Det går inte att komma ifrån att Bayer Leverkusen – Barcelona är en bra mycket hetare match på förhand än vad man tänkte när vem det nu var drog just de två bollarna på lottningsgalan i var det nu var nånstans när det nu var. (Ruud Gullit?, Zürich?, mitten av januari?).

Min poäng är alltså att en match som såg ut som något man skulle ställa ut på buskisteatrar för att locka till enkla skratt nu blivit lite av en rysare eftersom Barcelona uppenbarligen är helt ur slag.
Och när ni inte trodde att den spanska fotbollsvärlden kunde bli konstigare så tar Raúl saker och ting i egna händer. 

På hemmaplan försöker Barça, Athletic Bilbao, det spanska fotbollsförbundet och Florentino Pérez komma överens om var Copa del Rey-finalen ska spelas. De första två parterna, och delar av den tredje, tycker att Santiago Bernabéustadion skulle sitta fint. Den fjärde – not so much.
Men Real Madrid kan förstås inte bara säga ”glöm det” till rivalen från Katalonien, utan är i full färd med att hitta anledningar att inte upplåta sin arena till Barcelona den 13 maj, eller där runt omkring.
Den senaste invändningen? Att Bruce Springsteen har en konsert på Berra den 17 juni och att man vill komma igång med förberedelserna så fort som möjligt.
Alla vet ju att roddare för de stora arenarockakterna ofta dyker upp lite drygt en månad före varje konsert för att börja bygga scenen. Inga konstigheter.

Barcelonas uppladdning inför matchen är även den ganska olycksbådande. Först höll Gerard Piqué på att bli mosad av en buss 

sedan började det brinna hemma hos Seydou Keita.

Och som om det inte vore nog kan jag berätta att Barcelona aldrig vunnit en åttondelsfinal i CL på bortaplan sedan Pep Guardiola tog över laget. Men han har i alla fall tagit med sig några gubbar till Tyskland för att göra sitt bästa.
Så här spår Sport att kvällen kommer att starta:

Med det sagt tror jag att Barcelona vinner den här matchen ganska övertygande. Men det är ju jag.
Därmed lämnar jag ljud, bild och penna över till Erik Nivå som sköter matchrapporterandet ikväll.

I nästan en halvlek tänkte jag ”ska bonnagänget från Levante förstöra festen igen?”. Ni minns hur det såg ut senast Sergio Ballesteros tog Cristiano Ronaldo på sängen och knep tre poäng mot ett för stunden lågpresterande Real Madrid.
Men Real Madrid våren 2012 är ett lag som inte går att stoppa, i alla fall om man inte heter Barcelona och möts i avgörande cupmöten, och Crille gör just nu hattrick på både längden, tvären och bredden.
Och det är ju inte de fula målen vi snackar om (om ni är under arton får ni blunda de första fem sekunderna).

Jag har sagt det förut, men jag kan ta det igen om ni vill: Cristiano Ronaldo betyder mer för Real Madrid än någon annan aktiv spelare i det europeiska toppskiktet just nu (och innan ni börjar vråla om RVP vill jag berätta att Arsenal har 17 poäng upp till täten i Premier League), och ändå har den lite småsnobbiga hemmapubliken bara tagit honom till sitt hjärta högst tillfälligt och alltid på villkoret att de lämnar tillbaka honom när han gör en dålig match mot Barcelona.
”Akta frisyren, Ronaldo!” och ”spring inte så mycket, du kan ju ta ut dig” var några av kommentarerna på Berra som jag intog senast jag hade vanlig läktarplats i Madrid.
Man kan väl säga att Cristiano Ronaldo kommer i en helt annan (lyx)förpackning än hans eviga rival Leo Messi och på grund av sin aningen högre svansföring och alldeles ohycklande inställning till den egna fysiken har den traditionellt maskulina och inte så lite homofoba fotbollsvärlden alltid något att ge sig på när Ronaldo går in i en formsvacka.
Hade jag varit en jungiansk psykoanalytiker hade jag prackat på er något om att Ronaldos hela persona rymmer ett helt gäng egenskaper som många av de traditionella fotbollsåskådarna gömt längst in i det omedvetnas garderob, men jag är nu inte det och det här är inget forum för psykoanalys, så vi konstaterar bara att hans uppenbarelse väcker lika delar fascination och irritation.
Vilket i sin tur ibland skymmer hans fantastiska insatser på fotbollsplanen.

I går fick han äntligen höra sitt namn sjungas på Bernabéustadion, efter att ha mat matat in 27 fucking mål på 22 matcher och inget annat än en genomklappning av gigantiska mått står längre emellan honom och den första ligatiteln i Spanien. 

 Och hör sen.

Då är stunden alltså kommen att tacka Barcelona för en god insats men konstatera att det räcker inte hela vägen den här gången.
Och skulle Katalonien haft någon oberoende sportpress att prata om hade morgondagens tidningar varit fulla av frågetecken kring Pep Guardiolas beslut att resa till Pamplona och sätta Cesc Fàbregas, Xavi Hernández och Andrés Iniesta på bänken på en av Spaniens tuffaste bortaarenor.
Framtidens namn i all ära, men Barças spel i första halvlek i kväll var emellanåt så dåligt att jag skämdes lite å Guardiolas vägnar inför hemmapubliken på Reyno Navarrastadion.

Om vi pratade om Barcelonas situation som ”lurig” fram till i dag plockar jag gärna fram ett ”omöljig” nu. Sju poäng är grymt svårt att plocka upp mot en tabelletta som i princip bara förlorar mot Barcelona, tio poäng är hopplöst.
Om Real Madrid får tre pinnar mot ett Levante som tappat lite styrfart i morgon är la liga över för i år.
Och om Barelona hade hoppats på stöd från los Granotas kan de tänka om här och nu. I alla fall om man ska lyssna på Levantes tränare Juan Ignacio Martínez som tittat lite på Real Madrids statistik under säsongen.
– Siffrorna är förödmjukande och mycket tydliga. Kanske bäst att vi inte dyker upp alls, säger JIM och spinner vidare lite på sina funderingar kring 0–8-resultatet senast lagen möttes i Copa del Rey.
– Det är möjligt att det blir så igen. Vi får hoppas att det inte gör det för det är många mål.

 Jag heter JIM. Jag väljer glädjen.

José Mourinho upplever rimligtvis sin skönaste period professionellt sett i Spanien sedan han kom hit, men så mycket softare är inte Mou för det. På frågan om hans framtid i dag tog han inte tillfället i akt att döda flyttrykten utan kastade tillbaka frågan till murvlarna på plats.
– Hör med era källor i stället. Jag tänker inte spela ert spel.

Barcelona får åka hem och deppa och tänka på cupspel i stället, men om de ska ta något med sig från dagen är det att det var en sån där kväll då de små lagen bitchade med de stora och både Atlético Madrid och Athletic Bilbao åkte på jobbigheter mot Racing Santander och Real Betis.
Jag är osäker på om det hjälper Pep Guardiola med nattsömnen, men nu har jag försökt i alla fall. 

Fotbollsspanien är fullt av små pyrande konflikter just nu och några inte så små också.
Efter att franska Canal Plus utökade dopningsanklagelser till att förutom Alberto Contador också gälla Iker Casillas, Rafael Nadal och Pau Gasol, förklätt i de populära guiñol-dockornas skrud, har spanjorerna gått i taket. 

Massor med fotbollsstjärnor och annat löst folk har bitit ifrån mot fransosernas humor och Sergio Ramos skriver på Twitter: ”Låt de försöka ta det roliga ifrån oss. Det här är ett bevis på dålig respekt för spansk idrott och med en mycket dålig eftersmak. Och det är inte ens roligt.”

Det stannar ju inte där, för vi pratar om Spanien och Frankrike, två länder där idrott är kung och där brödraskap i princip bara finns över de baskiska högländerna. (Är det högländer förresten? Det lät bra, men jag är osäker på terrängen ska erkännas.) 
Och Marca är väl inte sämre än att de nosat upp och ställt Bruno Delay, Frankrikes ambassadör i Spanien, mot väggen för Canal Plus tilltag. Det här är intervjun i sin helhet, men jag känner att det räcker att översätta frågorna/påståendena från Marca direkt till Delay:

* Vad tycker ni om den polemiska situationen i ert hemland Frankrike, angående spanska idrottare?
* Dockorna på Canal Plus och vissa kommentarer i fransk press har gjort folk upprörda här.
* Vad finns det för förklaring till allt detta?
* Dockan som föreställer Nadal är brutal.
* Ni själv har som ambassadör hyllat spansk idrott.
* Visst är det så att fransmän i själv verket ser upp till spanska idrottare?
* Har ni pratat med högre spanska politiker?

Ni hör själv, det här är ett ämne för en diplomatisk kris de två europeiska giganterna emellan och som om fotbollsspanien inte redan var fullt av konflikter så har vi en till på gång.

För på måndag förväntas både Barcelona och Athletic Bilbao lägga in en förfrågan till det spanska fotbollsförbundet om man får spela finalen i Copa del Rey på Bernabéustadion.
Den är ju stor och neutral och ledig, tänker de två klubbarna.
Kruxet? Att Real Madrids peñas gått ut med en gemensam vädjan till klubben för att man ska hejda ärkerivalen från Katalonien för att spela sin hymn i deras eget hus och, eventuellt, fira ett cupguld i den vita borgen. Man är helt enkelt inte sugen på att skåda segerrusiga culés runt om Chamartín i slutet av maj om man absolut inte måste.
En annan detalj som ställer till det för madridisterna är att den 20 maj är ett arbetsdatum för cupfinalen, såvida Barcelona inte spelar finalen i Champions League dagen innan. Grejen är den att Real Madrid själva är rätt sugna på att göra just det i München och tycker därför att man ska hålla Santiago Bernabéustiadion ledig för firande av hemkomnja CL-hjältar.

Florentino Pérez ska gå i ungefär samma tankar, men är också medveten om att ingen klubb hittills i Spaniens moderna historia har sagt nej till en förfrågan om att upplåta sin hemmaarena till cupfinal.
Tricky business. Vi lär få återkomma i ämnet.

I övrigt tänker jag att Neymar ändå skulle passa ganska bra i Barcelona. I alla fall om han gillar stämningen i Santos omklädningsrum. Förra veckan fyllde ju det brasilianska underbarnet vuxen och vad tror ni hans lagkamrater gjorde med honom då?

Söp de honom full? 
Ordnade de en lagfest utan fruar och full med strippor?

Nej, de krigsmålade Neymar. I choklad.

Och så har Kaká skaffat nya benskydd också. Hela familjen fick vara med den här gången. 

 Lejonkungen. Foto: Marca

Nästa gång blir det något med en solnedgång och en enhörning.

Just det, cupkväll i Barcelona innebär ju José Manuel Pinto-kväll. I första mötet med Valencia hade Pinto klistrat dit namnet Colorado på tröjan, för att hedra sin bortgångne morfar (eller farfar, man vet ju aldrig på spanska, men det känns mest rimligt att han ärvt pappans namn, inte sant?).

Ijallefall; att Pinto är en artist på alla tänkbara områden vet ni redan, och vill ni cupladda med Spaniens störste fotbollsekvilibrist har jag låten för er (tack Gerard Piqué för tipset).

Jag är inte helt tappad på musik, men jag har ingen aning om hur jag ska kategorisera det här stycket. Gregoriansk munknumetalpunk(med inslag av rap)?

Nähä, kom med nåt bättre då! 

 Paz! Foto: FCB

Marcelo Bielsas lejon hade inga som helst problem att skicka Mirandés all världens väg ur Copa del Rey och tillbaka till division tre-verkligheten på San Mamés i går kväll och i dag kan Fernando Llorente och hans vänner luta sig tillbaka och kasta ett öga på händelserna på Camp Nou om de vill veta vem de får möta i finalen senare i vår.
Om de nu bryr sig, Javi Martínez har ju ändå klart för sig hur den matchen kommer att gå. 

Vi ska inte förväxla Barcelonas situation inför kvällens match med en pressad situation. De har hemmaplan, ett oavgjort resultat, ett bortamål och statistiken med sig. Sedan Pep Guardiola tog över laget har Valencia aldrig slagit dem, men de har kryssat så att det stått härliga till och Unai Emerys killar har bjudit på spänning, hög fart och rolig fotboll nästan varenda gång. Och Pep vet vad som krävs i kväll; Barça måste kliva ut inför hemmapubliken och ikläda sig rollen som det högst stående väsen man hittar i medelhavskulturen (och alla andra kulturer på jorden, amen). De måste visa att de är MÄN.

Och plötsligt får Leo Messis nya skäggväxt en alldeles naturlig förklaring.

Dessutom har Ludas startat ett vinkrig med Andrés Iniesta och det är inte den enda fronten där Messi-klanen är offensiv just nu.
Storebror Rodrigo Messi, en gammal bloggfavorit när det begav sig, ska nämligen upp i rätten för att ha hotat en cyklist med en pistol i närheten av det messiska residenset i Castelldefels strax utanför Barcelona förra våren. Det faktum att vapnet var av plast hade kanske fått Rodrigo att komma undan lagens långa arm om han inte ackompanjerat viftandet med ett:
– Vad vill du? Att jag skjuter dig? Att jag dödar dig?!

Bakgrunden enligt tidningen La Vanguardias poliskällor ska vara att Messi den äldre brände förbi cyklisten i så hög hastighet att han höll på att tappa balansen och att ett ordkrig utbröt minuter senare när mannen på hojen konfronterade Ludas brorsa på en bensinmack.
Jag är personligen inte själv kallad som vittne till rättegången, men om åklagaren behöver empiri att stödja sig mot kan jag intyga att minst ett av Rodrigo Messis syskon, vi kan kalla honom Leo, en gång brände förbi cirkus en meter framför mig i sin bil vid ett övergångsställe som jag var i begrepp att korsa i en hastighet som låg nånstans mellan 100 och 110 kilometer i timmen över det tillåtna.

När man hämtat andan och tackat livet efter den typen av upplevelse smyger en väldigt obekväm frågeställning in i ens hjärnverksamhet: Hur skulle Aftonbladet ha presenterat nyheten att Leo Messi kört ihjäl mig?

”Juanita Frändén död i bilolycka – idrottssverige lamslaget av sorg
Förövaren känd sportidol.
Jan Helin: ’En stor förlust för svensk sportjournalistik’

Sidorna: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och mitten. Och sporten.”

eller

”Leo Messi i skandal inför Champions League-semifinalen – Barcelonaspelaren körde i hjäl kvinna på övergångsställe.
Sportbladets Simon Bank: ’En stor förlust för fotbollssvärlden’

Sidorna: Varenda jävla rosa.”

Men jag lever och kickar och innan cupclashen på Camp Nou i kväll ska jag iaktta the making of men och förfesta på Miniestadi där världens två kanske mest framgångsrika ungdomsfotbollsverksamheter har bestämt träff.
Det är Barças u-lag som tar emot Ajax i kvartsfinalen i fotbollskidsens Champions League och där både Ajax a-lags- och ungdomslagstränare är på plats.
De heter Ronald och Franck De Boer och har båda två de senaste dagarna lallat runt och hälsat på gamla vänner på Barcelonas träningsanläggning. 

Men, men, men, men, manly men wohohooo. Foto: FC Barcelona

Men dagens riktigt glädjande fotbollsnyhet hittills hämtar vi från huvudstaden där ett företag (från Valencia visserligen) gjort verklighet av mångas dröm att få ta en dusch med Cristiano Ronaldo.

Det är semifinaldags i Spanien och även om morgondagen förhoppningsvis bjuder på sedvanligt homo light moment när Barcelona och Valencia möts, så måste vi rikta blickarna mot Bilbao en stund.

 Pöss!

Marcelo Bielsas lejon ska egentligen bara göra en dag (kväll) på kontoret mot Mirandés och man har ju för guds skull 2–1 med sig och hemmaplan, och det här ska säkert gå som en dans men ÄNDÅ. Lillaget från Segunda B har precis noll att förlora på ett fullsatt San Mamés och de kommer att gå in för att paja den baskiska bjudningen i kväll.
– Vi åker inte till Bilbao för att festa, säger tränaren Pouso, vilket jag personligen tycker är en rätt trist inställning när man för en gångs skull får sina 15 sekunder i elljuset.

Jag är verkligen närmast oprofessionellt glad å Marcelo Bielsas vägnar för att han av allt att döma får sig en cupfinal redan under första året i la liga. Hade Barcelona stått på tur i finalen redan nu hade dessutom Athletic Club slagit dem. Men i Spanien jobbar vi inte så, här spelar vi av utslagsspelet i februari och håller inne med finalen till slutet av april. Det är ännu inte bestämt var den ska spelas men baskerna har på känn att det blir Madrid och har, enligt El País, i princip redan fulltecknat huvudstadens hotellrum den 21 april. 

Barcelona ja. Ja. Jag vet inte vad riktigt, mer än att Peps pack har haft ett skadeparty och målmissfest samtidigt på slutet och ska vi dra några slutsatser av det så tycker jag ändå att vi väntar till efter morgondagen.
Valencia är ju det roligaste laget att se mot Barça om ni frågar mig; snabba, vågade, oförlåtande och väldigt väldigt underhållande. Men trots det har Unai Emery ännu inte slagit Barça under Guardiola någon gång hittills och i morgon på Camp Nou känns kanske ändå inte som första gången. Men ett stabilt 2–2 och Los Che är i cupfinal ändå.

Barcelonaspelarna har haft lite ledigt i veckan och gjort sånt som bara Barçaspelare gör när de är lediga.
Går på musikal till exempel. El capità tog med sig sina lockar och spanade in (jag önskar jag kunde skriva Hair, men den ges inte i Barcelona just nu) Les Misérables i söndags och han vore ju inte Carles Puyol om han inte tog en bild med ensemblen och la upp på Twitter efteråt.

Det ser ut som en tavla från Pradomuseets avdelning Inhemska målare 1700/1800-tal, men det är ett livs levande fotografi. Det tar man inte så mycket på Barça-kaptenens närvaro som på tummen-upp-mannen till höger i bild. Hittar ni Puyi får ni en guldstjärna.

Och så har Míchel tagit över Sevilla, mitt framför ögonen på Sporting Gijóns ledning. Jag kan inte säga exakt varför, men jag känner i magen att det här är precis rätt man att få andaluserna på rätt köl.

Och så gratulerar vi signaturen Mou av alla, som faktiskt var först med att posta rätt svar på ”Vem där?”-frågan i förra inlägget. Mou behövde bara 59 minuter från publicerad blogg för att svara ”Afellay, Pedro och Iniesta”.

Man lämnar Spanien med blicken i några dagar och vad möter en när man kommer tillbaka?

* En plusgrad
* En förkylning
* En debatt om Leo Messis vara eller inte vara i Barcelonas startelva

Jag kan inte bestämma mig för vilket som känns mest onödigt, men det sista tog Pep Guardiola udden av direkt på presskonferensen efter match i går (väderleken och min hälsa har han ännu inte tagit tag i). 

– Leo kommer alltid att spela när han är tillgänglig,  i dag skapar han fyra målchanser åt oss som hade kunnat resultera i fyra mål, säger Pep, som inte heller höll inne med lovorden inför de 50 000 människor som tagit sig till Camp Nou i går kväll:
– Jag måste knäböja inför de modiga som tagit sig hit. Ni har all min tacksamhet.

Ludas själv är så klart inte opåverkad av oljudet runt omkring honom och gjorde vad många 25-åriga män före honom i historien gjort när de börjar grubbla.

Det är bara ett tredagarsskägg säger ni, det betyder ingenting.
Jo jo, just nu ja. Men när Barcelonas nummer tio dyker upp till match med en akustisk gitarr på ena axeln och pratar om att boka en enkelbiljett till Goa i sommar ”för att bara vara”, då vet ni var ni hörde det först. 

Ni vet hur det är annars när temperaturen börjar mucka med katalanerna; de fruktar för sitt liv och tar inga risker.

(Den i läsekretsen som först tar alla tre vinner ett omnämnande på bloggen och en prenumeration på Kamratposten)

Kylan var inte kvällens enda dåliga omen på Camp Nou.

 Tot el camp es un katt.

Det var långt ifrån Barças första påhälsning från djurriket eftersom Katalonien lyder under en alldeles speciell djurskyddslag som gör att man inte har rätt att flytta på vilda djur i det offentliga rummet, vilket i sin tur lett till att flera kattfamiljer huserar i och kring Camp Nou och att en och annan gynnare ibland får för sig att ta en tur på innerplan mitt under match.
Jag vet inte så mycket om djurpsykologi, men desto mer om katter, som brukar vara skapligt skygga varelser, så vi får anta att Sotis haft en tuff barndom eller bara alltid drömt om att få träffa Leo Messi.
”Det var Mourinho som släppte ut honom när han väntade på parkeringen” tyckte någon, men ville Mou kattsfajtas med Barça hade han väl lika väl kunnat lämna Karim Benzema.

Dagens korpfotbollsanekdot hämtar vi från den spanska nordkusten där Iñaki Tejada fick en skaplig start på sitt interimstyre i Sporting Gijón med oavgjort mot starka Osasuna, men kunde sluta le när det uppdagades att El Molinón för dagen visade upp sig helt utan varmvatten i omklädningsrummen. Gijón-spelarna kunde väl stå ut med att få rulla hem och duscha medan Osasunas trupp fick ta hela hemresan i matchställ och bara ett poäng mot la ligas jumbo. Svettigt.

Och så säger vi grattis till Cristiano Ronaldo som blir 27 just i dag (och hans lillebror Neymar som lämnar tonåren samma dag) men som tydligen hamnat i en livskris liknande Ludas. 
Jag fattar dig Crille, det är inte så jävla gött här just nu, men jag lovar att inte är varmare i England!
Du. Kompis.

En av spansk fotbolls riktiga tränarprofiler tillika bloggfavoriten Manuel Manolo Manolín Preciado får lämna Sporting Gijón efter sunkiga resultat under hösten, och plötsligt har José Mourinho ingen riktig tränarkombattant att slänga käft med när han är konfliktstinn.
Preciado tog upp Sporting till ettan för några säsonger sedan, men något riktigt lyft har inte riktigt kommit därefter. Men trots hans vana att tala ur skägget och inte ducka för konfliket ska ni inte tro att Preciado lämnar sin klubb med några som helst hard feelings. Tvärtom.
– Om jag gjort något fel så beklagar jag det, jag kommer att vara en Sporting-supporter hela livet, ändå till döden, proklamerar Preciado.

Den typen av uttalanden gör det ju generellt svårt att ta över nya Primera-klubbar, men vi hoppas på ett snart återseende av Preciado. Han blir svår att glömma.

Obs obs obs. Fotot är ett montage.

Och som ett brev på posten hälsar José Mourinho att han är ”ledsen över att Preciado fått gå”.

Men dagens riktigt smaskiga fotbollsnyheter handlar om Madrid och maffian.
Det är tidningen Interviú som tagit del av antimaffiaoperaionen ”Eden” (guldstjärna till spansk polis som känner sig lite inspirerade av maffiatänket och använder sig av bibliska konnotationer här) och hittat inte mindre än fem spanska fotbollsspelare i utredningen.
Den är den colombianske maffiabossen/knarkkungen Laurentino Sánchez Serrano vars nätverk innefattar föred etta Atlético-lirarna Sergio Agüero och Paulo Futre samt Real Madrid-kvartetten Cristiano Ronaldo, Lass Diarra, Raúl och Guti.
Ska man finna ett fel är det väl att doldisen Lass hänger med de stygga pojkarna, och missförstå mig rätt nu, men jag hade blivit otroligt besviken om Guti inte hade figurerat i listan.

Anyhooo. Enligt polisens avlyssningar har Laurentino, Lauro kallad, gjort både det ena och det andra för att underlätta livet för la liga-stjärnorna. Ett samtal gäller om han kan styra ypp saker och ting för den då nyanlände Crille.
– Ja, jag håller på. Jag har förberett allt, en flickvän, ett hus, en bil och vad han nu kan tänkas vilja ha, den där Cristiano. Jag har en middag med Raúl imorgon också.

Lauro – killen vi alla behöver när vi flyttar till en ny stad.

Reaktioner från Real Madrid, Schalke och Irina Shayk låter ännu vänta på sig.

Det är en helg full av paradigmskiften i la liga.

Real Madrid har tagit ett strypgrepp på Barcelona i tabellen, och klarar Mous män inte ut det här då vet jag inte hur de någonsin ska plocka hem en ligatitel.
Frågan är om de får chansen att göra det med José Mourinho vid rodret igen? Uppgifterna från Sunday Times är svåra att slå bort av olika skäl, men främst för att inte vad som helst får plats i en veckotidning med riktigt seriöst anslag. Duncan Castles som skrivit texten är en färgstark typ och en man med mycket goda ingångar på Mourinho, och jag utesluter inte att Mou själv ligger bakom tilltaget för att kolla sin status på den engelska arbetsmaknaden. Men det absolut viktigaste ni måste veta om Duncan Castles är ändå att han innan sin journalistkarriär jobbade med att studera apor. Allt annat känns sekundärt.
I dag fyller Daily Mirror på med uppgifter om att det är Manchester City som i första hand kommer att vilja begagna sig av portugisens tjänster nästa år och det känns väl inte som något otänkbart scenario, José Mourinho är ju bra på att ta över tänkta storlag som Roberto Mancini byggt upp.

Paradigmskifte nummer två ska vi kanske vara lite försiktiga med att dra för stora växlar på, Málaga har trots allt gått segerlösa sedan den 13 december förra året, men alldeles nyss tog de en skalp i det andalusiska derbyt mot Sevilla och börjar allt mer kännas som sydspaniens säkraste skara i år.
Inte för att konkurrensen är särskilt hård, men i det lite mindre andalusiska derbyt mellan nykomlingarna Real Betis och Granada i dag fick i alla fall gamle bekantingen Abel Resino en smakstart på jobbet på Granadas bänk och dessutom ser han ut att ha rätt gött väder nere i syd.

Vilket i sin tur innebär att samtliga nykomlingar i la liga håller sig på de levandes sida av nedflyttningssträcket.

Unai Emery tog bara med sig halva styrkan ungefär till den spanska nordkusten på grund av veckans cupmatch mot Barcelona, något Racing Santander firade med att ta poäng utan Kennedy Bakircioglü som för tillfället sitter fast på bänken.

Men innan vi stänger ihop affären vill jag gärna belöna Leo Messi med helgens ”jag säger inget så har jag inget sagt”-pris, efter att Lill-Ludas gjorde ett alltmer sällsynt framträdande i mixade zonen när Barcelona torskat poäng och målchanser mot Villarreal i lördags, med orden:

– Jag tänker inte prata om domarna, men ibland utnyttjar de sin makt och hotar med att dra upp kort för minsta lilla.

Jag tänker inte tala om vad jag ska göra nu, men jag går och lägger mig.
Nightie.