Efter vad som känns som ett gigantiskt landslagsupphåll har la liga kickat i gång igen och Borja Valero har dragit in första målet på ett allt mer krisande Real Betis.
I Barcelona kliver en lite irriterad Josep Guardiola ut på Camp Nou med förhoppningen att äta upp lite avstånd till Real Madrid mot Zaragoza som inte vunnit på Camp Nou på 46 år.

På gårdagens presskonferens fick han så mycket frågor om Leo Messi att Pep tröttnade och började ställa frågor tillbaka till journalisterna.
– Vill ni inte att Leo ska spela, eller vad? Utan Leo har vi större chans att inte vinna, dundrade Guardiola lite lagom subtilt.

Messi startar i kväll, men David Villa, som gjort sin målmässigt sämsta säsongsinledning på fem år, börjar på bänken och snart pratar vi väl om Zlatan-faktorn i Barça igen.
Andrés Iniesta-faktorn ska aldrig underskattas och i kväll startar även Andy på bänken. Då har han ändå laddat för match med ett litet ”ååååh”-inlägg på Twitter.

Hej alla, har just kommit hem från att ha varit med Anna på Valerias simskola 🙂 !! Och nu… (hem, för er som inte såg länken som jag klippte bort)

Nu tänker ni att det här barnet är ju inte ett år gammalt, hon kan väl inte lära sig simma än?
Jag säger: det här är Andrés Iniestas unge, vad skulle inte vara möjligt?
Fast det kan ju röra sig om babysim så klart. Jag får kolla och återkomma i ämnet.

Spanska barcelonavänliga sajter har också gått lite bananas över en bild klubben publicerat från Pep Guardiolas kontor ute på träningsanläggningen, eftersom man får en inblick i vilka böcker och tidningar Guardiola läser. 
Det är en ganska väntad småpretentiös samling av ledarskapsböcker, lite katalansk lokalpropaganda, kreddiga romaner och en portugisisk bok om fotbollsfilosofi (på originalspråk, vad annars?).

Jag tycker det känns så där genuint, bilden kommer ändå från klubben själv och jag hade också röjt undan Se och Hör och senaste Dan Brown-deckaren från bordet innan jag blev förevigad för omvärlden om jag tränade Barcelona (och även om jag inte gjorde det).

Men vi är ju i Valencia i kväll, för det är här som omgångens, och en av hela säsongens, tänkta supermatch ska spelas av. Real Madrid har goda minnen från Mestalla. Det blev 6–3 i ligan förra året, innan man slog Barcelona här i Copa del Rey-finalen på övertid.
José Mourinho har fått ännu ett återbud från Fabio Coentrão, som i alla fall skulle sälla sig till Kaká och gänget i sjukstugan, men som dykt upp i startelvan på vissa fotbollssajter så här två timmar innan avspark.
Men framåt lär taktiken vara fastspikad, Mou ställer enligt alla förhandstips upp med sin Fantastiska Fyra där Cristiano Ronaldo och Gonzalo Higuaín flankerar Mesut Özil som nummer tio, medan Karim Katten Benzema ligger och lurar allra längst fram.
Roberto Soldado lär få göra Karims jobb framåt i Valencia med en hårt hajpad Jordi Alba på vänsterkanten och hjälp vad spänd jag är på att se vad det här laget kan styra upp mot ett Real i riktigt bra form.
Valencia stressade sönder Barcelona tidigare i höst och orkar de hålla det tempot i typ 60 minuter i kväll igen så har de Mourinhos mannar i sin ficka.
Unai Emery har aldrig riktigt lyckats tränga sig in under huden på sina supportrar, trots att han varit klubben trogen i många säsonger nu och lyckats hålla nivån strax under de två stora, men i kväll har han så klart läge att bli tillfälligt odödlig.

José Mourinho valde att skicka sitt andranamn Aitor Karanka på presskonferens i går, som han gör ibland när det är skarpt läge, eller när han bara vill bråka lite med journalisterna. Marca konstaterar att Karanka inte direkt drar fulla hus på Valdebebas, att internationell media lyser med sin frånvaro och att hans presskonferens var över på sex minuter i går. Mourinhos pågår i snitt 19 minuter, skriver tidningen.
Någon har alltså antingen

a) klockat alla Mou-konferenser i hopp om att dagen då denna fantastiska information är önskvärd skulle dyka upp

eller

b) ägnat sin arbetsdag i går åt att kolla igenom alla bandade pressisar med Mou och räkna ut det hela.

Jag vet inte vilken tanke som är mest kittlande. Och så drar de ner personal på spanska tidningar. Ofattbart.
Tabellettan inledde för övrigt dagen med att domarhetsa lite oskyldigt på sin hemsida, så där som man bara måste ibland.
I morgon är det val i Spanien och högerpartiet PP ser ut att gå mot en förkrossande jätteseger i ett land som hållit sig på vänsterkanten i ganska många år nu. Vad Reals framtidshopp José Callejón ska rösta på vet jag inte, men han har i alla fall kallats som en sorts valobservatör av sitt hemdistrikt utanför Granada, en sorts medborgarskyldighet i stil med juryplikt i USA, och får vackert sätta sig i ett flyg hem direkt efter matchen i kväll. 

”En bra förebild och god medborgare” skriver Iker Casillas om Spaniens högsta spelarfrisyr och laddar upp en bild där han och José låtsas lägga en röst i urnan. 

 
Vi tar den blå tröjan i morgon, okej? Foto: FB

Det har varit ett landslagsuppehåll i bråkens och frustrationens tecken i Spanien.

Vicente Del Bosque har landat en tyst liten hämnd på mannen som kickade honom efter Real Madrids ligatitel 2003.
Eric Abidal har kvalat sig till EM fast han vet att Pep Guardiola kommer sura ur.
Bojan Krkic har gått all Ibra och häver ur sig ord om Pep Guardiola som jag trodde redan på tankestadiet hans barnasinne var var för ljust för.
Och dessutom har han fått reda på att han delar blodsband med Leo Messi.
De är femmänningar eller bryllingar eller vad ni vill kalla det. Jag kallar det en mindre sensation. Mindre, eftersom det hade varit roligare om någon av deras förstahandsföräldrar (säg pappor) hade strulat runt och de faktiskt varit halvbröder.
Roligare för oss alltså, kanske inte för fru Krkic och Messi.

Vicente Del Bosque är arg, Bojan Krkic ännu argare, men Borja Valero är argast av dem ALLA.

De vita gjorde verkligen vad man kunde begära av dem i snön i Madrid, men vad hjälper det när Leo Messi dansar tango på Teneriffa?
Barcelonas match hade knappt börjat när Real Madrid-spelarna kom ut i mixade zonen i tillfällig ligaledning.
Karim Benzema lite ledsen över att ha fått det slutgiltiga, eller tillfälliga, beviset på att han för tillfället är Pellegrinis andraval i anfallet. Jag vet inte om ni såg att Gonzalo Higuaín tvekade att passa Benz och i stället ville vänta in Cristiano Ronaldo i ett anfall på slutet?
– Det är inte hela världen, det blir nästa gång i stället, svarade Benz sammanbitet i mixade zonen.
Det är inte alltid lätt att spela i Real Madrid.

Det är inte heller alltid lätt att spela i Mallorca. Efter matchen siktade BBC:s Spanienkorre Ash in sig på motståndarna i mixade zonen för att plocka hem några värdefulla citat.
– Hej Nunes, pratar du engelska? undrade Ash.
– Nej, jag är inte Nunes och jag pratar inte engelska, svarade Borja Valero (märkligt nog på engelska), som ändå får betraktas som Mallorcas mest lysande stjärna den här säsongen.

 Me Nunes – tu Valero?

Priset som most casual i kväll går utan tvekan till Reals Esteban Granero, som jag i ett svagt ögonblick kallade Sebastian i en text på webben, men bättre det än à la Ash, kan vi konstatera. Granero var kanske hetast på plan i kväll (rent spelmässigt alltså, hans estetiska betyg kommer lite längre ner i texten).
Granero är ju Galaxernas intellektuella alibi, och den blivande psykologen hade verkligen ingen brådska i kylan efter att han avgjort matchen på Bernabeu.
Han ville absolut inte prata om Barcelona efter matchen. Det här var ju ändå kvällen då Real ledde ligan i över en timmes tid innan Messi messed it up.
– Vi ska bara koncentrera oss på oss själva nu, snart har vi en ny match och den måste vi fokusera på…
Men du ska väl se matchen i alla fall? avbröt jag.
– Jo, det ska jag, det måste man. Det är bra att titta på konkurrenterna, svarade Granero lite resignerat.

Det som slår en efter att Karim B och CR9 har glidit förbi pressfållan och mest lämnat en söt doft av parfym efter sig är att Esteban Granero mer påminner om estet-killarna på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde anno -00 som plockade ut Coldplay-ackord på gitarren på hemmafesterna (och rönte en del framgång, undertecknad inräknad). 

 Hur har du råd med din rock n’ roll-livsstil?

Det tog kanske längre tid än jag räknat med, men nu har la ligas två giganter skapat det där lilla försprånget i tabellen som man fruktat skulle komma.