Det har varit ett landslagsuppehåll i bråkens och frustrationens tecken i Spanien.

Vicente Del Bosque har landat en tyst liten hämnd på mannen som kickade honom efter Real Madrids ligatitel 2003.
Eric Abidal har kvalat sig till EM fast han vet att Pep Guardiola kommer sura ur.
Bojan Krkic har gått all Ibra och häver ur sig ord om Pep Guardiola som jag trodde redan på tankestadiet hans barnasinne var var för ljust för.
Och dessutom har han fått reda på att han delar blodsband med Leo Messi.
De är femmänningar eller bryllingar eller vad ni vill kalla det. Jag kallar det en mindre sensation. Mindre, eftersom det hade varit roligare om någon av deras förstahandsföräldrar (säg pappor) hade strulat runt och de faktiskt varit halvbröder.
Roligare för oss alltså, kanske inte för fru Krkic och Messi.

Vicente Del Bosque är arg, Bojan Krkic ännu argare, men Borja Valero är argast av dem ALLA.

José Mourinho kan konsten att skapa rubriker av den sketnaste cupmatch. Det måste vi ge honom.
Först bad han publiken på Bernabéu att vara lite mer ”caliente” i kväll och sedan visade han upp sitt eget latinotemperament så fort han fick chansen.
Leffe på läktaren är ju ett omtyckt inslag i Robert Lauls lekprogram på fredagarna, men frågan är om inte José på läktaren blev ännu mer uppskattat när det introducerades i kväll.

Säg omelett! Foto: Scanpix

Och så har Henok Goitom gjort årets första mål i Almería, grattis, och så ska tydligen Diego Forlán till Real Madrid, hoppsan.

Här på Camp Nou är det lite hemtrevlig och halvfull stämning så där. ”Halvfull” som i halvfull arena alltså.
Bojan Krkic har dragit en straff i stolpen (hand upp den som trodde att han var i form att sätta en straff just nu) och José Manuel Pinto har tvingats släppa en boll bakom sig.
Men han har inte visslat i onödan i alla fall. Alltid nåt.