Det har dragit ihop sig till svenskmöte i la liga, varför jag befinner mig i Andalusien, eller ’det enda vettiga stället för en människa att leva och dö’ som en god vän uttryckte saken. Henok Goitom hade ju inte så mycket med Almerías kräftgång att göra i höstas eftersom han var konstant skadeförföljd, men efter jul har Sveriges mesta fotbollsdoldis fastnat i startelvan och under nye tränaren Juanma Lillo har laget faktiskt bara förlorat en enda match under det nya året, borta mot Sevilla, vilket får ses som helt legitimt.
Trots det har Henok bara gjort ett enda mål i sin nya klubb hittills och både Goitom och Zlatan Ibrahimovic skulle må bra av nätkänning i kväll.

Förutom svenskmatchen har kvällens tränare en skapligt tajt relation att falla tillbaka på efter att ha sprungit på varanda i Oviedo i mitten på nittiotalet och sen även i mexikanska el Dorado, där Pep G tog sina sista löpsteg som spelare under míster Lillos översyn.

Av någon anledning var Guardiola inte alls särskilt pepp (sorry) på att prata om sin kollega på presskonferensen i går.

– Det är inget att tala om. Alla har vi våra nära inom fotbollen, det är inget mer med det, sa Pep när den tionde frågan om relationen till Lillo kom flygandes.

Jag har gjort ett hastigt besök i Lillos hemby under eftermiddagen, och upptäckt att han bor i ett samhälle med ungefär 14 invånare mitt i en nationalpark. Nu vet ni.

Om ni minns höstens möte lagen emellan så minns ni också Almería-backen Chicos markeringsmani av Xavi på Camp Nou. Chico, som har ett förflutet i blaugrana, täckte Barcelonas bolltrollare så hårt att Xavi lätt hade kunnat spela hela matchen utan tröja utan att det hade synts, och hakade på honom till sidlinjen när han skulle dricka vatten (ryktet säger att han dessutom tog rygg på Xavi in på muggen i paus för att kissa i kors, men det har inte gått att få bekräftat på officiell väg).

I kväll byter Chico upp sig, rent fysiskt i alla fall, och är tänkt att agera mänsklig sköld åt Zlatan Ibrahimovic som mäter 26 centimeter mer än Xavi (på längden) och han är full av beundran inför svensken, liksom hans tränare Lillo.
– Zlatan är en spelare som kan väcka en match som verkar död genom mun mot mun-metoden, konstaterar Almería-tränaren lite lagom kryptiskt.

Känslan är att Barcelona är inne i en period där de får slita lite mer för trepoängarna, inte sant? Full koncentration mot ett formstarkt Almería lär vara kvällens segerrecept för Pep, medan Henok och hans homies har precis allt att vinna.
Om ni vill ha lite statistik med er inför matchen så har Mundo Deportivo bakat ihop alla Barcelonas siffror mot lag från Andalusien under Pep Guardiolas tid i klubben och konstaterar att Barca bara förlorat en enda match. Alltid nåt.

Vi är väl fortfarande så chockskadade av Stuttgarts öppningstempo i går (Mercedes-Benz Arena känns som ett onödigt övertydligt namn) att det gått lite obemärkt förbi att Zlatan Ibrahimovic gjorde
1) mål
2) som gav poäng
3) i det här jävla Champions dessutom

Big Z har ju gjort några mål under vintern, men inte ett enda har kommit i en match som Barcelona gått segrande ur, vilket per automatik innebär att han inte fått särskilt mycket kredd för det.
Det här var målet som satte stopp för Ibras formdipp, det har jag en bestämd känsla av. Vi kan kalla det kvinnlig intuition om ni är anhängare av den särartsfeministiska skolan.

Och för er som jag inte tappat med den lilla utvikningen; visst var det här matchen då Barça på allvar blottade några svagheter som man inte riktigt trodde att de hade. När en tysk ångvält helt respektlöst stör katalanerna på mittfältet och ger Xavi i snitt 0,2 sekunder för att bestämma sig vad han ska göra med bollen (han är ju van vid mellan en halvminut och en livstid) då har Barcelona faktiskt inget direkt motgift att komma med.
Nu orkar ju inget lag vara Barcelona mot Barcelona i mer än 45 minuter. Och tydligen orkar inget Champions League-spöke fajtas med Zlatan i all evighet heller. Men ändå.

Annars är det ju i sammanhanget totalt bortglömda Sevilla som springer ut i ett tiominusgradigt (jaså, det tyckte ni inte var någon särskild temperatur att orda om?) Moskva alldeles typ nu som är min lilla CL-joker. Vi hoppas att Manolo Jiménez har en bättre inledningsplan än vad Pep Guardiola tycks ha haft med sig i trenchcoatfickan till Tyskland.
Å andra sidan talar en del emot det: i går åkte laget till Röda torget för att inmundiga lite samtida rysk historia. Dessvärre var det stängt.
I morse skulle de göra ett nytt försök.
Nästa gång jag ser Jesús Navas ska jag korsförhöra honom på Kremls historia.

Tillbaka i Barcelona där en större del av stadens befolkning strax sätter sig tillrätta i tv-fåtöljen (Champions League sänds tack och lov på en helt vanlig katalan-banankanal) med förhoppningen att serveras en fransk film noir till kvällskaffet.
Real Madrid hade inte kunnat komma till Lyon med ett bättre självförtroende. Barças förlust i söndags har inte bara gett Galaxerna hoppet om att vinna ligan åter. Nu ska man bara jämna Kim Källström och kompani med marken innan det praktiskt taget är dags för Champions League-final för de vita.
– Vi ska visa att vi är Real Madrid, deklarerar vår vän Esteban Granero i Marca i dag.
Det verkar dumt, tycker jag, eftersom Real Madrid åkt ur CL i åttondelsfinalen på löpande band de senaste åren. Inte minst mot Lyon.
Det vore kanske bättre att visa att de är Barcelona, om vi säger så. Fast jag gissar att det uttalandet får svårt att kämpa sig över Graneros läppar om han inte lider av svåra tvångstankar.
Nåväl.

Annars är det så klart Ben ze man som är just ze man i kväll och jag hoppas att Manuel Pellegrini ger honom i alla fall några minuters adrenalinrusher på sin gamla hemmaplan. 
– Den dagen då lottningen skulle vara kände jag på förhand att vi skulle få OL och att jag skulle få komma tillbaka hit, säger Karim, som precis som sin lagkamrat Guti alltså tycks besitta klärvoajanta krafter.
Det är ju ioförsig väldigt lätt att dra till med efteråt, precis som jag själv i efterhand trumpetade ut att jag haft på känn att Atlético Madrid skulle tufsa till Barcelona. Men se det finns faktiskt på pränt, längst ner på den här sidan.
Nu väntar jag på att Karim Salabim postar liknande bevis i kommentatorsfältet, innan jag tar hans övernaturliga förmågor på allvar.

Näst efter Benzema i Real-truppen unnar vi också Pedro Mosquera, 21, speltid om han nu får sista platsen på bänken. B-lagstalangen satt på bänken i matchen mot Deportivo för två veckor sedan och blev beordrad att börja värma upp en bit in i andra halvlek. När matchen så gick in på övertid gav Pellegrini det magiska tecknet som innebar att Mosquera skulle få göra sin efterlängtade debut.
Men. Bollen ville aldrig rulla ur spel och Pedrito fick förgäves se på när lagkamraterna passade bort hans (bokstavliga) femton sekunder i rampljuset.
Eller ja, han gjorde ju vad han kunde.
– Jag sa till fjärdedomaren att han skulle signalera till huvuddomaren att inte blåsa av matchen innan jag hade fått komma in och debutera. Flera gånger sa jag till honom och jag hörde hur han förde informationen vidare till huvuddomaren, men till slut blåste han och jag stod kvar med min lust att få göra debut, berättar Pedro för Marca.

 Nej, man kanske inte hade sagt nej om han bad snällt. Foto: Joinfutbol.com

Den här killen lär vi få höra mer av. Är man 21 bast, står på randen att få göra debut för Real fucking Madrid och inte bara 

1) ber fjärdedomaren att maska/missköta sitt jobb för att man ska få speltid utan dessutom
2) kräver att fjärdedomaren drar in sin överordnade på företaget och
3) lyckas nå fram med det budskapet

då har man precis allt för att bli en superstar. 

Barcelonas backlinje börjar likna en sån här slå-i-dörrar-och-trilla-på-bananskal-fars som ges på friluftsteatrar i södra Sverige sommartid. Nu har alltså Eric Abidal också gått sönder och det i två månader och helt plötsligt har mannen med Barcelonas mesta träsmak, Maxwell, inte bara en, utan två vägar in i startelvan. 
Nu lär han väl få ta just Abidals plats på vänsterkanten mot Atlético på söndag, men faktum är att brassen gjorde säsongens bästa insats hittills på högerbacken i helgen som gick.

Barcelona förlade förra tisdagens träning i Reus, för att även fansen som inte bor i Barcelona skulle få en chans att se laget, och experimentet föll så väl ut att det var dags i dag igen.
Så här såg det ut när Andrés Iniesta förevigade ankomsten till samhället och de väntande supporterskarorna i dag.
Nu är ju Andy Barças klart flitigaste Facebook-uppdaterare, men han är inte ensam om att använda nätverket.
Både Carles Puyol och Leo Messi använder Facebook privat, och är mer än lovligt svåra att spåra ner, men med våld, vaselin och viktiga vänner går ju som bekant allt. 

Puyol är medlem i sju olika intressegrupper som tar ställning mot djurplågeri, samt ’Jag skulle vilja stanna i duschen i över en timme på vintern’, gruppen ’Duscha varmt’ och ’Dusch/bada i par’.
Carles näst största intresse efter att spela fotboll tycks vara att duscha. 
Vi gratulerar honom till att han verkar få göra både och varje dag.
Dessutom är han ett fan av Elena Isinbajeva, Espanyols ikon Iván de la Peña och Dalai Lama. En klockren trio om ni frågar mig.
Ja, och så är ju el Capità medlem i gruppen ’Jag somnar när någon pillar mig i håret’ också.

Leo Messi är lite mer sparsmakad i sina åtaganden, men har han i alla fall valt sin profilbild med omsorg. Jag känner att ni måste se den.

 Nä alltså, vad kan en bildtext tillföra?

Och nej, han är inte kompis med Zlatan.

Zlatan Ibrahimovic har det lite kärvt just nu, det har ni märkt. Men så länge Barcelona vinner och leder ligan kommer han inte behöva ansöka om förnyat uppehållstillstånd i förstaelvan, om jag känner Pep G rätt och det inbillar jag mig att jag gör vid det här laget.
Thierry Henry har ju just testat Guardiolas tålamod på den punkten och fortsatt vara förstavalet trots ett nästan provocerande lågt målsnitt under hösten.
I går petades visserligen Titi till förmån för Pedro, men bakom honom finns inte särskilt mycket som hotar Zlatans startplats om nu inte Joan Laporta drabbas av tourettes syndrom och spontanshoppar Wayne Rooney i kväll innan transferfönstret stänger, som avskedspresent på sin mandatperiod i klubben.

Derek Boateng ska ta tre poäng mot Racing Santander i eftermiddag, även om han säkert hade föredragit guld med Ghana i Afrikanska mästerskapens final, som spelas i samma andetag. Vi hoppas att hans míster Michel uppdaterar honom på resultatet mot Egypten i halvtid.

Michel och Tre Poäng har ju annars en glödhet Sergio Canales att hantera as we speak. Michel är full av beundran inför Racings nye gullegris och tror att tränaren Miguel Ángel Portugal är helt rätt man att fostra fram något riktigt stort hos Canales.
– Med såna spelare måste man ta det lugnt. De ska kokas långsamt tills de blir ’al dente’ och inte hettas upp för snabbt i mikrougn, säger Michel till AS.

Att åka till Bilbao ska inte vara en schlager, det vet både Barcelona och Real Madrid nu. Publiken på San Mamés brukar göra sitt till och Athletic-målvakten Gorka Iraizoz hade god hjälp av en omutbar backlinje, där inte ens CR9 fick springa kant som han ville.
Bilbaos vänsterback Koikili Lertxundi fick ett litet brejk i våras när han satte totalstopp för Leo Messi i mötet med Barcelona och förutom sitt extraordinära science fiction-namn har Koikili lite andra särdrag som skiljer honom från fotbollsfolket.
Han driver ett personalföretag vid sidan av fotbollen och hann ta en högskoleexamen i historia innan Athletic fick upp ögonen för honom. Det var 2007 och Koikili sparkade boll i tredjedivisionsklubben Gernika mest för skojs skull. Tyvärr är uppdateringsfrekvensen på hans blogg lite i lägsta laget.

 Läget då, Lertxundi?

Leo Messi slår klubbrekord och håller på att älskas ihjäl av sina beundrare. Pep Guardiola uttryckte sig i alla fall kort och koncist angående argentinarens etthundraförsta mål i Barçatröjan:
– Det är barbariskt.

Trettondagsafton är ju mest en ursäkt för att öppna ännu en Aladdinask hemma, men i Spanien slår vi på den stora trumman i dag och firar Noche de reyes. Det är de tre vise männen som hyllas för att de hittade fram till Betlehem utan gps och klappar delas ut åt höger och vänster.

För att komma i stämning erbjuder Mundo Deportivo läsarna att komponera sitt eget Noche de reyes-kort.

 Kaspar, Melchior och Balthasar. 

Att spela match i Spanien dag är lika otänkbart som att köra en omgång av elitserien i hockey på julafton. Men schemaläggarna hade annat att tänka på när de drog upp datum för spanska cupen och därför får Barça ta emot Sevilla i kväll, till presskårens högljudda och spelarnas lite mer tystlåtna protester.
Man får helt enkelt skjuta upp firandet till efter tolvslaget. Kanske var det därför som Gerard Piqué såg ovanligt lugn ut när han sista sekund-shoppade presenter på stan för ett par timmar sedan. Om vi har någon i läsekretsen som väntar paket från Piqué så kan jag säga att ’stora’ och ’hårda’ är Barçabackens ledord. 

Vi som är nere med Jesus Navas och hans vänner har blivit rejält bönhörda i januari. Av Barcelonas fyra kommande matcher är tre stycken mot Sevilla.
Nästa gång ska jag önska försiktigt.

FC Barcelona avslutade 00-talet på ett historiskt oöverträffat sätt, det minns vi. Eller, vi kommer att minnas det när nyårsdimmorna lagt sig.
I morgon ska de ge sig in i ett nytt årtionde och i matchen mot Villarreal kan de få göra det utan Andrés Iniesta. Han ställer ändå snällt upp när Sport ska fira av året som gick. Ni vet att Andy inte är killen som normalt lämnar något åt slumpen, och nyårsupplagan 2lax9 är knappast tillfället där han gör ett avsteg från den principen.
– Jag är oxe och lite tjurskallig, förklarar Andy själv sin framgång.
Den här tidningen kommer jag kunna sälja dyrt på Blocket om några år.

 Skål ta mig fan!

Barça gjorde ju ett inte rakt igenom bejublat gästspel i den tatarska vintern i november och trots idel gnäll över den ryska istiden verkar Zlatan Ibrahimovic (välkommen in i spelet 2010) ha fått blodad tand för modet han sportade i Kazan. 
Under första träningen efter juluppehållet joggade Ibra runt i en huvudbonad som får talibanska kvinnor att kännas exhibitionistiska. Efter träningen gled han ut i sin bil i samma mystiska rånarluva.

 Modeblogg 2010.  

Det är mellan femton och arton grader varmt på dagarna i Katalonien, så köldkortet kan han inte spela ut.
Har Helena Seger försett sin pojkvän med ett nyårssugmärke modell grande?

Det är inte så mycket mer att göra än att bocka, buga och niga åt Barcelonas überurladdning mot Estudiantes. Peps pack plockar titlar som andra pallar äpplen och det verkar inte finnas någon situation de inte kan krångla sig ur och vända till triumf i år.
Barça hade i alla fall anständigheten att bjussa publiken på en skräckis in på målsnöret. Big Z tycks ju ha gett upp drömmen om att vinna VM-guld med landslaget, men nu kan han titulera sig världsmästare i alla fall.
Alla sätt är bra utom de dåliga.
Pep G föll i tårar efter segern mot Estudiantes, medan Leo Messi fick parera ett gäng glåpord från argentinska supportrar på gatorna i Abu Dhabi, som tyckte att han förstörde festen för hemlandets hopp.

 Don’t cry for me Argentina.

La Pulga, som Messi kallas (och som faktiskt råkar vara ett smeknamn han delar med undertecknad om vi nu ska bli lite personliga, och det kan man ju kosta på sig när det lackar mot jul och yada yada yada) är van att få ovett från Argentina. Vi pratar Leo alltså. Jag brukar klara mig undan.
Men kanske ska han ställa sig frågan varför Carles Puyol vänder krullet till och Yaya Touré ser ut att ha missat sin tvättid när de borde fira Messimål.

 Ensamglädjen är den sanna glädjen. Foto: Mundo Deportivo

Med det lämnar jag Barça och bucklan åt sitt öde ett tag. Ni har noterat att inläggsfrekvensen minskat en smula den senaste veckan. Det är inget mot den totala bloggtystnad som kommer att möta er den närmaste tiden på Hola Barcelona.
Men snart har vi ringt ut det gamla och in det nya. Då kör vi så det ryker igen.
Hasta la andra sidan av nollnolltalet!

Zlatan Ibrahimovic hade inga som helst tvivel efter matchen i går kväll. Inte när han fick frågan från svensktruppen i mediefållan i alla fall.
– Det var solklar straff, sa Ibra utan att blinka.
Några minuter innan fick han samma fråga från spansk radio och jag roade mig med att tjuvlyssna lite.
– Jag var ju på plan och har inte sett situationen på tv, förhalade Zlatan svaret då.

Det är ett spännande sätt att jobba på. Lägga ut lite olika trådar och åsikter, så att medierna själva får välja vilket tåg de vill hoppa på.

Joan Laporta är på upploppet av sin mandattid som president i Barcelona och tar ut svängarna i sitt hjärteämne ’Vi katalaner vill ha vår egen stat’ (även om ’Jag vill ha en egen måne’ känns mer som Laportas egentliga ambitioner).

I går hade han godkänt att 20 000 flaggor med självständighetskrav som budskap delades ut på Camp Nou. Och Barçapresidenten ville inte att vi på pressläktaren skulle känna oss utanför.
Det händer att man får gratis buffé eller en penna med klubbens namn som muta när man skriver fotboll på olika arenor i Europa.
Det här var en goodiebag av helt annat dignitet.

   Ja.

Att lobba för ett fritt Katalonien är nu mer kutym än knas på Camp Nou. Här har till och med Henke Larsson stått och skrikit ’Visca Barça i visca Catalunya – länge leve Barça och Katalonien!’ i en mikrofon när han skulle tackas av för ett par år sedan.
Men är det fritt fram för politiska manifestationer så är det.
Nu kan spelarna lugnt lämna över det politiska arbetet till oss på läktaren. I vår ska jag sprida flygblad för burfåglarnas befriande på Camp Nou och skrika slagord för sex timmars arbetsdag med mina spanska kolleger i halvtidspaus.

Å andra sidan innebär det att de skulle gå upp i arbetstid och det kanske de inte är så sugna på trots allt.