Racing Santander har för tillfället ett tvåmålsunderläge på Cornellà-El Prat och missar chansen att ta rygg på Villarreal i kampen om att slippa nedflyttningsplats. Ubåten har precis fått klart med sin tredje tränare för säsongen och Miguel Ángel Lotina behöver bara ta två poäng av kommande 15 för att göra det bättre än företrädaren på posten José Molina skött sitt jobb i klubben.
Om Villarreal är ett mysterium som jag inte tänker försöka förstå mig på, så vill jag väldigt gärna förstå vad som händer i Levante. Korpgänget som tjänar mindre som trupp än Crille Ronaldo som individ ligger helt kyligt kvar på Champions League-plats 20 omgångar efter att de omskrevs av hela världens sportsidor som årets knall.
Det brukar ju höra till storyn att man tappar styrfart ganska dramatiskt efter att ha slagit Real Madrid och gått upp i ligaledning i omgång sju, men Levante skiter ju generellt i hur man brukar bete sig och simmar vidare i Valencias kölvatten.

Och i går gick världens bäste Ballesteros (cuz this ain’t no golfblogg) över den mycket respektabla gränsen 30 000 minuter spelade i Primera División, och fick i den 24 minuten mot Villarreal, då det hände, applåder av de lagkamrater som befann sig närmast.
Hade jag haft kvälls-ob hade jag vänt upp och ner på hela Youtube för att hitta klippet, men det verkar för svårt.

Fem andra lirare (alla utom en aktiv faktiskt) har spelat fler minuter än Ballesteros i la liga. Det är nu ni gissar vilka i kommentatorsfältet. 

Behöver ni lite betänketid är ni så klart inbjudna hem till casa Ballesteros för att titta på match när Serigo själv är skadad.
Det fina med Levantes lagkapten (förutom att han är så gammal att han har ungar i typ min ålder) är ju att liksom inget med hans uppenbarelse skvallrar om att han är fotbollsspelare och därmed ger oss känslan av ”kan han så kan jag och jag behöver inte ens göra situps”.

30 000 minuter. Det är så många minuter att jag inte kommer ihåg mina egna senaste. Är vi uppe i veckor och snackar här?
 
Ni såg ju Santi Cazorlas överjävliga träff i går kväll och skrollar ni ner lite på AS hemsida kan ni få ta del av hans frisparksskola i högerspalt.

”Domaren missade två jätteklara strafflägen, och linjedomaren släppte våra spelare vid två offsidelägen. Men det spelar ingen roll, jag tänker inte kritisera dem.”

Just det, i dag är det helgdag i Spanien. Vi firar San José. Det kan hända att det rör sig om Jesus old man från början, men jag lutar mer åt att det faktiskt rör sig om ett portugisiskt halvhelgon.

Roberto Soldaten Soldado har just gjort hattrick mot Athletic Bilbao, men för stunden räcker det att ni tittar på hans första mål för kvällen.

Ni vet ju redan vad Leo Messi ställde till med i går kväll, och det var kanske balsam för slitna fotbollssjälar, för det här var ingen bra vecka för den internationella fotbollens hälsa. 

Och i ett annat ohälsoperspektiv är dessutom Villarreal tränarlösa igen.

Usch.

Men min hälsa är i alla fall på topp (tackar som frågar). Jag har andats alpluft och åkt lagg i sju dagar utan uppehåll och nu ska vi ta den här Champions League-turneringen hela vägen in i kaklet.
Och ni ser ju, precis som jag, att det här micket micket väl kan bli en helspansk final.
Inte för att det absolut måste bli så.
Inte för att jag ens tänker påstå att det är sannolikt om man räknar in alla variabler och grejer.
Men ska man välja två lag som favoriter på varje halva av slutspelsträdet, då väljer man väl ändå Barcelona och Real Madrid? Va?

Men innan det kan bli sanning ska Zlatan Ibrahimovic komma tillbaka till Camp Nou, ta en filosofilektion och kanske störa sina gamla lagkamrater en aning.
Real Madrid – Milan hade jag inte heller tackat nej till i CL-final.
För att inte tala om Barcelona – Apoel Nicosia. Vilken rysare.

Och ytterligare innan dess, alldeles nu i kväll, ska Real Madrid ta emot old mister Manuel Pellegrini på Berra och hans shejkprojekt Málaga, som börjar bära frukt igen.
Cristiano Ronaldo har gjort fantastiska 99 mål på tre säsonger i la liga.
I kväll kan han spräcka hundravallen. 

  Yes we can!

Ni undrar varför jag inte kommenterat Athletic Bilbaos apokalyps på Old Trafford. Om jag inte hämtat mig än och så. Det har jag precis gjort, men jag tänkte ju att Pontus Wernbloom skulle vara ett minne blott i den här turneringen som vi kallar Champions League (eftersom den heter så) och bokade in mig på lite annat den här veckan.

Möjligen blir det nån form av alpspecial i listformat.
Håll utkik.

Jag tänker på er.

Och på er. 

Allt har redan sagts om Leo Messi, och då försökte jag ändå en gång till i går kväll, så jag föreslår att kontemplerar lite över Sports karikatyrteckning i dag och hjälper mig att tolka den.
Sitter Leo Messi och trycker på ännu fler rekord än vi redan kände till?

 I första matchen bråkade de om min tröja. Här ser ni hur de lämnade mig i går. 

Av kvällens spanska europaäventyr följer jag massan och vänder blickarna mot England, dit 8 000 Athletic Bilbao-supportrar lär hitta fram i dag. 28 chartrade plan samt två långfärdsbussar, som avgick från Bilbao i tisdags kväll med 84 människor ombord, ska förvandla Old Trafford till ett baskiskt fäste. 

Matchen mellan Marcelo Bielsa och Alex Ferguson är årets häftigaste hjärnkrig i europafotbollen.
Jag tror väl som ni, att United tar hem det här, men de kommer göra det mot ett minutiöst förberett baskbrittiskt motstånd.
Slump är ett ord vi inte kommer att operera med i kväll.

 We mean business. Foto: Marca

Och så har Kaká vidarebefordrat en liten hälsning på Internationella kvinnodagen till alla chicks som läser bloggen. Stay strong.

 
I get by with a little help from my kvinns. 

Då så, chicas och chicos, då var vi på Camp Nou igen, för att spana på ett Barcelona med vind i CL-seglen mot ett Bayer Leverkusen som inte vunnit en bortamatch i turneringen sedan 2002.
Pep Guardiola har fortfarande inte skrivit på nytt kontrakt med klubben, det vet ni, men nu har katalanska skolklasser börjat sätta press på honom, så jag gissar att det är en tidsfråga.

Enligt Euro club index har Barcelona 99,7 procents chans att gå vidare i dag, så ni hör ju själva att det är en riktig nagelbitare vi har framför oss.
Vamos. 

Se där. I vad som såg ut som ett döläge reste sig Barça (eller i alla fall deras påhejare i det spanska fotbollsförbundet) och klubbade igenom inte bara den 25 maj som speldatum för spanska cupfinalen utan dessutom Vicente Calderón-stadion som värd för spektaklet, arenan som låg på andraplats efter Bernabéustadion på katalanernas önskelista.

Spanska fotbollsförbundet gör så klart rätt i att bestämma sig för ett datum då de båda lagen är tillgängliga, den 20 maj är som sagt dagen efter Champions League-finalen, och den har Barcelona långt gångna planer på att spela, men frågan är varför man inte förlägger festen till typ april i stället, när det är finalfritt i övrigt och båda lagen kan ställa upp på samma villkor.
 
För ni förstår vad som väntar nu va? Inom dagar, för att inte säga timmar. En långt ifrån överlycklig Vicente Del Bosque, som måste vänta ytterligare en vecka efter Champions League-finalen på att halva hans startelva ska trilla in (Barcelona brukar ju abonnera på en fem, sex platser i La Rojas startelva) till EM-slutspelet, för att de ska spela cup i Madrid. Spanien går in i turneringen den 10 juni och låt mig gissa att landslagsledningen redan innan småhoppades att varken Real eller Barça skulle nå CL-finalen och därför kunna sluta upp till EM-uppladdningen redan den 15 maj. Nu blir det, vad som än händer, cirka tio dagars fördröjning.

Jag vet inte exakt hur stor betydelse förberedelserna inför ett mästerskap har, men jag vet att de är überviktiga.
Var det rent av här Tyskland gick om Spanien som favorit i Polen/Ukraina?

Vem som får det ärofyllda uppdraget att döma finalen återstår att se, om det nu är någon som vågar, det är ju inte så lätt att vara domare i Spanien just nu. Soldaten Gerard Piqué har blivit anmäld av domarkåren för uttalandet, men alla håller inte med kollegerna. Brito Arceo (en före detta domare som bland annat gett oss orden ”jag är född till domare, jag inte inte ens förklara det för mig själv, det är en sjukdom, men en godartad sådan”) dundrade strax därefter ut att:
– Domarkollektivet beter sig som de gjorde på Francos tid.

Enväldig. Foto: Sport.

Det lär trilla in ett gäng sådana här och sådana här den närmsta tiden. Jag lovar att ta tugget med er när det dyker upp ett rykte med någon form av konkret beståndsdel.

Det är inte så mycket Champions League som ligger i luften som det är spanskt cupgräl just nu.
I morgon tisdag ska det äntligen avgöras var i hela världen finalen i Copa del Rey ska äga rum, i ett möte mellan Athletic Bilbao, Barcelona och det spanska fotbollsförbundet.
Minus Barcelona, som under kvällen meddelade att man tänker hoppa av mötet ”för att visa sitt missnöje med att inget beslut fattats under föregående två möten”. Olé.

Barça vill ju förtvivlat gärna spela matchen i Madrid, inte minst för att få chansen att bärga en titel i den spanska huvudstaden, men lär inte få något gehör för den åsikten i morgon heller. Bernabéustadion är sedan tidigare ute ur diskussionen eftersom Real Madrids supportrar vill ha den för sig själva, och Vicente Calderón är tillgänglig den 25 maj, som är ett av två arbetsdatum för finalen, men inte den 20, som är det andra. Fotbollsförbundet har redan signalerat att man inte tänker boka in två olika arenor för de två datumen, utan välja en fotbollsarena som kan härbärgera cupfinalen vid båda.
Den 20 maj spelar Pep Guardiolas favoritboyband Coldplay på Vicente Calderón och om gruppen och deras Barça-hymn Viva la vida nu hjälpt katalanerna så mycket med inspirationen de senaste åren som man brukar göra gällande så blir det alltså ändå popbritterna som sänker Barças planer till slut.
It’s a hard knock life.

Om nu de två lagen ändå inte kommer överens om Mestalla, eller Sevillas multiarena La Cartuja som värd för Copa del Rey-finalen i morgon (vilket känns som en betydligt enklare uppgift nu när Barcelonas företrädare inte ens kommer att vara där) blir det lottning.

Innan ni går och lägger tycker jag att ni ska funder på vad Osasuna, Sevilla, Espanyol, Betis, Real Sociedad, Mallorca, Getafe, Granada, Villarreal, Racing, Sporting och Zaragoza har gemensamt just nu.

Kom ni inte på det?
Okej då: de har samtliga gjort färre mål under säsongen som lag än vad Cristiano Ronaldo gjort på egen hand. 

En av sjukdomarna man drabbas av när man följer världens mest bolltrillande lag på nära håll är känslan ”så jävla svårt kan det ju inte vara”.
Sen gluttar man lite på Barças träning och tänker att jo.

I förmiddags klockan 11.30 stängde det spanska fotbollsförbundet samt representanter för Barcelona och Athletic Bilbao in sig för att förhandla fram ett datum och en arena för finalen i Copa del Rey.
Efter ett par timmar kom de ut från det ganska välbevakade förhandlingsrummet.
Utan datum och utan arena.

Turerna kring spanska cupfinalen har gått från komiska till lätt besvärande för alla inblandade, och dagens oenighet landar i att förbundet självt får fatta ett beslut senast på tisdag.
Barcelona vill spela finalen på Vicente Calderón i Madrid den 25 maj, medan Athletic Bilbao föreslår friidrottsarenan La Cartuja i Sevilla, som har några fler säten, och speldatum den 20 maj.
Grejen är att Barcelona har långtgångna planer på att spela Champions League-final dagen innan, den 19 maj, och tycker att det känns som att ta ut förlusten i förskott att boka in detta speldatum för den betydligt mindre viktiga Copa del Rey-finalen.

Det finns ju reklam och så finns det reklam. På sätt och vis är jag glad att ingen kamera fångar mig när Andrés Iniesta oanmäld kommer fram på gatan och ger mig en kram, även om det gissningsvis skulle bli ganska bra tv, men man får säga att de här typerna på Madrids gator (är det väl?) hanterar situationen ganska bra.

Roberto Soldado tvingas komma tillbaka till verkligheten allra senast på söndag, då han åker med Los Che till Granada och spelar ligafotboll igen, men tills dess kan han få jonglera med sin nedklottrade landskampsboll så mycket han vill, tycker jag. 2.20 in i klippet får ni spärra upp ögonen rejält och tala om hur många hälsningar och autografer från hans landslagskamrater ni kan identifiera.