Ta det piano, Cristiano!

av Johanna Frändén

Det är tystnaden som talar i Madrid i dag. José Mourinho har fortsatt att bojkotta medierna sedan vi hördes senast och Real Madrids motståndare Sporting Gijóns omåttligt impopuläre tränare Javier Clemente gör samma sak efter att ha följt upp den senaste mediala genomklappningen med fortsatta småbråk med lokaltidningarna.

Sporting är ju det där nedflyttningslaget som inte jobbar med gråzoner utan antingen förlorar kvällens match på Bernabéustadion med 0–7 eller gör som förra året och chocktar tre pinnar från José Mourinho.
Jag gissar på det första, men medge att poängtapp för Real i kväll gör saker och ting mycket intressanta inför nästa omgång i la liga.
Måste kolla vilka de möter då, vänta lite. Ah, just det; Barcelona.
Som inte heller har någon enkel uppgift framför sig i kväll, när hela Spaniens älsklingskorplag Levante tar emot. Och tro det eller ej, men katalanernas facit borta mot Valenciagänget är en förlust, tre oavgjorda och bara två segrar, de sex gånger man varit på besök.
Bloggfavoriten Sergio Ballesteros är inte så där överoptimistisk inför mötet trots det.
– Barcelona är det svåraste laget i världen att möta som försvarare, betydligt svårare än Madrid. De är så bra att det kan bli förödmjukande att spela mot dem. Deras anfall gör en helt galen, man märker helt plötsligt att man inte markerar någon, att ingen i backlinjen gör det, och samtidigt dyker det upp fyra Barçaanfall från kanterna, säger Levantes lagkapten till tidningen El Periodico.

Fler lagkaptensnyheter: Atlético Madrids Antonio López, som inte varit särskilt mycket kapten alls under El Cholo och spelat noll matcher under argentinaren, har fått en ny släng av ”vértigo”, ett tillstånd som är lite svårt att översätta till svenska, det är ju inte svindel han har, mer illamående och balansproblem.
I alla fulla fall har López eventuellt gjort sin sista match för Los Colchoneros och det bara 30 år gammal.

Antonio López.png Ograttis.

Och fler hälsonyheter, för ni undrar förstås hur det är med Eric Abidal och jag får väl säga efter omständigheterna väl. I går tog Barcelonas tränare Pep Guardiola med sig sin fru och hälsade på Abidal på sjukan. Mer än så har inte kommit ut i Spanien, men uppenbarligen är inga nyheter goda nyheter när det handlar om organtransplantation.

Efter att ha spänt musklerna rejält i skytteligakampen mot Leo Messi är Cristiano Ronaldo i dag killen som inte får dra på sig kort om han vill möta Messi i nästa omgång. Ta det piano nu kompis.
Enligt dagens Marca är Crille dessutom på gång att skriva ett jättekontrakt med Real över 2018. Vi avvaktar lite med att dra slutsatser av det innan vi har det svart på vitt, men låt mig tjuvstarta med att säga att det är skillnaden på titlar och icketitlar man opererar med när det handlar om Ronaldo.

Och så har Vicente Del Bosque sagt att han Raúl är ”potentiellt uttagbar” till EM i sommar, vilket ändå låter ganska långt bort från ”på riktigt med i diskusisonen”. 
– Jag väntar ut David Villa så länge det går, säger VDB. 

Hur långt Erik Hamrén kommit med Sveriges trupp är jag oklar över, men är det några spelartyper han saknar i sin tänkta EM-elva föreslår jag att han gör det enda vettiga och beger sig till Lerdala IPGuldbyn alldeles omgående och hälsar alla jag känner.

Ska tretton års förbannelse brytas i kväll?

av Johanna Frändén

Säg så här: Vi har ett Madrid-derby som kan avgöra ligan mindre än två timmar framför oss och jag har gått från überpepp till lite lagom före-match-utmattad.

In i det sista var det oklart om Radamel Falcao skulle kunna spela mot Real Madrid med tanke på den febersläng han dragits med i veckan, men han är, liksom Atléticos andra osäkra kort Adrián, i alla fall med i Diego Simeones preliminära startelva. Då blir det åka av.
Om ni behöver svart på vitt varför El Tigre är rätt så viktig för hemmalaget så är jag inte den som snålar: Falcao har gjort 47,62 procent av Atlétis ligamål i år. Det är siffror man måste ta en tidsmaskin rätt långt tillbaka i historien för att kunna matcha.
(Jag vet inte exakt hur långt och jag har ingen tidsmaskin, så vi får släppa det där bara.)

Skärmavbild 2012-04-11 kl. 20.36.07.png

Däremot är det nästan tretton år sedan Atlético slog Real Madrid. Det har med andra ord inte skett någon gång sedan vi pratade om datorer som skulle strejka och strykjärn som inte skulle fungera efter millennieskiftet.

El Cholos gäng laddade med en promenad i parken i dag för att ladda inför matchen som Los Colchoneros inte vunnit sedan 1999. Det är ju lite annat läge i år känns det som, Simeone har bankat in något form av vinnarserum i Atlético som de saknat ganska länge, men det är synd att påstå att det här laget är bra och jämnt. Man är däremot ofta på tå i stora matcher i Europa och kan vi få kvällens uppgörelse med storebror Real till en sådan så tycker jag inte att vi ska räkna bort Atlético. Inte alls. 
Diego Simeone har möjligen också dragit ner på illusionerna och upp på effektiviteten i det här gänget och hymlar inte med sina ambitioner i den här utmärkta och några veckor gamla intervjun i El País.

– Bollinnehav? Intresserar mig inte. Inte ett dugg. Jag bryr mig verkligen inte alls om det. Det där med bollinnehav är en saga som har sålt bra, det är ett sätt att spela, men det är inte det enda.

Något säger mig att han inte delar säng med Pep Guardiola. Och inte bara för att det är långt mellan Madrid och Barcelona

Hos marängerna är Ángel Di María tillbaka från start efter några slitiga skadeåterfall under våren, i alla fall om man ska tro lokalpressen, och vi har inte så mycket val eftersom José Mourinho möblerat om i förematch-rutinerna och valde att inte släppa truppen i går. Han hade inte presskonferens heller, utan lämnade den uppgiften till Aitor Karanka för 45:e gången sedan han tog över tränarkneget i Madrid.

– Jag ser inte den här oron alla pratar om, spelarna är lugna och fokuserade och professionella, förklarade Karanka i går på frågan om hur det känns att vara på vippen att släppa in Barcelona i toppstriden igen.

I sydvästra Madrid börjar det dra ihop sig till match, massorna på gatan utanför mitt fönster rör sig åt ett och samma håll, de ropar just nu på Atlético, och den spanska huvudstaden håller andan en aning.
Tillhör ni den vita klanen ska ni inte jaga upp er för mycket inför den här matchen. Real Madrid har aldrig förlorat ett derby mot Atlético som spelats en vanlig veckodag. Av en onsdagsmatch och fyra torsdagsmatcher lagen emellan har de vita vunnit samtliga och dessutom gjort elva mål och bara släppt in ett ynka.
Blev ni inte lugnare nu så vet jag inte vad jag ska göra riktigt. 

En figur som jag alltid saknar så det gör ont när jag är i Madrid nuförtiden är Guti.
Men Real Madrids mest missförstådda geni har åtminstone gjort ett litet Twitter-utspel med hjälp av sin brallis och blivande fru Romina Belluscio dagen till ära, för att sätta gamla belackare på plats.

Are you ready?

Skärmavbild 2012-04-11 kl. 02.14.32.png
Till er som brukar sjunga ”Guti din bög” …Så här mycket bög är jag. 

En poäng med sig i säng

av Johanna Frändén

Tänk att vi får somna med en poängs skillnad i la liga, även om tabellen är både lite halt och en aning lytt.
Vi var några som inte trodde det för några veckor sedan, och jag funderade på att tjura ett tag över min dåliga fingerspitzgefühl. Men jag väljer glädjen, för i morgon får jag åka på ett Madridderby som är så hett att det bränns. Aj.

José Mournihos mannar har ju det här fortfarande helt i egna händer, de möter dessutom ett Atlético Madrid som de inte förlorat mot i ett derby sedan Raúl González blev byxmyndig ungefär.
Tretton år nånting har gått sedan Madrassmakarna slog Real Madrid, de åkte ur ligan samma år, för så beter sig Atlético Madrid ofta, och vad talar då för att de ska ha en sportslig i morgon?
Inte alls särskilt mycket, men ändå några saker. Jag drar dem i morgon när vi ställt om fokus.

För just nu sitter vi ju kvar på ett regnruskigt Camp Nou där Carles Puyol inte ens behövde blöta håret på förhand för att hitta looken och där hans Barça håvat in en 4–0-seger mot ett tappert Getafe. En vanlig kväll på jobbet, men en trepoängare som sätter snuskigt mycket press på Real Madrid i morgon. 

Spelarna måste le mindre och springa mer, sa Pep Guardiola inför den här matchen, där han av outgrundliga skäl surat ut rejält.
Kanske är han, som jag, lite bitter över att ha dömt ut Barcelona på ett så tidigt plan. Jag kan ändå känna att Guardiola har större skäl att inte ta just den prestigeförlusten så hårt.

Jag vill att vi säger grattis till Pedrito Rodríguez som var anfallaren i världens bästa elva som försvann. I kväll var han tillbaka på riktigt, när han drog in vad som måste vara en av de absolut svåraste nickvarianter som finns.

Den 22:a minuten fylldes av applåder på Campen i kväll, och enligt vad som sipprat ut från olika ”klubbkällor” så genomgår Eric Abidal sin levertransplantation just i detta nu. 

Be panic.png
Don’t worry, BE PANIC!! Foto: Mundo Deportivo

Och eftersom både Getafe och Espanyol kammade noll poäng i kväll är kampen om den sista och sjunde spela-i-utlandet-platsen fortfarande vidöppen. Atlético Madrid har sin chans att rycka i morgon.

Oj så skoj vi ska ha det i huvudstaden, hörrni! 

En match la liga mår bra av

av Johanna Frändén

Oj oj oj.
Om jag hör rätt nu så hör jag ett Santiago Bernabéu vissla ut sina lirare. Det borde de verkligen inte göra. Real Madrid – Valencia var en riktigt riktigt bra fotbollsmatch från början till slut.
– Den här matchen förtjänar ett mål, tyckte pappa på påskbesök.
– Icke, la liga mår bra av lite 0–0-matcher med intensitet ibland, tyckte hans dotter, a.k.a. Juanita.

Vi kan prata om Tino Costas heroiska 90 minuter i Madrid, vi kan prata om Iker Casillas räddningar och vi kan prata om Cristiano Ronaldos träkänningar bakom och bredvid Guaita i Valencias mål. Vi kan väl prata om det mesta egentligen, om prata är er grej, min grej är mest att konstatera att vi har en livs levande liga och det kan ingen ta ifrån oss. Ingen.

Jag fläkte eventuellt ut mig en aning för ett par veckor sedan och sa att den här ligan var vunnen för Real Madrid. Jag gjorde inte det för att jag sitter på några hemligheter som ni inte gör, mer än att jag tänker att tio poäng tio omgångar från slutet är ett nästintill ointagbart avstånd i la liga. Det är cirkus en poäng per omgång och det har jag svårt att se José Mourinho släppa ifrån sig. Eller hade.

Nu har vi den tabell vi förtjänar. Real Madrid måste ta poäng i el Clásico för att vara säkra på att ta hem den här titeln och det ska bli ett sant nöje att se dem komma till Camp Nou och spela för oavgjort om ett par veckor.

Valencia ändå. På väldigt många möten hade de tagit väldigt många nästansegrar och -poäng på Barça och Real, men i årets liga har de faktiskt ett kryss mot de båda och Unai Emerys gäng har alla skäl att tro på vidare liv i Europa League efter att ha skickat AZ Elm Alkmaar ur turneringen och möjligen också ha haft en fot med i avgörandet av la liga i år.

Och så några snabba.

Levantísimo. Vilket obeskrivligt fantastisk bonnagäng. Som Kalmar FF men med charm.
Osaunsa. Vilken jävulsk genomklappning. Har Andrés Fernández trillat ur the zen zone

José Manuel Pinto var snabb med att fota och klippa och klistra ihop några Twitter-meddelanden från Barcelonas lagmiddag hemma hos Eric Abidal, innan vad som ska vara dagen då han genomgår sin njurlevertransplantation.
Pinto hade missat att detta var hemlig information och tog bort sina meddelanden från det sociala nätverket ganska snabbt, men inte snabbt nog för att folk och fä och tidningar skulle fatta grejen.

Poolparty.png

En påsk i sängläge

av Johanna Frändén

Det här var egentligen påsken då jag skulle till Valencia och ta tempen på Rasmus Elm i AZ Alkmaar.
Men förutom att föregående mening låter lite äcklig så går det inte för jag har åkt på jordens förkylning och jag tror inte att ni killar vet riktigt hur jobbigt det är för en tjej att vara förkyld.
Det får bli sängläge framför kvällens Europa League-fajter.

Och vill ni veta varför Rasmus Elm inte är som andra fotbollsspelare ska ni läsa Anders Bengtssons utmärkta reportage i senaste Offside och missa då för guds skull inte Jojo Garås besök på Teneriffa där hon följer Real Madrids P12-lag i deras dittills viktigaste turnering, med mediebevakning motsvarande en genomsnittlig svensk landskamp ungefär. Och då pratar jag a-landslaget.

Så här gick mina tankar innan Chelsea blev klara semifinalmotståndare mot Barcelona. Nu konstaterar jag att de båda spansklagen har ett Clásico den 22 april, insprängt mellan de två semifinalerna i Champions League och vilket land på jorden kan vara hetare ur fotbollssynpunkt än Spanien den veckan? Mumma.
Något säger mig att både Europa League och Champions League får helspanska finaler i år.

Glad påsk då. Och saknar ni köksverktyg till påskmiddagen är det här ni kan fynda.

Zlatans nya snackattack på Pep

av Johanna Frändén

Det är ett privilegium att åka till Camp Nou i kväll och veta att det blir en spännande match över 90 minuter.
Jag undrar hur många Barça-anhängare som ännu slagits av tanken att de är 90 minuter från en riktig fiaskosäsong.

Pep Guardiola är säker på att Milan gör mål i kväll, och kommer skicka ut sitt pack för att göra två. Minst. 
Vilket Pep-pack vi får oss till livs i kväll är inte helt lätt att veta, men Sports finfina grafik utgår från att Carles Puyol får ta steget ut till vänster och ge plats för en formstark Javier Mascherano i mitten bredvid Gerard Piqué.

Skärmavbild 2012-04-03 kl. 16.04.10.png
Domaren heter Björn.

Xavis skada var, precis som jag anade, inte någon allvarlig historia, utan av allt att döma ett litet försök att spela svårläst för motståndarna från Barças lednings sida, ett trick som ett luttrat gäng norditalienare knappast höjer på ögonbrynen inför.

Zlatan Ibrahimovic har ju taggat ner självbiografiattackerna på Barcelona rejält inför det här dubbelmötet, men det innebär inte att han mäklat fred med Pep Guardiola, som för övrigt firar 50 Champions League-matcher i kväll (Leo Messi firar 50 mål. Om han gör mål.). Inte om man ska tro El País i dag i alla fall, som berättar om att Zlatan ska ha gått hårt åt sin gamle míster när han väntade på dopningskontroll efter matchen förra onsdagen ihop med Carles Puyol.
Det förvånar mig egentligen inte, men jag skulle gärna vilja se Barças största krull ta den diskussionen. Vad han svarade och så.

Real Madrid har ju också mitt i veckan-match, och det vore väl synd att säga att hela världens strålkastare kommer att riktas mot Santiago Bernabéustadion i morgon. José Mourinhos uppmärksamhet i kväll kommer å andra sidan inte att riktas mot Camp Nou.
– Jag kommer att titta på Bayern München, för det är dem jag tror vi får möta i semifinal. Det är kvällens match för mig, säger Mourinho på dagens presskonferens.

Och så en bit från europaäventyren har Sportings Gijóns nye tränare Javier Clemente hamnat i bråk. När radiojournalisten Juan Gancedo frågade honom om hans taktiska uppställning och om han var nöjd i söndags efter den mycket tunga förlusten mot bottenkonkurrenten Zaragoza fick Clemente det lilla spelet och taggade i gång:
– Vad vet ni egentligen om spelsystem? Ni skriver om saker som ni inte förstår. Jag vet att ni har en son och en dag inom de närmsta 15 åren ska jag säga till honom att hans pappa är en skithög. 
Sa alltså Javier Clemente, som nu krävs på en ursäkt av flera journalistförbund, men som utan tvekan fortsatte sitt krig med Gancedo i dag:
– Jag sa att han var en idiot och det står jag fast vid. Uppenbarligen är han kompis med Manolo Preciado och sedan Preciado fick sparken har han bara skrivit och sagt dåliga saker om mig, säger Clemente till ABC.

Clemente Clementino.png Koko är han.

Sporting Gijóns nye tränare har det inte lätt. Han har aldrig varit särskilt populär i Spanien, han ligger sist i la liga och han har just fått hela Spaniens samlade journalistkår efter sig.
Det här kan bli riktigt ugly. Jag hoppas att han har en familj som stöttar honom. 

Nu måste vi vila oss i form här. Ses på Camp Nou. Jalla.

Var är José Mourinho?

av Johanna Frändén

Det är när Valdo väljer att nicka den här bollen till Arouna Koné i stället för i mål själv som man förstår varför Levante ligger där de ligger i tabellen. Valencia-derbyt blev en ganska jämn historia och vi får börja vänja oss vid tanken på att Grodorna spelar i Europa nästa år. 
Någonstans hoppas jag ändå att det inte blir Champions League, där jag är rädd att Levante skulle göra en ganska slät figur eftersom man helt enkelt inte har musklerna som krävs, utan Europa League, där man faktiskt skulle kunna ha något att hämta. Å andra sidan, blir det CL så blir det ju lätt EL när man väl åkt ur, men ni fattar mitt resonemang.

Det har varit en kul fotbollshelg i Spanien, och en mycket sen lördagskväll där Pep Guardiola väntade till klockan 00.50 innan han klev ut och höll presskonferens efter matchen mot Athletic Bilbao.
Den typen av vanor hotar till och med svenska kvällstidningars deadline, men förklaringen var enkel; Guardiola hade stött ihop med Marcelo Bielsa efter dennes möte med pressen och börjat med att byta några ord. Sånt tar tid med argentinaren, han pratar långsamt och mycket och helt plötsligt hade en dryg halvtimme gått.
Då ska ni ändå veta att de två en gång hade ett mytomspunnet snack som enligt sägen varade i elva timmar, på den tiden då Guardiola tränade Barça B och Bielsa var hans största idol.
Han är det fortfarande förresten. 

Real Madrid visar übermänsklig form just nu, och José Mourinho är inte mer oroad över mötet med Apoel i CL-kvarten i veckan än att han unnat sig lite ledighet.
Mou tog till sjappen och åkte till Vila Real de Santo Antonio i Portugal där hans son José Mario Mourinho spelar ungdomsklubblags-VM med Real Madrids juniorer C.D. Canillas. Lill-Mou är målis och fick viss speltid i matchen som pappa såg på plats.

Nu kommer ni in i bilden, för det är tävling igen. Var är Mourinho?

Skärmavbild 2012-04-01 kl. 19.50.21.pngFoto: Marca

Barcelona har en tuffare uppgift än Real i veckan och jag sitter ju och trycker på en rejäl skrällkänsla för Milans del. I morgon bitti går jag ner i gruvan och kommer upp nånstans på andra sidan påsk. Vi hörs förhoppningsvis någonstans på vägen.

Frälsning i tabellens träsk

av Johanna Frändén

La ligas tre bottengäng var mycket nära att ta en, i sammanhanget ganska meningslös, poäng var i dag och behålla avståndet upp till Villarreal.
Men i de absoluta sista andetagen av Sporting Gijón – Zaragoza och Racing Santander – Granada så gjorde de båda bortalagen det där målet som gör att vi får lite spridning i botten, och lite hopp om frälsning för Zaragoza ändå.

Och när vi hämtat andan och hittat lite luft i nedflyttningsträsket är det dags för Primerans etta att kliva ut på den långt ifrån okomplicerade Reyno de Navarra-stadion i Pamplona. Det är la ligas doldis Osasuna som bestämt ligger kvar på europaplats i tabellen, och bara förlorat två hemmafajter i år.
José Luis Mendilibars killar är dessutom bra på att ställa till det för just storlagen och tog faktiskt tre poäng på Real Madrid hemma förra året.

Oakttat det gäller helgens rubriker (och veckans, och månadens och årets) José Mourinho och hans påstådda kontrakt med engelska klubbar och hans påstådda bråk med Iker Casillas som fått sina egna sådär halvroliga rubriker under veckan (varning för ouääh-bilder).

Jag förstår att Mou är lite trött på allt för stunden och de jag kollat runt med säger att någon överenskommelse med Manchester City inte finns, men att att den engelska storklubben visat visst intresse för Mourinho.
Det har ju resten av världen också, eftersom Mourinho under våren varit ganska tydlig med att han är ute på marknaden igen.
Vad det gäller bråket med Casillas stämmer det att Real Madrids lagkapten och tränare kanske inte delar säng under träningslägrena, men att det heller inte är så mycket allvarligare än så om man ska tro mina mullvader på fältet.

Vi åker på match nu, som redan tjuvstartat med ett snorsnyggt Karim Benzema-mål (och ett mycket ovanligt gästspel av Raúl Albiol i backlinjen) och sedan ser vi om Marcelo Bielsa kan skrämma upp Barcelona på läktaren på Camp Nou. Inför torsdagens Athletic Bilbao-kross av Schalke hade Bielsa studerat 42 matchvideor med tyskarna.
Påminn mig att fråga hur många med Barça han hunnit kolla sedan dess. Om vi räknar varje matchvideo som 90 minuter lång och han inte sovit en blund mellan matcherna får han ändå svårt att komma upp i lika många. Svårt med vardagspusslet. Ibland önskar man att dygnet hade haft fler timmar.

Skärmavbild 2012-03-31 kl. 20.14.05.png

Llorente överlistade kvällens Höger-back

av Johanna Frändén

Vi fick skapliga spanskresultat i kvällens Europa League.
Valencia kanske förlorade mot AZ Alkmaar och Rasmus Elm har kanske lite läge att brotta sig vidare på Mestalla nästa vecka och Cholo Simeone kanske får åka av på Vicente Calderon i returen, men på det hela har vi tre spanska lag med oss in i andramötet i EL-kvartsfinalerna.
Och ja, Athletic är ju vidare, vad Raúl än säger om saken (å andra sidan kan han ha scorat sig lite närmre en plats i VDB:s EM-trupp, bara han klipper benen på Roberto Saldado och kanske också Fernando Llorente också).
Youtube snålar lite på europaspelsklippen, det vet ni, men det finns ju virtuella versioner också

Kvällen är sen och jag ska egentligen inte hålla er uppe. Men ni måste ändå ta med er att Schalkes Marco Höger startade säsongen som högerback i Bundesliga.

Skärmavbild 2012-03-30 kl. 01.41.09.png
Tyskar har det, andra inte.

Sov nu.

Skrälläge för Milan i returen

av Johanna Frändén

Uefa hade placerat ut jag vet inte hur många svenska domare på San Siro i går men man kunde ändå inte få bukt med några oklara straffsituationer. Barça skramlade kanske ihop till en straff, men oj så mycket mer spännande det här blir på tisdag med 0–0 i bagaget. Lite rörande annars att Barcelonas delegation indignerat tar  en ”överenskommelse” med Sivlio Berlusconis män som en garanti för att saker och ting ska genomföras.
Ännu lite mer rörande (eller kanske bara PR-töntigt, kan inte bestämma mig) att Barçapresidenten Sandro Rosell tog en löptur i Milano centro före match i går. 

Jag bad om ett möte som skulle leva över två matcher, fotbollsgudarna bönhörde mig, och medan övriga tre kvartsfinaler känns färdigspelade efter första mötet (och det är ju här man vill kräva Michel Platini på pengarna tillbaka) så är det här en helt öppen historia.
Efter omständigheterna ska Milan vara mycket nöjda med gårdagens resultat. Att göra två jättematcher mot Barcelona klarar man inte av, men att hålla nollan på hemmaplan och därmed ha chansen att kontra in en inte för tidig 1–0-ledning (som i praktiken är värd två mål) på Camp Nou är inget att gnälla på.
Barcelona vet att ju längre matchen lider på tisdag desto mer kommer de att få betala för ett misstag.

Skärmavbild 2012-03-29 kl. 08.09.46.png Foto: Marca

Jag är inte dummare än att jag inser att Milan inte är favoriter i returen, det är inga lag som måste ta poäng borta mot Barça. Men jag är inte smartare än att jag tycker att italienarna har skrälläge. Minns hur Thiago Silva hängde in 2–2 på övertid i gruppspelsmatchen på Camp Nou.
Det kommer att bli svettigt på tisdag och då pratar jag inte om väderleken.
Å andra sidan kan man fundera över när Milan blev en klubb som jublar över 0–0 på hemmaplan i Champions League.

Det är något speciellt med CL-bortamålsmatematiken. Man har ju rimligtvis redan funderat på vad 0–0 betyder inför ett returmöte några gånger genom åren, och ändå slås man halvhårt av ”men shit, ett mål av Milan och Barça måste göra två”. Det är lite fascinerande så där.

I kväll har vi en massa spanska europadraman att ta tag i när EL:s kvartar drar i gång. Men nu får vi somna om.

Sida 9 av 90
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB