Inter de inte heller gillar.

I Barcelona har konstpirationsteoretikerna fritt spelrum i dag och vad känns mer fruktsamt än att gå på José Mourinhos amigo och landsman Olegario Benquerença, som dömde matchen?

Olegario Benquerença – De som tvingades stoppa tjuvarna 3 – 1
”Vi visste att man bara kan slå Barça genom att sparka på dem eller råna matchen av dem… och vi bestämde oss för att göra både och”

Pep Guardiola å sin sida levererade ett ganska oseedat svar på frågan varför det blev 3–1 till Inter:
– Planen var väldigt dålig. Vi ville att de skulle vattna den, men det gjorde de inte. De är deras rättighet, det var en semifinal i Champions League. Det är sånt som händer. 

Tänk vad en bussresa kan göra med moralen.

Trots att Gaby Milito sprang krullet av sig vid sidlinjen fick vi aldrig brödrafajten, eller brodermordet, om ni vill.
Vi fick ju en del annat. Och det var ett italienskt mästarlag utan italienare, i alla fall fram till Super Mario Balotellis entré i 75:e, som smartade ut laget formerly known as världens bästa på San Siro.

Jag ger er:

* Eto’o – Zlatan: 0–0 fördel Sammy
* Cambiasso – Xavi: 1–0 minst
* Milito – Messi: 1–0
* Maicon – Alves: 5–0 om Dunga tvivlade
* Domaren – Barça: 1–0
* Mou – Pep: 3–1

En sak vet man om Barcelona och det är att de utan att hosta kan dra in två mål på Camp Nou mot valfritt motstånd. Frågan är om de är redo att ta upp kampen mot ett Inter, som med viss scudettomättnad lär offra ligan och Mourinhos högra ben (i alla fall om det inte vore Maicon) för att ta sig till final i Champions League.

Puyol är avstängd (så Gaby Milito lär få axla krullansvaret på planen nästa vecka) och Zlatan är inte i form. Han blev utbytt mot Eric Abidal i kväll och jag tror inte man behöver ringa Mino Raiola för att höra vad Ibra tyckte om det bytet.

På Barcelonas pluskonto: Inter är ett lag som på fullt allvar går av sin hemmaplan efter årets bragd och startar ett bråk i de egna leden.
Pazza.

Och för er som var med redan i höstas, ni kan blunda nu. Övriga:

 Och tänk om Zlatan skulle ha gjort fel val? 

Ett moln av aska må ha tvingat Zlatan Ibrahimovic att bussas tillbaka Italien och ha hindrat Simon Bank från att ta mark i Milano alls, men inget kan stoppa det faktum att årets största match hittills i Europa går av stapeln om mindre än en timme.
– Att se Messi spela fotboll är som att få en orgasm, konstaterar Luis Figo som tycks ha ett förflutet i både Barça och alla dess mest älskade rivaler.

Zlatan startar i kväll i en match som lär betyda mer för honom än vi kan förstå. Hans medbrottslingar är:

Víctor Valdés

Dani Alves, Piqué, Puyol, Maxwell
 
Sergio Busquets, Xavi, Keita

Pedro, (Ibrahimovic) Messi

Så nånting.
Give it away guys. 

Vägen till en semifinal i Champions League kan vara lång och när FC Barcelona nu fått en mer bokstavlig upplevelse av saken verkar de vara ganska nöjda med bussresan till Milano trots allt.
– Vi hade jättekul, det var ett bra sätt att få hänga lite med lagkamraterna, säger Barças muntergök Dani Alves dan före dan.

Nu vet jag ioförsig inte vad som kan få Alves på dåligt humör. Efter matchen mot Espanyol där han fick rött kort och gick av planen till (delar av) publikens rasistiska ramsor (som jag fram till nu sluppit höra när jag rest på lagets bortamatcher) ställde han glatt upp i alla tv-intervjuer och deklarerade att ”det inte gjorde någonting”.
Det känns kanske inte helt sunt, men det är en annan diskussion.

Barça-lirarna har för övrigt döpt vulkanen på Island som sabbade flygförutsättningarna till Gudjohnsen. Jag är osäker på om det innebär att de saknar sin isländske förre lagkamrat eller inte.

Förutom att laget sov på Hotel Martínez i Cannes, där sviten blir din för en natt om du hostar upp 14 000 euro, gjorde man några pitstops längs vägen.

 En mosbricka med extra räksallad, s’il vous plaît. Foto: Sport

Den här matchen har redan spelats två gånger den här säsongen och ändå blir anekdoterna och dramaturgin bara bättre. De flesta börjar eller slutar (eller både och) med José Mourinho, som på frågan vilket lag han tänkte ställa upp svarade:
– Ska Messi spela på topp? Tar Maxwell Abidals plats? Spelar Keita på kanten eller centralt? Får Milito spela? Det här är en massa frågor som jag skulle vilja ha svar på. Men jag tror inte att Guardiola kommer att ringa mig för att berätta, eller säga det på presskonferensen.

Mourinho var ju själv Bobby Robsons wingman i Barcelona under en tid på nittiotalet (i själva verket var han Sir Bobbys tolk, men fick kicken när han upprepade gånger kastade in sina egna funderingar i stället för att översätta Robson ordagrant) och känner Pep G sedan han var en tvärhand hög ungefär.

Andrés Iniesta kan inte spela fotboll nu, men ligger inte på sofflocket och käkar chips för det. Tillsammans med hela den spansktalande världens artister samt Diego Forlán, Kaká, el Kün och Sergio Ramos har han spelat in en låt för att stötta jordbävningsoffren på Haiti. (Andy dyker upp 2.57 in i videon för er som, liksom jag, inte bryr er så mycket om de andra)

Det kändes lite som att Real Madrid spelade av matchen mot Valencia i kväll, vilket är ett underbetyg till ligan eller ett överbetyg till Manuel Pellegrinis spelare, beroende på hur man ser det.
Jag kastas mellan att tycka att Madrid är ett lag med alla ingredienser för att ta hem ligan (som i kvällens stensäkra insats) och en flock rädda rådjur utan riktig härförare (som när de låter Kim Källström skicka ut dem ur Champions League utan att ens spänna musklerna).

Guti har ju inte spelat monstermånga minuter i år direkt, men utslaget på den tid han fått på planen har han tamigtusan stått för lika många öppnande passningar som Xavi Hernandez. Reals enda äkta blondin flirtar ju ofta och gärna med José Mourinho, och intervjun efter dagens match var inget undantag.
– Jag håller på Inter när de möter Barcelona. Jag har många vänner där, Sneijder, Eto’o, förklarade Guti.
Återstår att se om man han smickra sig in i Mous startelva nästa år.
Cristiano Ronaldo gjorde också en liten charmoffensiv på sin landsman Mourinho i Sky Sports i går på temat ”vem ska ta över Real Madrid efter Manuel Pellegrini?”:
– Mourinho är en vinnare som jag gillar jättemycket.
För att föjla upp det med:
– Capello är en av världens största tränare, i News of the World i dag.
Det är mycket nu.

CR9, som förvaltade Marcelos smöriga framspel så här i kväll, berättar för den engelska tabloiden att han är nöjd med sin säsong hittills, att Leo Messi också har varit bra, men att:
– Ingen av oss har vunnit något med våra landslag än. Det måste vi försöka göra i VM i sommar för att visa att vi är världens bästa spelare.
Självförtroende är helt klart något som Ronaldo verkar vara född med (i alla fall på de flesta plan) och det är väl precis det som ska kunna hjälpa Real Madrid plocka hem ligaguldet, medan Barça lägger sin energi på att åka buss.

Dagen efter derbyt är det så klart Espanyols supportrar som håller huvudet högst. Man måste unna dem det efter ett år som började med att lagkaptenen Dani Jarque dog på träningslägret i Italien, Shunsuke Nakamura floppade som ingen floppat förut och förre lagkaptenen och ikonen Raúl Tamudo hamnat i frysboxen efter ett jättegräl med Mauricio Pochettino i höstas.

Jag kan inte komma ihåg när jag såg en Barça-match sluta 0–0 senast. Eller jo, det kan jag, det var borta mot Valencia i en annan tid och ett annat liv, och så övergödd som man blir på målfester när man skuggar det här laget måste jag säga att resultatet kändes ganska…välkommet i dag.

Det är väl en åsikt jag inte delar med särskilt många av klubbens spelare om man ska döma av den dämpade stämning som rådde i mixade zonen i dag. Och som om Peps pack inte hade nog att tänka på efter slutsignalen på Cornellà El Prat, kan laget nu tvingas ta bussen till Milano i morgon. Det ligger nån form av askmoln i atmosfären tydligen (och här går alla våra tankar till SvD:s Johanna Garå som hann till München för flygbyte innan resten av hennes hemresa från Barcelona blev inställd i torsdags) och då spelar det inte någon roll att man är världens bästa, man får ändå inte flyga. Varken Garå eller FC Barcelona.

Nu finns det en liten chans att Joan Laporta hittar ett hål i luftrummet och skickar sitt lag till Pisa i morgon, för att de därifrån ska bussas upp till Milano. Mer sannolikt, och hundra gånger mer underhållande, är att Messi och de andra får packa in sig för en 12–15 timmars lång bussresa via Frankrike.

Utan att ha några belägg för det har jag en känsla av att Barça-spelarna inte åker Swebus Express privat särskilt ofta (utom möjligen Dimitro Tjigrinskij, eftersom han saknar körkort och Andrés Iniesta, eftersom han är Andrés Iniesta, men ingen av dem är med på Italienresan), varför jag känner att en lista över bussresemaximerande åtgärder är på sin plats.

* Gameboy (eller vad kidsen kallar det nuförtiden) är världens kanske bästa timekiller och ett bra alternativ till det livsnödvändiga Playstation som inte finns installerat i Barças buss, vad jag har sett.

* Finns i sjön. Spela kort är ett bra sätt att fördriva tiden, och behöver inte stjäla alltför mycket tankekraft från den viktiga matchen om man håller det simpelt. Men får Carles Puyol och Víctor Valdés feeling och utmanar Leo Messi och Gaby Milito på ett parti bridge, ser jag inte att det skulle hämma matchuppladdningen avsevärt heller.

* Billeken. Välj en färg och utmana dina medresenärer i hur många mötande bilar du kan samla ihop på tio minuter. Tips: Grå, svart och vit är smartare val än gul, grön och rosa.

* Myskudden. Inget kan förstöra en lång bussresa så mycket som en obekväm sovställning. Här gäller det att inte lämna något åt slumpen (eller åt klubben för den delen) utan att plocka med sig den optimala kudden hemifrån. Satsa på en mjuk, noppig och formbar historia som kan sjunka in bra i utrymmet mellan ryggstödet och fönsterrutan.

* Korsord. I varje tidningskiosk i Spanien kan man köpa knep och knåp-tidningar som kan sysselsätta vilket rastlöst fotbollsproffs som helst i ett par timmar. Skäms inte över att välja svårighetsgrad ett eller två. Det är på planen folk förväntar sig att ni ska leverera.

Nån mer än jag som känner på sig att Zlatan Ibrahimovic kommer välja sätet längst bak i bussen?

Det kan vara press nog att vara världens dyraste värvning i världens mest stjärntjocka lag. Men kanske kan Cristiano Ronaldo känna viss trygghet i att återbäringen av hans smått obscena övergångssumma börjat ticka in till Florentino Pérez konto igen.

Men jag känner att lite källkritik är på sin plats här. Om Real Madrid nu påstår att en miljon CR9-tröjor sålts enbart i den spanska huvudstaden går alltså var tredje eller, om vi räknar förorter, var sjätte person runt med en tröja med hans namn och nummer på. Det snittar dessvärre inte ens Bernabéu-publiken två minuter innan avspark.
Det luktar lite nordkoreansk statistik över de här siffrorna, gör det inte? 
Gör om, gör rätt, säger jag.

Ronnie själv har i alla fall fattat att man både kan ha kul på jobbet och sköta det samtidigt.

I morgon (today, that is) ska han lira fotboll med den 23-årige beundraren Antonio Luis Alberca Ferrer som vunnit en tävling som en av CR9:s sponsorer ställt till med.
– Även om jag är i bra form så tror jag att Cristiano Ronaldo blir omöjlig att slå. Men jag ska göra mitt bästa, säger Antonio Luís småoptimistiskt till Marca.

Vi tackar Marängerna för kvällens ansträngning att hålla liv i ligan i matchen mot Almería, där Henok Goitom sugits tillbaka till bänknötarnas skara, men i alla fall fick hoppa in med fem minuter kvar att spela. 
Kanske är det också på sin plats att påminna de vita om att David Silva gjorde så här och så här i kväll, information de kan ha nytta av när Valencia kliver in på Bernabéu-stadion på söndag.