Oj oj oj.
Om jag hör rätt nu så hör jag ett Santiago Bernabéu vissla ut sina lirare. Det borde de verkligen inte göra. Real Madrid – Valencia var en riktigt riktigt bra fotbollsmatch från början till slut.
– Den här matchen förtjänar ett mål, tyckte pappa på påskbesök.
– Icke, la liga mår bra av lite 0–0-matcher med intensitet ibland, tyckte hans dotter, a.k.a. Juanita.

Vi kan prata om Tino Costas heroiska 90 minuter i Madrid, vi kan prata om Iker Casillas räddningar och vi kan prata om Cristiano Ronaldos träkänningar bakom och bredvid Guaita i Valencias mål. Vi kan väl prata om det mesta egentligen, om prata är er grej, min grej är mest att konstatera att vi har en livs levande liga och det kan ingen ta ifrån oss. Ingen.

Jag fläkte eventuellt ut mig en aning för ett par veckor sedan och sa att den här ligan var vunnen för Real Madrid. Jag gjorde inte det för att jag sitter på några hemligheter som ni inte gör, mer än att jag tänker att tio poäng tio omgångar från slutet är ett nästintill ointagbart avstånd i la liga. Det är cirkus en poäng per omgång och det har jag svårt att se José Mourinho släppa ifrån sig. Eller hade.

Nu har vi den tabell vi förtjänar. Real Madrid måste ta poäng i el Clásico för att vara säkra på att ta hem den här titeln och det ska bli ett sant nöje att se dem komma till Camp Nou och spela för oavgjort om ett par veckor.

Valencia ändå. På väldigt många möten hade de tagit väldigt många nästansegrar och -poäng på Barça och Real, men i årets liga har de faktiskt ett kryss mot de båda och Unai Emerys gäng har alla skäl att tro på vidare liv i Europa League efter att ha skickat AZ Elm Alkmaar ur turneringen och möjligen också ha haft en fot med i avgörandet av la liga i år.

Och så några snabba.

Levantísimo. Vilket obeskrivligt fantastisk bonnagäng. Som Kalmar FF men med charm.
Osaunsa. Vilken jävulsk genomklappning. Har Andrés Fernández trillat ur the zen zone? 

José Manuel Pinto var snabb med att fota och klippa och klistra ihop några Twitter-meddelanden från Barcelonas lagmiddag hemma hos Eric Abidal, innan vad som ska vara dagen då han genomgår sin njurlevertransplantation.
Pinto hade missat att detta var hemlig information och tog bort sina meddelanden från det sociala nätverket ganska snabbt, men inte snabbt nog för att folk och fä och tidningar skulle fatta grejen.

Kennedy Bakircioglü visade i går att han ställt in frisparkssiktet (två minuter in i klippet) i Santander, men vad hjälper det när Racing åkte ur cupen mot Cordoba i första omgången. Nu får Kennedy och Mackan Rosenberg, som är vana att spela Champions League och annat cupspel i parti och minut i sina gamla klubbar, väldigt mycket fritid under vintern.
Jag kan tipsa om en dagsutflykt för att äta skaldjur i La Coruña eller varför inte kvista över till Bilbao som ligger nästgårds och gå på Guggenheimmuseet när hösten faller på nordkusten?

Hur som. Det är ju ett gäng högprofillag som är kvar i cupspelet och två av dem kliver ut på respektive hemmaplan mot smålag i kväll. Jag pratar så klart om Real Zaragoza och Levante.
Nej, det gör jag inte, (gick ni på den?) jag pratar om Real Madrid och Barcelona eftersom det är de två lag jag generellt pratar om för tillfället.
Ja, och om Atlético Madrid så klart, som har en Diego Forlán ur målform, men ett övertag med fem mål på Universidad de las Palmas efter första mötet. Atlético hade förvisso en hyfsat svajig väg till cupfinalerna förra året, men 5–0 och hemmaplan tror jag inte ens los Colchoneros tappar.
Därmed inte sagt att jag tänker sätta några pengar på det.
Forláns måltorka kommer dessvärre hålla i sig i kväll eftersom han inte är med i truppen i kväll, men det hindrar ju honom inte från att ägna tiden åt annan välgörenhet. Att hjälpa sitt hemland med turisttillströmningen exempelvis.

Men nej, nu tappade jag tråden liten. Barcelona ska alltså gå ut och ställa in fotbollsskorna på plan och sen titta på när de spelar ut Ceuta på Camp Nou. Har de tänkt.
Real Madrid ska ut på Bernabéu och försöka komma därifrån med livet i behåll. 
José Mourinho har lågintenvishetsat mot Barça och Pep Guardiola hela hösten, men med ett Clásico runt hörnet har tonläget höjts en aning.
Tyvärr har han inte riktigt Barcelonas tränare med på tåget än så länge.
I veckan tyckte Mou att det är starkt av hans lag att vinna så mycket trots att man ”till skillnad från andra som oftast får avsluta matcherna med en mer på plan” inte har den typen av domslut med sig.
Pep fick frågan på presskonferens i helgen och svarade med en motfråga:
– Har Mourinho sagt att han menar Barcelona? Nej, men då så.

 No way, José! Foto: Viasat

Barcelonas motståndare har förvisso åkt på lite röda kort under hösten och gissa om katalanerna bara väntat på att få hugga tillbaka.
Och i helgen kom det då, när Gerard Piqué fick syna en lite väl enkel utvisning samtidigt som Xabi Alonso kom undan med handen på bollen i derbyt mot Atlético utan att domaren gjorde något.

Nio av 14 frågor till Piqué i dagens Mundo Deportivo handlar om huruvida domarna hjälper Real Madrid eller inte. Och Gerard Piqué är väl inte sämre än att han uppfyller sin del av det katalanska kontraktet
–  Mellan Madrid och oss är det en jätteskillnad. De har alltid fått mer hjälp. Det finns ett helt annat tryck i Madrid, allt är centrerat dit, det behövs inte ens sägas, det här är något alla vet, säger Piqué.

Gäsp, säger jag och rattar in Real Madrid – Real Murcia på tv:n innan jag springer bort till Camp Nou. 
Jag undrar om José Mourinho tänkt sig arkebusering vid mittcirkeln eller arsenik i vattenflaskorna vid förlust. 

Nej, Ryssland är inte FC Barcelonas bästa bortagräs. På tre försök det senaste året har katalanerna kammat noll segrar och precis som förra året är det lag som låser igen backlinjen och kastar nyckeln i Kazanka-floden som bereder mest trubbel för Filosofen och hans gäng.

Karadeniz Gökdeniz fick kliva av med halvtimmen kvar, och visst, all you Rubin people out there, det fanns skäl till oro. Men tatarerna höll ihop.

 Dubbel-Deniz – ett Barça-spöke.

Spännande nog kommer FC Köpenhamn som gruppledare till Camp Nou om tre veckor. Påminn mig att jag ska sitta och skrocka om skandinaviska familjeangelägenheter på pressläktaren då (FCK startar med tre svenskar i kväll, så det måste anses som legitimt att ta åt sig lite av framgången).
Innan match alltså, efteråt kanske inte Johan Wiland ler så stort.

Att Valencia och Man United är inte en helt lyckad kombination för Valencia stod redan utom allt tvivel. I kväll hade spanjackerna lite oflyt på Mestalla och gänget som inlett hösten som om fotboll var lite för lätt för dem sitter helt plötsligt en aning i klistret.

I Barcelona ligger revolutionen alldeles runt hörnet. När jag lämnade min boning för att inta lite pre CL-krubb på en av få öppna (svartfots-) restauranger låg röklukten tjock i luften.

Fotbollsgräddan har visat så där stor stridsvilja med folket, men segunda-laget Rayo Vallecano lyssnade på supportrarnas vädjan att delta i den landsomfattande generalstrejken och ställde, bokstavligt talat, bara ut skorna på planen inför dagens förmiddagsträning ”för att visa solidaritet med supportrarna”.

Man hade ju kunnat tänka sig att dagen efter att Pep Guardiola får stryk av mannen som pekas ut som näste Real-tränare skulle vara lite av en högtidsdag för Madridtidningarna.
Men både Marca och AS går med på att Diego Milito var offside på Sneijders målpassning, även om just AS inte var så imponerade av Barçaspelarnas insats i går.

 Finns tydligen en kille i Inter de inte heller gillar.

I Barcelona har konstpirationsteoretikerna fritt spelrum i dag och vad känns mer fruktsamt än att gå på José Mourinhos amigo och landsman Olegario Benquerença, som dömde matchen?

Olegario Benquerença – De som tvingades stoppa tjuvarna 3 – 1
”Vi visste att man bara kan slå Barça genom att sparka på dem eller råna matchen av dem… och vi bestämde oss för att göra både och”

Pep Guardiola å sin sida levererade ett ganska oseedat svar på frågan varför det blev 3–1 till Inter:
– Planen var väldigt dålig. Vi ville att de skulle vattna den, men det gjorde de inte. De är deras rättighet, det var en semifinal i Champions League. Det är sånt som händer. 

För att vara ett lag som aldrig gjort mål på Coliseum Alfonso Pérez får man säga att Real Madrid visade väldigt lite pardon mot Getafe i går. Mest gläds jag åt att Pedro Mosquera äntligen fick komma in och känna på gräsmattan. Killen har ändå tagits ut i Manuel Pellegrinis trupp åtta gånger i år utan att få hoppa in, även om det varit löjligt nära, och när han gjorde det i går blev han faktiskt den förste att plockas upp från de egna leden under Pellegrinis tid i klubben. Mosquera är inte heller den starstuckna (eller?) typen. I stället för att byta tröja med Derek Boateng, som vilken normal kille som helst hade försökt med, tog Mosquera med sig sin hem.
– Jag ska ge den till pappa, säger Pedro till Marca.
Boateng fick ju noll poäng men ganska fina betyg i spanska tidningar med sig från matchen annars.

Just nu känns det som att de två stora, och övriga la liga också, bara går och väntar på att den andre ska göra ett misstag. Jag tyckte man såg det komma på Camp Nou i onsdags, men Pep G plockade tydligen fram hårtorken (eller ska vi säga Alex Ferguson-genen) och helt plötsligt gick Zlatan Ibrahimovic ut på planen och gjorde sitt jobb.
Jag tror inte att vi kan förstå hur viktigt på en skala det var för Ibra att fula in den där bollen, men ett titt på Guardiolas ansiktsuttryck direkt efter målet ger väl en hint.

I morgon står Barcelona inför ett potentiellt olycksfall i arbetet när de reser till Mallorca för att plocka med sig tre riktigt tunga bortapoäng till fastlandet, mot ett lag som bara förlorat en enda match på hemmaplan i ligan i år. Att åka till Mallis är inte en charter.

Själv får jag på köpet äntligen lämna den ljusskygga skara svenskar som inte varit på Mallorca och komma ut på den ljusa sida.
Jag tänker nattklubbar med skumbad, jag tänker Beck-filmer på hotellrummet, jag tänker ’special price for you’.
Det här blir en konceptresa, och jag behöver er hjälp: Var i Palma är man garanterad den mest nordiska atmosfären?

– Jag måste hitta ett sätt att få Zlatan att bli bättre och komma tillbaka till sin nivå, sa Pep Guardiola.
– Come again? sa jag, för har man aldrig hört den diplomatiske Barçatränaren kritisera en spelare tror man att man hör fel när det väl händer.
Pep är ändå killen som hållit Ibra om ryggen genom hela den senaste tidens blåsväder och (emellanåt) tuffa frågor från presspacket. I går var det slut med det.

Det är väl ingen vild gissning att Zlatan kommer få utstå en del kritik i dagens tidningar i Spanien heller, men jag gillade i alla fall hans räkmacka med extra smör och majonnäs till Bojan i slutminuten.
Att döma av ljudnivån på Camp Nou är det ibland svårt att avgöra om Barças hemmapublik befinner sig på fotboll eller på ett riktigt spännande parti schack, men i går steg temperaturen några grader när det signalerades att Ibrahimovic skulle in och publiken gav honom sitt högljudda stöd. Det var lite rörande.

Vad händer nu då, undrar ni. Ska Zlatan bli en bänkspelare i Barcelona? Nja, jag tror att det här mer handlar om att Pep vill få upp ångan hos Ibra. Han känner väl typen och vet att Zlatan kan behöva lite tuggmotstånd och något att bevisa för att leta sig upp längs formkurvans index. Och att Thierry Henry och Pedro Pedrito är i bättre form just nu, vilket ju är ganska svårt att bestrida.

Kvällens största lärdom: Att vifta med Real Madrids presspass i Barcelonas medieentré är ingen större idé. Jag fick helt enkelt kasta mig i en taxi hem när jag märkte att jag fått med mig fel ackrediteringsbevis och avspark var ungefär nio minuter bort. 
Att. Aftonbladets lönekontor: jag tar den kostnaden.

Men jag hoppas att ni andra njöt av Messis första mål.

Man måste ju gilla Stuttgart för att de har en spelare som heter Christian Träsch. Frågan är om han kommer med i Tysklands VM-trupp på efternamnskvoten. Jag hoppas verkligen det.

Här händer det grejer.
Snacket om David Villa och Fernando Torres nära förestående ankomst till Barcelona dyker upp med jämna mellanrum och ska man gå på vad folket med kollen här nere säger så är Valenciaspelaren den klart störste kandidaten att kliva in i Barças anfall nästa säsong.
Barcelona har hållit kontakten med Villa sedan i somras, då han inte gick att lösa ut. Det är ingen hemlighet att han är en av Pep Guardiolas stora favoriter (herregud, han är ju nästan katalan).

Men nu ska vi sitta ner i båten.
Zlatan Ibrahimovics namn står inte på någon akut till salu-lista på Joan Laportas kontor. Klubben har investerat pengar, prestige och tålamod när de bytte ut honom mot Samuel Eto’o i somras och en handfull dåliga matcher och ett par sura uppstötningar ändrar inte på det faktumet.
Och dessutom; vem skulle ha råd med Zlatan?

Om någon flyttar ut ur Barcelonas omklädningsrum i sommar heter han Thierry Henry. Som läget ser ut nu i alla fall.

Men vi tackar för att tidningen Sport tittar på Laul Callings spionrapporter.
Jag går under täcknamnet Röda Räven och vill ni ha mer information får ni komma med en attachéportfölj full med pengar, samt yttra de magiska orden om det senaste snöfallet i Novosibirsk.

Över och ut (och i väg till Camp Nou). 

Det är inte en dans på rosor att vara långtidsskadad, men Real Madrids old boys gjorde i alla fall vad de kunde för att underlätta för korsbandsskadade Pepe på hans 27:e födelsedag i går.
Portugisen blev tillsagd av Manuel Pellegrini, som var med på företaget, att komma ut på träningen med övriga laget för en genomgång, men vad Pepe inte märkte var att Real Madrids musketörer Casillas, Guti, Raúl och Ramos alla saknades.
Som de goda lagkaptener de är överraskade grabbarna grus födelsedagsbarnet från ett bakhåll med tårta och skönsång.

Ezekiel Garay har ju annars löst uppgiften bra ihop med Raúl Albiol i Pepes frånvaro och får förtroendet i kvällens mittlås.

 Fast man har ju saknat hans pyjamas, det har man. Foto: AS 

Galaxerna möter Teneriffa om en liten stund och får väl sina 45 minuters ligaledning innan Barcelona går om på Camp Nou lite senare i kväll.
Málaga har ju världens argaste mittback, och om ni minns hur han levde om när lagen möttes på la Rosaleda i början av hösten så förstår ni också att oddsen på att Weligton blir utvisslad på Camp Nou i kväll knappt är spelbara.

Vincent del Bosques landslagstrupp till vänskapsmatchen (eller ja) mot Frankrike nästa vecka är ju inget att orda om, men hur U21-förbundskaptenen López Caro tänkte när han inte tog ut Sergio Canales till Spaniens match mot Liechtenstein är något som jag tror att vi aldrig kommer att få klarhet i.
Avgå alla, säger jag.

Zlatan Ibrahimovic hade inga som helst tvivel efter matchen i går kväll. Inte när han fick frågan från svensktruppen i mediefållan i alla fall.
– Det var solklar straff, sa Ibra utan att blinka.
Några minuter innan fick han samma fråga från spansk radio och jag roade mig med att tjuvlyssna lite.
– Jag var ju på plan och har inte sett situationen på tv, förhalade Zlatan svaret då.

Det är ett spännande sätt att jobba på. Lägga ut lite olika trådar och åsikter, så att medierna själva får välja vilket tåg de vill hoppa på.

Joan Laporta är på upploppet av sin mandattid som president i Barcelona och tar ut svängarna i sitt hjärteämne ’Vi katalaner vill ha vår egen stat’ (även om ’Jag vill ha en egen måne’ känns mer som Laportas egentliga ambitioner).

I går hade han godkänt att 20 000 flaggor med självständighetskrav som budskap delades ut på Camp Nou. Och Barçapresidenten ville inte att vi på pressläktaren skulle känna oss utanför.
Det händer att man får gratis buffé eller en penna med klubbens namn som muta när man skriver fotboll på olika arenor i Europa.
Det här var en goodiebag av helt annat dignitet.

   Ja.

Att lobba för ett fritt Katalonien är nu mer kutym än knas på Camp Nou. Här har till och med Henke Larsson stått och skrikit ’Visca Barça i visca Catalunya – länge leve Barça och Katalonien!’ i en mikrofon när han skulle tackas av för ett par år sedan.
Men är det fritt fram för politiska manifestationer så är det.
Nu kan spelarna lugnt lämna över det politiska arbetet till oss på läktaren. I vår ska jag sprida flygblad för burfåglarnas befriande på Camp Nou och skrika slagord för sex timmars arbetsdag med mina spanska kolleger i halvtidspaus.

Å andra sidan innebär det att de skulle gå upp i arbetstid och det kanske de inte är så sugna på trots allt.

Ni tror väl inte på det här, men jag säger det ändå: innan matchen sa jag till Garå på Svenkan:
– Det här, det blir Seydou Keitàs match.
Jag skulle ha spelat på det. Var är de här liveoddsen när man behöver dem?

Keità fick så mycket istid i mixade zonen efteråt att han tröttnade och ville gå därifrån till slut. Men han är ju en välartad och uppfostrad man, så i stället sa han:
– Okej, men bara en fråga till.
Men det fanns ju lite att prata om.

Hans kusin Mohamed Sissoko gjorde några minuter i Juventus seger mot Siena också, för er som är ute och letar kuriosa. Nu kan ju ordet ’kusin’ betyda nära vän eller avlägsen släkting i de flesta länderna söder om Danmark, men som jag förstår det är Momo och Seydou kussar by blood. 

Zlatan Ibrahimovic håller på att bli riktigt riktigt stor på Camp Nou. Hemma har vi ju en tendens att blåsa upp utlandssvenskarnas popularitet en aning, och Barcelonapubliken är inte direkt lättflörtad, men Ibra fick stående ovationer när han byttes ut i dag.

Min vän journalisten Juan, som bevakar Espanyol, håller på Zaragoza och avgudar Gary Sundgren hade de ledsnaste ögonen i dag. För att verkligen gnugga in förlusten i sitt medvetande hade han i uppdrag att fixa Lionel Messis autograf på en tröja till en kompis som just gift sig. När Leo var färdig i Barça TV:s studio ryckte Juan ut honom och placerade honom mitt i lokalen, satte en penna i Messis hand och dikterade vad han skulle skriva.
Det var en kortare roman.
Argentinaren gjorde som han blev tillsagd. Han vågade väl inte trotsa Juan efter att ha gjort mål mot hans favoritlag.