Nej, jag tänker inte lyssna på de som säger att det var synd om Barcelona i går kväll på Camp Nou.
* Ja, Bojans mål borde ha varit godkänt
* Visst, Zlatan skulle möjligen kunna ha fått en straff
* Okej, domaren Perez Burrull kommer få kisa en aning i dag när han ser sig själv i spegeln

Men när Barcelona redan har sina två riktigt-nära-startelvan-spelare Yaya Touré och Seydou Keita på en annan kontinent kan Pep G inte spela med en trefjärdedels nykläckt backlinje och tvåtredjedels nyfött mittfält från start och tro att det inte ska märkas.
Hur mycket alla lag än behöver en Jan Tauer-typ i försvaret måste vi konstatera att Dimitro Tjigrinskij har bättre frisyr än löptempo i benen.

Diego Capel har både och, och är dessutom fortfarande 21, fast jag är säker på att han var precis så ung när jag såg honom på Sánchez Pizjuán för första gången för två år sedan och blev mäkta imponerad. Han bromsade i utvecklingen lite, men nu har Sevillas virvelvind något stort på gång. Frågan är om Maxwell har kommit ner i vilopuls än.

 No bad hair days

När jag skriver att Piqués paket var stort och hårt pratar jag alltså julklappar. Det kändes som att det framgick av sammanhanget.

Trettondagsafton är ju mest en ursäkt för att öppna ännu en Aladdinask hemma, men i Spanien slår vi på den stora trumman i dag och firar Noche de reyes. Det är de tre vise männen som hyllas för att de hittade fram till Betlehem utan gps och klappar delas ut åt höger och vänster.

För att komma i stämning erbjuder Mundo Deportivo läsarna att komponera sitt eget Noche de reyes-kort.

 Kaspar, Melchior och Balthasar. 

Att spela match i Spanien dag är lika otänkbart som att köra en omgång av elitserien i hockey på julafton. Men schemaläggarna hade annat att tänka på när de drog upp datum för spanska cupen och därför får Barça ta emot Sevilla i kväll, till presskårens högljudda och spelarnas lite mer tystlåtna protester.
Man får helt enkelt skjuta upp firandet till efter tolvslaget. Kanske var det därför som Gerard Piqué såg ovanligt lugn ut när han sista sekund-shoppade presenter på stan för ett par timmar sedan. Om vi har någon i läsekretsen som väntar paket från Piqué så kan jag säga att ’stora’ och ’hårda’ är Barçabackens ledord. 

Vi som är nere med Jesus Navas och hans vänner har blivit rejält bönhörda i januari. Av Barcelonas fyra kommande matcher är tre stycken mot Sevilla.
Nästa gång ska jag önska försiktigt.

I eftermiddag spricker en svit som passerat alldeles för obemärkt i de stora medierna. Sporting Gijón tar emot Málaga och Spaniens mesta mittenlag måste ut på ena eller andra sidan av det här matematiskt-estetiskt osannolikt symmetriska tabelläget.

På Sportings bänk sitter nittonårige Borja Navarro, som öst in mål i ungdomsdivisionerna de gångna säsongerna och kan få göra debut i vuxenvärlden i dag. Borjas mer kände storebror Dani är proffscyklist för Astana-stallet, men har inga som helst invändningar angående lillbrorsans karriärval.
– När jag såg att han inte var intresserad av cykel tyckte jag att han skulle satsa på att bli bra på fotboll i stället. Han får träna mindre, lida mindre och tjäna mer pengar, säger Dani Navarro till tidningen Nueva España.

Men jag är inte bitter. Foto: Nueva España

Det är nytt år och ni trodde ett tag att jag stod över den här bräkiga årslistosammanfattningshetsen.
Glöm det. 

Nej, det här var inte matchen Zlatan Ibrahimovic kommer att berätta om för sina barnbarn. Kanske inte ens för Maximilian om han inte frågar särskilt.
Att få ett litet psykbryt då och då kan hända den bäste, men stämplingen på Diego Godín hade gett utvisning i en wrestlingmatch.
Zlatan har ju i och för sig glidit runt i maskering direkt hämtat ur en martial arts-film i veckan och hade det här varit en blogg där vi rotar runt i hans privatliv hade jag sagt att det var på scootersafarin i Åre i mellandagarna som han drog på sig de här rosorna på kinderna.

 Goggelsbränna? Foto: Getty Images

Det var första gången Barcelona inte tog tre poäng i ligan på hemmaplan den här säsongen, men mer oroväckande för Peps pojkar är att de ser ut att ha tappat passningsspelet och anfallsviljan i Förenade Arabemiraten. Och det är lite synd eftersom jag tror att båda ingredienserna skulle komma till ganska stor nytta i vår.
En kväll när Carles Puyol inte hade fått en boll till rätt adress om Pep så utrustat honom med karta och kompass är inte Barcelonas kväll.
Kanske fick hemmalaget dåliga vibbar redan när en svartvit katt sprang in och gjorde ett ärevarv på planen?

Thierry Henry däremot hade rätt kul på Camp Nou och efteråt stannade mannen med Frankrikes mest berömda vänsterhand för att prata med media i mixade zonen, vilket sker ungefär lika ofta som jag tar en fika med Zlatan Ibrahimovic.
Men när en hitflugen fransk journalist försökte fånga hans uppmärksamhet i fållan för utländsk media svarade Titi:
– Jag har redan pratat franska där borta, och pekade på tv-kamerorna.
– Snälla monsieur Henry, bara en fråga, försökte journalisten.
– Nej, som jag sa, franska var där borta, insisterade Henry.
Det faktum att det är hans modersmål och att det antagligen hade tagit mindre tid att svara på en fråga än att förklara varför han inte tänkte göra det, spelade ingen roll för Barças vän av ordning.
Hårda bud i Mellerud.

Men herregud, vi var fler som inte var på topp i dag. För egen del lurade jag er, helt oavsiktligt, att Leo Messi var kvar i Argentina, när han i själva verket satt några rader under mig på Camp Nou och åt middag. Barcelonas sydamerikaner fick tillåtelse att stanna på andra sidan Atlanten fram tills i dag, men medan Messi utnyttjade sin permis maximalt tog Dani Alves flyget tillbaka redan i tisdags.
– Jag saknade lagkamraterna och dessutom var semestern alldeles för lång, förklarade brassen som enligt mina uträkningar hade tillbringat ungefär en vecka i hemlandet innan det började klia i fingrarna – och fötterna – igen.

Om jag hette Ernesto Valverde (och då dessutom var den som tränade Villarreal) skulle jag fundera mycket på varför mitt lag ligger nia i tabellen, när det uppenbarligen finns spelarmaterial för en topp fyra-placering. Nilmar är på väg mot ett riktigt genombrott i år och kan bli en joker i VM för Brasilien.

Och jo, just det, det var ju en grej jag känner att jag inte kan undanhålla er mycket längre.
Spansk bildjournalistik skiljer sig ganska ofta ganska mycket från svensk dito. Ibland gnäller vi i norr på att tidningarna runt Medelhavet är lite väl traditionella och fantasilösa när de ska plåta fotbollsspelare.
Efter den här bilden från Mundo Deportivo är allt förlåtet. Allt.

 Blinka lilla stjärna där.

10-talets första startelva på Camp Nou innehåller några småsensationer. Leo Messi är kvar hemma i Argentina och tränar bort julskinkan på egen hand och Jonathan Dos Santos kliver in på mittfältet eftersom Andy Iniesta inte fått av sig nyårssmokingen än.
Dos Santos hade sina senaste 15 sekunder i rampljuset i somras när FCB var i USA och levde runt. De mexikanska journalisterna kunde inte få nog av den lille Barça-liraren, men sedan dess har han hållit en låg profil i a-laget men lite högre i b-laget. Vi får se vad han kan ställa till med i dag.

Om han nu får en chans att ställa till med något, först måste de här dimmorna lyfta från Camp Nous gräsmatta.

 Ut ur dimman!

Valdés, Alves, Puyol, Piqué, Abidal, Busquets, Dos Santos, Xavi, Pedro, Henry, Ibrahimovic heter killarna som ska göra det i kväll.

I Villarreal saknar jag både Sebastian Eguren och Robert Pirès från start. 

FC Barcelona avslutade 00-talet på ett historiskt oöverträffat sätt, det minns vi. Eller, vi kommer att minnas det när nyårsdimmorna lagt sig.
I morgon ska de ge sig in i ett nytt årtionde och i matchen mot Villarreal kan de få göra det utan Andrés Iniesta. Han ställer ändå snällt upp när Sport ska fira av året som gick. Ni vet att Andy inte är killen som normalt lämnar något åt slumpen, och nyårsupplagan 2lax9 är knappast tillfället där han gör ett avsteg från den principen.
– Jag är oxe och lite tjurskallig, förklarar Andy själv sin framgång.
Den här tidningen kommer jag kunna sälja dyrt på Blocket om några år.

 Skål ta mig fan!

Barça gjorde ju ett inte rakt igenom bejublat gästspel i den tatarska vintern i november och trots idel gnäll över den ryska istiden verkar Zlatan Ibrahimovic (välkommen in i spelet 2010) ha fått blodad tand för modet han sportade i Kazan. 
Under första träningen efter juluppehållet joggade Ibra runt i en huvudbonad som får talibanska kvinnor att kännas exhibitionistiska. Efter träningen gled han ut i sin bil i samma mystiska rånarluva.

 Modeblogg 2010.  

Det är mellan femton och arton grader varmt på dagarna i Katalonien, så köldkortet kan han inte spela ut.
Har Helena Seger försett sin pojkvän med ett nyårssugmärke modell grande?

Det är inte så mycket mer att göra än att bocka, buga och niga åt Barcelonas überurladdning mot Estudiantes. Peps pack plockar titlar som andra pallar äpplen och det verkar inte finnas någon situation de inte kan krångla sig ur och vända till triumf i år.
Barça hade i alla fall anständigheten att bjussa publiken på en skräckis in på målsnöret. Big Z tycks ju ha gett upp drömmen om att vinna VM-guld med landslaget, men nu kan han titulera sig världsmästare i alla fall.
Alla sätt är bra utom de dåliga.
Pep G föll i tårar efter segern mot Estudiantes, medan Leo Messi fick parera ett gäng glåpord från argentinska supportrar på gatorna i Abu Dhabi, som tyckte att han förstörde festen för hemlandets hopp.

 Don’t cry for me Argentina.

La Pulga, som Messi kallas (och som faktiskt råkar vara ett smeknamn han delar med undertecknad om vi nu ska bli lite personliga, och det kan man ju kosta på sig när det lackar mot jul och yada yada yada) är van att få ovett från Argentina. Vi pratar Leo alltså. Jag brukar klara mig undan.
Men kanske ska han ställa sig frågan varför Carles Puyol vänder krullet till och Yaya Touré ser ut att ha missat sin tvättid när de borde fira Messimål.

 Ensamglädjen är den sanna glädjen. Foto: Mundo Deportivo

Med det lämnar jag Barça och bucklan åt sitt öde ett tag. Ni har noterat att inläggsfrekvensen minskat en smula den senaste veckan. Det är inget mot den totala bloggtystnad som kommer att möta er den närmaste tiden på Hola Barcelona.
Men snart har vi ringt ut det gamla och in det nya. Då kör vi så det ryker igen.
Hasta la andra sidan av nollnolltalet!

Det är många bollar som rullar Barcelonas väg just nu, det får vi konstatera. Stuttgart känns spontant inte som stället där Andrès Iniesta och kompani får roligaste eftersläckningen till åttondelsfinalen, men jag tror de tar den smällen och firar efter returen på hemmaplan i stället.
Om Andy nu kommer i form tills dess, han har det ju lite jobbigt på skadefronten och missar morgondagens final i klubblags-VM mot Esudiantes. Å andra sidan har Leo Messi redan paxat Juan Sebastian Veróns tröja efter matchen.
Andy håller i stället på att prova ut kostym till måndagens Fifa World Player-gala i Zürich.

 Foto: Facebook

Jag tror vi får med oss samtliga spanjacker till kvartsfinalen. Sevilla kan få en tuff start borta mot CSKA Moskva, men har returen på Sánchez Pizjuán att ordna upp saker och ting.
Om Iker Casillas drömmer mardrömmar och Kim Källströms vänsterfot så visar han det inte utåt i alla fall. 

Joråsåatte. Det var väl inte årets skräll att Barcelona skulle ge Atlante ett stycke spö i Abu Dhabi, det jag tar med mig från den här matchen är att Pedro Rodríguez Ledesma gjorde mål i sin sjätte turnering i år och därmed är världens ende spelare någonsin att näta i cup, liga, Champions, europeisk supercup, spansk supercup och klubblags-VM samma år.
Inte illa av den lilla kanariefågeln som har en, ska vi säga, ganska tuff konkurrenssituation i Barcelonas anfall, men lyckas hålla humöret uppe i alla fall.

 Vaya con Pedrito! Foto: Sport

All PR är bra PR. 

En bra bit bort från gnällfesten i Sverige befinner sig Zlatan Ibrahimovic och resten av FCB för att plocka hem klubblags-VM-pokalen i Abu Dhabi. Barcelona glider in i turnering på räkmackekvoten (den klubbades igenom i Göteborg för några år sedan) och går rakt in i semifinal på onsdag. Lagets höstsäsong i ligan är över och klubben bestämde sig för att spelarna skulle få ta med sig nära och kära på lite semester i ett fjärran emirat.
Zlatan verkar ändå resa solo, medan Joan Laporta tar med sin morsan och brorsan, Xavi halva släkten plus syskonbarn, Gerard Piqué mamma och pappa och Eric Abidal sin bärbara dator.

Barcelonas ansvariga gjorde ett litet martyrutspel över det faktum att de var tvungna att mellanlanda i Istanbul på vägen till Förenade Arabemiraten (’Hade aldrig hänt om vi var spanska på riktigt’, konstaterade klubbens vice ordförande Joan Oliver i söndags) men de ska ligga ganska lågt i klagomålen på flygresans komfort. De nya solosätena är så privata att en icke namngiven spelare utbrast:
– Det är som ett biktbås! enligt tidningen Sport.

På den tio timmar långa resan hade spelarna gott om tid att bekänna sina synder, slagga en stund och lacka lite på alla fotografer som trängde sig på.

 ’Ey, kompis, inte när jag inte har rakat benen!’ Foto: Mundo Deportivo

 Shejk it Leo!