Nyfiken tysk journalist till Pep Guardiola:
– Jag läste i en spansk tidning att Barcelona vill ha Ribéry, stämmer det?
Pep på spengelska:
– Om du skulle bo här i några månader hade du läst i spanska tidningar att vi var intresserade av tusen olika spelare. Be calm!

Orolig fransk journalist på presskonferensen med Pep Guardiola:
– Henry har ju inte spelat på tre matcher nu, räknar du med honom fortfarande?
Pep:
– Ja, självklart. Jag förstår vad du menar, men ibland får man inte spela matcher under en period. Jag har ju inte spelat själv på fem år.

Ni såg att även Xavi till slut föll för grupptrycket och drog på sig en skada i veckan. Det har spekulerats i kommentatorsfältet om vem som lägger muskelförtvinande medel i vattenflaskorna på Barçaträningarna, men för Xavis skull kan vi i alla fall glädjas åt att det var en fotbollsskada som fällde honom den här gången.
Så har det inte alltid varit om man ska tro hans självbiografi.
Under Louis van Gaals styre i slutet på nittiotalet gick han först sönder under en spontan judosession med Bolo Zenden, något som Xavi listigt vände till ”jag har trillat i duschen” när han undersöktes av klubbläkarna.
Några månader senare kom Xavi hem hungrig från en bortamatch (jag gissar att det handlar om fotboll) på småtimmarna och råkade famlandes i mörkret fälla ett vattenglas rakt på foten som fick sys med sju stygn.
– Du skadar dig under väldigt konstiga omständigheter, aldrig på planen. Det här har du råkat ut för när du var ute och dansade disko, bestämde van Gaal.

Spanska tidningar svämmar ju inte över av den hårda OS-bevakningen, men vissa saker går så klart rakt igenom mediebruset även här nere. Svenskar som både åker skidor, skjuter skarpt och tycker att dopade idrottsmän ska belönas med ’en rejäl pungspark’ alternativt dödsstraff tillhör den kategorin. 

 Very Ferry tales. Skärmdump från Marca.

En fråga som spelarna i Real Madrid och Barcelona får brottas med allt oftare är ”vinna Champions League eller ligan?”. Man får säga att vår vän Andrés Iniesta sätter en ganska effektiv punkt för den diskussionen i Mundo Deportivo i dag.
– Det är som att säga ”din fru eller din mamma?”. Det går inte att välja, säger Andy. 

Tillbaka i Barcelona där en större del av stadens befolkning strax sätter sig tillrätta i tv-fåtöljen (Champions League sänds tack och lov på en helt vanlig katalan-banankanal) med förhoppningen att serveras en fransk film noir till kvällskaffet.
Real Madrid hade inte kunnat komma till Lyon med ett bättre självförtroende. Barças förlust i söndags har inte bara gett Galaxerna hoppet om att vinna ligan åter. Nu ska man bara jämna Kim Källström och kompani med marken innan det praktiskt taget är dags för Champions League-final för de vita.
– Vi ska visa att vi är Real Madrid, deklarerar vår vän Esteban Granero i Marca i dag.
Det verkar dumt, tycker jag, eftersom Real Madrid åkt ur CL i åttondelsfinalen på löpande band de senaste åren. Inte minst mot Lyon.
Det vore kanske bättre att visa att de är Barcelona, om vi säger så. Fast jag gissar att det uttalandet får svårt att kämpa sig över Graneros läppar om han inte lider av svåra tvångstankar.
Nåväl.

Annars är det så klart Ben ze man som är just ze man i kväll och jag hoppas att Manuel Pellegrini ger honom i alla fall några minuters adrenalinrusher på sin gamla hemmaplan. 
– Den dagen då lottningen skulle vara kände jag på förhand att vi skulle få OL och att jag skulle få komma tillbaka hit, säger Karim, som precis som sin lagkamrat Guti alltså tycks besitta klärvoajanta krafter.
Det är ju ioförsig väldigt lätt att dra till med efteråt, precis som jag själv i efterhand trumpetade ut att jag haft på känn att Atlético Madrid skulle tufsa till Barcelona. Men se det finns faktiskt på pränt, längst ner på den här sidan.
Nu väntar jag på att Karim Salabim postar liknande bevis i kommentatorsfältet, innan jag tar hans övernaturliga förmågor på allvar.

Näst efter Benzema i Real-truppen unnar vi också Pedro Mosquera, 21, speltid om han nu får sista platsen på bänken. B-lagstalangen satt på bänken i matchen mot Deportivo för två veckor sedan och blev beordrad att börja värma upp en bit in i andra halvlek. När matchen så gick in på övertid gav Pellegrini det magiska tecknet som innebar att Mosquera skulle få göra sin efterlängtade debut.
Men. Bollen ville aldrig rulla ur spel och Pedrito fick förgäves se på när lagkamraterna passade bort hans (bokstavliga) femton sekunder i rampljuset.
Eller ja, han gjorde ju vad han kunde.
– Jag sa till fjärdedomaren att han skulle signalera till huvuddomaren att inte blåsa av matchen innan jag hade fått komma in och debutera. Flera gånger sa jag till honom och jag hörde hur han förde informationen vidare till huvuddomaren, men till slut blåste han och jag stod kvar med min lust att få göra debut, berättar Pedro för Marca.

 Nej, man kanske inte hade sagt nej om han bad snällt. Foto: Joinfutbol.com

Den här killen lär vi få höra mer av. Är man 21 bast, står på randen att få göra debut för Real fucking Madrid och inte bara 

1) ber fjärdedomaren att maska/missköta sitt jobb för att man ska få speltid utan dessutom
2) kräver att fjärdedomaren drar in sin överordnade på företaget och
3) lyckas nå fram med det budskapet

då har man precis allt för att bli en superstar. 

Jag sa det redan innan match (ja, det hörde ju inte ni, men det går bra att ringa The Guardians och BBC:s utsände och kolla av) att Atlético Madrid är precis det lag som kan slå Barcelona när de är på det humöret.
Dessvärre för Kicki Flores och hans killar är de ju ett lag som också kan få stryk av Gefle när de är på annat humör.

Kicki F och Diego Forláns relation har kanske inte alltid varit hunky dory, men så här avslutar en kille med självförtroende och en två guldskor hemma i bokhyllan.

Zlatan Ibrahimovic får trösta sig med att han gjort mål i lagets samtliga tre förlustmatcher den här säsongen. Både i Champions League-skräckisen mot Rubin Kazan på Camp Nou, i första mötet i cupen med Sevilla och i kväll har Ibra hållit sig framme. Låt mig fundera på vad det eventuellt har för innebörd och återkomma.

Zlatan må ha lagt landslaget på hyllan, men ni som letar efter tecken på att han är på väg tillbaka konstaterade väl att han verkade ohämmad i den blågula tröjan i går?

 Whatever I said, whatever I did, I didn’t mean it, I just want you back for good. Foto: Sport.

Vissa kvällar går man och lägger sig och längtar efter att få gå upp för att läsa tidningarna. Jag säger inte att det är sunt, men det är en normal bieffekt av mitt jobb. I morgon tror jag att Madridtidningarna AS och Marca kan bjulla på ganska spektakulär läsning.

Innan jag smyger iväg till Vicente Calderón-stadion i ett fullkomligt iskallt Madrid ska vi så klart hälsa CR9 välkommen tillbaka in i spelet, även om jag själv är mest förtjust i anfallet som ledde fram till Álvaro Arbeloas mål mot Xerez.

Pep Guardiola har fått gräva djupt i Barças b-lag för att skramla ihop en backlinje att ställa upp mot Atlético i kväll. Enligt alla prognoser blir Carles Puyol den ende ordinarie försvararen på planen i kväll och även om han kastar in Maxwell och Milito på planen finns en lucka kvar att fylla.
Själv kanske jag skulle plocka ner Sergio Busquets i försvaret (det är ju ändå där han oftast hänger) men det finns vissa teorier om att Pep släpper ut någon av småkalvarna Jeffrén, Marc Muniesa eller Marc Bartra på grönbete.
– Med eller utan skador är Barcelona ett bättre lag än oss, konstaterar Kicki Flores lite lagom pessimistiskt inför matchen, medan Pep själv använder motsatt taktik:
– Jag har fullt förtroende för min trupp. Både de nya och de som inte kan vara med i dag, är Guardiolas alla hjärtans dag-meddelande till laget.

Och på tal om alla hjärtans dag. Ni som, liksom jag, oroat er för hur Dimitro Tjigrinskij underhåller sig i helgen berättar Sport att hans bror och representant Victór är tillbaka i Barcelona efter några veckor i Ukraina och att bröderna kommer att se matchen tillsammans framför tv:n i kväll.

Det blir alltså la ligas två mest bipolära lag som gör upp om Copa del Rey och det känns verkligen som att det kan sluta på alla tänkbara och otänkbara sätt.
Det kan också börja lite jobbigt, som i dag när representanter för Sevilla och Atlético Madrid skulle sätta sig ner och bestämma var matchen ska spelas.
Man kom inte överens.
José María del Nido, som kurerat sig efter att ha landat med huvudet i en bidé förra veckan, föreslår Santiago Bernabéu med motiveringen att det är närmre för fansen än det andra alternativet Mestalla. Vad han inte säger är att han och alla andra sevillistas är ganska förtjusta i arenan sedan man plockade hem både cupen och supercupen där 2007.
Atlético Madrid är å sin sida bara så där sugna på att frivilligt låta sitt öde avgöras på fiendemark. Fortsätta förhandlingar följer.

Valencia öppnar annars veckans omgång borta mot Sporting i morgon eftermiddag och kanske gör man det utan portugisen Miguel Britos i truppen ännu en gång.
När han petats efter några sena ankomster till träningen under säsongen behövde Miguel lite mer edge i sin vardag och blev tagen av farbror polisen på en nattklubb i Lissabon tidig morgon den 26 december.
Man förstår scenariot; det är juldagen, årets hemvändarkväll, och antagligen drog Miguel och hans amigos in ett tequilarace till när det egentligen var nog (handen på hjärtat, vem under 40 i läsekretsen gjorde inte det?).
Valencias mister Unai Emery tycks också ha haft förståelse då, men frågan är om han är lika storsint sedan Miguel fångades av en tv-kamera förra helgen då han imiterade Emerys kroppsspråk och gester till bänkgrannarnas förtjusning.

Såg just att jag hade ett missat samtal från Barcelonas presschef. Gissar att de vill sondera terrängen nu när det finns en vakans i backlinjen på söndag. 
Det är väl för att jag ändå reser överallt med laget, har ungefär samma frisyr som Dimitro Tjigrinskij och en rak och bra kommunikation med Eric Abidal som de kom att tänka på mig. 
Synd att man måste jobba, annars hade jag gärna hjälpt till.

Barcelonas backlinje börjar likna en sån här slå-i-dörrar-och-trilla-på-bananskal-fars som ges på friluftsteatrar i södra Sverige sommartid. Nu har alltså Eric Abidal också gått sönder och det i två månader och helt plötsligt har mannen med Barcelonas mesta träsmak, Maxwell, inte bara en, utan två vägar in i startelvan. 
Nu lär han väl få ta just Abidals plats på vänsterkanten mot Atlético på söndag, men faktum är att brassen gjorde säsongens bästa insats hittills på högerbacken i helgen som gick.

Barcelona förlade förra tisdagens träning i Reus, för att även fansen som inte bor i Barcelona skulle få en chans att se laget, och experimentet föll så väl ut att det var dags i dag igen.
Så här såg det ut när Andrés Iniesta förevigade ankomsten till samhället och de väntande supporterskarorna i dag.
Nu är ju Andy Barças klart flitigaste Facebook-uppdaterare, men han är inte ensam om att använda nätverket.
Både Carles Puyol och Leo Messi använder Facebook privat, och är mer än lovligt svåra att spåra ner, men med våld, vaselin och viktiga vänner går ju som bekant allt. 

Puyol är medlem i sju olika intressegrupper som tar ställning mot djurplågeri, samt ’Jag skulle vilja stanna i duschen i över en timme på vintern’, gruppen ’Duscha varmt’ och ’Dusch/bada i par’.
Carles näst största intresse efter att spela fotboll tycks vara att duscha. 
Vi gratulerar honom till att han verkar få göra både och varje dag.
Dessutom är han ett fan av Elena Isinbajeva, Espanyols ikon Iván de la Peña och Dalai Lama. En klockren trio om ni frågar mig.
Ja, och så är ju el Capità medlem i gruppen ’Jag somnar när någon pillar mig i håret’ också.

Leo Messi är lite mer sparsmakad i sina åtaganden, men har han i alla fall valt sin profilbild med omsorg. Jag känner att ni måste se den.

 Nä alltså, vad kan en bildtext tillföra?

Och nej, han är inte kompis med Zlatan.

El Periódico de Catalunya har fått en pratstund med Zlatan Ibrahimovic och när tiden för intervjun runnit ut säger reportern Joan Domènech:
– Vi har kommit till slutet och ännu har inte namnet Samuel Eto’o dykt upp.
– Sant. Det är första gången som jag inte får någon fråga om honom, konstaterar Zlatan.

Och så dök Samuel Eto’o upp i alla fall. Men det var nära.